Glasnost.se

Månad: september 2012

  • Memorial utmanar agentlagen

    Memorial utmanar agentlagen

    Den ryska människorättsorganisationen Memorial vägrar att registrera sig som ”utländsk agent”, så som den nya lagen om medborgarorganisationer kräver. Det meddelar Memorials styrelse i ett uttalande på organisationens webbplats.

    Lagen som döper om medborgarorganisationer till ”utländska agenter” antogs av ryska parlamentet den 13 juni med stöd från alla partier förutom Rättvisa Ryssland. Vladimir Putin skrev under lagen den 21 juni, men av någon anledning bestämdes det att lagen skulle träda i kraft först 120 dagar senare, den 20 november.

    De ryska makthavarna hävdar att lagen följer utländska förebilder och hänvisar framför allt till en amerikansk lag från McCarthy-tiden, där orden ”utländsk agent” används. Det handlar om en helt neutral beteckning som på ett adekvat sätt beskriver organisationer som tar emot utländskt stöd, påstår Kremls pr-folk.

    I praktiken är syftet givetvis att misstänkliggöra medborgarorganisationer som tar emot stöd från givare utanför Rysslands gränser och ställa dem framför ett olösligt dilemma: antingen går de med på att registrera sig som ”utländska agenter” och deltar därmed i svartmålningen av deras egen verksamhet – eller så vägrar de, drabbas av hårda straff och blir av med sin finansiering.

    De flesta medborgarorganisationer vars verksamhet av ryska myndigheter betecknas som ”politisk”, och som därför drabbas av den nya lagen, har en tyst överenskommelse om att de inte låter sig registreras som ”utländska agenter”, sade Grigorij Melkonjants på valövervakarorganisationen Golos som jag intervjuade häromdagen.

    Redan tidigare har representanter för några medborgarorganisationer offentligt sagt att de inte tänker registrera sig som agenter, men Memorial är den första som går ut med en formell och välargumenterad skriftlig deklaration om att organisationen vägrar underställa sig den så kallade ”agentlagen”.

    Så här skriver Memorials styrelse bland annat:

    Det räcker att komma ihåg åren 1937-1938, när hundratusentals människor också krävdes på erkännanden om att de är ”utländska agenter”; även under senare tidsperioder har regimens kritiker ofta förklarats vara ”köpta av Väst”. Utan att nämna att förvrängning av det nationella medvetandet med hjälp av KGB-sagor om ”utländska agenter” är ett beprövat sätt att slippa ta itu med verkliga samhälleliga problem.

    Memorial kommer inte att delta i aktioner vars syfte är att förstöra det ryska samhället, Memorial kommer inte att medvetet sprida falsk information om sig själv. Om det krävs att Memorial låter föra in sig i listan över ”utländska agenter” kommer vi att motsätta oss detta, i första hand i domstol. Vi är en organisation som ska försvara lagliga rättigheter, och vi kommer att göra allt för att försvara vår lagliga rätt genom att ta stöd i lagen.

    /—/

    Vi är övertygade om att det ryska medborgarsamhällets lugn och tålamod till slut kommer att visa sig vara starkare än våra lagstiftares sjukliga fantasier.

    Oavsett hur det går i rätten (och hur det går kan man ju gissa) har Memorial redan blivit av med en stor del av sin finansiering, eftersom ryska myndigheter nu tvingar den amerikanska biståndsorganisationen USAID att lägga ner sin verksamhet i Ryssland.

    Memorial var den största och viktigaste människorättsorganisation som skapades när det under Sovjetunionens sista år blev möjligt att tala öppet om förföljelsen av oliktänkande i landet. Namnet kommer från tanken att förföljelsens offer borde få ett värdigt minnesmärke, och den 30 oktober 1990 lyckades Memorial genomföra idén. En enkel sten från Solovki, Lenins första koncentrationsläger, fick sin plats vid Lubjankatorget i Moskva, ett hundratal meter från KGB:s högkvarter.

    Under åren som gått har Memorial gjort ett ovärderligt arbete genom att samla in, arkivera och publicera uppgifter om förföljelsens offer, men också genom sina insatser för mänskliga rättigheter i det nya Ryssland. När Memorial grundades i Moskva 1989 för att dokumentera KGB:s och dess föregångares brott var Vladimir Putin en sovjetisk KGB-agent i Dresden. Nu kan Memorial bli den organisation som drabbas hårdast av agent Putins kampanj mot ”utländska agenter”.

    Mer på temat

  • Evig vinter visar var skåpet ska stå

    Evig vinter visar var skåpet ska stå

    Det ryska statliga järnvägsbolaget RZjD har stoppat all försäljning av tågbiljetter till tåg som avgår efter den 26 oktober, eftersom ingen vet vad klockan är då. Den ryska tiden är ur led igen. Förra gången var det kossornas fel, nu är det en före detta president som ska få veta sin plats.

    Han heter Medvedev, den före detta presidenten, och kunde ha fått äran för att Ryssland ligger långt före sin tid – klockorna i Kreml går hela tre timmar före svensk normaltid.

