Etikett: korruption

  • Ukrainas forna hjältinna misstänkt för korruption

    Ukrainas forna hjältinna misstänkt för korruption

    Julia Tymosjenko i Högsta antikorruptionsdomstolen den 19 januari 2026. Foto: Batkyvsjtjyna

    Ansiktet är pixlat men det går inte att ta miste på hårflätan. Bara en ukrainsk politiker har en sådan. På bilden som den ukrainska antikorruptionsmyndigheten Nabu lagt ut på sin hemsida kan man se buntarna med dollarsedlar på hennes skrivbord.

    Julia Tymosjenko är en av få ukrainska politiker som även många i Sverige kände till redan långt innan kriget började. Hon är hjältinnan från den orangea revolutionen 2004 som blev premiärminister och förhandlade med Vladimir Putin om gashandeln.

    Hon sattes i fängelse under president Viktor Janukovytj, frigavs under 2014 års revolution då Janukovytj flydde till Ryssland och kom på andra plats i presidentvalet samma år.

    I Ukraina har hennes hjältegloria hamnat på sniskan, hon ses allmänt som en del av det gamla, korrupta politiska etablissemanget – och som en populist som fiskar i grumliga vatten.

    Hon hävdar att Ukraina nu ”styrs utifrån”, det vill säga från väst, och i somras ställde hon sig bakom president Zelenskyjs försök att tygla de oberoende korruptionsmyndigheterna, som enligt henne går USA:s ärenden när de jagar ukrainska makthavare.

    Zelenskyj kuppade i juli förra året igenom en lagändring som underställde antikorruptionsmyndigheterna Nabu och Sap politisk kontroll och i praktiken gav presidenten makt att styra deras arbete. Efter omfattande protester utanför regeringskvarteret i Kiev backade han redan samma vecka och återställde myndigheternas oberoende.

    En anledning till presidentens agerande uppenbarade sig snart. Hans omgivning hade sannolikt kännedom om en pågående förundersökning som de ville stoppa. I november lyckades en nära vän till presidenten och tidigare ekonomichef på hans produktionsbolag, Timur Minditj, lämna landet bara timmar innan Nabu genomförde husrannsakan i hans lägenhet.

    På den pixlade bild från husrannsakan som ukrainska antikorruptionsmyndigheten Nabu lagt ut på sin hemsida syns den karaktäristiska flätan. Tymosjenko har själv bekräftat att husrannsakan ägde rum på hennes kontor, men menar att det handlar om politisk klappjakt.Bild: Nabu

    Några veckor senare gjorde Nabu husrannsakan även hos Andrij Jermak, president Zelenskyjs kanslichef, den näst mäktigaste personen i Ukraina efter presidenten själv, långt före premiärministern. Jermak var bland annat presidentens handgångne man när parlamentsledamöter skulle övertygas om att rösta rätt och tros ha legat bakom de kuvert med pengar som lydiga ledamöter fått ta del av.

    Jermak tvingades avgå men några konkreta brottsmisstankar har än så länge inte riktats mot honom. Däremot har tre parlamentsledamöter från Zelenskyjs parti delgetts misstanke om mutbrott – de ska ha förmedlat betalning till andra ledamöter.

    Och nu har alltså även den gamla revolutionshjälten Julia Tymosjenko åkt fast för samma sak. Förutom bilderna på sedelbuntarna har Nabu publicerat ett inspelat telefonsamtal där hon förklarar för en parlamentsledamot hur och för vad betalning ska ske.

    Tymosjenko själv hävdar att det hela är en svartmålningskampanj som är riktad mot henne personligen, men det är få i Ukraina som tvivlar på att hon faktiskt gjort det hon anklagas för. Det man undrar över är i stället var pengarna kommer ifrån – och vilken av hennes kollegor som hjälpt Nabu att sätta dit henne.

    Skandalen visar att korruptionen är djupt rotad i den ukrainska politiska eliten, men det förvånar ingen i Ukraina.

    Den skenande politiska korruptionen var en viktig anledning till de båda revolutionerna 2004 och 2014. Den oberoende antikorruptionsmyndigheten Nabu samt den särskilda åklagarmyndigheten för korruptionsbrott, Sap, var bland den senaste revolutionens viktigaste landvinningar.

