Glasnost.se

Etikett: propaganda

  • Rysk tv: Väst bakom kemvapen i Syrien

    Rysk tv: Väst bakom kemvapen i Syrien

    shamirNu vet vi hur det ligger till, för ryska medier har utrett saken. Det var amerikanska, brittiska och israeliska specialstyrkor som dödade hundratals syrier med kemvapen förra veckan. Dessutom har FN nu slagit fast att det var rebellerna som använde kemvapen. Eller… vänta lite nu?

    Jag brukar inte vara lättskrämd när det gäller ryska statsstyrda medier, men när jag tittade på huvudnyheterna på ryska ettan på onsdagskvällen trodde jag ett tag att utomjordnigar kidnappat mig till ett parallellt universum. Fast det var bara ryska ettan som ballat ur totalt och ägnade sig åt desinformation som hade fått en sovjetisk nyhetsuppläsare att rodna.

    Det var alltså högst troligen västliga och israeliska specialstyrkor på sabotageuppdrag inne i Syrien som använde kemvapen förra veckan. Detta gjorde de för att ”bryta ut sig ur omringniningen” när de blivit blockerade av syriska regeringsstyrkor. Detta är den officiella version av sanningen som miljontals tittare av Rysslands största tv-kanal fick sig till livs i dagens viktigaste nyhetssändning: programmet Vremja, som har samma signaturmelodi, samma namn och samma sändningstid som på sovjettiden. Och det är alltså inte där likheterna upphör.

    Som källor till uppgifterna om utländska specialstyrkor bakom gasattacken nämns ”europeisk press, bland annat Le Figaro” samt den ökände Israel Shamir, som intervjuas på en gata i Moskva och som får titeln ”politolog”.

    I samma inslag(!) framgår det också att al-Assad har till FN överlämnat ”bevis” på att det var rebellerna som använde kemiska vapen. Något märkvärdigt, kan tyckas – hur kan det finnas bevis på rebellernas skuld, om det nu är sannolikt att det var amerikanska specialstyrkor som stod bakom attacken? Men strunt i det, det behövs ingen logik här, det gäller att stapla så många lögner på varandra att något till slut fastnar, eller så att tittarna i alla fall ger upp försöken att förstå vad som är sant.

    Så här kommer nästa lögn: nu påstår nyhetsuppläsaren att den kända schweiziska åklagaren Carla del Ponte skulle ha uttalat sig i skuldfrågan:

    Между тем иностранные СМИ приводят сегодня слова члена комиссии ООН по расследованию нарушений прав человека в Сирии Карлы дель Понты. Она заявила, что эксперты не обнаружили доказательств применения правительственными войсками химоружия. При этом она говорит: свидетели недавней химической атаки указывают, что нервно-паралитический газ зарин применили не власти, как утверждают на Западе, даже не дождавшись результатов работы специалистов, а оппозиция. Поставки химоружия антиасадовским силам, в частности бойцам радикального ”Фронта Аль-Нусра”, были.

    Samtidigt citerar utländska massmedier i dag Carla del Ponte, medlem i FN:s undersökningskommission för brott mot mänskliga rättigheter i Syrien. Hon deklarerade att experterna inte hade hittat bevis på att regeringsstyrkorna använt kemiska vapen. Samtidigt säger hon: vittnen till kemvapenattacken som ägde rum nyligen påpekar att nervgasen sarin inte användes av regeringen, som man hävdar i Väst, innan man ens fått resultaten av specialisternas undersökning, utan oppositionen. Det har skett leveranser av kemiska vapen till antiassadstyrkorna, däribland till medlemmar i den radikala al-Nusrafronten.

    Det finns ett korn av sanning här, som det måste finnas i goda lögner, och hänvisningar till utländska medier är alltid ett bra knep när man vill vara säker på att tittarna litar på en svajig uppgift. Carla del Ponte har mycket riktigt uttalat sig om en misstänkt nervgasattack i Syrien, och sagt att mycket tyder på att det är rebellerna som har skulden. De finns bara ett litet aber: det handlade inte alls om den senaste attacken, utan om en attack i mars, och uttalandena gjores för flera månader sedan, inte i går.

    delponteSamma desinformation om Carla del Ponte spreds under onsdagen även av den stora statliga nyhetsbyrån Itar-Tass, som angav en obskyr syrisk webbsajt som sin källa om intervjun Carla del Ponte skulle ha gett till schweizisk tv. Varken Itar-Tass eller stats-tv fann det ändamålsenligt att kontrollera huruvida det verkligen fanns en sådan interjvu. Hade de gjort det hade de upptäckt att intervjun gjordes maj och därför knappast kan ge någon tillförlitlig information om gasattacken som skedde den 21 augusti.

    Artikeln i Berliner Zeitung som citeras i tv-inslaget finns i verkligheten och är publicerad i veckan. Men där står givetvis inte att Carla del Ponte skulle ha sagt något i detta ärende i dagarna, för det har hon ju inte.

    BBC:s ryska redaktion kontaktade FN för en kommentar och fick veta att varken Carla del Ponte eller någon annan medlem i FN:s undersökningskommission hade uttalat sig om kemiska vapen i Syrien sedan den 4 juni. Men den här dementin lär aldrig nå fram till ryska ettans tittare. Itar-Tass publicerade FN:s dementi sent på onsdagskvällen, men lät originalartikeln ligga kvar på nätet i helt oredigerat skick, med bara en liten länk till dementin längst ner.

    Även när det gällde det mest spektakulära påståendet av alla hänvisade stats-tv till ”utländska medier” för att ge uppgifterna trovärdighet:

    Европейские издания, среди которых французская ”Фигаро”, пишут, что в том районе уже несколько дней действовали отряды иностранных диверсантов, до трехсот человек: инструкторы из Америки (среди них – сотрудники ЦРУ), британский и израильский спецназ. Перед ними стояла разведзадача – выявить местонахождение ракетных пусковых установок и складов химоружия. По одной из версий, утром 21 августа войска Асада окружили их. И чтобы вырваться из кольца, они пустили в ход химическое оружие.

