Etikett: Ukraina

  • Lunds cyklister överraskade ukrainsk minister

    Lunds cyklister överraskade ukrainsk minister

    ”Vår trafikinfrastruktur är dåligt planerad när det gäller säkerheten, och där ska vi få hjälp från experterna i Lund”, säger Ukrainas vice infrastrukturminister Serhij Derkatj.
    Foto: Bengt Arvidson

    – Det första jag slogs av i går när jag kom var att det knappt är någon fordonstrafik i centrum. Många går till fots eller cyklar. Och folk cyklar även när det regnar. Det är det inte många som gör i Ukraina, säger Serhij Derkatj.

    Ukrainas vice infrastrukturminister är i Lund för att träffa sin svenska ministerkollega Andreas Carlson, men också för att diskutera fortsatt samarbete med Lunds universitet kring en skräddarsydd distansutbildning i hur man utvecklar hållbar transportinfrastruktur.

    Den ukrainska transportinfrastrukturen har för tillfället delvis andra problem än den svenska. Förutom ryska bombningar drabbas transportsektorn av akut personalbrist, eftersom många män behövs vid fronten.

    – Vi saknar exempelvis tio tusen bussförare. Vi har bussar, men vi har inte tillräckligt med folk som kan köra dem. Eller mekaniker som kan laga dem.

    Ett tjugotal ledande ukrainska tjänstemän deltar i Lundautbildningen som syftar till att återuppbygga ukrainska städer på ett hållbart sätt.

    Men är det lönt att bygga ny infrastruktur under pågående krig, när allt kan bombas sönder när som helst?

    – Det vi bygger nu bygger vi för att stärka vår resiliens. Vi bygger en del av infrastrukturen under jorden, då får vi även skyddsrum. Och när vi bygger transportnoder samlar vi inte allt på ett ställe, så om en del bombas kan resten fungera ändå.

    Det ukrainska järnvägsnätet har fungerat förvånansvärt bra under kriget. Många svenska Ukrainaresenärer har påpekat att de ukrainska tågen håller tiderna bättre än de svenska, trots bombningar och flyglarm. Men det betyder inte att allt är bra med det ukrainska järnvägsnätet, säger Serhij Derkatj.

    – På många håll är järnvägsnätet av dålig kvalitet, och det innebär att vi måste hålla lägre hastighet. Men den låga hastigheten i kombination med minskat antal transporter innebär å andra sidan att vi har större marginaler och kan hålla tiderna.

    Säkerheten på bilvägarna är betydligt sämre i Ukraina än i Sverige. Förra året dödades drygt 3 200 ukrainare i trafikolyckor – dubbelt så många som antalet civila som dödades i ryska bombningar. Och då är inte de många olyckorna i frontnära områden inräknade, eftersom polisen inte är verksam där.

    – Trafiksäkerheten är en av våra viktigaste frågor i dag. Vår trafikinfrastruktur är dåligt planerad när det gäller säkerheten, och där ska vi få hjälp från experterna i Lund.

    I förhållande till befolkningen är dödsolyckorna ungefär fyra gånger vanligare i Ukraina än i Sverige. För att förbättra trafiksäkerheten håller Ukraina tillsammans med utländska samarbetspartners nu på att ta fram en långsiktig strategi på området, berättar Serhij Derkatj.

    – Det handlar inte bara om bristande kunskap, vi har inte heller haft tillräcklig finansiering för att exempelvis bygga vägar med mitträcken.

    En del åtgärder har redan genomförts. Bland annat har hastighetsbegränsningen i tätorter sänkts från 60 kilometer i timmen till 50.

    – Vi har redan sett en liten minskning i antalet olyckor som en följd av det. Vi sätter även upp fler hastighetskameror, och det har också gett effekt. På sikt vill vi ha ett system där hastigheten inte mäts på en punkt, utan mellan två kameror.

    Förutom säkerhet siktar Ukraina även på bättre hållbarhet i trafiken, och där är Serhij Derkatj imponerad av de eldrivna stadsbussarna i Lund.

    – Det är jättebra. I Ukraina har vi bara en enda elbuss i trafik än så länge, i Lviv. Men i Lviv finns företaget Elektron som nu börjar tillverka elbussar. Staden Uzjhorod har beställt åtta elbussar. Men vi har 440 städer i Ukraina. Vi måste gå vidare längs den svenska vägen.

    Sydsvenskan 2025-11-03


    Mer på temat:

    Fediverse reactions
  • Zelenskyj sätter sig över rättvisan

    Zelenskyj sätter sig över rättvisan

    Ukrainas parlament sammanträder. Foto: V Sarachan.

    Korruption har i årtionden varit Ukrainas största problem. Även under brinnande krig avslöjas korruptionsskandaler på löpande band. Det kan vara ägg till soldaterna till tredubbla priser eller undermåliga vinterjackor som soldaterna fryser i, men också direkt livsfarliga saker: granater som inte fungerar som de ska.

    Det som än så länge har skiljt Ukraina från Ryssland är att det finns både fria medier och av den politiska makten oberoende antikorruptionsmyndigheter som avslöjar korruption, även i maktens högsta kretsar.

    Häromveckan var det en minister i president Zelenskyjs närmaste krets, Oleksij Tjernysjov, som delgavs misstanke om korruption. Detta trots att presidentkansliet uppenbarligen gjorde allt för att sätta käppar i hjulen för antikorruptionsmyndigheten NABU.

    När det blev uppenbart att han faktiskt skulle delges misstanke försvann Tjernysjov på tjänsteresa i Västeuropa och kom inte tillbaka – han var rädd för att bli gripen. Det hade dock inte sett bra ut varken hemma eller i utlandet om ministern försvann för gott, och efter förhandlingar med presidentkansliets företrädare återvände han till slut – uppenbarligen mot löfte om att han inte skulle häktas.

    Domstolen släppte honom också mycket riktigt på fri fot mot skyhög borgen och han fick sitta kvar som minister, trots brottsmisstankarna. Oberoende ukrainska medier avslöjade snabbt att borgenpengarna kommer från högst dubiösa källor – sannolikt handlar det om svarta pengar. Vid regeringsombildningen försvann hans ministerium och han fick gå.

    Sannolikt är det historien med Tjernysjov som till slut fick Zelenskyj att ta till storsläggan mot de oberoende antikorruptionsorganen, den del av den ukrainska maktapparaten som han ännu inte skaffat total kontroll över.

    Den oberoende antikorruptionsbyrån NABU och den särskilda antikorruptionsåklagaren SAP är bland de viktigaste landvinningar som 2014 års revolution i Ukraina ledde till. Att bygga upp dessa myndigheter har tagit många år och krävt ständiga påtryckningar från det ukrainska civilsamhället.

    Korruptionen genomsyrar det ukrainska samhället, och även om både Petro Porosjenko och hans efterträdare Volodymyr Zelenskyj kom till makten med löften om transparens och hårda tag mot korruptionen har arbetet med att reformera rättssystemet gått trögt. Nu raserar Zelenskyj i ett slag mycket av det som byggts upp under ett årtionde.

    Attacken mot den oberoende antikorruptionsmyndigheten NABU inleddes på måndagen av säkerhetstjänsten SBU, som genomförde ett åttiotal räder mot NABU:s lokaler och anställda runt om i landet. Detta var uppenbar politisk teater som syftade till att misskreditera myndigheten.

    SBU påstod sig ha hittat ryska agenter bland myndighetens anställda, men trots de omfattande räderna, som skedde utan domstolsbeslut, verkar man inte ha hittat några bevis på allvarliga brott. I stället lyfter man bland annat fram bilolyckor som NABU-anställda varit inblandade i.

    Zelenskyj talar i Kiev på konstitutionsdagen den 28 juni 2025. Foto: Ukrainas presidentkansli.

    En NABU-anställd anklagas för landsförräderi eftersom han som polisanställd före 2014 års revolution lämnat information ur polisens databas till en ukrainsk myndighetsperson som efter revolutionen flydde till Ryssland och började samarbeta med de ryska myndigheterna. I den propaganda som sprids för att rättfärdiga attacken mot NABU låter det dock som om allt detta hade skett nyligen, under pågående krig.

    Informationsattacken skedde när cheferna för NABU och SAP var utomlands på tjänsteresa, vilket presidentadministrationen naturligtvis mycket väl kände till. Båda avbröt omedelbart sina tjänsteresor, men hann inte tillbaka innan operationens nästa steg sattes i gång.

    Under onsdagen röstade Ukrainas parlament i brådskande ordning igenom en lagändring som i praktiken underställer NABU och SAP presidentadministrationen.

    Riksåklagaren, som utses av presidenten och precis har bytts ut av Zelenskyj, får rätt att vid behov ta över ärenden från NABU och överlämna dem till andra myndigheter som sedan kan dra ut på utredningen tills det eventuella brottet är preskriberat, vilket är ett vanligt sätt att få korruptionsmisstankar att försvinna i Ukraina.

    Riksåklagaren får också rätt att begära ut förundersökningsmaterial från NABU och överlämna det till andra åklagare samt ge NABU skriftliga order.

    Kritikerna jämför nu Zelenskyj med Viktor Janukovytj. ”Lagförslag 12414” står det längst ner på bilden.

    Lagen klubbades igenom i ilfart med hjälp av en dubiös procedur utan tillbörlig beredning – de nya paragraferna klistrades helt enkelt in i ett lagförslag som redan hade beretts och skickades vidare till parlamentets plenum utan någon förberedande diskussion.

    Där fick Zelenskyjs parti, Folkets tjänare, majoritet för lagförslaget bland annat med hjälp av de gamla Kremlkramare som sitter kvar i parlamentet samt Julia Tyjmosjenkos parti Fäderneslandet (Batkivsjtjyna). Emot röstade de flesta ledamöterna i Petro Porosjenkos parti Europeisk solidaritet samt det liberala partiet Holos (”Rösten”).

    Redan några timmar senare kom det uppgifter om att Zelenskyj skrivit under lagen. Officiell bekräftelse saknades dock fortfarande på tisdagskvällen. På flera håll i Ukraina samlades medborgare för att protestera mot lagförslaget och för att kräva att Zelenskyj inte skriver under.

    Senare under kvällen bekräftades det att Zelenskyj faktiskt redan skrivit under lagen, när uppgiften dök upp på parlamentets webbplats.

    Även publicerad i Sydsvenskan 2025-07-23


  • Putin vill inte förhandla

    Putin vill inte förhandla

    Putin talar till pressen i Kreml natten mot söndagen. Foto: Kremlin.ru

    Vladimir Putins beslut att låta sin namne, den avdankade kulturministern Vladimir Medinskij, leda den ryska förhandlingsdelegationen i Istanbul är inte ens ett skämt – det är en förolämpning och ett tydligt tecken att det inte ska bli några verkliga förhandlingar mellan Ryssland och Ukraina.

    Medinskij är en andra rangens byråkrat vars befogenheter i detta fall rimligtvis är begränsade till att läsa högt ur kravlistan som Vladimir Putin har skickat med. Hans huvudsakliga kvalifikation till jobbet som den ryska delegationens ledare är att han är född i Ukraina men inte anser att Ukraina bör existera som en självständig stat.

    Genom att skicka en delegation på denna låga nivå och med Medinskij som huvudförhandlare visar Putin tydligt att han inte är intresserad av att förhandla, utan bara vill få ytterligare ett tillfälle att lägga fram sina krav och klaga på att Ukraina inte vill gå med på dem.

    Särskilt beklämmande är det att Medinskij även fick leda den ryska delegationen direkt i början av kriget i februari 2022, då det var högst oklart hur försvaret skulle hålla och den ukrainska ledningen beredd att greppa efter halmstrån för att rädda landet.

    skrev jag att Putins val av förhandlare var symboliskt: i sin egenskap av kulturminister var han en av arkitekterna bakom den storryska historieskrivning som Vladimir Putin använder för att rättfärdiga kriget mot Ukraina, som enligt honom inte är något riktigt land.

    Som historieforskare är Medinskij annat känd för sin avhandling om det elaka Väst som fört informationskrig mot Ryssland sedan 1400-talet. I litteraturlistan kan man hitta fem monografier som Medinskij uppges vara författare till.

    Själva böckerna har ingen sett – troligen existerar de bara i hans fantasi. Men det spelar ingen roll. I Putins Ryssland är sanning det som gagnar Kreml. Allt annat är lögn.

    I sitt tal natten mot söndagen, då Putin i nobbade det europeiska kravet på omedelbar vapenvila i 30 dagar, slog han också fast att det är ”kuratorerna” i väst som styr ”regimen” i Kiev och tvingar ”de ukrainska nationalisterna” att föra krig mot Ryssland.

    I stället för vapenvila har den ryska delegationen uppdraget att tala om de ”grundläggande orsakerna” bakom kriget. Detta är ett kodord för Ukrainas vilja att inte låta sig styras från Moskva och i stället närma sig väst – ur Kremls perspektiv är den grundläggande orsaken till kriget Ukrainas själva existens som en suverän stat.

    De ukrainska förhandlare som får det föga avundsvärda uppdraget att möta den ryska delegationen kan förbereda sig på att höra långa föreläsnignar om varför det egentligen är Ukraina som bär skulden till kriget.

    Donald Trump sabbade även den teoretiska möjligheten till den vapenvila han själv krävt redan några timmar efter Putins tal i söndags.

    Då röt han till på sin egen sociala medier-plattform Truth Social, med stora bokstäver, och begärde att Ukraina OMEDELBART skulle gå med på att möta Rysslands representanter – trots att villkoret om vapenvila inte var uppfyllt.

    Volodymyr Zelenskyj försökte vända situationen till sin fördel genom att meddela att han i så fall personligen skulle vänta på Putin i Turkiet. Att Putin själv inte skulle delta i förhandlingarna han kallat till var dock i stort sett klart från början.

    Förhoppningen var dock att han skulle skicka en delegation på hög nivå med befogenheter förhandla på riktigt, kanske ledd av utrikesminister Sergej Lavrov.

    I stället blev det en grupp grå byråkrater som ska låtsas förhandla för att blidka Donald Trump som vill se förhandlingar.

    Den ukrainska sidan kan Putin inte lura, men det behövs inte heller. Hans syfte är bara att dra ut på tiden, blanda bort korten och se till att det inte blir några nya sanktioner mot Ryssland eller vapenleveranser till Ukraina.

    Putin vill inte ha fred, han vill ha Ukraina serverat på ett fat. Han är dock beredd att förhandla om hur rätten ska serveras.


    Putin och Trump står mot Zelenskyj när Ungern väljer Godmorgon Ukraina

    Är det Zelenskyj som står mot både Putin och Trump i parlamentsvalet i Ungern? Ska två miljoner ukrainska män som gömmer sig för att slippa fronten få amnesti? Och tänker det ukrainska parlamentet fortsätta med sitt självskadebeteende trots att pengarna är slut?Producent: Kalle KniiviläUtgivare: Alex VoronovFrågor? Skriv till oss: ukraina@glasnost.sePodden sponsras av säkerhetskoncernen SRS Group.
    1. Putin och Trump står mot Zelenskyj när Ungern väljer
    2. Hemligheten avslöjad: Så tar sig drönarna till Norden
    3. Har EU närt en Putinspion vid sin barm?
  • Ingen vapenvila i Ukraina till påsk – och det är Zelenskyjs fel

    Ingen vapenvila i Ukraina till påsk – och det är Zelenskyjs fel

    Efter attacken i Sumy. Foto: Ukrainska räddningstjänsten.

    Pianisten, organisten och musikläraren Olena Kohut var en av de minst 34 civila ukrainare som dödades när två ryska ballistiska robotar slog ner i den ukrainska staden Sumy i söndags. Vänner, släktingar och kolleger tog avsked av henne på tisdagen, när en stor minnesceremoni hölls på teatern, vars orkester hon spelade i.

    Två av dem som dödades var barn. Flera var på väg till palmsöndagens gudstjänst. Ytterligare minst 117 människor skadades i attacken, många allvarligt.

    Men Ryssland hävdar att centrala Sumy var ett legitimt militärt mål, eftersom en grupp ukrainska militärer hade samlats där för en medaljceremoni. President Zelenskyj avskedade omgående guvernören som hade tillåtit sammankomsten. Det finns dock inga uppgifter om att några militärer skulle ha skadats vid bombningen.

    Inte heller verkar några militärer ha träffats i attacken mot de centrala delarna av staden Kryvyj Rih en dryg vecka tidigare. Där dödades i stället ett tjugotal civila, varav nio barn.

    Attacken var enligt ryska myndigheter riktad mot en restaurang där ukrainska militärer hade ett sammanträde med utländska militära rådgivare.

    Något sådant sammanträde verkar dock aldrig ha ägt rum. I stället var det kosmetologer som hade en konferens på restaurangen, där det också pågick födelsedagsfirande. Den ryska roboten missade dessutom restaurangen med god marginal och slog i stället ner intill en lekplats.

    Sanningen är att den ryska militären inte bryr sig om deras bomber och granater dödar civila. Tvärtom ägnar Ryssland sig regelbundet åt rena terrorbombningar mot områden där inga militära mål finns. De senaste veckorna har dessa attacker bara intensifierats, samtidigt som det påstås att fredsförhandlingar pågår.

    Under valkampanjen lovade Donald Trump att sätta stopp på kriget i Ukraina inom ett dygn. Det dygnet har ännu inte kommit.

    Påsken, som i år firas samtidigt av ortodoxa och västliga kristna, har av många nämnts som en lämplig tidpunkt för att inleda den vapenvila som Ukraina – men inte Ryssland – har gått med på. Även den tidsfristen är dock snart passerad.

    Nu viskas det om att Trump vill få slut på kriget innan det gått hundra dagar från hans makttillträde, det vill säga före slutet av april. Det kan vara därför hans sändebud de senaste dagarna åkt kors och tvärs över jordklotet för att prata med Vladimir Putin, men också med europeiska ledare.

    Däremot verkar Trump inte särskilt intresserad av att tala med ukrainarna, i alla fall inte om annat än de enorma penningsummor Ukraina enligt honom är skyldigt för det militära stödet landet fått från USA hittills.

    Eftersom den amerikanske presidenten inte vill utlova några nya vapenleveranser har hans ukrainske kollega Volodymyr Zelenskyj föreslagit att Ukraina med europeisk finansiering skulle kunna köpa tio amerikanska luftvärnssystem av typen Patriot för att skydda sina städer från ryska robotattacker. Men inte heller det förslaget föll i god jord.

    I stället för att glädja sig över chansen till nya exportinkomster för amerikanska företag blev Trump sur, klagade på att Zelenskyj alltid vill ha fler robotar och hävdade att det var Zelenskyj tillsammans med Joe Biden som bar skulden för kriget. Putins bombning av Sumy var däremot bara ett ”misstag”, menar den amerikanske presidenten.

    Den enda slutsats man kan dra av Trumps agerande är att han ger ryssarna en fribiljett att bomba bäst de vill medan han fortsätter att sätta press på Ukraina för att tvinga landet att kapitulera.

    Putins krav för att ens gå med på en kort vapenvila är å andra sidan att man först kommer överens om avlägsnandet av ”grundorsakerna till konflikten”, det vill säga existensen av ett självständigt Ukraina.