    Att pilla på klockan var en av Medvedevs favoritsysselsättningar, kanske för att han inte fick lov att bestämma över så mycket annat under sina fyra år i den ryska maktens högborg. Redan i mars 2010 avskaffade han två ryska tidszoner. Alltför många tidszoner gör det svårt att styra landet och bromsar utvecklingen, menade han. I februari 2011 bestämde han att Ryssland behöver en evig sommar, annars blir kossorna förvirrade, hette det. Övergången till normaltid avskaffades, och sedan dess råder det sommartid också på vinterhalvåret.

    Tecken i tiden tyder på att tövädret är över. I stället för evig sommartid bör Ryssland införa evig vintertid. Det är kontentan av ett lagförslag som det ryska gummistämpelparlamentet nu ska behandla i ilfart före den 28 oktober, dagen då Ryssland i höst hade vridit tillbaka klockorna om inte Medvedev hade avskaffat normaltiden. Förslaget kommer visserligen inte från det styrande partiet Enade Ryssland, utan från Zjirinovskijs pajasparti som alltid stödjer Enade Ryssland, men järnvägsbolagets snabba reaktion tyder på att en förändring är på gång.

    Den som lagt fram förslaget är förresten inte vem som helst, utan hälsovårdsutskottets ordförande Sergej Kalasjnikov. Och enligt vad han sagt i ryska medier finns det ”förståelse” i regeringskretsar för att det ska bli så här. Alltså blir det så här.

    Satirikern Viktor Sjenderovitj kommenterade i veckan på radiostationen Echo Moskvy det senaste initiativet från de ryska parlamentarikerna:

    Вот, когда они друг другу в глаза посмотрят в обеденный перерыв, они сами понимают, что они клоуны – или нет? У меня только один вопрос. Ну, бог с ним. Ну, переведем. Послушай, мы можем перевести часы на тысячу лет назад. Запросто! На триста легко уже перевели. Какая разница – час туда, час обратно – по какому именно времени мы будем в Средневековье?

    När de tittar varandra i ögonen på lunchrasten, fattar de själva att de är pajasar eller inte? Jag har bara en fråga. Visst, det gör detsamma. Visst, vi vrider tillbaka klockan. Men hör här, vi kan lika gärna vrida tillbaka klockan med tusen år. Trehundra år tillbaka i tiden har vi redan klarat. Vad gör det för skillnad, en timme hit eller en timme hit, vad spelar det för roll vad klockan visar, när vi befinner oss på medeltiden?

    Ryska bloggare kan inte sluta göra sig lustiga över hur Medvedev nu förlorar hederstiteln ”tidernas härskare”. Järnvägsbolaget RZjD har inte tid för skämt – en justerad vintertidtabell måste tas fram i ilfart så att de ryska tågen inte krockar med tåg från länder med mer förutsägbara tider.

    Mer på temat

  • Ännu ett val utan val

    Ännu ett val utan val

    Demonstranter fängslas, valtal censureras och kända oppositionskandidater stryks från listorna. I Pinsk påminner lokaltidningen alla läsare att det är förbjudet att svära högt på offentlig plats. Straffet är femton dagar i fängelse.

    Allt är som vanligt inför söndagens parlamentsval i Vitryssland. Valkommissionens ordförande Lidia Jermosjina har redan i förväg slagit fast att valet inte kommer att godkännas av de europeiska observatörerna från OSSE. Observatörerna är alltid partiska, och i år dubbelt så på grund av konflikten kring Sveriges ambassad och ambassadör Stefan Eriksson, menar hon.

    – Herr Eriksson blandade sig aktivt i observeringsprocessen under alla valkampanjer. Den här konflikten kommer givetvis att ha sin påverkan, säger Jermosjina enligt den officiella vitryska nyhetsbyrån BelTA.

    Den svenska ambassaden i Minsk tvingades stänga i början av augusti, en månad efter det att pr-byrån Studio Total i Malmö flugit in i vitryskt luftrum och släppt ut nallebjörnar med budskap för yttrandefrihet.

    Tilltaget har fått en hel del kritik i svenska medier, men Martin Uggla på Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter tror inte att det är nallebjörnarnas fel att Sverige inte längre har en ambassadör i Vitryssland.

    – Det är andra orsaker som ligger bakom konflikten, framför allt Sveriges stöd för mänskliga rättigheter. Sedan är det en annan sak att nallebjörnarna uppmärksammats ganska mycket både i Vitryssland och Sverige, det är en kul grej som riktade strålkastarljuset på problemen.

    Ett av problemen är att det inte finns en enda oppositionsrepresentant i det vitryska parlamentet. Av de 110 ledamöterna tillhör 102 ”Aleksandr Lukasjenkos block”. Resterande åtta representerar kommunistpartiet KPB som stödjer Lukasjenko. Det oppositionella kommunistpartiet PKB har inga representanter i parlamentet.

    Att parlamentet helt saknar opposition har flera anledningar. För det första tillåts inte alla att kandidera. För det andra är det uppenbart att det förekommer omfattande valfusk. Men framför allt handlar det om att de oppositionskandidater som får ställa upp har ytterst begränsade möjligheter att få fram sitt budskap.

    Praktiskt taget alla massmedier styrs av makthavarna och ingen kritik av Aleksandr Lukasjenkos styre tillåts. Landets största tidning ägs av presidentadministrationen. Valdebatter är ett okänt fenomen. Den kanske mest kända oppositionskandidaten, Aleksandr Milinkevitj, nekades registrering på formella grunder.