    Därför var det heltavgörande för Ukrainas fortsatta utveckling i demokratisk riktning att antikorruptionsmyndigheterna i somras fick bevara sitt oberoende. Därför är det också positivt att Nabu nu lyckats få fram konkreta bevis på den högnivåkorruption som pågått i årtionden.

    Ännu mer avgörande är det naturligtvis vad som händer nu: Blir de korrupta politikerna åtalade och dömda eller rinner ärendet ut i sanden och preskriberas som så många gång tidigare?

    Oavsett vilket är den pågående korruptionsskandalen inte ett tecken på att korruptionen i Ukraina blivit värre. Det är arbetet mot korruptionen som blivit bättre.

    Sydsvenskan 2026-01-15

    Fediverse reactions
  • ”Karlsson på taket” ställer till det i Ukraina

    ”Karlsson på taket” ställer till det i Ukraina

    Pengar som antikorruptionsmyndigheten Nabu hittat i samband med husrannsakningar. Foto: Nabu.

    ”Karlsson på taket flög i väg men lovade att komma tillbaka. Eller lovade han det?” Det undrar en politisk kommentator i ukrainsk radio. Ämnet är den enorma korruptionsskandal som briserade i Kiev i måndags.

    Sedan dess har varje dag nya, besvärande uppgifter avslöjats om hur personer i presidentens omgivning roffat åt sig pengar som skulle använts för att stärka Ukrainas elnät. Samtidigt sitter vanliga ukrainare i mörker när elen inte räcker till efter de omfattande ryska bombningarna.

    Karlsson på taket, eller helt enkelt ”Karlson”, som han heter på ukrainska och ryska, blev enormt populär i Sovjetunionen, kanske eftersom han är så bångstyrig och inte underställer sig auktoriteterna.

    Det är också täcknamnet som den ukrainska antikorruptionsmyndigheten Nabu gett en av president Zelenskyjs nära vänner, Timur Minditj, som oförklarligt lyckades ta sig ut ur landet och försvinna precis innan Nabu i måndags genomförde husrannsakan i hans lägenhet.

    I samma lyxlägenhet, hemma hos Minditj, firade president Zelenskyj sin 43-årsdag i januari 2021, tillsammans med andra gamla kollegor från sin tid som komiker och skådespelare.

    Minditj var ekonomichef i Zelenskyjs produktionsbolag. Nu är han misstänkt för delaktighet i en enorm muthärva kring det ukrainska statliga kärnkraftsbolaget Enerhoatom.

    Den omfattande förundersökningen har pågått i över ett år. I juli kuppade president Zelenskyj igenom en lag som skulle gett honom möjlighet att styra antikorruptionsmyndigheten Nabu. Många misstänker nu att Zelenskyjs omgivning hade fått reda på vad som var på gång och ville stoppa förundersökningen.

    Lagändringen ledde dock till de mest omfattande protesterna i Ukraina sedan krigets början. Kampen mot den omfattande korruptionen i landet är något som förenar alla demokratiska krafter i landet och den oberoende antikorruptionsmyndigheten Nabu var en av de viktigaste landvinningarna av 2014 års revolution.

    Och det var inte bara vanliga ukrainare som protesterade. Därtill kom kritiken från Ukrainas allierade i väst, och framför allt från EU, som påminde Zelenskyj att fungerande arbete mot korruptionen är ett villkor för Ukrainas fortsatta närmande till och framtida medlemskap i unionen.

    Efter bara ett par dagar sammankallade Zelenskyj parlamentet igen och övertygade sina allierade att rulla tillbaka förändringarna de precis hade röstat igenom. Parlamentsledamöterna kände sig förnedrade och det hela kostade Zelenskyj mycket i politiskt kapital.

    Att han till slut ändå räddade Nabus självständighet gör det dock möjligt att nu hålla visst avstånd till skandalen som fortsätter att utvecklas.

    Flera personer har gripits, och på onsdagsmorgonen tvingades justitieminister Herman Halusjtjenko, tidigare energiminister, avgå. På onsdagseftermiddagen meddelade även hans efterträdare som energiminister, Svitlana Hryntjuk, att hon avgår.