    Europeiska tidningar, däribland franska Le Figaro, skriver att utländska sabotörer, uppemot 300 man, sedan flera dagar hade varit aktiva på området: handledare från Amerika (däribland CIA-medarbetare), brittiska och israeliska specialstyrkor. De hade ett underrättelseuppdrag: att fastställa positionerna av utskjutningsramper för raketer och förråd av kemiska vapen. Enligt en version blev de omringade av Assadstyrkor på morgonen den 21 augusti. Och för att komma ut ur omringningen tog de i bruk kemiska vapen.

    Återigen, det finns ett korn av sanning här: Le Figaro påstod mycket riktigt den 22 augusti, dagen efter gasattacken, att det finns utländska specialstyrkor inne på syriskt territorium – dock inte i närheten av Damaskus, utan i sydligaste Syrien, nära gränsen till Jordanien. Men tidningen hävdar såvitt jag förstår (min franska är kass) inte alls att dessa specialstyrkor skulle ha använt giftgas, däremot att deras närvaro kunde ha gjort al-Assad så desperat att han kände sig tvungen att ta till kemiska vapen.

    Men de flesta ryssar kan franska ännu sämre än jag, så de får lita på redaktörerna. Det gör de gärna, när ryska ettan dessutom hittat en trovärdig expert som stirrar in i kameran och spinner vidare i samma spår om västliga specialstyrkor inne i Syrien:

    ”Они оказались в положении безвыходном. Им надо было как-то уйти. Уйти они не могли, и тогда они, предположительно, могли задействовать, сделать такую провокацию с химическим оружием для того, чтобы потребовать прекращение огня в этом районе, чтобы они могли сами себя как-то вытащить из этого болота”, – говорит политолог Шамир Исраэль.

    – De hamnade i ett hopplöst läge. De var tvungna att komma därifrån på något sätt. De kunde inte komma därifrån. Och då kan man förmoda att de kunde ta i bruk, genomföra en sådan provokation med kemiska vapen, för att kunna kräva eldupphör i detta område, för att på något sätt själva komma loss från det där träsket, säger politologen Shamir Israel.

    Och just det, det är alltså den ökände rysk-svensk-israeliske antisemiten och holocaustförnekaren Israel Shamir, även känd som Adam Ermash och Jöran Jermas, som är ryska ettans trumfkort här. Varför just han skulle veta mer om amerikanska specialtruppers eventuella verksamhet i Syrien än någon som helst slumpmässigt vald person har jag ingen aning om, och där får jag ingen hjälp av ryska ettan, annat än den märkliga titeln ”politolog” de klistrat på Israel Shamir.

    Den enda slutsats jag kan dra av rapporteringen är att ryska staten trots tidigare påståenden har väldigt dåligt på fötterna när det gäller påståendena om att det var rebellerna som stod bakom gasattacken. Annars hade man knappast behövt hitta på så många lögner, och framför allt hade man inte behövt anlita Israel Shamir.

    Mer på temat

  • Ryssland, ett roligt dårhus

    Ryssland, ett roligt dårhus

    Ryssland är ett helt universum i sig, ett enormt land med med en outsinlig kultur som man aldrig tröttnar på att fördjupa sig i. Men ibland kan man drabbas av känslan att det är ett universum som är från vettet.

    Som i går kväll när jag svalkade mig efter bastun och gjorde misstaget att sätta på den statliga nyhetskanalen Rossija24. Vem dyker då upp på skärmen om inte nationalisten, militaristen och vice premiärministern Dmitrij Rogozin, mannen vars främlingsfientliga valkampanj gjorde att hans parti stängdes av från valen 2005. Några år senare, när nationalismen hade blivit lite mer comme il faut i Ryssland, togs Rogozin till nåder och skickades till Bryssel som Rysslands Nato-ambassadör. Nu är han vice premiärminister som gärna vill bli Medvedev på Medvedevs plats.

    Och i går kväll dök han alltså upp i min tv-ruta, under besök på den militära fordonsfabriken i Arzamas, söder om Nizjnij Novgorod. Vi får veta att Rogozin har beställt en egen bepansrad bil av märket Tigr, en lyxvariant som håller på att färdigställas här på fabriken. Vi får åka en runda i en vanlig Tigr. Tv-reportern som sitter bakom ratten får nästan skrika för att överrösta motorn, och hon påpekar att det behövs lastbilskort för att få framföra bilen som väger 7,4 ton. Men den är mycket lätt att styra, tillägger hon.

    Den nya versionen av Tigr är rakt igenom rysk, utan en enda utländsk del. Motorn, som i tidigare modeller var amerikansk, har nu bytts ut mot en inhemsk variant, får vi veta. Så talar Rogozin själv och förklarar hur fel försvarsministeriets tidigare ledning tänkte när man på allvar funderade på att köpa in utrustning från utlandet. (Eftersom den var billigare och bättre – fast det säger inte Rogozin.) Allt ska tillverkas i Ryssland, meddelar han. Till minsta skruv, uppenbarligen – om det nu verkligen är sant att det inte finns en enda utländsk del i pansarbilen.

    Nåväl, syftet med denna propagandaföreställning är i alla fall begriplig. Rogozin och hans stödtrupper vill signalera att det nu är annat ljud i skällan, nu ska det satsas på den inhemska militärindustrin, kosta vad det kosta vill, och att kretsen kring den förre, avskedade försvarsministern nu är helt ute i kylan.

    Nästa inslag däremot är helt och hållet obegripligt.

    Tjetjeniens ledare Ramzan Kadyrov har skaffat konto i fototjänsten Instagram, meddelar nyhetsuppläsaren. Kadyrov har redan 25.000 följare på Twitter, och tendensen tyder på att det blir minst lika många på Instagram, får vi veta. Några till blir det i alla fall efter inslaget, eftersom adressen till Kadyrovs Instagramkonto visas tydligt på skärmen.

    Så får vi se den store ledaren – som utanför Ryssland mest är känd för tortyr, kidnappningar och försvunna politiska motståndare – mysa i en läderfåtölj, visa upp sina familjefoton i en modern Mac och vifta med sin iPhone5.

    — Det är alltid god mat hos mamma, förklarar svärmorsdrömmen Ramzan, medan ett Instagramfoto från senaste familjemiddagen visas i rutan.

    Därefter får hela Ryssland ta del Instagrambilderna av Kadyrovs besök hos tandläkaren. ”Det där är Tjetjeniens modigaste man”, skojas det på Twitter strax efteråt. Inte patienten alltså, utan tandläkaren.

    Det är den svarta humorn som är det bästa med Ryssland. De ryska politiska skämten är oslagbara. Fast det är klart att den emellanåt absurda verkligheten hjälper till. Som häromsistens, när Putin i sitt stora tal inför parlamentet slog fast att det ryska samhället lider av ”klar brist på andliga fästen”.

    Det dröjde inte länge innan det skojades om att ”andliga fästen” säkert fungerar bra som tillhyggen – Putin har ju vid olika tillfällen lovat att de som demonstrerar på fel ställe (för fel sak, menar han väl) ska få en batong i skallen.

    Och nu har teamet bakom hittepånyhetssändningen Hobosti kokat ihop Putins andliga fästen och den senaste tidens vurm för den inhemska militärindustrin till ett lysande inslag på knappt 90 sekunder. ”Nyheten” går ut på att en stridsvagnsfabrik vid Uralbergen nu börjat tillverka andliga fästen, som även kan exporteras till utlandet, eftersom det finns stor efterfrågan på den gåtfulla ryska själen. (Se inslaget här ovan, med svensk text. Eller på YouTube.)

    Ryssland kanske är ett dårhus – men ofta ett mycket roligt sådant. Fast ibland är gränsen mellan dikt och verklighet inte solklar. De påhittade nyheterna i satirprogrammet Hobosti är påfallande lika de riktiga nyheterna i rysk stats-tv. Och när Karen Sjachnazarov gör sin version av Tjechovs Paviljong 6 åker han till det verkligen existerande Psykoneurologiskt internat 3 som ligger i ett förfallet medeltida kloster – ett psyksjukhus där det inte alltid är helt lätt att se vem som är intagen och vem som tillhör personalen.

    Mer på temat:

  • Spioner, bögar och satanister

    Spioner, bögar och satanister

    Den ryska oppositionen består av spioner, bögar och satanister. Riktiga patriotiska, ortodoxa och heterosexuella ryssar däremot står på Putins sida och försvarar landet mot den fientliga omringningen och de sluga femtekolonnarna. Det är bilden som makthavarna nu sprider med alla tillgängliga medel.

    Lagen om utländska agenter var bara en början, alltså den som tvingar människorättsorganisationer att registrera sig som ”utländska agenter” ifall de tar emot utländskt stöd. Huvudvikten läggs på en smutskastningskampanj av sovjetiskt snitt, där alla oppositionella i tur och ordning utmålas som femtekolonnare. Senaste exemplet är den kände vänsteraktivisten Sergej Udaltsov, en av de mest synliga profilerna under det senaste årets protestaktioner. Nu påstår den Kremlstyrda tv-kanalen NTV att han förberett ett våldsamt maktövertagande i Ryssland med hjälp av georgiska pengar och kaukasiska terrorister.

    Programmet Protestens anatomi 2, som sändes den 5 oktober, baserades till stor del på ett smygfilmat möte mellan någon som liknar Udaltsov och någon som liknar en känd men inte speciellt respekterad georgisk politiker. Huruvida det verkligen är Udaltsov som syns i de suddiga bilderna är oklart. Ännu mer oklart är det om det verkligen är Udaltsovs röst som hörs. Samma scen visas två gånger, med olika ljud, vilket tyder på att rösterna lagts på i efterhand. Enligt vad en medarbetare på NTV sagt i polisförhör levererades filmen av en ”okänd georgier” som medarbetaren träffade ute på gatan.

    Denna suddiga film med oklar härkomst har nu blivit grund för en spionrättegång mot Sergej Udaltsov och två av hans närmaste medarbetare. På onsdagsmorgonen slog maskerade specialtrupper från ryska inrikesministeriet till och en husrannsakan genomfördes hemma hos Udaltsov, som sedan fördes bort för ingående förhör. Udaltsov släpptes senare samma dag på fri fot men belades med reseförbud. Hans kamrat Konstantin Lebedev, som också figurerar i spionfilmen, anhölls. Båda hotas nu av tio års fängelse för ”förberedelse till våldsamt upplopp”.

    Udaltsov är en radikal vänsteraktivist, snarast en anarkist, och hans politiska linje är djupt osympatisk för de liberala Putinmotståndare som han samarbetat med under det senaste årets protestaktioner. Därför är det ett slugt drag av maktapparaten att rikta en samlad attack mot honom. Syftet är givetvis att så osämja i oppositionen och tvinga Putinmotståndare att ta avstånd från Udaltsov för att själva inte stämplas som utländska agenter och farliga upprorsmakare.