    En del av oppositionen uppmanar alla att bojkotta det manipulerade valet. Andra menar att man ändå bör utnyttja de möjligheter valkampanjen ger dem att nå ut till väljarna, eftersom det i vanliga fall är helt omöjligt att få tillstånd till politiska möten.

    Men även i de korta tv-tal som tillåts under valkampanjen är yttrandefriheten hårt kringskuren. Kandidaterna får inte kritisera regeringen eller uppmana till bojkott av valet.

    När fyra aktivister i kampanjen ”Tala sanning” i veckan försökte demonstrera för valbojkott greps de omedelbart av säkerhetspolisen och dömdes till korta fängelsestraff. De kom ändå lindrigt undan jämfört med de tolv politiska fångar som just nu sitter i vitryska fängelser, dömda till längre straff.

    En av dem är den socialdemokratiske presidentkandidaten Nikolaj Statkevitj, som dömdes till sex års fängelse för deltagande i protesterna efter presidentvalet 2010. En annan är Sergej Kovalenko, dömd till två år i fängelse för att ha klättrat upp i en julgran och hängt upp Vitrysslands förbjudna vit-röd-vita flagga.

    Flaggan avskaffades 1995 när Aleksandr Lukasjenko ville ha tillbaka den sovjetvitryska flaggan, dock utan hammaren och skäran.

    Sydsvenskan 2012-09-22

    Mer på temat

  • USA-agenter får skulden för protester

    USA-agenter får skulden för protester

    Allt ont kommer utifrån. Oppositionen består av betalda utländska agenter. Västvärlden vill störta Ryssland i kaos. Det har varit den ryska regeringens standardsvar till kritikerna. Därför är det helt logiskt att Vladimir Putin nu kastar ut det amerikanska biståndsorganet USAID ur landet och stoppar stödet för ett antal demokratiprojekt i Ryssland.

    Senast den 1 oktober måste Moskvakontoret med tretton amerikanska och sextio ryska anställda vara stängt. Enligt ryska utrikesministeriet har USAID ”försökt påverka politiska processer, däribland val på olika nivåer, genom att dela ut anslag”.

    Påståendet är helt korrekt. USAID är en av de viktigaste bidragsgivarna till organisationen Golos som arbetar för rättvisa val. Golos har försökt påverka valresultatet genom att avslöja omfattande valfusk till det styrande partiets fördel.

    Efter parlamentsvalet i december förra året samlade Golos in originalprotokoll från 1 700 lokala valnämnder och jämförde siffrorna med slutresultaten. Kontrollräkningen, som omfattade färre än 2 procent av de 95 000 vallokalerna i Ryssland, visade att maktpartiet där tilldelats 141 000 fler röster än partiet fått enligt rösträkningen i vallokalerna.

    Uppgifterna om det omfattande valfusket ledde till de största oppositionsdemonstrationerna sedan Sovjetunionens fall.

    Den politiskt oberoende organisationen Golos har dokumenterat valfusk och utbildat valövervakare i Ryssland i över tio år. Sådan verksamhet kan den ryska maktapparaten inte stillatigande acceptera. Redan för sex år sedan förbjöds opolitiska organisationer att observera rösträkningen, men Golos har kommit runt förbudet genom att i stället granska protokoll.

    I februari, inför presidentvalet, kastades Golos ut från sina lokaler i centrala Moskva. Nu stoppas bidragen från USA som till stor del täckt de anställdas löner.

    – Det här är ett hårt slag, även om vi har andra bidragsgivare som ger pengar till enskilda projekt. Men vi tänker absolut inte ge upp, säger Grigorij Melkonjants, vice chef på Golos.

    Troligen måste en större del av verksamheten finansieras med privata bidrag. De ryska statliga bidragen går till lydiga valövervakarorganisationer som aldrig hittar något att anmärka på.

    Det amerikanska hjälpprogrammet i Ryssland startades direkt efter Sovjetunionens fall 1991. En stor del av stödet har under åren gått till utveckling av hälsovård och infrastruktur, men i takt med att den ryska ekonomin växt har bidrag till organisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter kommit att dominera.

    Bland organisationer i Ryssland som får amerikanskt stöd finns antikorruptionsgruppen Transparency International och landets mest kända människorättsorganisation, Memorial. Också de drabbas nu av de repressiva åtgärder som i första hand verkar vara riktade mot Golos.

    Förutom bidragsstoppet har Ryssland infört en ny lag som ska tvinga organisationer som tar emot utländskt stöd att registrera sig som ”utländska agenter” – ett sätt att stämpla dem som landsförrädare. Inga organisationer har gått med på att skriva in sig på agentlistan.

    – Vi agerar inte i utländska intressen när vi vill ha rättvisa val i Ryssland, vi agerar i Rysslands intressen. Det skulle inte bara vara dumt, det skulle vara moraliskt förkastligt att skriva på att vi är utländska agenter, säger Grigorij Melkonjants.

    Ryska myndigheter verkar inte hålla med. I november träder den nya lagen i kraft. Då hotar hårda straff dem som inte medger att de är utländska agenter.

    Sydsvenskan 2012-09-20

    Mer på temat

  • Kuka lietsoo sotaa?

    Kuka lietsoo sotaa?

    Yle lietsoo sotaa Suomen ja Venäjän välille. Näin väittää joulupukin jälkeen Venäjällä parhaiten tunnettu suomalainen, Johan Bäckman.