    Redan i måndags genomförde Nabu husrannsakan hemma hos Halusjtjenko, som enligt antikorruptionsmyndighetens förundersökning ska ha samarbetat med den nu landsflyktige ”Karlsson på taket”, Zelenskyjs kompis Timur Minditj.

    Enligt förundersökningen upprättades det ett särskilt kontor i centrala Kiev, där företag som ville ha lukrativa kontrakt med det statliga kärnkraftsbolaget betalade mutor som uppgick till 10–15 procent av kontraktssumman. Sammanlagt uppges mutorna ha uppgått till närmare 100 miljoner dollar – ungefär en miljard kronor.

    För att styrka anklagelserna har antikorruptionsmyndigheten Nabu publicerat omfattande avlyssningsmaterial och bilder på stora mängder dollarsedlar som hittats i husrannsakningar. Enligt Nabu ska ”Karlsson på taket” även ha ”utövat inflytande” på den tidigare försvarsministern Rustem Umerov, vilket kan tyda på liknande korruption inom försvarssektorn.

    President Zelenskyj kommenterade korruptionsskandalen kort och i allmänna ordalag i sin dagliga video på måndagskvällen:

    ”Var och en som byggt nätverk för korruption måste utkrävas juridiskt ansvar. Det måste bli domar. Och regeringsmedlemmar måste samarbeta med Nabu och de rättsvårdande myndigheterna på så sätt som krävs för att uppnå resultat.”

    Oavsett vilka ytterligare oegentligheter som avslöjas i Nabus fortsatta undersökningar lär det dock dröja länge innan det blir några domar. Det ukrainska rättssystemet är ökänt för att dra ut på politiskt känsliga ärenden, inte sällan så länge att brottet preskriberas.

    Den politiska domen har dock redan fallit – många ukrainare kräver hela regeringens avgång. I rysk propaganda kallas den bortsprungne Minditj för ”Zelenskyjs plånbok”, men så länge kriget pågår är det få i Ukraina som direkt kritiserar presidenten.

    Om han skulle ställa upp för nyval någon gång efter kriget blir det dock svårt för honom att värja sig mot anklagelser om att han i stället för att utrota korruptionen – som han lovade i valkampanjen 2019 – tillät sina kompisar att berika sig på pengar som hade behövts i landets försvar.

    Sydsvenskan 2025-11-12


    Mer på temat:

  • Ukrainska åklagare köper sig fria från kriget

    Ukrainska åklagare köper sig fria från kriget

    Stora mängder kontanter hittades i samband med husrannsakan hos en åklagare i Chmalnytskyj i början av oktober. Foto:

    Det är vådligt för hälsan att arbeta som åklagare. Det är dagens skämt i Ukraina. Det har visat sig att särskilt höga chefer inom åklagarmyndigheten ofta lider av besvär som gör det omöjligt för dem att tjänstgöra i militären.

    På tisdagen avgick Ukrainas riksåklagare Andrij Kostin när det visat sig att mängder av åklagare under brinnande krig skaffat sig falska läkarintyg för att slippa bli inkallade.

    Statistiken visar att andelen personer med funktionshinder bland åklagarmyndighetens anställda är tre gånger högre än genomsnittet. Bland cheferna är det hela 38 procent som har intyg om ett funktionshinder som gör att de inte kan kallas in. Kontroller som genomförts i veckan har visat att en stor del av dessa intyg är falska.

    För några veckor sedan upprördes hela landet av en korruptionsskandal i staden Chmelnytskyj i västra Ukraina. Hos chefen för mönstringskontorets medicinska kommission hittade säkerhetstjänsten stora mängder kontanter samt långa listor över personer som betalat mutor för falska diagnoser.

    Samtidigt jagar personal från mönstringskontor unga män på gatan för att tvinga dem till kriget. När Ukrainas mest legendariska rockband Okean Elzy nyligen höll sin 30-årskonsert i Kiev hade mönstringskontoret ordnat en razzia utanför konsertlokalen.

    Alla i Ukraina förstår att någon måste försvara landet, men det är surt att riskera livet vid fronten när man vet att andra köper sig fria och att myndighetspersoner som förskansat sig bakom sina skrivbord tjänar grova pengar på mutor.