    Direkt efter det att smutskastningsfilmen visats på NTV hoppade också Kremls mest konservativa kretsars informella talesman Sergej Markov fram som gubben i lådan och krävde just det, att resten av oppositionen omedelbart fördömer Udaltsov för att inte slutgiltigt förlora sitt moraliska anseende. Som om demagogen Markov visste något om moraliskt anseende. Så här säger Markov i tidningen Vetjernjaja Moskva:

    Efter visningen av filmen ”Protestens anatomi 2” blev det uppenbart att Udaltsov blir föremål för en brottsutredning. Enligt vad man kan se i filmen har han kommit överens med främmande staters företrädare om ett våldsamt maktövertagande i Ryssland och om ett möjligt genomförande av terrordåd. Där finns många brott, och när allt har kontrollerats vad gäller brottsrubriceringen har det uppstått seriösa grunder för en förundersökning. Jag tror att förundersökningen kommer att gå vidare, det blir en rättegång och det tar en lång tid. Och rättegången kommer att få maximal publicitet, det är i makthavarnas intressen.

    På den Kremltrogna skandalsajten Lifenews.ru förutspår Markov att Udaltsov kommer att dömas till ett fängelsestraff, ”men inte alltför långt”.

    Prognosen är intressant, eftersom det var just Markov som den 17 augusti i affärstidningen Vedomosti publicerade en lång opinionsartikel där han förklarade varför medlemmarna i performancegruppen Pussy Riot måste dömas till ett kännbart straff. Putin måste visa att han är på den enkla landsbygdsbefolkningens sida, på den ortodoxa kyrkans sida, på ryssarnas sida, menade Markov. Och samma eftermiddag dömdes de tre kvinnorna mycket riktigt till två års fängelsestraff.

    Markovs argument är en ovanligt tydlig förklaring till varför det också var i makthavarnas intresse att skapa en enorm, medeltida häxprocess kring Pussy Riots korta och taffliga dansföreställning på en altartrappa. Genom den absurda processen, som återinförde ordet ”hädelse” i ryskt juridiskt språkbruk, lyckades man ta initiativet från oppositionen och utmåla Putinkritikerna som anhängare till en satanistisk sekt, eftersom de oppositionella i stora demonstrationer krävde frihet för Pussy Riot.

    Så de oppositionella är ogudaktiga satanister och utländska agenter. Men dessutom är de pedofiler och bögar. För det måste de väl vara om de nu är motståndare till de patriotiska lagarna som förbjuder ”propaganda av pedofili och homosexualitet”?

    Fram tills de nya propagandalagarna dök upp var homosexualitet en icke-fråga i Ryssland, berättade gayaktivisten Pavel Samburov när jag interjvuade honom för den här artikeln i Sydsvenskan om en attack mot en gayklubb i Moskva förra veckan:

    – Lagarna har splittrat samhället. Tidigare talades det inte om homosexualitet, nu talar alla om det. Det är många som stöttar oss, men tyvärr är det också många religiösa fundamentalister som säger att man måste attackera oss. Och så attackerar man oss. Det hela började med att man antog sådana här lagar i regioner där det finns många andra problem, för att dra bort uppmärksamheten från verkliga problem. Och nu har det gått väldigt långt, det här har blivit en allmän tendens. De konservativa vill hitta en lämplig ideologi för att splittra oppositionen.

    Samburov menar att makthavarna vill så split mellan liberala och konservativa krafter inom oppositionen. Det har han säkert rätt i. Men framför allt tror jag att makthavarnas allt hårdare nationalistiska och religiösa retorik är ett försök att marginalisera alla oppositionskrafter. En stor del av ryssarna kunde sympatisera med protesterna mot valfusk och slagorden för politisk frihet när de stora oppositionsdemonstrationerna började efter parlamentsvalet i december. Långt färre kan tänka sig att stödja utländska agenter, kätterskor som hånar Gud på altartrappan eller pedofiler som våldtar småbarn.

    ”Pedofillobbyn” blev därför ett flitigt använt ord bland representanter för maktpartiet Enade Ryssland när det skulle talas om de omoraliska kräken till oppositionella som inte ville ställa sig bakom den nya patriotiska lagen mot bögpropaganda i Sankt Petersburg. För det var ju propaganda för homosexualitet och pedofili som skulle förbjudas. Vem kan vara motståndare till en sådan lag?

    Varsågod och välj: patrioten Putin eller perversa pedofiler?

    Mer på temat

  • Kuka lietsoo sotaa?

    Kuka lietsoo sotaa?

    Yle lietsoo sotaa Suomen ja Venäjän välille. Näin väittää joulupukin jälkeen Venäjällä parhaiten tunnettu suomalainen, Johan Bäckman.

    Jostain syystä Bäckman ei esittänyt väitettään perjantain Pressiklubissa, johon hänet oli kutsuttu kertomaan mikä häntä tarkkaan ottaen oli loukannut parin viikon takaisessa lähetyksessä. Silloinhan äänessä oli Teivo Teivainen, Helsingin yliopiston kansainvälisen politiikan professori, jonka toiminnasta ja sen seurauksista Bäckman oli levittänyt harhaanjohtavaa tietoa Venäjän tiedotusvälineissä.

    Pressiklubin varsinaisessa lähetyksessä Bäckman sai alle minuutin aikaa selittää, että harva suomalainen osaa kunnolla lukea Venäjän uutisia venäjäksi, ”puhumattakaan siitä että olisi medialukutaitoa”. Yhdeksänminuuttisessa ”nettiekstrassa” Ruben Stillerin ja Johan Bäckmanin jankkaava keskustelu keskittyi siihen, mitä Interfaxin ja Venäjän äänen uutisissa oikein tarkkaan ottaen oli sanottu, ja juuri kun päästiin kysymykseen siitä, mitä Bäckman oikein toiminnallaan ajaa takaa, haastattelu päättyi.

