Glasnost.se

Etikett: Sydossetien

  • Medvedev har aldrig funnits

    Medvedev har aldrig funnits

    De som trodde att det var president Medvedev som fattade beslut om den ryska inmarschen i Sydossetien för fyra år sedan kan gå och slänga sig i väggen. I själva verket var Medvedev ingen president utan en velig fegis. Han vågade inte skicka in trupperna innan den stora ledaren Vladimir Putin gav honom en spark i ändan. Det här framgår av en ny film som rysk tv sände lagom till fyraårsdagen av kriget i Georgien.

    Kanske gjorde Dmitrij Medvedev ett ödesdigert misstag när han i slutet av juli i en intervju till The Times sade att han visst kan tänka sig att bli president igen.

    Eller kanske känner Vladimir Putin bara att han behöver få ordning på sina vikande opinionssiffror. Visserligen ligger stödet för Putin fortfarande på 44 procent, och han är den absolut populäraste politikern i Ryssland – men siffran är bland de lägsta i opinionsinstitutet FOM:s mätningar under de senaste tio åren.

    Hur som helst så har Putins stödtrupper nu beslutat att ta tillbaka äran för det populära lilla segerrika kriget, som Dmitrij Medvedev helt omotiverat har fått njuta av i fyra år. I en uppmärksammad intervju för ett år sedan sade han tydligt inte bara att det var han själv som fattade beslutet om inmarschen, utan att han inte ens pratade i telefon med premiärministern Vladimir Putin förrän någon dag senare. Putin var ju på OS i Peking, och det var inte helt enkelt att ordna en säker telefonlinje, hette när Medvedev fortfarande var president.

    Nu dyker plötsligt en massa generaler upp i en tv-dokumentär och hävdar att många människoliv gick till spillo eftersom den velige Medvedev inte kunde bestämma sig för att skicka in trupperna, och att det till slut var storebror Putin som ringde Medvedev och såg till att ryska militären gick över gränsen och in i Georgien. Filmen, som visades på statsstyrda kanalen TV5 som sänder från S:t Petersburg, fick namnet ”Den förlorade dagen – hela sanningen om kriget den 8.8.2008”. En kortvariant som dök upp på YouTube redan den 5 augusti fick ett ännu tydligare namn: ”Medvedevs feghet dödade 1.000 människor”.

    Filmen avslutas med en speakerröst som förklarar vad det hela handlar om:

    Настоящий лидер тот, кто принял на себя ответственность за каждого из нас, кто в тяжелый час готов рискунть своей репутацией, а не своими соотечественниками, кто не будет медлить и колебаться когда льется кровь. То что было летом 2008 никогда не забудется…

    En verklig ledare är den som har tagit på sig ansvaret för var och en av oss, den som i ett svårt ögonblick är beredd att riskera sitt rykte i stället för att riskera sina landsmän, den som inte sölar och tvekar när blod flödar. Det som hände sommaren 2008 kommer aldrig att glömmas…

    Siffran för antalet dödsoffer verkar helt gripen ur luften (det totala antalet dödsoffer under krigets första dygn kan inte rimligtvis ha varit mer än ett femtiotal), men det intressanta är att Putin själv nu plötslig bekräftar det alla hela tiden misstänkt, nämligen att han givetvis pratade med både Medvedev och försvarsministern före den ryska inmarschen. Så här sade han på en presskonferens den 8 augusti när han fick en fråga om filmen:

    Я звонил дважды и Дмитрию Анатольевичу, и 7, и 8 числа, и Министру обороны. Мы обсуждали эту проблему.

    Jag ringde två gånger, både till Dmitrij Anatoljevitj [Medvedev], den 7 och 8 [augusti], och till försvarsministern. Vi diskuterade den här frågan.

    Men i sin iver att visa vem som ska ha äran för det segerrika kriget går Putin ett steg längre och förklarar att den militära insatsen planerades och förbereddes redan under hans egen mandatperiod, innan Medvedev tog över:

    План был подготовлен Генеральным штабом где-то в конце 2006-го или в начале 2007 года. Он был мною утверждён, согласован. Более того, в рамках этого плана проводилась и подготовка южноосетинских ополченцев.

    Planen förbereddes av generalstaben någon gång i slutet av 2006 eller i början av 2007. Jag bekräftade och godkände den. Dessutom genomförde man också utbildning av sydossetiska hemvärnet inom ramarna för den här planen.

    Det sistnämnda är speciellt intressant. Formellt erkände Ryssland fram till 2008 att Sydossetien var georgiskt territorium, och de ryska fredsbevarande trupper som fanns i Sydossetien var formellt neutrala i konflikten. Men samtidigt tränade Ryssland alltså i strid med folkrätten trupper för den separatistiska sydossetiska regeringen.

    Nåväl, inget av detta är väl speciellt förvånande. Det märkvärdiga är att Putin nu öppet erkänner Rysslands dubbelspel i Sydossetien. Uppenbarligen är det viktigare att slå fast att han ska ha äran för segern än att upprätthålla myten om Rysslands fredsbevarande roll i området.

    Mer på temat:

  • Störsändare planeras i Abchazien

    Kontrollstation för störsändare i östra Polen.Det var Michail Gorbatjev som stängde av störsändarna i Sovjetunionen den 30 november 1988. Nu tänker den georgiska utbrytarrepubliken Abchazien vrida tillbaka tiden och börja störa utländska radiosändningar igen.