    I början av kriget bildades köer utanför militärens rekryteringskontor eftersom så många ville anmäla sig. Sedan dess har de frivilliga tagit slut, men ingen vill ta ansvar för impopulära beslut och lagen om mobilisering bollades länge mellan presidentkansliet, regeringen och parlamentet.

    Nu finns lagen, men den ukrainska statsapparaten är lika korrupt som den var före kriget och många har upptäckt ett nytt sätt att tjäna pengar.

    Efter den senaste skandalen har president Zelenskyj lovat en genomgripande reform av systemet med medicinsk kontroll. Det låter bra. Problemet är att liknande reformer utlovades vid en liknande skandal för ett år sedan. Inte mycket har hänt sedan dess.

    Det som ändå inger visst hopp är att Ukraina trots kriget fortfarande har oberoende massmedier som rapporterar om missförhållanden och ett starkt medborgarsamhälle som fortsätter att hålla ett vakande öga på myndigheterna.

    Zelenskyj och hans regering har inte råd med den här typen av korruption som undergräver samhällsmoralen – om ukrainare inte känner att samhället de strider för är värt att försvara går det illa.

    Sydsvenskan 2024-10-24

  • Dyra ägg fällde Ukrainas försvarsminister

    Dyra ägg fällde Ukrainas försvarsminister

    Försvarsminister Oleksij Reznikov tvingades avgå i september 2023. Foto: Ukrainska försvarsministeriet.

    Skandalen briserade i början av året. Ukrainska journalister avslöjade oegentligheter i försvarsministeriets inköp av matvaror och utrustning till de stridande trupperna.

    Alla pratade om äggen som ministeriet köpte in för 17 hryvnia (5 kronor) styck. Till det priset hade ju ingen vanlig ukrainare köpt ägg – det är tre gånger mer än äggen kostar i en fin butik i centrala Kiev. Men äggen var bara en liten del av problemet.

    I februari häktades två företagare och tre militärer misstänkta för en sammansvärjning där 4,6 miljoner hryvnia (ungefär 1,4 miljoner kronor) hade betalats för matleveranser som aldrig hade skett.

    Snart avslöjades även andra oegentligheter. Bland annat visade det sig att turkiska vinterjackor som beställts för försvaret var alldeles för tunna för vinterbruk. Även annan utrustning visade sig inte hålla måttet. Dessutom hade brådskande beställningar lagts hos företag som sedan försvann och inte levererade något alls.

    Korruption är ett problem som har genomsyrat det ukrainska samhället i årtionden och frågan låg högt på Volodomyr Zelenskyjs valprogram när han våren 2019 valdes till president. Framgångarna i kampen mot korruptionen har dock varit begränsade, och under brinnande krig väckte mutskandalen enorm vrede.

    Zelenskyjs åtgärder har till stor del varit spel för gallerierna. I stället för att stärka de nya formella antikorruptionsstrukturer som under tidigare år steg för steg byggts upp i Ukraina har han satsat på publicitetskampanjer och populistiska initiativ. Så också efter skandalen på försvarsministeriet.

    Några höga tjänstemän fick sparken. Stor uppmärksamhet gavs till husrannsakningar hos tjänstemän och affärsmän som misstänktes för korruption eller andra oegentligheter, däribland hos oligarken Ihor Kolomojskyj. I veckan greps Kolomojskyj, misstänkt för omfattande penningtvätt.

    På systemnivå har antikorruptionsarbetet gått trögt. Sekretessen under kriget har snarast gjort det lättare att dölja korruption kring försvarsministeriets inköp. Sedan kriget började har politiker och tjänstemän dessutom befriats från tvånget att årligen lämna in en offentlig deklaration av alla sina inkomster och all sin egendom.

    Deklarationerna var en viktig milstolpe i tidigare års antikorruptionsarbete, och beslutet att tillfälligt avskaffa dem har kritiserats hårt av antikorruptionsaktivister. I veckan bestämde det ukrainska parlamentet till slut att deklarationerna skulle tas i bruk igen – men först om ett år.