    Jostain syystä Bäckman ei esittänyt väitettään perjantain Pressiklubissa, johon hänet oli kutsuttu kertomaan mikä häntä tarkkaan ottaen oli loukannut parin viikon takaisessa lähetyksessä. Silloinhan äänessä oli Teivo Teivainen, Helsingin yliopiston kansainvälisen politiikan professori, jonka toiminnasta ja sen seurauksista Bäckman oli levittänyt harhaanjohtavaa tietoa Venäjän tiedotusvälineissä.

    Pressiklubin varsinaisessa lähetyksessä Bäckman sai alle minuutin aikaa selittää, että harva suomalainen osaa kunnolla lukea Venäjän uutisia venäjäksi, ”puhumattakaan siitä että olisi medialukutaitoa”. Yhdeksänminuuttisessa ”nettiekstrassa” Ruben Stillerin ja Johan Bäckmanin jankkaava keskustelu keskittyi siihen, mitä Interfaxin ja Venäjän äänen uutisissa oikein tarkkaan ottaen oli sanottu, ja juuri kun päästiin kysymykseen siitä, mitä Bäckman oikein toiminnallaan ajaa takaa, haastattelu päättyi.

    Kun Johan Bäckman kerran oli haastateltavaksi kutsuttu, olisi ollut kiinnostavaa kuulla taas hänen selityksiään siitä, miten Suomessa on meneillään venäläisten kansanmurha, miten Suomi oli syypää talvisotaan, ja myös siitä, miten juuri poliittisten päättäjien liekanarussa kulkeva Suomen Yle, eikä suinkaan Venäjän kovin riippumaton ja itsenäinen media, käy vihamielistä ja faktoja vääristelevää propagandakampanjaa maidemme ystävällismielisten suhteiden tuhoamiseksi.

    Tämän Yhdysvaltojen tilaaman disinformaatiokampanjan pääarkkitehteja Suomessa on kuuleman mukaan Ylen toimittaja Jarmo Mäkelä – joka muuten ei Bäckmanin mukaan osaa sanaakaan venäjää. Näinköhän?

    Bäckmanin Yle-teesit julkaistiin kansallismielisellä venäläisellä sivustolla nimeltä Russki obozrevatel (”Venäläinen tarkkailija”). Ensin pitkähkö lainaus Bäckmanin kirjoituksen alkupäästä, sitten muutama esimerkki siitä, miten tekstissä esitetyt väitteet suhtautuvat todellisuuteen.

    [Johan Bäckman]

    Mini-Goebbels on taas ilmestynyt

    Jo puolen vuoden ajan suomalainen valtiollinen televisio- ja radiokanava Yleisradio, joka on Suomen parlamentin kontrollissa, on tuottanut äärimmäisen venäläisvastaista ohjelmaa nimeltä ”Venäjän verkossa”. Ohjelmassa kerrotaan miten Putin muka on uhkaillut Suomen presidenttiä, miten venäläiset kenraalit muka ovat uhanneet Suomea sodalla, miten Venäjän lapsivaltuutettu, muka KGB-mies, uhkaa suomalaisten lasten henkeä ja terveyttä, ja miten Venäjän lehdistö muka väärentää kaikki Suomea koskevat tosiasiat, sekä miten kaikki Suomessa asuvat venäläiset ovat roskaväkeä.

    Kaikka nämä iskulauseet kuullaan kaksi kertaa kuussa Yleisradion maanlaajuisessa lähetyksessä, suomen kielellä, ja sen jälkeen ne julkaistaan internetissä.

    Siitä huolimatta, että sisältö on täynnä virheitä, panettelua ja uhkauksia, Yleisradio kieltäytyy kumoamasta tätä materiaalia tai toimittamasta edes jonkinlaista todenmukaista informaatiota kansalaisilleen.

    Tämän lähetyksen juontaja on suomalainen ”journalisti” Jarmo Mäkelä, entinen diplomaatti, Suomen Washingtonin-suurlähetystön entinen lehdistöneuvos, hyvin koulutettu CIA:n ja Yhdysvaltain ulkoministeriön propagandisti, tunnettu venäläisvihaaja sekä verraton Pohjois-Atlantin sotilasliiton Naton ja Yhdysvaltain intressien propagandisti.

    Kaikki tämä on tietysti ihanteellinen esimerkki pienen maan minigoebbelsilaisesta propagandasta. Tähän tarvitaan tietysti vain yksi mini-Goebbels, joka (puolipäivätoimisesti) kirjoittaa panettelutekstiä ulkomaisten tilaajien intresseissä. Tilaajat eivät sitten olekaan enää mini-Goebbelseja, vaan jonkinlaisia jätti-Goebbelseja.

    Ei enää ole salaisuus, että Mäkelä, joka muuten viime vuosina oli jonkin aikaa ”kadoksissa”, mutta yllättäen palasi tuottamaan venäläisvastaisia materiaaleja, on Viron turvallisuuspoliisin KAPO:n neuvonantaja Venäjän vastaisessa propagandasodassa. Hän piti äskettäin esitelmän KAPO:n Venäjän vastaiselle ”psykologiselle puolustukselle” omistetussa konferenssissa Narva-Jõesuussa. Hän esiintyy säännöllisesti Viron lehdistössä ”suomalaisena asiantuntijana”.

