Jag upptäckte Jevgenij Grisjkovets för ett år sedan, när jag flög till Ryssland för att bevaka parlamentsvalet. Inte så att han var med på flyget, varför skulle han flyga från Köpenhamn till Moskva när han bor i Kaliningrad. Men han var med i Aeroflots glansiga magasin. Det säger något om hans kultstatus i Ryssland.
Intervjun med författaren och skådespelaren, som till skillnad från de flesta andra ryska kändisar inte bor i Moskva, var intressant. I en bokhandel vid Tverskaja hittade jag senare hans första roman, Rubasjka (”Skjortan”). En riktigt bra bok om vänskap, förälskelse, Moskva, en bok som börjar med att huvudpersonen tar på sig en ren, ny skjorta, och slutar samma kväll när skjortan har gjort sitt för dagen.
Grisjkovets är intrigens mästare, och det är svårt att lägga hans böcker åt sidan innan man har läst ut dem. Men det är ändå inte intrigen som är huvudsaken. Grisjkovets är språkets mästare, det är en njutning att läsa hans ryska. Men inte heller är det språket som är huvudsaken. Grisjkovets är framför allt en mästerlig berättare. Med sina ord skapar han en hel värld som är sann, och det är den värld vi lever i, även om vi kanske inte hade förstått det innan han berättade det för oss.



Jevgenij Gontmacher är doktor i ekonomi, han har arbetat både i ryska regeringen och i presidentadministrationen innan han fick sitt nuvarande jobb på ryska vetenskapsakademins ekonomiinstitut där han är chef på avdelningen för socialpolitik. Från och med i går är han också en extremist som gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp. Han råkade nämligen skriva en artikel om den ekonomiska krisen i Ryssland.