    Den förlängda tidsfristen för deklarationerna väckte ramaskri. Ett medborgarförslag om att Zelenskyj ska skicka ärendet tillbaka till parlamentet för ny behandling fick på rekordtid de 25 000 underskrifter som krävs för att presidenten ska tvingas att formellt ta ställning till förslaget.

    Zelenskyjs senaste förslag är att korruption i krigstid skulle kunna likställas med landsförräderi. Då skulle korruptionsbrott kunna utreda av säkerhetstjänsten SBU som är underställd presidenten.

    Idén har kritiserats hårt av antikorruptionsorganisationer som påpekar att själva tanken med Ukrainas nya, självständiga antikorruptionsmyndigheter är att de inte ska kunna styras av den politiska ledningen.

    Den hårda kritiken mot bristerna i arbetet mot korruption är en viktig anledning till att Zelenskyj till slut i veckan avskedade försvarsminister Oleksij Reznikov.

    Den avskedade ministern har inte själv anklagats för korruption, men fick bära hundhuvudet för bristerna som avslöjats på hans ministerium.

    Den nya försvarsministern Rustem Umjerov är krimtatar – en folkgrupp som drabbats hårt av den ryska aggressionen sedan annekteringen av Krimhalvön 2014.

    Han är en respekterad jurist med breda internationella kontakter bland annat i Turkiet. Han var medlem av den ukrainska delegationen under det misslyckade försöket till fredsförhandlingar med Ryssland alldeles i början av kriget.

    Men lika lite som kriget mot Ryssland kan dock kriget mot korruptionen i Ukraina avgöras av en enda person, oavsett om det är presidenten eller försvarsministern. Det krävs ett välfungerande, oberoende rättsväsende, något som Ukraina hittills har haft stora problem att upprätta.

    Sydsvenskan 2023-09-07

  • Zelenskyj vill sparka konstitutionsdomstolen

    Zelenskyj vill sparka konstitutionsdomstolen

    Protester utanför Ukrainas konstitutiondomstol på fredagsmorgonen.

    Efter den ukrainska konstitutionsdomstolens skandalösa beslut att avskaffa en grundbult i antikorruptionslagstiftningen vill president Zelenskyj nu avskeda domarna och tillsätta nya. Demonstranter vill skicka domarna till Ryssland.

    Som om det inte räckte med allt det andra kastas Ukraina in i ännu en kris. Den uppenbart korrupta konstitutionsdomstolen har ännu en gång upphävt centrala delar av antikorruptionslagstiftningen. Som svar vill president Zelenskyj nu sparka hela domstolen och tillsätta nya domare.

    Hela det ukrainska samhället präglas av korruption som har sina rötter långt tillbaka i tiden, men som exploderade i samband med Sovjetunionens sönderfall, då alla samhällets institutioner kollapsade. Att bli av med korruptionen är därför den viktigaste delen i reformarbetet – men också den svåraste, eftersom många makthavare på alla nivåer är insyltade och vill behålla sin position.

    Trots motstånd har det skett en del framgångar i antikorruptionsarbetet under senare år. Ett par av de viktigaste är införandet av elektroniska deklarationer, där befattningshavare måste redogöra för sin egendom, samt det elektroniska upphandlingssystemet Prozorro, som ska se till att inköp av varor och tjänster inom den offentliga sektorn sker på ett transparent sätt.

    Även välgrundade misstankar om korruption leder dock sällan till fällande dom på grund av problem inom domstolsväsendet. Alla försök att i grunden reformera domstolarna har hittills misslyckats, eftersom korruptionen finns på alla nivåer, hela vägen till konstitutionsdomstolen.

    I februari 2019 beslutade konstitutionsdomstolen att upphäva lagen som kriminaliserar ”otillåtet berikande”, vilket var en stor motgång för arbetet mot korruption. Lagen hade gjort det möjligt att lagföra befattningshavare som inte kunde redovisa för var deras egendom kom ifrån, och var ett av IMF:s krav för fortsatt stöd till Ukraina.

    Domstolens beslut ledde till att ett antal rättsprocesser mot befattningshavare som misstänktes för korruption stoppades. En ny lag med samma namn och liknande innehåll trädde till slut i kraft i slutet av 2019.

