Etikett: Centralasien

  • Putins makt krymper i öster

    Putins makt krymper i öster

    Vladimir Putin har få kompisar kvar. Här håller han ett tal under ett möte för Oberoende staters samvälde (OSS) i Sotji i Ryssland i juni. Foto: Kremlin.ru

    Den som landar på den internationella flygplatsen Zvartnots utanför Armeniens huvudstad Jerevan får förbereda sig på att få passet granskat av personal från den ryska säkerhetstjänsten FSB.

    Armenien har sedan Sovjetunionens fall i början av 1990-talet varit en av Rysslands närmaste allierade. Förutom flygplatsen ansvarar gränstrupper från den ryska säkerhetstjänsten för bevakningen av Armeniens gränser mot Turkiet och Iran.

    Det finns även en rysk militärbas i Armenien, och under årtionden har Ryssland varit Armeniens närmaste bundsförvant i konflikten kring det omstridda området Nagorno-Karabach.

    Men nu går det inte längre att lita på Ryssland, sade Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan i en intervju med nyhetssajten Politico häromdagen.

    Armenien ligger mellan sina två fiender, Turkiet och Azerbajzjan, och har nu hamnat i ett säkerhetsvakuum. De ryska fredsbevararna i Karabach lyckas inte bevara freden. Ryssland har vänt sin blick till Ukraina, som slukar alla resurser.

    I veckan övar det armeniska försvaret tillsammans med den amerikanska militären. De sammanlagt 85 soldater från USA som deltar på två övningsfält i närheten av Jerevan har snarare symbolisk än praktisk betydelse.

    Men symboliken fick Ryssland att gå i taket och kalla in Armeniens ambassadör i Moskva för en utskällning. Det är ju Ryssland och ingen annan som ska stå för säkerheten på Rysslands egen bakgård.

    Kriget i Ukraina var tänkt att återupprätta Rysslands status som stormakt, men leder nu till att Rysslands militära närvaro i andra delar av det forna Sovjetimperiet försvagas.

    – Rysslands säkerhetspolitiska roll i området i området har minskat säger Kristina Melin, säkerhetspolitisk analytiker på totalförsvarets forskningsinstitut FOI.

    Hon är en av författarna till en färsk FOI-rapport som bland annat analyserar hur Rysslands förhållande till grannländerna förändrats till följd av Ukrainakriget.

    Enligt henne riktar Ryssland nu sitt säkerhetspolitiska intresse västerut och mot Ukraina, inte Kaukasien eller Centralasien.

    De senaste tjugo åren har Vladimir Putin lagt mycket kraft på försöken att förhindra Ukrainas närmande till väst, utan att lyckas. Samtidigt har andra delar av det forna Sovjetunionen steg för steg distanserat sig från storebror i Moskva. Denna process påskyndas nu av Rysslands svaghet.

    – För flera länder framstår Rysslands säkerhetsgarantier inte längre som trovärdiga, i takt med att Ryssland fortsätter kriget i Ukraina och Rysslands militära närvaro i deras region verkar minska. I stället satsar länderna mer på sitt nationella försvar och knyter säkerhetspolitiska band till andra aktörer.

    Samtidigt som Rysslands säkerhetspolitiska betydelse i Kaukasien och Centralasien minskar har framför allt Kinas och Turkiets närvaro ökat. Detta är en långdragen process, som har pågått sedan Sovjetunionens fall, men som har påskyndats av kriget i Ukraina.

    Särskilt uppenbar är vändningen i Kazakstan, där president Kasym-Zjomart Tokajev så sent som i januari 2022 fick hjälp av ryska trupper för att kväsa ett uppror. Trots det har Kazakstan tydligt tagit avstånd från Rysslands agerande i Ukraina.

    Samtidigt har handel med Ryssland plötsligt fått större betydelse för några av länderna i området, säger Kristina Melin:

    – Vi ser att vissa ekonomiska kontakter mellan dessa länder och Ryssland ökar. Handelsströmmar har dragits om, när Ryssland inte längre har handelsförbindelser med Europa så blir andra förbindelser relativt viktigare.

    Delar av handeln med Ryssland är legitim, men situationen har också lett till att grannländer används för att kringgå sanktioner.

    Framför allt Georgien och Armenien har också nytta av unga, välutbildade ryssar, som flytt undan mobiliseringen, ofta fortsätter att arbeta på distans och pumpar in pengar i den lokala ekonomin.

    På längre sikt är det oklart vilken roll Ryssland kommer att spela i Kaukasien och Centralasien. Mycket beror på hur kriget i Ukraina slutar och hur starkt Ryssland är då.

    – Vi kan konstatera att grannländerna rör sig bort från Ryssland, att de söker sin egen säkerhetspolitisk väg och skapar kontakter med andra makter. Det är sällan frågan om nya trender, men kriget verkar ha accelererat utvecklingen. Ländernas skilda reaktioner visar också på hur mångfacetterad regionen är, säger Kristina Melin.

    Trots Rysslands minskande militära närvaro finns det fortfarande nära kulturella band mellan Ryssland och många av de före detta sovjetrepublikerna.

    Framför allt den äldre generationen kan ryska och i många länder får stora delar av befolkningen sin bild av omvärlden genom ryska medier. I den bilden ingår att dessa länder bör fortsätta att vända sig mot Moskva och inte söka egna vägar.

    – Idén om Rysslands egen intressesfär, idén om att Ryssland behöver någon sorts buffertzon omkring sig, den är mycket stark i Ryssland. Det finns en uppenbar spänning mellan denna idé och grannländernas minskade aptit för Ryssland, säger Kristina Melin.


