I samband med uppgraderingen till WordPress 2.5 experimenterar jag med utformningen, bloggen kommer att se lite konstig ut tills jag får rätsida på allt.
Lige kun la ĝisdatigo al WordPress 2.5 mi eksperimentas pri fasonado, la blogo aspektos iom strange ĝis la aperintaj problemoj estos solvitaj.
Päivitin WordPress-versioon 2.5 ja testaan eri ulkoasuja, blogi saattaa näyttää kummalliselta kunnes kaikki ongelmat on ratkaistu.
Svenska: Kyrilliska bokstäver på elektroniskt papper
Unuafoje mi vidis iun legi elektronikajn librojn per specifa tiacela aparato en la Moskva metroo, kiam mi vizitis Moskvon komence de marto. Estis juna viro (kompreneble juna viro, ĉiam ili unuaj ekuzas ĉiajn teknikajn umojn) kiu legis ruslingvan libron per ia aparato kun la marko Sony. Poste, la saman tagon, mi vidis ankoraŭ alian viron en la rulŝtuparo legi libron per pli eta aparato, ŝajne ia pli simpla mankomputileto.
Tre multe da elektronikaj libroj estas libere aŭ malmultekoste haveblaj en la rusa. Estas retaj bibliotekoj, vendejoj de elektronikaj libroj, kaj multaj aŭtoroj reklamcele afiŝas siajn tekstojn en siaj retejoj, kiel ekzemple Jevgenij Griŝkovec. Male ol en okcidento, ankaŭ la tekstoj por kies elŝuto oni devas pagi, estas distribuataj en libera formo, ne protektita, kaj la prezoj estas malaltaj – oni ne vidas la elektronikan libron konkuranto de la papera, sed kompletigo. Kompreneble, ne ĉiuj aŭtoroj samopinias – iliaj libroj simple ne haveblas en elektronika formo.
I början av 1990-talet var Jurij Saprykin en fattig student i filosofi. Nu är han 35 år och tar emot på ett bekvämt kontor i centrala Moskva. Han är chefredaktör för nöjestidningen Afisja, tjänar bra och har nyss köpt en bil efter att familjen flyttat till en större lägenhet längre bort från centrum.
– När jag började studera 1990 verkade sovjetsystemet fortfarande stabilt. Men det var bara skenbart, snart föll allting ihop och det gick inte längre att leva på studiestödet. När det var som värst gick jag ibland hungrig i tre-fyra dagar eftersom jag inte hade några pengar.
Det fanns två utvägar: att bli företagare eller att bli journalist. Företagandet lockade inte det minsta.
Ryska journalistförbundets ordförande Vsevolod Bogdanov lämnar en offentlig ursäkt till Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov eftersom Ryska journalistförbundets sekretariat inte ville ha Kadyrov som medlem i förbundet. Själv tycker förbundsordföranden Bogdanov att president Kadyrov visst borde kunna vara medlem i journalistförbundet trots att denne inte är journalist.
I början av mars beslutade Ryska journalistförbundets avdelning i Tjetjenien att välja in Ramzan Kadyrov som medlem i förbundet ”för sina meriter i utvecklandet av journalistiken i Tjetjenien”. Beslutet väckte ramaskri bland kritiskt inställda journalister i övriga Ryssland, eftersom det i praktiken är omöjligt att utöva granskande journalistik i dagens Tjetjenien.
Under sina sista dagar i livet arbetade journalisten Anna Politkovskaja med ett omfattande avslöjande reportage om Ramzan Kadyrov. I sin sista radiointervju på radiostationen Svoboda, två dagar före mordet, kallade hon Ramzan Kadyrov för ”vår tids Stalin” och ”en ynkrygg beväpnad till tänderna”.
Efter att Ramzan Kadyrov fått ett medlemskort i journalistförbundet meddelade två andra kända journalister, Aleksandr Minkin på tidningen Moskovskij Komsomolets samt Dmitrij Muratov på Anna Politkovskajas tidning Novaja Gazeta, att de i så fall lämnar förbundet. Innan skandalen hann få större skala stoppade journalistförbundets sekretariat Kadyrovs medlemskap med hänvisning till förbundets stadgar.
Efter detta beslut har många tjetjenska regeringsvänliga journalister (och andra finns det inte i Tjetjenien) i sin tur meddelat att de nu inte längre vill vara med i ett förbund som inte vill ha Ramzan Kadyrov som medlem. För att lösa konflikten åkte journalistförbundets ordförande Vsevolod Bogdanov till Groznyj där han träffade tjetjenska journalister och regeringsföreträdare.
Inför denna tjetjenska församling bad Bogdanov offentligt om ursäkt för det hans kolleger i Moskva fått för sig. Själv ansåg Bogdanov att Ramzan Kadyrov borde blivit medlem i journalistförbundet.
Mer på temat:
Det var tydligen helt orealistiskt att tro att den ryska maktapparaten skulle reagera så snabbt?
Nåväl, vem det än är som sätter målen för ryska lokala valnämnder, de har inte koll på Podmoskvniks blogg, inte heller Maksim Psjenitjnikovs. Där kunde man ju direkt efter dumavalet i december se en kurva som tydligt visade att någon hade fuskat med siffrorna. Då utgick i alla fall jag ifrån att samma misstag inte skulle upprepas.
Men kurvan som visar valdeltagandet i presidentvalet i mars är, om möjligt, ännu tydligare. Precis som förra gången är den en vanlig normalkurva fram till 55%. Därefter är de officiella siffrorna mycket egendomliga. Kurvan (som visar hur valdeltagandet ser ut i förhållande till antal vallokaler) följer efter mitten inte alls den statistiska normalkurvan. Det kanske i och för sig skulle gå att förklara, om kurvan åtminstone var någorlunda jämn. Men det är den inte. I stället blir det märkliga, skarpa toppar lite här och var (konstigt nog vid jämna procenttal), samt en mycket konstig uppgång vid 100%, där kurvan rimligtvis borde närma sig noll och inte alls vika uppåt.
Enda skillnaden jämfört med dumavalet är att kurvan efter 55 procents valdeltagande knappt visar några som helst likheter med en nedåtgående statistisk normalkurva, utan är mer eller mindre jämn, bortsett från de märkliga topparna. Någon har uppenbarligen jobbat hårt för att få till rätt siffror.
Mer på temat:
Lingvo, uzata de diversetnaj homoj, en disaj partoj de la mondo, en malsamaj kulturaj medioj, en multaj landoj – tia lingvo povas estigi interesan, diversan, ja vere internacian literaturon.
Elektante, kiun libron el mia bretaro eklegi, mi subite ekpensis pri tiu plia kialo, pro kiu mi restas fascinita de la ruslingva literaturo. La du libroj, inter kiuj mi elektis, estis la verko Я – чеченец (Mi estas ĉeĉeno) de la Peterburgano German Sadulajev, kaj Вот идет Мессия! (Jen iras Mesio!) de la Jerusalemano Dina Rubina.