    Den amerikanskfinansierade radiostationen Radio Free Europe – Radio Liberty (ryska redaktionen heter Radio Svoboda) planerar att påbörja speciella sändningar för utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien. Sändningarna ska förberedas av radiostationens journalister i Ryssland och Georgien samt av medarbetare i utbrytarrepublikerna, meddelade RFE/RL. De ryskspråkiga programmens uttalade syfte är att bygga broar mellan parterna i konflikten.

    Sådana broar vill inte utbrytarrepublikerna höra talas om. Sydossetien är mån om sin ”informationssäkerhet” och tänker inte tillåta att RFE/RL sänder program till Sydossetien ”utan tillstånd”, meddelade Sydossetiens massmedieminister Irina Gaglojeva.

    I Abchazien gick chefen för republikens massmedieadministration Kristian Bzjania längre och förklarade att radiostationens signal kommer att störas, eftersom RFE/RL planerar att sända ”olagligt”. Samtidigt sade han att Abchazien är ett öppet land som aldrig har motverkat utländska massmedier att verka på landets territorium – hur det nu ska gå ihop med det andra han sade.

    Det är ännu oklart hur det dagliga entimmeslånga programmet med namnet Echo Kavkaza (Kaukasiens eko) ska distribueras till Abchazien och Sydossetien, där få lyssnare har tillgång till internet. Möjligen kommer programmen att sändas från Georgien.

    Mer på temat:

  • Venezuela erkänner Abchazien och Sydossetien

    Venezuela erkänner Abchazien och Sydossetien. Det meddelade president Hugo Chavez i dag i Moskva. Förutom Ryssland har bara Nicaraguas president Daniel Ortega tidigare erkänt de georgiska utbrytarrepublikerna. Ortegas erkännande har inte godkänts av Nicaraguas parlament. [BBC] [Политком.ру]

  • Rysk intervju med Bildt

    Carl Bildt har intervjuats av Moskvatidskriften Russkij Reportior. Intervjun har rubriken ”Sju frågor till Carl Bildt, Sveriges utrikesminister”. Här är min snabböversättning av den intressanta intervjun. Intervjun publicerades i och för sig redan för ett par veckor sedan, men jag upptäckte den först när Larko skickade en länk till Bildts färska blogginlägg.

    1. Europeiska länder har fördömt Ryssland för erkännandet av Abchaziens och Sydossetiens självständighet, men inte infört sanktioner mot Ryssland. Varför?

    Det ryska erkännandet av Abchaziens och Sydossetiens självständighet är ett klart brott mot internationella avtal om gränsernas okränkbarhet. Men ingen har föreslagit eller diskuterat sanktioner. Personligen har jag aldrig trott att den typens åtgärder kan vara verksamma. Men oavsett detta är jag rädd för att händelserna kommer att ha negativ inverkan på Rysslands möjligheter att utveckla sina förhållanden med resten av Europa. Det faktum att Ryssland nu avstår från vidare diskussioner om inträde i WTO kommer bara att inskränka på landets möjligheter att diversifiera sin ekonomi genom internationell integration. [Här är intervjun inte helt up to date – Putin har ju sedermera ångrat sig och därefter har också ryska förhandlare sagt att Ryssland gärna vill fortsätta WTO-diskussionerna.]

    (mer …)

  • Putin är inte Stalin

    I en artikel i dagens Sydsvenskan (ursprungligen i New York Times den 25 augusti) beskriver Simon Sebag Montefiore Putin som Stalins rättmätige arvtagare. Han drar dock lite väl höga växlar med sina paralleller, kan man tycka:

    Stalin var också expert i att annektera under förevändningen att han skyddade etniska ryssar, som i östra Polen, Bessarabien och Baltikum 1939. Dagens retorik om att skydda ryska medborgare är på samma gång både genuin och stalinistiskt dubbelspel: trots allt, vissa ossetier har bara varit ryssar i ett par veckor. Ukraina å andra sidan är verkligen till hälften ryskt. Få borde sova tryggt i Kiev.

    Han borde ju veta, han är historiker. Men åtminstone när det gäller Baltikum så kan jag inte påminna mig om att närvaron av ryssar där skulle ha använts som argument av Stalin 1939. Det fanns ju knappt några ryssar heller. Annekteringen skedde ”frivilligt”, och då behövdes inga låtsasryssar.

    Och det finns väl en och annan osset som fått ryskt pass de senaste veckorna, men de flesta har ändå varit ryska medborgare i flera år, och mig veterligen började utdelandet av ryska pass till de boende i Sydossetien och Abchazien redan på Jeltsins tid.

    Huruvida Ukraina är till hälften ryskt kan man också ha delade meningar om. Enligt folkräkningen från 2001 är 17% av den ukrainska befolkningen ryssar. 24% uppger ryska som modersmål. Halva Ukraina kanske talar ryska till vardags, men det betyder inte att den ukrainska befolkningen vill ansluta sig till Ryssland.

    Ändå är det klart att händelserna i Georgien påverkar Ukraina, och det är inte alls omöjligt att ett av Rysslands viktigaste syften är att skicka en varning till Kiev: ”Så här går det om man leker med Nato-elden”. Men det gör inte Putin till Stalin, även om tendenserna till historierevisionism i dagens Ryssland är oroande.

    Mer på temat: