Diktatorn är död men diktaturen lever. Det säger Hudayberdi Orazow, oppositionens presidentkandidat i Turkmenistans kommande val. Han får inte ställa upp. Regimen i Centralasiens hårdaste diktatur har redan utsett både lämpliga kandidater och en vinnare.
I 21 år styrde Saparmurat Nijazov det gasrika Turkmenistan med järnhand, först som partiledare under Sovjettiden, sedan som livstids president i ett självständigt land. Han skapade en personkult som fick landet att likna Kim Il Sungs Nordkorea, använde gaspengarna till skrytbyggen, drog in landsbygdsbefolkningens pensioner och stängde alla sjukhus utanför huvudstaden.
Hudayberdi Orazow var chef för Turkmenistans centralbank under större delen av 1990-talet, och senare även finansminister, ända tills den store ledaren tröttnade på snacket om ekonomiska reformer och anklagade sin finansminister för att vara en amerikansk spion.
– Det var efter att han hade blivit kompis med talibanerna. Jag fick lämna regeringen, sedan satte han mig i fängelse, sedan släppte han ut mig, och till slut ville han att jag skulle sitta i regeringen igen, han trodde väl att jag var en bruten man.