    Organisationer med fd sovjetrepubliker

    Moskvaledda organisationer

    OSS (Oberoende staters samvälde) – Bildades efter Sovjetunionens sönderfall 1991 och består av Ryssland samt åtta andra före detta sovjetrepubliker. Organisationens verkliga betydelse har förblivit begränsad. De tre baltiska länderna har aldrig varit medlemmar. Ukraina och Georgien har lämnat OSS. Turkmenistan är associerad medlem.

    EAEU (Eurasiska ekonomiska unionen) – En ekonomisk samarbetsorganisation och tullunion som av Ryssland använts för att bromsa före detta sovjetrepublikers närmande till EU. Tullunionen bildades mellan Ryssland, Belarus och Kazakstan 2010. Senare har Armenien och Kirgizistan anslutit sig.

    CSTO (Kollektiva säkerhetsorganisationen) – Även den ryska förkortningen ODKB används. En ryskledd militärallians som bildades i början av 1990-talet. Armenien är medlem men har i praktiken på senare tid inte haft någon nytta av medlemskapet i konflikten mot Azerbajdzjan. Azerbajdzjan, Georgien och Uzbekistan har varit medlemmar men har lämnat organisationen.

    Västliga organisationer

    EU – De tre baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen ansökte om EU-medlemskap 2002 och blev fullvärdiga medlemmar 2004. Ukraina, Moldavien och Georgien ansökte om EU-medlemskap i mars 2022, en vecka efter det ryska anfallet. Ukraina och Moldavien fick kandidatstatus redan i juni 2022. Georgien bedömdes ännu inte uppfylla kriterierna för att bli kandidatland.

    Nato – De tre baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen ansökte om Nato-medlemskap 2002 och blev fullvärdiga medlemmar 2004. Våren 2008 fick Ukraina och Georgien vaga löften från Nato om att de någon gång i framtiden ska kunna bli medlemmar. Några månader senare invaderade Ryssland Georgien. Under Nato-toppmötet i Vilnius i juli 2023 fick Ukraina förnyade löften om ett medlemskap, men utfästelserna var inte så konkreta som Ukraina hade hoppats på.

    Sydsvenskan 2023-09-17

  • Elin Jönsson: ”Isolera inte Uzbekistan”

    Den 23 oktober dömdes den uzbekiska människorättsaktivisten Agzam Turgunov till tio års fängelse. Under förhören torterades han med kokande vatten. Bara ett par veckor tidigare dömdes den uzbekiska journalisten Solijon Abdurachmanov till samma straff, tio år i fängelse. Mer om domarna här.

    Journalisten Elin Jönsson som rapporterade från Uzbekistan när massakern i Andizjan ägde rum i maj 2005 känner båda två. Hon kände också journalisten Alisjer Saipov som mördades i Uzbekistans grannland Kirgizistan för ett år sedan, sannolikt av uzbekiska säkerhetstjänsten. En fond som Alisjer Saipovs vänner startat samlar nu pengar till hans dotters utbildning.

    Jag bad Elin Jönsson berätta om vännerna i Uzbekistan och om människorättssituationen i landet. Fotot visar henne tillsammans med de uzbekiska journalisterna Ulugbek Haidarov (som numera bor i Kanada) och Jamsjid Karimov (som sitter inspärrad på mentalsjulhus i Uzbekistan). Båda greps under hetsjakten på journalister efter massakern i Andizjan 2005.

    (mer …)

  • Diktatorns politik lever vidare

    Diktatorn är död men diktaturen lever. Det säger Hudayberdi Orazow, oppositionens presidentkandidat i Turkmenistans kommande val. Han får inte ställa upp. Regimen i Centralasiens hårdaste diktatur har redan utsett både lämpliga kandidater och en vinnare.

    I 21 år styrde Saparmurat Nijazov det gasrika Turkmenistan med järnhand, först som partiledare under Sovjettiden, sedan som livstids president i ett självständigt land. Han skapade en personkult som fick landet att likna Kim Il Sungs Nordkorea, använde gaspengarna till skrytbyggen, drog in landsbygdsbefolkningens pensioner och stängde alla sjukhus utanför huvudstaden.

    Hudayberdi Orazow var chef för Turkmenistans centralbank under större delen av 1990-talet, och senare även finansminister, ända tills den store ledaren tröttnade på snacket om ekonomiska reformer och anklagade sin finansminister för att vara en amerikansk spion.

    – Det var efter att han hade blivit kompis med talibanerna. Jag fick lämna regeringen, sedan satte han mig i fängelse, sedan släppte han ut mig, och till slut ville han att jag skulle sitta i regeringen igen, han trodde väl att jag var en bruten man.

    (mer …)

  • Alla turkmeners ledare lämnar statyerna efter sig

    Turkmenistans store ledare och president på livstid, Saparmurat Nijazov, är borta. Efter sig lämnar han ett oräkneligt antal avbilder av sig själv i form av jättelika statyer och enorma banderoller. Till sin efterföljare lämnar han också ett land med enorma gastillgångar och en utarmad, vettskrämd befolkning.

    Saparmurat Nijazov – som ville bli kallad för Turkmenbasji, ”alla turkmeners ledare” – blev partiledare i det då sovjetiska Turkmenistan 1985, samma år som Michail Gorbatjov tog över hela landet. Sedan 1991 har han styrt sitt självständiga land som en förläning. Han lät sig väljas till president på livstid och införde en personkult av sällan skådat slag.

    De otaliga statyerna, varav den största dessutom roterade efter solen, var bara toppen på isberget. Saparmurat Nijazov lät döpa om både månader och veckodagar efter sig själv och sina familjemedlemmar. Den statliga, hårt censurerade tv-kanalens logotyp var ett porträtt av den store ledaren i profil. När undersåtarna tittade på tv sneglade den store ledaren alltid tillbaka från översta högra hörnet av tv-rutan.

    (mer …)