    Mäkelän nykyinen tehtävä on suomalaisten psykologinen valmistelu Venäjän vastaisiin hyökkäyksiin ja aggressioon.

    Kaksi kertaa kuussa kansallisilla radiokanavilla ja internetissä kulkee nyt Venäjän, venäläisten ja Venäjän tiedotusvälineiden vastaisen suomalaisen panettelun virta. Tämä kyyninen lähetys on todiste siitä karkeasta valhekampanjasta, jota Yleisradio ja Suomen tiedotusvälineet harjoittavat. Luonnollisesti Suomen parlamentin suostumuksella.

    Yksi panettelun tärkeimmistä maalitauluista on venäläinen äiti Rimma Salonen, jolta suomalaiset diplomaatit ryöstivät venäläisen pojan, Anton Salosen, Venäjän alueella, ja salakuljettivat Venäjän Federaatiosta diplomaattiauton tavaratilassa. Itse diplomaatit, ja niin myös entinen diplomaatti Mäkelä, katsovat, että Antonin ryöstäjät ovat todellisia suomalaisia sankareita. Siksi Yleisradion kanavilla on kaadettava lokaa venäläisten naisten niskaan 2 kertaa kuussa.

    Mäkelän lähetys on myös tehokas tapa painostaa Suomen tuomioistuimia ja järjestysvaltaa, nostattamalla ne mielialaan joka vastustaa R. Salosta ja vaatimuksia palauttaa hänelle oikeudet ryöstettyyn poikaan.

    Ja sitten ensimmäinen faktatarkastus. Näin jatkuu Bäckmanin kirjoitus:

    [Johan Bäckman]

    Esimerkiksi kun R. Salonen jällen kerran taisteli suomalaisessa tuomioistuimessa suomalaisia diplomaatteja ja Suomen hallitusta vastaan, jotka organisoivat ja hyväksyivät pienen venäläisen Anton Salosen täysin lainvastaisen ryöstön ja salaisen maastaviennin, suomalainen propagandisti J. Mäkelä huusi kansallisessa radiossa: ”Ja taas Rimma Salonen toistelee vanhoja valheitaan kuin uskollisuudenvalaa Kremlille, vaikka onkin lisännyt niihin vähän uutta pötyä.”

    Tämänsisältöistä tekstiä en onnistunut kovallakaan etsimisellä Venäjän verkossa-ohjelman verkkosivulta löytämään. Lähimmäksi osui tämä sitaatti toukokuulta:

    [Jarmo Mäkelä]

    Venäjän mediassa ikävät uutiset kerrotaan mielellään vähän niin kuin ohimennen. Esimerkiksi toukokuun 14. päivänä laatulehti Kommersant Vlast kertoi Pelastakaa lapset –järjestön vuosiraportista. Siinä oli pantu järjestykseen 165 maailman maata sen mukaan, missä maassa on hyvä olla äiti. Kärjessä olivat Norja, Islanti ja Ruotsi – Suomi oli kuudentena ja Venäjä oli sijalla 37.

    Ehkä tämä oli syynä siihen, ettei Anton Salosen huoltajuuskiistan käsittely Vaasan hovioikeudessa enää saanut aikaan tavanomaista uutisryöppyä. Vanhat väitteet toistettiin uskollisesti, tosin nyt hieman uusin höystein. Venäjän hallituksen lehden Rossiiskaja Gazetan nettisivuilla kerrottiin, että oikeuskäsittelyn aattona oli Suomessa syntynyt hysteerinen ilmapiiri. Toinen nettisivusto tiesi kertoa, että suomalainen elokuvaohjaaja Jussi Parviainen suunnittelee Antonin tapauksesta elokuvaa.

    Sitä en osaa sanoa, luettiinko tämä teksti huutaen, kuten Bäckman väittää, mutta muuten jäljet johtavat kyllä sylttytehtaalle.

    Muutama kappale alempana Yle-teeseissään Bäckman kirjoittaa näin:

    [Johan Bäckman]

    ”Luvat uutisiin annataan perjantaisin Kremlin sensuurikokouksessa”, sanoo Mäkelä, jotta suomalaiset ymmärtäisivät, ettei Venäjällä ole ylipäätään minkäänlaista sananvapautta.

    ”Venäjän viestimissä kaikki tapahtumat käsitellään tietenkin FSB:n ohjeiden mukaan”, sanoo Mäkelä. Tällaisia iskulauseita toistellaan Suomen radiossa jatkuvasti, tarkoituksena on vaikuttaa Suomen yleiseen mielipiteeseen. Tavoitteena on sota. Jo 1-2 vuoden kuluttua, Yleisradion ja Mäkelän propagandan seurauksena, suomalaiset suhtautuvat venäläisiin syvän halveksuen.

    Kiinnostavia väitteitä, varsinkin se, että tavoitteena on sota. Mutta mitähän se Mäkelä taas sanoikaan? Että kaikki tapahtumat uutisoidaan FSB:n ohjeiden mukaan? Ei löydy sellaista väitettä. Sen sijaan löytyy tämä:

    [Jarmo Mäkelä]

    Venäjän mediassa on myös käsitelty tapausta, jossa maassa 13 vuotta asuneelta Antti Rautiaiselta mitätöitiin hänen tilapäinen oleskelulupansa ja hänet karkotettiin maasta. Tällaisia asioista ei tietenkään käsitellä valtamediassa – siihen ei Kremlin sensoreiden perjantaikokoukselta irtoaisi minkäänlaista lupaa. Nettimaailmassa asiaa on sen sijaan käsitelty avoimesti ja sen perusteella voi päätellä, ettei Venäjän oikeusjärjestelmässä mitään ole jätetty sattuman varaan.

    /—/

    Valtamediassa on sen sijaan käsitelty erikoistutkija Seppo Knuuttilan tapausta. Tämä Lugajoen valtavat fosforipäästöt alkuvuodesta paljastanut tutkija joutui FSB:n kovakouraiseen käsittelyyn ollessaan pari viikkoa sitten ottamassa yhteisesti sovittuja vesinäytteitä. Suomessa Venäjän viranomaisten menettelyä on ihmetelty aina Tasavallan Presidenttiä ja pääministeriä myöten.

    Venäjällä, kuten arvata saattaa, tapausta on käsitelty täysin FSB:n nuottien mukaan. Knuuttila oli väärään aikaan väärässä paikassa ja sai mitä ansaitsi. Venäjän kanta todistetaan oikeaksi lainaamalla Suomi-Venäjä – seuran puheenjohtajan Heikki Talvitien Yleisradiossa esittämiä lausuntoja. Häneen viitaten Komsomolskaja Pravda varoittaa suomalaisia pitämästä liikaa meteliä tutkijan pidätyksen johdosta.

    Eli kyse oli siitä, että FSB:tä koskevat uutiset käsitellään Venäjän valtamediassa FSB:n nuottien mukaan. Kukapa väittäisi mitään muuta? Paitsi Bäckman siis.

    Mitä sensoreiden perjantaikokouksiin tulee, Jarmo Mäkelä saattaa kyllä hieman liioitella asiaa ainakin Rautiaisen jutun suhteen, mutta maan tapana on Venäjällä tosiaan ollut, että valtakunnalisten televisiokanavien johtajat tapaavat presidentin kanslian edustajan perjantaisin suunitellakseen mitä tärkeitä uutisia tulevalla viikolla olisi hyvä käsitellä ja mistä näkökulmasta.

    Käytännöt ovat kuitenkin hieman muuttuneet sen jälkeen kun asiasta vastuussa ollut Vladislav Surkov sai uusia työtehtäviä, eikä uusista rutiineista vielä ole vuotanut tarkkoja tietoja julkisuuteen. Asiasta on viime aikoina kirjoittanut esimerkiksi nettisivusto Slon.ru.

    Yksi esimerkki voi vielä olla paikallaan ennen kuin jätämme taas Bäckmanin horinat omaan arvoonsa. Näin hän väittää Mäkelän kirjoittaneen kenraali Makarovin vierailun jälkeen:

    [Johan Bäckman]

    Kun Venäjän pääesikunnan päällikkö, kenraali Makarov, vieraili Suomessa, Mäkelä aloitti erityisen kiinnostavan agitaation. Mäkelä kertoi suomalaisille radiossa, että ”venäläinen kenraali uhkaa sodalla”, perusteenaan ”haastattelu” väitetyn tavallisen helsinkiläisen kanssa, joka muka olisi paikallisjunassa julistanut Mäkelälle että ”Kohta tulee sota, se on todennäköistä, mutta minä en sitä halua. Minun vanhempani kylläkin tekivät pitkään töitä Neuvostoliiton ja venäläisten kanssa. Mutta kotona minulle aina sanottiin, että venäläiset ovat meidän vihollisiamme.” Käy ilmi että Mäkelän opetus on seuraava: venäläiset ovat aina meidän vihollisiamme, jos heidän kanssaan tehdään työtä on aina muistettava ”keitä he ovat”.

    Tämä oli siis Bäckmanin versio totuudesta. Ja näin Mäkelä oikeasti kirjoittaa:

    [Jarmo Mäkelä]

    Töihin tullessani kauan sitten eläköitynyt naapurini käveli vastaan. Hän otti puheeksi kenraali Makarovin äskettäin Helsingissä pitämän esitelmän, tuomitsi sen muutamalla sanalla, ja sanoi sitten: ”Kun ei kuitenkaan tarttis enää taistella. Siitä saatiin tarpeeksi jo ensimmäisellä ja toisella kerralla”.

    Junassa vieressäni istui minulle tuntematon herrasmies. Jonkin aikaa lehteä tutkittuaan hän kääntyi puoleeni ja kysyi: ”No mitä niistä Makarovin puheista nyt sitten seuraa?”. Kävimme pitkän ja analyyttisen keskustelun, jonka aikana selvisi, että vierustoveri oli sivistynyt ja paljon nähnyt ihminen, joka oli työelämässä ollut monesti tekemisissä neuvostoliittolaisten kanssa. Hänen kokemuksensa olivat voittopuolisesti myönteiset.

    Hiljaisuus laskeutui välillemme, kunnes hän yhtäkkiä puhkesi uudelleen puhumaan. ”Olen syntynyt Etelä-Pohjanmaalla”, hän sanaili harvakseen, ”ja vanhin veljeni kaatui Lahdenpohjassa vuonna – 41, samana vuonna kun synnyin, joten en ole koskaan häntä tavannut. Kotona ei jäänyt epäselväksi, keiden kanssa me olemme tekemisissä”.

    Ja sitten taas lisää Bäckmanin totuutta Makarovin vierailuun liittyen:

    [Johan Bäckman]

    Todellinen ongelma Mäkelälle tuli siitä, että Makarov oli kiinnostunut suomalaisista tankeista, joita valmistaa suomalainen yhtiö Patria. Venäjä voi olla valmis ostamaan satoja tai tuhansia tankkeja ja panssariajoneuvoja. ”Mutta viisaat Patrian johtajat kieltäytyivät epäilyttävien venäläisten kaikista ehdotuksista, ja kieltäytyivät jopa lähettämästä näytekappaleita. Viisaat suomalaiset miehet onnistuivat välittömästi torjumaan kenraalin uhkaukset”, huutaa Mäkelä Suomen radiossa koko kansalle. ”Makarov on jo itse ilmoittanut, että Venäjä ei koskaan enää tule ostamaan mitään Suomesta”, sanoo Mäkelä.

    On selvää, että työn tilaajien Mäkelälle antama tehtävä on pysäyttä kaikkinainen lähenemisprosessi Suomen ja Venäjän välillä.

    Ja näin Mäkelä sanoi (tai huusi?) todellisuudessa:

    [Jarmo Mäkelä]

    Suomalaisille viime viikkoina tutuksi käynyt armeijankenraali Nikolai Makarov on aiheuttanut sydämentykytystä muutoinkin kuin vain kovilla puheillaan.

    Ranskassa järjestetyillä sotilastekniikan messuilla hän nimittäin pyysi, että Patria lähettäisi uusimman panssariajoneuvonsa Patria Nemo Plussan Venäjälle koekäyttöön. Huhut jättimäisestä miljoonakaupasta lähtivät liikkeelle heti.

    Mutta Venäjän virallisen lehden Rossiiskaja gazetan toimittajien suureksi hämmästykseksi Patrian edustajat eivät hankkeelle lämmenneet. Mietitään ja puhutaan nyt ensin, he sanoivat, eivätkä edes luvanneet lähettää näytekappaletta venäläisten tutkittavaksi.

    Patrian miesten viisaus kävi ilmi, kun kenraali Makarov pari viikkoa myöhemmin totesi ykskantaan, ettei Venäjän maajoukoille osteta panssaroituja vaunuja ulkomailta.

    Samaan johtopäätökseen oli tullut myös Venäjän varapuolustusministeri Dmitri Rogozin. ”Suomalaisista tankeista puhuminen on hölynpölyä”, hän totesi radioasema Eho Moskvyn lähetyksessä. Yksittäisiä aseita voidaan tietenkin ostaa, hän jatkoi, mutta vain jotta päästäisiin selville, miten ne on tehty.

    Esimerkit riittänevät osoittamaan, että disinformaatiokampanjaa ei suinkaan käy Mäkelä vaan Bäckman, jonka puppugeneraattorin suoltamassa tekstissä on puolitotuuksia mukana vain siteeksi.

    Koko homma näyttää perustuvan siihen, että Venäjällä kukaan ei ole kiinnostunut tarkistamaan Bäckmanin tuulesta temmattuja väitteitä, koska hänen puheensa ovat aina yllättävän hyvin sopusoinnussa valtamediassa kulloinkin käynnissä olevan kampanjan kanssa. Juuri nythän vihamieliset ulkomaat ja niiden Venäjän-vastaiset juonet ovat tavallistakin paremmassa huudossa, erityisesti jos asia voidaan jotenkin liittää Pussy Riot-performanssiin.

    Ja suomeahan ei monikaan venäläinen rivitoimittaja osaa, englantikin voi olla vähän sieltä tännepäin, jolloin sujuvasti venäjää puhuva antifasistinen kansalaisoikeusaktivisti ja sitaattikone on aina mukava tiedonlähde. Suomessa taas ne toimittajat, jotka venäjää osaavat, jaksavat harvemmin kiinnostua Bäckman-nimisen puppugeneraattorin ulosannista, joten Venäjälle päin voi suoltaa mitä vain, ja sitten Pressiklubissa selittää että kaikki on vain väärinkäsitystä ja eihän Suomessa Venäjän mediaa ymmärretä, kun ei meillä raukoilla ole ”medialukutaitoa”.

    Olisi ollut mukava, jos Ruben Stillerillä olisi ollut käsissään tämä Bäckmanin viimeinen sepustus, kun haastattelua Pressiklubiin tehtiin. Vaan sattuneesta syystä kirjoitus ilmestyi Russki obozrevatel-sivustolle vasta kello 23.38 Moskovan aikaa perjantai-iltana, eli pari tuntia sen jälkeen kun nauhoittettu Pressiklubi jo oli lähetetty.

    Mutta Venäjän verkossa-ohjelma sai nyt uuden uskollisen seuraajan. En ollut tällaisesta lähetyksestä ennen kuullutkaan.

    Aiheesta lisää:

  • Pussy Riot som Napoleon

    Pussy Riot som Napoleon

    Inget borde förvåna när det gäller den enorma hysteri som de styrande i Ryssland och den ryskortodoxa kyrkan piskar upp kring Pussy Riot. Men att jämföra performancegruppen med Napoleons armé som för tvåhundra år sedan intog Moskva och lämnade efter sig rykande ruiner är väl ändå att ta i?

    Och det är inte vem som helst som gör det heller. Mer pompösa och uppblåsta kulisser än så här kan man knappast föreställa sig. Det är tvåhundraårsjubileum av slaget vid Borodino. Den ryskortodoxa kyrkans överhuvud, patriarken Kirill, har precis hållit den stora jubileumsgudstjänsten i Frälsarkatedralen i Moskva, Rysslands största kyrka. Kyrkan byggdes som ett minnesmärke över Rysslands seger i 1812 års krig och invigdes 1837, på 25-årsdagen av segern. 1931 sprängde bolsjevikerna kyrkan, som återuppbyggdes på 1990-talet, efter Sovjetunionens fall.

    Nu har patriarken alltså hållit jubileumsgudstjänsten för att högtidlighålla minnet av dem som fallit för Fosterlandets frihet. Runt kyrkan har över tiotusen åskådare som inte fått plats inne i landets största kyrka samlats. Den mytomspunna ikonen Gudsmodern av Smolensk har burits ut på kyrktrappan. Patriarken Kirill kommer ut i full mundering och håller ett patriotiskt tal. Och vad är det han talar om? Givetvis Pussy Riot, ett allvarligt hot mot Fosterlandet och Tron, precis som Napoleons trupper var på sin tid.

    Nej, han tar inte det fula ordet i sin mun, men alla förstår vad han menar när han med förakt i rösten pratar om ”upplysningen” från väst som förstör allt och om fientliga krafter utifrån som ännu inte vågar inleda ett nytt krig men som sonderar ryska folkets förmåga att försvara sina helgedomar.

    Det mest förvånande är att ingen i Ryssland längre orkar bli upprörd över att minnet av 1812 års krig förvandlas till ett slagträ i kampen mot oppositionen som nu utmålas som utländska agenter och fiender till den allena saliggörande ortodoxa tron. Alla har vant sig.

    Här är det centrala avsnittet ur patriarkens tal i min översättning. Jag har även textat videoavsnittet här ovan.

    …folket varseblev sin enighet och drev ut fienden som var formidabel och oövervinnelig, och räddade inte bara Heliga Ryssland utan också Europa. Och hur högtidligt tog man inte emot våra krigare i Paris! Hans ärevördiga majestät kejsaren Aleksandr beordrade att inget skulle röras, inget skulle förstöras i den franska huvudstaden, för att vi inte skulle bli likadana som de som låtsades komma till Ryssland med Upplysningen och framtidsidéer, men som förintade allt de kunde nå. Det var just därför som vanliga människor tog emot våra trupper så högtidligt i Paris.

    Det som hände för tvåhundra år sedan är ett storartat exempel och en storartad lärdom för oss i dag, och inte bara för oss utan för hela Europa. Man måste bara låta bli att titta på dessa händelser med slugt kisande ögon, med ett nedlåtande leende på läpparna och med en föraktfull grimas i ansiktet, man måste känna med sitt hjärta vad det var som var kärnan i den här kampen och vad vårt folk har lagt på frihetens altare.

    Och i dag dyker det i vårt samhälle upp personer som vill tvinga oss alla att skratta åt våra helgedomar, ge upp vår tro, och om möjligt även förstöra våra tempel. Givetvis är det ingen som inleder ett krig, för kraften räcker ännu inte till, men det finns de som testar vårt folks förmåga att försvara sig självt och sina helgedomar.

    Det är ett fantastiskt sammanträffande att det är just i år vi firar den stora segerns 200-årsdag, 400-årsdagen av övervinnelsen av den stora oredan, 1150 år från tillkomsten av vår stat. Och det är vår tro att genom dessa festligheter påminner vi inte enbart oss om händelser i vår historia, vi försöker också i vårt förstånd och i våra hjärtan att bli delaktiga i den stora kampen som våra gudfruktiga förfäder förde för sin tro och sitt Fädernesland. Deras exempel är aktuellt även i dag, eftersom vi bör enas av idéer för vilka man kan och bör ge sitt liv.

    Översättningen följer den officiella text som finns på patriarkatets hemsida. Textningen i videon följer det patriarken i verkligheten säger. Skillnaderna är mycket små, förutom på ett ställe: i den publicerade texten talar patriarken om personer som ”vill tvinga oss alla att skratta åt våra helgedomar”, men när han läste upp talet blev det i stället ”vill inbjuda oss alla att skratta åt våra helgedomar”.

    Oavsett ordval är budskapet tydligt. Kreml och den ryskortodoxa kyrkan gör gemensam sak för att slå fast att de som kritiserar den rådande ordningen är fiender till fosterlandet och den rätta tron. Dit hör alla som kritiserar den farsartade rättegången mot Pussy Riot och den absurda fängelsedomen.

    Syftet med det hela förklarade Sergej Markov, en av Putins närmaste medarbetare under presidentvalskampanjen, i en debattartikel i tidningen Vedomosti samma dag som medlemmarna i Pussy Riot dömdes. Putin måste visa att han är på den enkla landsbygdsbefolkningens sida, på den ortodoxa kyrkans sida, på ryssarnas sida, menade Markov.

    Men framför allt måste Putin göra gällande att alla som kritiserar honom är fiender till den ortodoxa kyrkan och fiender till den enkla landsbygdsbefolkningen. Och det är exakt vad patriarken säger.

    Mer på temat