    Kun Johan Bäckman kerran oli haastateltavaksi kutsuttu, olisi ollut kiinnostavaa kuulla taas hänen selityksiään siitä, miten Suomessa on meneillään venäläisten kansanmurha, miten Suomi oli syypää talvisotaan, ja myös siitä, miten juuri poliittisten päättäjien liekanarussa kulkeva Suomen Yle, eikä suinkaan Venäjän kovin riippumaton ja itsenäinen media, käy vihamielistä ja faktoja vääristelevää propagandakampanjaa maidemme ystävällismielisten suhteiden tuhoamiseksi.

    Tämän Yhdysvaltojen tilaaman disinformaatiokampanjan pääarkkitehteja Suomessa on kuuleman mukaan Ylen toimittaja Jarmo Mäkelä – joka muuten ei Bäckmanin mukaan osaa sanaakaan venäjää. Näinköhän?

    Bäckmanin Yle-teesit julkaistiin kansallismielisellä venäläisellä sivustolla nimeltä Russki obozrevatel (”Venäläinen tarkkailija”). Ensin pitkähkö lainaus Bäckmanin kirjoituksen alkupäästä, sitten muutama esimerkki siitä, miten tekstissä esitetyt väitteet suhtautuvat todellisuuteen.

    [Johan Bäckman]

    Mini-Goebbels on taas ilmestynyt

    Jo puolen vuoden ajan suomalainen valtiollinen televisio- ja radiokanava Yleisradio, joka on Suomen parlamentin kontrollissa, on tuottanut äärimmäisen venäläisvastaista ohjelmaa nimeltä ”Venäjän verkossa”. Ohjelmassa kerrotaan miten Putin muka on uhkaillut Suomen presidenttiä, miten venäläiset kenraalit muka ovat uhanneet Suomea sodalla, miten Venäjän lapsivaltuutettu, muka KGB-mies, uhkaa suomalaisten lasten henkeä ja terveyttä, ja miten Venäjän lehdistö muka väärentää kaikki Suomea koskevat tosiasiat, sekä miten kaikki Suomessa asuvat venäläiset ovat roskaväkeä.

    Kaikka nämä iskulauseet kuullaan kaksi kertaa kuussa Yleisradion maanlaajuisessa lähetyksessä, suomen kielellä, ja sen jälkeen ne julkaistaan internetissä.

    Siitä huolimatta, että sisältö on täynnä virheitä, panettelua ja uhkauksia, Yleisradio kieltäytyy kumoamasta tätä materiaalia tai toimittamasta edes jonkinlaista todenmukaista informaatiota kansalaisilleen.

    Tämän lähetyksen juontaja on suomalainen ”journalisti” Jarmo Mäkelä, entinen diplomaatti, Suomen Washingtonin-suurlähetystön entinen lehdistöneuvos, hyvin koulutettu CIA:n ja Yhdysvaltain ulkoministeriön propagandisti, tunnettu venäläisvihaaja sekä verraton Pohjois-Atlantin sotilasliiton Naton ja Yhdysvaltain intressien propagandisti.

    Kaikki tämä on tietysti ihanteellinen esimerkki pienen maan minigoebbelsilaisesta propagandasta. Tähän tarvitaan tietysti vain yksi mini-Goebbels, joka (puolipäivätoimisesti) kirjoittaa panettelutekstiä ulkomaisten tilaajien intresseissä. Tilaajat eivät sitten olekaan enää mini-Goebbelseja, vaan jonkinlaisia jätti-Goebbelseja.

    Ei enää ole salaisuus, että Mäkelä, joka muuten viime vuosina oli jonkin aikaa ”kadoksissa”, mutta yllättäen palasi tuottamaan venäläisvastaisia materiaaleja, on Viron turvallisuuspoliisin KAPO:n neuvonantaja Venäjän vastaisessa propagandasodassa. Hän piti äskettäin esitelmän KAPO:n Venäjän vastaiselle ”psykologiselle puolustukselle” omistetussa konferenssissa Narva-Jõesuussa. Hän esiintyy säännöllisesti Viron lehdistössä ”suomalaisena asiantuntijana”.

    Mäkelän nykyinen tehtävä on suomalaisten psykologinen valmistelu Venäjän vastaisiin hyökkäyksiin ja aggressioon.

    Kaksi kertaa kuussa kansallisilla radiokanavilla ja internetissä kulkee nyt Venäjän, venäläisten ja Venäjän tiedotusvälineiden vastaisen suomalaisen panettelun virta. Tämä kyyninen lähetys on todiste siitä karkeasta valhekampanjasta, jota Yleisradio ja Suomen tiedotusvälineet harjoittavat. Luonnollisesti Suomen parlamentin suostumuksella.

    Yksi panettelun tärkeimmistä maalitauluista on venäläinen äiti Rimma Salonen, jolta suomalaiset diplomaatit ryöstivät venäläisen pojan, Anton Salosen, Venäjän alueella, ja salakuljettivat Venäjän Federaatiosta diplomaattiauton tavaratilassa. Itse diplomaatit, ja niin myös entinen diplomaatti Mäkelä, katsovat, että Antonin ryöstäjät ovat todellisia suomalaisia sankareita. Siksi Yleisradion kanavilla on kaadettava lokaa venäläisten naisten niskaan 2 kertaa kuussa.

    Mäkelän lähetys on myös tehokas tapa painostaa Suomen tuomioistuimia ja järjestysvaltaa, nostattamalla ne mielialaan joka vastustaa R. Salosta ja vaatimuksia palauttaa hänelle oikeudet ryöstettyyn poikaan.