    När Ukraina inte går med på att avskaffa sig självt kommer Donald Trump sin vana trogen att lägga skulden på den ukrainske presidenten. Han vill ju vara kompis med Putin.

    Därför måste Europa ytterligare stärka sitt stöd till Ukraina.

    En något kortare version av texten publicerades i Sydsvenskan 2025-04-16


  • Sanning eller konsekvens?

    Sanning eller konsekvens?

    Donald Trump talar till Volodymyr Zelenskyj i Vita huset den 28 februari 2025. Foto: The White House.

    Kriget i Ukraina är nu ett krig om sanningen. Finns den, eller finns den inte?

    Och om inte sanningen finns, då finns inte heller demokratin, för grunden för en verklig demokrati är fakta. Man kan vara oense om vad som är relevant och vad som är ovidkommande, men man kan inte hitta på egna fakta. Fakta finns i sinnevärlden och är något man måste förhålla sig till.

    Så var det i den gamla världen vi levde i för tre år sedan. Den världen hade visserligen börjat naggas i kanten av diverse faktaförnekare som hävdade att jordklotet i själva verket var en pannkaka, men det fanns fortfarande mark att stå på.

    Nu svävar vi i rymden. Sanningen har förlorat sin relevans i världspolitiken. Det började med Vladimir Putins långa historiska föreläsning som utmynnade i att Ukraina inte finns på riktigt.

    Ett par dagar efter sin föreläsning skred han till verket och inledde kriget som inte fick kallas för krig, ett krig som han hävdade att vi i väst i själva verket hade inlett genom att sno något som tillhörde det heliga Ryssland.

    I Putins värld är ryssarna och ukrainarna ett och samma folk. De är alltså alla ryssar, och det som kallas för Ukraina är egentligen Ryssland.

    I nästan tre år höll en i stort sett förenad västvärld emot och fortsatte att hävda att Ukraina existerar och har rätt att fortsätta sin existens. Att sanningen finns, att obestridliga fakta existerar. Men nu är det slut med det.

    USA har fått en president som säger att det var Ukraina som påbörjade kriget mot Ryssland. En president som kallar Ukrainas demokratiskt valda president för en diktator, en president som hittar på egna fakta snabbare än han kan spotta ut dem och som hävdar att lagarna inte gäller honom. Och plötsligt är han bästa kompis med Vladimir Putin, som absolut inte är en diktator.

    I George Orwells klassiska roman 1984 är sanningen lögn, krig är fred och frihet är slaveri. Och framför allt är okunnighet styrka. Det är där vi befinner oss nu.

    Sant är det Storebror säger, allt annat är farlig lögn. Nyss var Oceanien i krig med Eurasien, men så är det inte längre. Nu är de allierade, och därför har de alltid varit allierade.

    Det som nyss var sant har kastats i minneshålet och brunnit upp spårlöst. Därför kan Donald Trump säga att det var Ukraina som inledde kriget för tre år sedan.

    Håll truten och skriv under pappret som ger oss halva landet, för annars finns snart inget kvar. Det är Trumps besked till Ukraina – men inte bara till Ukraina. Hans Oceanien är inte längre i krig med Putins Eurasien, nu ska de dela upp hela världen, möjligen med undantag för Ostasien.

    Men sanningen är att fakta finns. Ukraina är inte Ryssland och Kanada är inte en delstat i USA, vad Putin och Trump än säger. Frågan är vem som vågar säga sanningen till dem. Finns Europa?

    Sydsvenskan 2025-02-24

  • Trump ger Putin allt han pekar på

    Trump ger Putin allt han pekar på

    Trump i Vita huset på sin första dag i ämbetet. Foto: The White House.

    Donald Trump menar att han är världens bästa förhandlare. Ändå har han redan gett bort allt Vladimir Putin vill ha, innan förhandlingarna om kriget i Ukraina ens har inletts.

    Vladimir Putin vill att Ukraina inte ska tillåtas gå med i Nato. Det har Trump redan lovat att Ukraina inte kommer att göra.

    Putin vill att varken amerikanska soldater eller Nato ska hjälpa till att försvara Ukrainas självständighet. Det har Trumps sida också redan lovat.

    Putin vill inte att Ukraina ska få tillbaka de territorier han erövrat genom sitt folkrättsvidriga anfallskrig. Det har Trumpadministrationen också redan lovat. Tanken att Ukrainas territoriella integritet någon gång ska kunna återställas är orealistisk, meddelar Trumps försvarsminister.

    Framför allt vill Putin göra upp om Ukrainas öde över huvudet på Ukrainas demokratiskt valda regering, eftersom han varken tror på demokrati eller Ukrainas rätt att existera som en självständig stat. Även detta har Trump nu gett honom. Vad finns det då kvar att förhandla om?

    Vladimir Putin å sin sida har inte lovat några eftergifter alls. Hans krav är fortfarande att Ukraina ska lägga sig platt. Det ukrainska försvaret ska monteras ner och den ukrainska grundlagen skrivas om efter Putins diktat.

    Trump beter sig som en elefant i en porslinsbutik. Han trampar sönder allt som är värdefullt medan Putin hejar på. Tyvärr är det Europas porslinshandel. Det är vår demokrati och säkerhet han trampar på. Inte heller bryr sig Trump om den ukrainska demokratin, som han nu visat sitt totala förakt för.

    För honom existerar inte Ukraina eller ukrainarna, de är för betydelselösa för att bry sig om. Ukraina kanske blir en del av Ryssland, eller kanske inte, men det viktiga är att Amerika får tillbaka sina pengar med ränta, säger Trump. Fast det bryr han sig knappast heller särskilt mycket om, det viktigaste är att han ska framstå som vinnare.

    Det som in i det sista ingav visst hopp för ukrainarna var Trumps rädsla för att se ut som en förlorare. Det var lätt att invagga sig i tron att Trump inte kunde ge bort Ukraina till Putin eftersom det skulle få honom att se ut som en fegis och förlorare. Men det var en falsk förhoppning.

    Sportjournalisten Rick Reilly, som skrivit en bok om Trump och golf, har sagt att Trump är så övertygad om sin egen förträfflighet att han kan fuska i golf och ändå låtsas att han vunnit på riktigt.

    Mot den bakgrunden är det kanske inte så förvånande att den gamle KGB-agenten Vladimir Putin inte hade problem med att övertyga Trump om att han är en lysande förhandlare och en stark ledare som kan få till en bra deal med vem som helst, även med självaste Vladimir Putin.

    Vladimir Putin är så klart inte dum. Han vet exakt vilka trådar han ska dra i för att övertyga Trump att det är han själv som drar i trådarna. Resultatet är som sagt att Trump gett bort alla sina trumfkort innan förhandlingarna ens inletts. Processen lär fortsätta med att Putin lurar skjortan av Trump.

    Problemet är att Trump inte bryr sig om skjortan, för den är inte hans. Det är med Europas skjorta Trump spelar klädpoker och förlorar. Han riskerar att spela bort Europas säkerhet, Europas gränser och den europeiska demokratin – saker som USA sedan andra världskriget lagt sig vinn om att försvara, men som Trump uppenbarligen inte bryr sig det minsta om.

    I Trumps värld verkar det inte finnas några regler. Starkast och fräckast vinner. Det är därför han visar sitt förakt för sina demokratiska allierade och i stället blir bästa kompis med Putin. De har samma syn på världen: den är en stor skolgård där det är mobbarna som styr – och de känner igen varandra.

    Men finns det några vuxna kvar när mobbarna är världens två största kärnvapenmakter? Eller är det enda Ukrainas president nu kan göra att försöka hålla sig väl med sin före detta bästa vän som nu blivit kompis med hans plågoande, i hopp om att det finns något kvar av hans land när de två gjort upp?

    Sydsvenskan 2025-02-13