    Och nu har konstitutionsdomstolen alltså angripit en annan del av antikorruptionslagstiftningen: de elektroniska deklarationerna. På begäran av 47 parlamentsledamöter, i huvudsak från det Kremlvänliga partiet OPZZj (Oppositionsplattformen För Livet) upphävde domstolen den 27 oktober brottsbalkens paragraf 366-1, som gör det straffbart för befattningshavare att lämna felaktiga uppgifter i sin deklaration.

    Domstolen upphävde även centrala delar av antikorruptionsmyndigheten NAZK:s befogenheter. På myndighetens hemsida kan man läsa att det offentliga registret över myndighetspersoners deklarationer stängts i enlighet med konstitutionsdomstolens beslut den 27 oktober – och återigen öppnats i enlighet med regeringens beslut den 29 oktober.

    Enligt NAZK var konstitutionsdomstolens beslut ett försök att skydda domarna från laglig insyn. Två av domarna hade själva lämnat felaktiga uppgifter i sina deklarationer. Dessutom har ukrainska grävande journalister precis avslöjat att konstitutionsdomstolens ordförande Oleksandr Tupytskyj köpt mark i det ockuperade Krim, registrerat köpet i ockupationsmaktens register men inte deklarerat fastighetsinnehavet hos ukrainska myndigheter.

    Oleksandr Tupytskyj och hans hus på Krim. Foto: RFE/RL

    Själva jordplätten är en ganska betydelselös remsa på 120 kvadratmeter. Tupytskyj äger ett hus på Krim från tiden före ockupationen och hävdar att han bara formellt köpte en bit av grannens mark, eftersom tomtgränsen var felmarkerad. Juridiskt är ju Krim en del av Ukraina och ukrainare får naturligtvis äga fastigheter där.

    Det aktuella köpet genomfördes dock 2018 enligt ryskt regelverk och registrerades inte i Ukraina, vilket är högst olämpligt för en domare, särskilt konstitutionsdomstolens ordförande. Enligt ukrainsk lagstiftning är ju den ryska ockupationsmaktens alla myndigheter på Krim olagliga.

    Den ukrainska domarkåren ser sig alltför ofta som en särskild kast som skipar rättvisa men själv står över lagen. Så också konstitutionsdomstolen, som menar att den verkställande makten inte ska ha befogenheter att granska domarnas deklarationer. Det var också därför antikorruptionsparagraferna behövde upphävas, menar domstolens representanter. Att man i samma veva råkade göra det lagligt för alla myndighetspersoner att deklarera falskt eller inte deklarera alls är bara ett litet olycksfall i arbetet som kan korrigeras senare, menar man.

    Troligen finns det fler anledningar till konstitutionsdomstolens och det Kremlvänliga partiet OPZZj:s utdragna kamp mot antikorruptionsmyndigheterna. OPZZj:s ledare, oligarken Viktor Medvedtjuk, går i Putins ledband men har säkert också själv lik i garderoben som riskerar att komma fram om antikorruptionsmyndighterna får härja fritt.

    Även oligarken Ihor Kolomojskyj, den före detta ägaren till Privatbank, som efter ekonomiska oegentligheter förstatligades under Petro Porosjenkos presidentperiod, har troligen sina fingrar i syltburken. Han sågs länge som den verklige makthavaren i kulisserna bakom Zelenskyj, och återkom från självpåtagen exil efter presidentvalet. Zelenskyj har dock vägrat att gå i Kolomojskyjs ledband. Kolomojskyj har drivit en kampanj för att upphäva förstatligandet av Privatbank, hittills utan framgång.

    Domarna själva känner sig säkert pressade av både antikorruptionsmyndigheterna och oligarkena, som med stor sannolikhet har bidragit till kaffekassan men också kan tänkas ha komprometterande information om domarnas leverne. Detta gäller särskilt Medvedtjuk, som regelbundet träffar Vladimir Putin och matas med lämpligt ryskt underrättelsematerial.