    Ja sitten ensimmäinen faktatarkastus. Näin jatkuu Bäckmanin kirjoitus:

    [Johan Bäckman]

    Esimerkiksi kun R. Salonen jällen kerran taisteli suomalaisessa tuomioistuimessa suomalaisia diplomaatteja ja Suomen hallitusta vastaan, jotka organisoivat ja hyväksyivät pienen venäläisen Anton Salosen täysin lainvastaisen ryöstön ja salaisen maastaviennin, suomalainen propagandisti J. Mäkelä huusi kansallisessa radiossa: ”Ja taas Rimma Salonen toistelee vanhoja valheitaan kuin uskollisuudenvalaa Kremlille, vaikka onkin lisännyt niihin vähän uutta pötyä.”

    Tämänsisältöistä tekstiä en onnistunut kovallakaan etsimisellä Venäjän verkossa-ohjelman verkkosivulta löytämään. Lähimmäksi osui tämä sitaatti toukokuulta:

    [Jarmo Mäkelä]

    Venäjän mediassa ikävät uutiset kerrotaan mielellään vähän niin kuin ohimennen. Esimerkiksi toukokuun 14. päivänä laatulehti Kommersant Vlast kertoi Pelastakaa lapset –järjestön vuosiraportista. Siinä oli pantu järjestykseen 165 maailman maata sen mukaan, missä maassa on hyvä olla äiti. Kärjessä olivat Norja, Islanti ja Ruotsi – Suomi oli kuudentena ja Venäjä oli sijalla 37.

    Ehkä tämä oli syynä siihen, ettei Anton Salosen huoltajuuskiistan käsittely Vaasan hovioikeudessa enää saanut aikaan tavanomaista uutisryöppyä. Vanhat väitteet toistettiin uskollisesti, tosin nyt hieman uusin höystein. Venäjän hallituksen lehden Rossiiskaja Gazetan nettisivuilla kerrottiin, että oikeuskäsittelyn aattona oli Suomessa syntynyt hysteerinen ilmapiiri. Toinen nettisivusto tiesi kertoa, että suomalainen elokuvaohjaaja Jussi Parviainen suunnittelee Antonin tapauksesta elokuvaa.

    Sitä en osaa sanoa, luettiinko tämä teksti huutaen, kuten Bäckman väittää, mutta muuten jäljet johtavat kyllä sylttytehtaalle.

    Muutama kappale alempana Yle-teeseissään Bäckman kirjoittaa näin:

    [Johan Bäckman]

    ”Luvat uutisiin annataan perjantaisin Kremlin sensuurikokouksessa”, sanoo Mäkelä, jotta suomalaiset ymmärtäisivät, ettei Venäjällä ole ylipäätään minkäänlaista sananvapautta.

    ”Venäjän viestimissä kaikki tapahtumat käsitellään tietenkin FSB:n ohjeiden mukaan”, sanoo Mäkelä. Tällaisia iskulauseita toistellaan Suomen radiossa jatkuvasti, tarkoituksena on vaikuttaa Suomen yleiseen mielipiteeseen. Tavoitteena on sota. Jo 1-2 vuoden kuluttua, Yleisradion ja Mäkelän propagandan seurauksena, suomalaiset suhtautuvat venäläisiin syvän halveksuen.

    Kiinnostavia väitteitä, varsinkin se, että tavoitteena on sota. Mutta mitähän se Mäkelä taas sanoikaan? Että kaikki tapahtumat uutisoidaan FSB:n ohjeiden mukaan? Ei löydy sellaista väitettä. Sen sijaan löytyy tämä:

    [Jarmo Mäkelä]

    Venäjän mediassa on myös käsitelty tapausta, jossa maassa 13 vuotta asuneelta Antti Rautiaiselta mitätöitiin hänen tilapäinen oleskelulupansa ja hänet karkotettiin maasta. Tällaisia asioista ei tietenkään käsitellä valtamediassa – siihen ei Kremlin sensoreiden perjantaikokoukselta irtoaisi minkäänlaista lupaa. Nettimaailmassa asiaa on sen sijaan käsitelty avoimesti ja sen perusteella voi päätellä, ettei Venäjän oikeusjärjestelmässä mitään ole jätetty sattuman varaan.

    /—/

    Valtamediassa on sen sijaan käsitelty erikoistutkija Seppo Knuuttilan tapausta. Tämä Lugajoen valtavat fosforipäästöt alkuvuodesta paljastanut tutkija joutui FSB:n kovakouraiseen käsittelyyn ollessaan pari viikkoa sitten ottamassa yhteisesti sovittuja vesinäytteitä. Suomessa Venäjän viranomaisten menettelyä on ihmetelty aina Tasavallan Presidenttiä ja pääministeriä myöten.

    Venäjällä, kuten arvata saattaa, tapausta on käsitelty täysin FSB:n nuottien mukaan. Knuuttila oli väärään aikaan väärässä paikassa ja sai mitä ansaitsi. Venäjän kanta todistetaan oikeaksi lainaamalla Suomi-Venäjä – seuran puheenjohtajan Heikki Talvitien Yleisradiossa esittämiä lausuntoja. Häneen viitaten Komsomolskaja Pravda varoittaa suomalaisia pitämästä liikaa meteliä tutkijan pidätyksen johdosta.

    Eli kyse oli siitä, että FSB:tä koskevat uutiset käsitellään Venäjän valtamediassa FSB:n nuottien mukaan. Kukapa väittäisi mitään muuta? Paitsi Bäckman siis.

    Mitä sensoreiden perjantaikokouksiin tulee, Jarmo Mäkelä saattaa kyllä hieman liioitella asiaa ainakin Rautiaisen jutun suhteen, mutta maan tapana on Venäjällä tosiaan ollut, että valtakunnalisten televisiokanavien johtajat tapaavat presidentin kanslian edustajan perjantaisin suunitellakseen mitä tärkeitä uutisia tulevalla viikolla olisi hyvä käsitellä ja mistä näkökulmasta.

    Käytännöt ovat kuitenkin hieman muuttuneet sen jälkeen kun asiasta vastuussa ollut Vladislav Surkov sai uusia työtehtäviä, eikä uusista rutiineista vielä ole vuotanut tarkkoja tietoja julkisuuteen. Asiasta on viime aikoina kirjoittanut esimerkiksi nettisivusto Slon.ru.

    Yksi esimerkki voi vielä olla paikallaan ennen kuin jätämme taas Bäckmanin horinat omaan arvoonsa. Näin hän väittää Mäkelän kirjoittaneen kenraali Makarovin vierailun jälkeen:

    [Johan Bäckman]

    Kun Venäjän pääesikunnan päällikkö, kenraali Makarov, vieraili Suomessa, Mäkelä aloitti erityisen kiinnostavan agitaation. Mäkelä kertoi suomalaisille radiossa, että ”venäläinen kenraali uhkaa sodalla”, perusteenaan ”haastattelu” väitetyn tavallisen helsinkiläisen kanssa, joka muka olisi paikallisjunassa julistanut Mäkelälle että ”Kohta tulee sota, se on todennäköistä, mutta minä en sitä halua. Minun vanhempani kylläkin tekivät pitkään töitä Neuvostoliiton ja venäläisten kanssa. Mutta kotona minulle aina sanottiin, että venäläiset ovat meidän vihollisiamme.” Käy ilmi että Mäkelän opetus on seuraava: venäläiset ovat aina meidän vihollisiamme, jos heidän kanssaan tehdään työtä on aina muistettava ”keitä he ovat”.

    Tämä oli siis Bäckmanin versio totuudesta. Ja näin Mäkelä oikeasti kirjoittaa:

    [Jarmo Mäkelä]

    Töihin tullessani kauan sitten eläköitynyt naapurini käveli vastaan. Hän otti puheeksi kenraali Makarovin äskettäin Helsingissä pitämän esitelmän, tuomitsi sen muutamalla sanalla, ja sanoi sitten: ”Kun ei kuitenkaan tarttis enää taistella. Siitä saatiin tarpeeksi jo ensimmäisellä ja toisella kerralla”.

    Junassa vieressäni istui minulle tuntematon herrasmies. Jonkin aikaa lehteä tutkittuaan hän kääntyi puoleeni ja kysyi: ”No mitä niistä Makarovin puheista nyt sitten seuraa?”. Kävimme pitkän ja analyyttisen keskustelun, jonka aikana selvisi, että vierustoveri oli sivistynyt ja paljon nähnyt ihminen, joka oli työelämässä ollut monesti tekemisissä neuvostoliittolaisten kanssa. Hänen kokemuksensa olivat voittopuolisesti myönteiset.

    Hiljaisuus laskeutui välillemme, kunnes hän yhtäkkiä puhkesi uudelleen puhumaan. ”Olen syntynyt Etelä-Pohjanmaalla”, hän sanaili harvakseen, ”ja vanhin veljeni kaatui Lahdenpohjassa vuonna – 41, samana vuonna kun synnyin, joten en ole koskaan häntä tavannut. Kotona ei jäänyt epäselväksi, keiden kanssa me olemme tekemisissä”.

    Ja sitten taas lisää Bäckmanin totuutta Makarovin vierailuun liittyen:

    [Johan Bäckman]

    Todellinen ongelma Mäkelälle tuli siitä, että Makarov oli kiinnostunut suomalaisista tankeista, joita valmistaa suomalainen yhtiö Patria. Venäjä voi olla valmis ostamaan satoja tai tuhansia tankkeja ja panssariajoneuvoja. ”Mutta viisaat Patrian johtajat kieltäytyivät epäilyttävien venäläisten kaikista ehdotuksista, ja kieltäytyivät jopa lähettämästä näytekappaleita. Viisaat suomalaiset miehet onnistuivat välittömästi torjumaan kenraalin uhkaukset”, huutaa Mäkelä Suomen radiossa koko kansalle. ”Makarov on jo itse ilmoittanut, että Venäjä ei koskaan enää tule ostamaan mitään Suomesta”, sanoo Mäkelä.

    On selvää, että työn tilaajien Mäkelälle antama tehtävä on pysäyttä kaikkinainen lähenemisprosessi Suomen ja Venäjän välillä.

    Ja näin Mäkelä sanoi (tai huusi?) todellisuudessa:

    [Jarmo Mäkelä]

    Suomalaisille viime viikkoina tutuksi käynyt armeijankenraali Nikolai Makarov on aiheuttanut sydämentykytystä muutoinkin kuin vain kovilla puheillaan.

    Ranskassa järjestetyillä sotilastekniikan messuilla hän nimittäin pyysi, että Patria lähettäisi uusimman panssariajoneuvonsa Patria Nemo Plussan Venäjälle koekäyttöön. Huhut jättimäisestä miljoonakaupasta lähtivät liikkeelle heti.

    Mutta Venäjän virallisen lehden Rossiiskaja gazetan toimittajien suureksi hämmästykseksi Patrian edustajat eivät hankkeelle lämmenneet. Mietitään ja puhutaan nyt ensin, he sanoivat, eivätkä edes luvanneet lähettää näytekappaletta venäläisten tutkittavaksi.

    Patrian miesten viisaus kävi ilmi, kun kenraali Makarov pari viikkoa myöhemmin totesi ykskantaan, ettei Venäjän maajoukoille osteta panssaroituja vaunuja ulkomailta.

    Samaan johtopäätökseen oli tullut myös Venäjän varapuolustusministeri Dmitri Rogozin. ”Suomalaisista tankeista puhuminen on hölynpölyä”, hän totesi radioasema Eho Moskvyn lähetyksessä. Yksittäisiä aseita voidaan tietenkin ostaa, hän jatkoi, mutta vain jotta päästäisiin selville, miten ne on tehty.

    Esimerkit riittänevät osoittamaan, että disinformaatiokampanjaa ei suinkaan käy Mäkelä vaan Bäckman, jonka puppugeneraattorin suoltamassa tekstissä on puolitotuuksia mukana vain siteeksi.

    Koko homma näyttää perustuvan siihen, että Venäjällä kukaan ei ole kiinnostunut tarkistamaan Bäckmanin tuulesta temmattuja väitteitä, koska hänen puheensa ovat aina yllättävän hyvin sopusoinnussa valtamediassa kulloinkin käynnissä olevan kampanjan kanssa. Juuri nythän vihamieliset ulkomaat ja niiden Venäjän-vastaiset juonet ovat tavallistakin paremmassa huudossa, erityisesti jos asia voidaan jotenkin liittää Pussy Riot-performanssiin.

    Ja suomeahan ei monikaan venäläinen rivitoimittaja osaa, englantikin voi olla vähän sieltä tännepäin, jolloin sujuvasti venäjää puhuva antifasistinen kansalaisoikeusaktivisti ja sitaattikone on aina mukava tiedonlähde. Suomessa taas ne toimittajat, jotka venäjää osaavat, jaksavat harvemmin kiinnostua Bäckman-nimisen puppugeneraattorin ulosannista, joten Venäjälle päin voi suoltaa mitä vain, ja sitten Pressiklubissa selittää että kaikki on vain väärinkäsitystä ja eihän Suomessa Venäjän mediaa ymmärretä, kun ei meillä raukoilla ole ”medialukutaitoa”.

    Olisi ollut mukava, jos Ruben Stillerillä olisi ollut käsissään tämä Bäckmanin viimeinen sepustus, kun haastattelua Pressiklubiin tehtiin. Vaan sattuneesta syystä kirjoitus ilmestyi Russki obozrevatel-sivustolle vasta kello 23.38 Moskovan aikaa perjantai-iltana, eli pari tuntia sen jälkeen kun nauhoittettu Pressiklubi jo oli lähetetty.

    Mutta Venäjän verkossa-ohjelma sai nyt uuden uskollisen seuraajan. En ollut tällaisesta lähetyksestä ennen kuullutkaan.

    Aiheesta lisää:

  • Svenska spioner styr ryska oppositionen?

    Svenska spioner styr ryska oppositionen?

    Den svenska militära underrättelsetjänsten Must är aktivt delaktig i oppositionens verksamhet i Ryssland. Det hävdar Rysslands största dagstidning, Komsomolskaja Pravda, som står makten i Kreml nära.

    Tidningen referar ett smyginspelat samtal mellan utrikesminister Carl Bildt och ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj.

    Artikeln i Komsomolskaja Pravda verkar ha som sitt huvudsakliga syfte att misstänkliggöra ryska oppositionella genom att offentliggöra deras kontakter med utländska diplomater.

    Texten har fått titeln ”Den ryska oppositionens svenska familj”. På ryska används begreppet ”svensk familj” generellt som synonym för oordnade sexuella förhållanden.

    Som bevis för sina påståenden om svenskt inflytande i den ryska oppositionens verksamhet citerar tidningen tjuvinspelade samtal och smygtagna bilder på en namngiven svensk diplomat på ambassaden i Moskva i sällskap med kända oppositionsföreträdare. Diplomaten uppges i verkligheten vara anställd av svenska underrättelsetjänsten.

    Komsomolskaja Pravda publicerar detaljerade uppgifter om den namngivna diplomatens bakgrund och refererar bland annat ett smygfilmat möte med den kända ryska människorättsaktivisten Lev Ponomarjov på en restaurang i Moskva. Under samtalets gång talar Ponomarjov om den vandrande demonstration som pågått på olika håll i centrala Moskva sedan Vladimir Putins installation som Rysslands nygamla president den 7 december.

    ”På senare tid har både Sveriges utrikesdepartement och även kungarikets underrättelsetjänst Must aktivt anslutit sig till bearbetningen av ryska oppositionella”, skriver tidningen.

    För att bekräfta sin tes om svenskt inflytande refererar Komsomolskaja Pravda även ett smyginspelat samtal mellan den utpekade diplomaten, den oppositionella antikorruptionsaktivisten Aleksej Navalnyj, och Sveriges utrikesminister Carl Bildt.

    Mötet ägde rum på Sacharovcentret i Moskva redan för ett år sedan på Carl Bildts begäran och var ingen hemlighet. Däremot är det oklart hur Komsomolskaja Pravda fått tillgång till en ljudinspelning av i alla fall inledningen av mötet. De citat som tidningen publicerar är dock på inget sätt komprometterande.

    – Ni är en riktig stjärna i det här systemet. Imponerande, uppges Carl Bildt ha sagt.

    Navalnyj säger att korrupta ryska tjänstemän framför allt är rädda för att bli portförbjudna i EU där de har sina pengar.

    – Bra poäng, uppges Bildt ha svarat.

    Artikeln i Komsomolskaja Pravda är en fortsättning på den smutskastningskampanj mot svenska diplomater som inleddes i ryska statsstyrda massmedier i början av december, några dagar före parlamentsvalet. Den gången anklagades namngivna svenska diplomater i Moskva för att gå USA:s ärenden och försöka påverka utgången av valet.

    Sydsvenskan 2012-05-21

  • Falsk, falskare, falskast?

    Trots att den stora protestvågen i Ryssland verkar vara över för den här gången fortsätter Kremls propagandamaskin sitt angrepp på proteströrelsen – ett tydligt tecken på att makthavarna tar de senaste månadernas händelser på största allvar. Frågan är bara om den grova smutskastningskampanjen verkligen fungerar. Principen verkar i alla fall vara samma som hos Goebbels: ”Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning.”

    (mer …)