Etikett: Zelenskyj

Korruption har i årtionden varit Ukrainas största problem. Även under brinnande krig avslöjas korruptionsskandaler på löpande band. Det kan vara ägg till soldaterna till tredubbla priser eller undermåliga vinterjackor som soldaterna fryser i, men också direkt livsfarliga saker: granater som inte fungerar som de ska.

Det som än så länge har skiljt Ukraina från Ryssland är att det finns både fria medier och av den politiska makten oberoende antikorruptionsmyndigheter som avslöjar korruption, även i maktens högsta kretsar.

Häromveckan var det en minister i president Zelenskyjs närmaste krets, Oleksij Tjernysjov, som delgavs misstanke om korruption. Detta trots att presidentkansliet uppenbarligen gjorde allt för att sätta käppar i hjulen för antikorruptionsmyndigheten NABU.

När det blev uppenbart att han faktiskt skulle delges misstanke försvann Tjernysjov på tjänsteresa i Västeuropa och kom inte tillbaka – han var rädd för att bli gripen. Det hade dock inte sett bra ut varken hemma eller i utlandet om ministern försvann för gott, och efter förhandlingar med presidentkansliets företrädare återvände han till slut – uppenbarligen mot löfte om att han inte skulle häktas.

Domstolen släppte honom också mycket riktigt på fri fot mot skyhög borgen och han fick sitta kvar som minister, trots brottsmisstankarna. Oberoende ukrainska medier avslöjade snabbt att borgenpengarna kommer från högst dubiösa källor – sannolikt handlar det om svarta pengar. Vid regeringsombildningen försvann hans ministerium och han fick gå.

Sannolikt är det historien med Tjernysjov som till slut fick Zelenskyj att ta till storsläggan mot de oberoende antikorruptionsorganen, den del av den ukrainska maktapparaten som han ännu inte skaffat total kontroll över.

Den oberoende antikorruptionsbyrån NABU och den särskilda antikorruptionsåklagaren SAP är bland de viktigaste landvinningar som 2014 års revolution i Ukraina ledde till. Att bygga upp dessa myndigheter har tagit många år och krävt ständiga påtryckningar från det ukrainska civilsamhället.

Korruptionen genomsyrar det ukrainska samhället, och även om både Petro Porosjenko och hans efterträdare Volodymyr Zelenskyj kom till makten med löften om transparens och hårda tag mot korruptionen har arbetet med att reformera rättssystemet gått trögt. Nu raserar Zelenskyj i ett slag mycket av det som byggts upp under ett årtionde.

Attacken mot den oberoende antikorruptionsmyndigheten NABU inleddes på måndagen av säkerhetstjänsten SBU, som genomförde ett åttiotal räder mot NABU:s lokaler och anställda runt om i landet. Detta var uppenbar politisk teater som syftade till att misskreditera myndigheten.

SBU påstod sig ha hittat ryska agenter bland myndighetens anställda, men trots de omfattande räderna, som skedde utan domstolsbeslut, verkar man inte ha hittat några bevis på allvarliga brott. I stället lyfter man bland annat fram bilolyckor som NABU-anställda varit inblandade i.

En NABU-anställd anklagas för landsförräderi eftersom han som polisanställd före 2014 års revolution lämnat information ur polisens databas till en ukrainsk myndighetsperson som efter revolutionen flydde till Ryssland och började samarbeta med de ryska myndigheterna. I den propaganda som sprids för att rättfärdiga attacken mot NABU låter det dock som om allt detta hade skett nyligen, under pågående krig.

Informationsattacken skedde när cheferna för NABU och SAP var utomlands på tjänsteresa, vilket presidentadministrationen naturligtvis mycket väl kände till. Båda avbröt omedelbart sina tjänsteresor, men hann inte tillbaka innan operationens nästa steg sattes i gång.

Under onsdagen röstade Ukrainas parlament i brådskande ordning igenom en lagändring som i praktiken underställer NABU och SAP presidentadministrationen.

Riksåklagaren, som utses av presidenten och precis har bytts ut av Zelenskyj, får rätt att vid behov ta över ärenden från NABU och överlämna dem till andra myndigheter som sedan kan dra ut på utredningen tills det eventuella brottet är preskriberat, vilket är ett vanligt sätt att få korruptionsmisstankar att försvinna i Ukraina.

Riksåklagaren får också rätt att begära ut förundersökningsmaterial från NABU och överlämna det till andra åklagare samt ge NABU skriftliga order.

Lagen klubbades igenom i ilfart med hjälp av en dubiös procedur utan tillbörlig beredning – de nya paragraferna klistrades helt enkelt in i ett lagförslag som redan hade beretts och skickades vidare till parlamentets plenum utan någon förberedande diskussion.

Där fick Zelenskyjs parti, Folkets tjänare, majoritet för lagförslaget bland annat med hjälp av de gamla Kremlkramare som sitter kvar i parlamentet samt Julia Tyjmosjenkos parti Fäderneslandet (Batkivsjtjyna). Emot röstade de flesta ledamöterna i Petro Porosjenkos parti Europeisk solidaritet samt det liberala partiet Holos (”Rösten”).

Redan några timmar senare kom det uppgifter om att Zelenskyj skrivit under lagen. Officiell bekräftelse saknades dock fortfarande på tisdagskvällen. På flera håll i Ukraina samlades medborgare för att protestera mot lagförslaget och för att kräva att Zelenskyj inte skriver under.

Senare under kvällen bekräftades det att Zelenskyj faktiskt redan skrivit under lagen, när uppgiften dök upp på parlamentets webbplats.

Även publicerad i Sydsvenskan 2025-07-23

• The Kyiv Independent – Ukraine’s parliament passes bill destroying independence of key anti-corruption bodies
• The Kyiv Independent – ’Veto the law!’ — Protests held across Ukraine after parliament passes bill weakening anti-corruption institutions
• UkrPravda – EU enlargement commissioner slams Ukraine’s law eroding autonomy of anti-corruption watchdogs
• European Pravda – Ukraine’s crackdown on anti-corruption institutions sparks EU concern
• Українська правда – Антиантикорупційна спецоперація. Що стоїть за обшуками в НАБУ
• Чесно – Банкова руками одіозних нардепів знищує незалежність САП і НАБУ: як за це голосували нардепи
• Mer på engelska hos Ukrajinska Pravda – National Anti-Corruption Bureau of Ukraine

Den senaste veckan har många högt uppställda personer i Ukraina tvingats avgå. Mest uppmärksammad är Zelenskyjs stora, länge väntade regeringsombildning, men mer bekymmersamt är att även chefen för det statliga energibolaget Ukrenergo, Volodymyr Kudrytskyj, fick sparken.

Två utländska medlemmar i Ukrenergos förvaltningsråd avgick i protest och klagade på politiska påtryckningar som pågått under en längre tid. Enligt dem var beslutet att avskeda Kudrytskyj politiskt motiverat.

Allt tyder på att de har rätt. Som formell anledning till att Kudrytskyj tvingas gå uppges visserligen att Ukrenergo inte på tillbörligt sätt lyckats skydda sina anläggningar mot ryska attacker.

I praktiken är det dock knappast möjligt att helt säkra energiinfrastrukturen mot omfattande angrepp med drönare, kryssningsrobotar och ballistiska robotar. Snarare är det förvånansvärt hur snabbt många delar av den ukrainska energiinfrastrukturen har kunnat repareras efter ryska fullträffar.

En viktig anledning till detta är naturligtvis den omfattande hjälp Ukrenergo fått av utländska samarbetspartners. En central förutsättning för detta samarbete har varit den tillit som Ukrenergos ledning haft hos utländska energibolag och regeringar.

Det uppges att relationen mellan Kudrytskyj och presidentadministrationen länge varit spänd, eftersom Ukrenergo agerat för självständigt och eftersom Kudrytskyj haft för nära relationer till utländska samarbetspartners.

Några korruptionsmisstankar mot Kudrytskyj finns det dock inte – snarare viskas det om att andra, mer korrupta personer gärna skulle vilja komma åt de stora penningflöden som Ukrenergo styr över.

Den som har mest makt i Ukraina efter Zelenskyj är inte premiärministern, utan presidentens stabschef Andrij Jermak. Veckans regeringsombildning och avskedandet av Ukrenergos chef ingår i ett mönster där Zelenskyjs omgivning vill undvika att det uppstår alternativa maktcentra eller att någon annan blir för populär.

Erfarenheten visar att särskilt personer som har för nära och bra relationer till inflytelserika personer i väst och talar bra engelska ligger i farozonen för att få sparken, likaså de som är alltför oberoende av presidentadministrationen. Troligen var det av liknande anledningar den superpopuläre försvarschefen Valerij Zaluzjnyj tvingades gå i början av året.

Då var det många ukrainare som var upprörda. Denna vecka är det inte många som bryr sig om vem som får sparken – det stora bekymret har varit de omfattande ryska bombningarna. Men det är fortfarande problematiskt om all makt koncentreras i händerna på Zelenskyjs kompisars kompisar.

Mer på temat:

• Z mot Z – allt om maktkampen i Ukraina
• Politico – Ukraine’s power sector in turmoil over claims of ‘political’ purge
• Politico – Zelenskyy suffers huge backlash as reshuffle triggers power-grab accusations
• BBC – Що стоїть за відставкою голови ”Укренерго” Кудрицького
• BBC – Чому зняли Кулебу і яким міністром буде Сибіга
• NV – Це рішення Зеленського не сподобалось нікому

Missnöjet gror i Ukraina när det mesta ser ut att gå åt fel håll.

Bara en av fyra ukrainare tror att kriget tar slut inom ett år och soldaterna vid fronten får inga besked om när de blir avlösta. Löftet om att få mucka efter tre års tjänst ströks ur den nya lagen om mobilisering som parlamentet efter många om och men klubbade på torsdagsförmiddagen.

Natten mot torsdagen drabbades Ukraina av ännu ett omfattande ryskt anfall med ett fyrtiotal drönare och ännu fler robotar som var riktade mot landets elförsörjning. Luftförsvaret kunde stoppa en del av dem, men flera viktiga delar av den civila infrastrukturen träffades.

Redan förra veckan sade Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba att uppemot 80 procent av de ukrainska värmekraftverken hade skadats i de senaste bombningarna. Både Kuleba och president Zelenskyj har de senaste dagarna vädjat till väst om fler luftvärnssystem.

Nyheterna från fronten är inte glädjande. Varje dag gör fienden små framsteg medan Ukrainas försvarare måste ransonera sin ammunition när USA:s stödpaket fastnat i kongressen.

Det har snart gått fem år sedan Volodymyr Zelenskyj valdes till Ukrainas president. Hade det inte varit krig hade 2024 års presidentvals första omgång hållits för två veckor sedan, men under brinnande krig hålls det enligt gällande lagstiftning inga val i Ukraina.

Den ryska propagandan hävdar därför att Zelenskyj till skillnad från Vladmir Putin inte är någon legitim president, i alla fall inte efter den 20 maj, då hans femåriga mandatperiod löper ut.

Den ryska propagandan har å andra sidan sedan kriget började hävdat att Zelenskyjs styre inte är legitimt, det är bara argumenten som skiftat. En klar majoritet av ukrainarna anser dock att inga val bör hållas så länge kriget fortsätter.

Majoriteten står också fortfarande bakom Volodymyr Zelenskyj, men hans popularitetssiffror har krympt betänkligt under de senaste månaderna, samtidigt som Ukrainas internationella stöd eroderat och situationen på fronten förvärrats.

I april 2022 sade sig 94 procent av ukrainarna vara ”nöjda” med Zelenskyj och 74 procent ”helt nöjda”. Nu har stödet eroderat rejält. De senaste siffrorna från februari i år är 63 respektive 22 procent.

Det är fortfarande en betryggande majoritet, men långt ifrån den totala uppslutningen bakom ledaren under krigets första år.

Vad är det då ukrainarna är missnöjda med efter över två år av krig och förödelse? Ja, det är naturligtvis det mesta. Exempelvis att makten allt mer ser ut att koncentreras i händerna på presidentens närmaste rådgivare som inte har något demokratiskt mandat – medan parlamentet och regeringen inte har mycket att säga till om.

Många har tröttnat på de ensidiga tv-nyheterna som sedan krigets början i praktiken styrs från presidentens kansli och sällan släpper fram kritiska röster.

I stället hämtar de flesta ukrainare nu sina nyheter från sociala medier. Där hittar de blixtsnabb och oftast tillförlitlig information om ryska raketanfall – men också rysk propaganda som exempelvis hävdar att Zelenskyj inte är en legitim president.

Förtroendet för Ukrainas väpnade styrkor är fortfarande skyhögt. Många är missnöjda med att det är otydligt vem som tvingas tjänstgöra vid fronten och när de som redan krigat i över två år kan få komma hem igen.

Bristerna i folkbokföringen och korruption gör att många män kan hålla sig undan medan andra slumpmässigt haffas på gatan och skickas till fronten.

Problemet är att ingen vill ta ansvar för impopulära beslut. Därför har en ny lag om mobilisering bollats mellan presidentkansliet, regeringen och parlamentet i flera månader.

När lagen till slut klubbades i torsdags blev många upprörda över att man strukit löftet om att den som tjänstgjort i tre år skulle få åka hem. Kritikerna menar att lagen är orättvis och bara kommer att leda till att ännu fler försöker hålla sig undan.

Sanningen är dock att den ukrainska staten helt enkelt inte kan utfärda något sådant löfte nu. Läget vid fronten är kritiskt. Ryssland kastar in nya trupper och det västliga stödet ser ut att tryta.

När den ukrainska ledningen allt mer desperat vädjar om snabbt västligt stöd för att inte förlora i kriget är det svårt att samtidigt hålla uppe optimismen på hemmafronten.

En stor majoritet av ukrainarna tror trots det fortfarande att Ukraina kommer att segra. Vad de menar med ”att segra” är dock oklart. Färre än hälften tror att Ukraina kommer att kunna återta alla ockuperade territorier.

Sydsvenskan 2024-04-11

Mer på temat:

• BBC – Украинцы верят в победу над Россией, но меньше поддерживают Зеленского. Социологи — о настроениях в Украине весной 2024 года
• BBC – Рада ухвалила закон про посилення мобілізації. Що він передбачає
• IRI – Опитування: Абсолютна більшість українців вірить у перемогу над Росією, підтримують членство в ЄС та НАТО