German Sadulajev föddes 1973 i den lilla tjetjenska staden Sjali, med rysk mamma och tjetjensk pappa. 1989 lämnade han Tjetjenien för att börja läsa juridik i Leningrad. Märkligt nog måste han alltså ha läst där samtidigt med mig under höstterminen 1989. Kanske såg jag honom i matsalen eller de proppfulla bussarna till universitetet.
Det var ingen lätt tid att börja juridikstudier i Sovjetunionen, en stat som höll på att gå under. Det sovjetiska studiebidraget räckte inte till mycket, och det fanns inget i affärerna att köpa. Och ingen visste vilka lagar som skulle gälla härnäst. Men Sadulajev blev till slut jurist, och bor än i dag kvar i staden som nu heter S:t Petersburg. Där arbetar han på ett företag som importerar matvaror.
Och där kunde sagan ha varit slut, om inte German Sadulajevs hemtrakter hade drabbats av krig, om inte hans syster hade sårats. Och om han hade kunnat låta bli att skriva. Han ville inte skriva om Tjetjenien, men han var tvungen, säger han.
Lingvo, uzata de diversetnaj homoj, en disaj partoj de la mondo, en malsamaj kulturaj medioj, en multaj landoj – tia lingvo povas estigi interesan, diversan, ja vere internacian literaturon.