    Säkerhetsrådets möte den 29 oktober. Foto: President.gov.ua

    Den 29 oktober samlade Zelenskyj Ukrainas nationella säkerhetsråd för att diskutera situationen med Konstitutionsdomstolen, och den 30 oktober lade han fram ett lagförslag med fyra punkter:

    1. Konstitutionsdomstolens beslut den 27 oktober gällande antikorruptionsregelverket ska anses vara ogiltiga, eftersom de fattats i domarnas eget intresse, eftersom de saknar grund och eftersom de förnekar det ukrainska folkets europeiska och euroatlantiska val.
    2. Antikorruptionslagarnas fortsatta rättsverkan ska bekräftas oberoende av Konstitutionsdomstolens beslut.
    3. Konstitutionsdomstolens befogenheter ska upphävas, eftersom domstolen agerat i domarnas personliga intressen och mot folkets intressen.
    4. Nya domare i Konstitutionsdomstolen ska väljas och tillsättas.

    Konstitutionsdomstolen kommer givetvis att motsätta sig ett sådant förfarande, formellt på goda grunder. Politikerna ska inte kunna avsätta domare om de ogillar domstolens beslut, den dömande makten ska vara oberoende. Problemet är bara att de ukrainska domstolarna inte är oberoende, utan alltför ofta styrs av ekonomiska och maktpolitiska intressen.

    Efter Konstitutionsdomstolens skandalösa beslut lär det inte bli särskilt svårt för Zelenskyj att i parlamentet få en majoritet för särskild lagstiftning för att sparka domarna, om inte annat så med hänsyn till Ukrainas nationella säkerhet. Men var ska man hitta de nya, verkligen oberoende domarna?

    Under tiden får rysk stats-tv återigen en chans att visa upp kaoset i Ukraina. Redan på fredagsmorgonen samlades demonstranter utanför Konstitutionsdomstolens byggnad i Kiev för att ”skicka domarna till Rostov” i Ryssland där den avsatte presidenten Viktor Janukovytj gömmer sig sedan 2014. Och kaos i Ukraina är ju exakt vad Ryssland vill ha.


    Mer på temat

  • Putin bryr sig inte längre

    Putin bryr sig inte längre

    Putin har inget nytt att komma med och orkar inte längre bry sig. Inget program har han heller. Ändå tänker han sitta kvar – för vad skulle han annars göra?

    En vecka före sin årliga mastodontpresskonferens passade Vladimir Putin på att meddela det alla redan visste: han tänker sitta kvar till 2024. Något parti vill landsfadern inte längre befatta sig med, i stället lät han arbetarna på bilfabriken GAZ utropa honom till presidentkandidat. Fast inte sade han vad han skulle göra när han väl blir vald.

    Det sade han inte under sin presskonferens den 14 december heller. Däremot kunde han berätta att den stora dopningsskandalen och beslutet att utesluta Ryssland från nästa års vinter-OS har blåsts upp på grund av det kommande presidentvalet.

    Att ryska säkerhetstjänsten under OS i Sotji bytte ut flaskor med urinprov genom ett specialbyggt hål i laboratoriets vägg är alltså en följd av en konspiration riktad personligen mot Putin.

    Men det var ju inte heller nytt. Att hela världen är en enda stor konspiration riktad mot Ryssland i allmänhet och Vladimir Putin i synnerhet har vi ju länge vetat.

    Något som däremot var nytt och banbrytande var det som genom försyn hände först dagen efter presskonferensen, så att inga frågor kunde ställas: för första gången sedan Stalins tid dömdes en sittande rysk minister till ett långt fängelsestraff.

    Eller i alla fall var Aleksej Uljukajev minister för ekonomisk utveckling när han greps i november 2016. Så fort han gripits fick han sparken och nu ska han tillbringa åtta år i ett arbetsläger med sträng regim. Hans brott: att ha gjort sig ovän med Putins gamle kompis Igor Setjin.

    Formellt dömdes Uljukajev visserligen för korruption – för att ha tagit emot en väska med två miljoner dollar som han påstods ha krävt av Setjin. Pengarna påstås vara betalning för ett utlåtande som gjorde det möjligt för Setjins statliga oljebolag Rosneft att svälja Basjneft – ett regionalt oljebolag som genom svårbegripliga och omstridda manövrar först privatiserats och sedan återförstatligats.

    All logik talar dock mot att Uljukajev hade kunnat kräva en muta av de mäktige Setjin. Det bevismaterial som finns talar snarare för motsatsen – att Uljukajev lockades i en fälla för att sätta dit honom och för att demonstrera för alla andra att man inte säger emot Setjin, om man så är minister och har Vladimir Putins öra. För Putin lyssnar inte längre på det örat.

    ”Uljukajev ska glömmas. Den dömda ministerns andra påföljd” är rubriken till Oleg Kasjins kommentar.

    Domen över Uljukajev har kallats för årets viktigaste politiska händelse i Ryssland. Den har jämförts med processen mot Michail Chodorkovskij som inleddes hösten 2003 och gjorde definitivt slut på oligarkväldet. Och någon sorts vändpunkt är domen onekligen.

    Chodorkovskijs långa fängelsestraff var ett sätt att statuera exempel: se vad som händer med alla som inte följer spelets regler – och det är Vladimir Putin som bestämmer hur reglerna ser ut. Men lika viktigt var det att på lämpligt sätt kommunicera de nya spelreglerna. Också det har Putin gjort genom exemplets kraft.

    Hans system bygger på att lojalitet betalar sig. För vanliga ryssar har detta i praktiken inneburit att de steg för steg avstått från sina demokratiska friheter och rättigheter – i utbyte mot stabilitet och snabbt förbättrad levnadsstandard. Åtminstone de första tio åren – då Putin med hjälp av högt oljepris kunde leverera – var det helt i sin ordning, tyckte många.

    För befattningshavare på alla nivåer har överenskommelsen varit densamma, fast ännu mer lönsam. I utbyte mot lojalitet uppåt har de fått rätten att utnyttja sin position för egen vinning. Man får inte roffa åt sig för mycket, men så länge man håller sig inom gränserna för det som för tillfället anses rimligt riskerar man inget.

    Ju högre i hackordningen man befinner sig, desto större är belöningen. Inte ens ministrar som helt uppenbart missbrukat sin ställning har därför dömts till reella fängelsestraff. I värsta fall har de i tysthet förflyttats till något mindre glamorösa befattningar.

    Men nu har något ändrats. Aleksej Uljukajev dömdes till åtta år trots att han högst troligen inte gjort sig skyldig till något värre än det som brukar vara tillåtet på hans nivå. Förutom att säga emot Setjin då.

    Som alltid har det spekulerats mycket i vilket budskap president Putin eventuellt vill sända genom den hårda domen. Men när Putin verkligen har ett budskap brukar det vara tydligt. Här är budskapet snarast att han inte bryr sig.

    Han har inte brytt sig nog för att stoppa det synliga käbblet i de egna leden. Han har inte brytt sig om att rädda en lojal minister som bara gjort samma sak som alla andra, om ens det. Putin har helt enkelt allt mer distanserat sig från det världsliga.

    Nästa år låter Vladimir Putin ännu en gång välja sig till president. Med 70 procents stöd och 70 procents valdeltagande, om de lojala valarbetarna lyckas uppfylla sina mål. Han kan sitta kvar till 2024, året då han fyller 72, men som det ser ut nu har tiden efter Putin redan börjat.

    Presidenten har tröttnat på att hålla koll på småsaker. Om han bryr sig om något är det hans egen plats i Rysslands tusenåriga historia. Han ska bli ihågkommen som mannen som efter 1990-talets kaos återupprättade Rysslands heder och storhet.

    I verkligheten har han dock under sitt styre lyckats rasera alla de demokratiska institutioner som Ryssland knappt hann börja bygga upp efter Sovjetunionens fall.

    Domen över Uljukajev visar än en gång att Ryssland i dag inte har några oberoende domstolar. Ryssland har inget fungerande parlament, inga fria val, inget partisystem värt namnet. Den kvarvarande fria pressen har marginaliserats på ett sätt som gör att även de mest skandalösa avslöjandena inte längre betyder någonting annat än en ökad risk för de ansvariga journalisterna.

    Den enda institution Ryssland har nu heter Vladimir Putin. Om han abdikerar finns inget kvar av systemet. Det var därför Putin styrde landet också när presidenten hette Dmitrij Medvedev, och därför måste Putin sitta kvar, även om han knappt orkar bry sig längre.

    Mer på temat: