Enligt den ortodoxa teologiska traditionen är en ikon inte en bild av den materiella världen, utan ett fönster till en annan, gudomlig värld. Därför har ikonen ett annat, förvrängt perspektiv som lyder under gudomliga lagar, därför är de heliga männens ansiktsuttryck och färgen på deras kläder förutbestämda. Samma gudomliga lagar bestämmer efter några års teologisk hemlöshet återigen också hur en rysk nyhetssändning ska se ut.
Trots den stränga koreografin upphör programmet “Veckans nyheter”, “Vesti nedeli” som sänds på söndagskvällar i den ryska statstelevisionen, aldrig att överraska. Som nyhetsprogram är det givetvis värdelöst just eftersom det sänds i statstelevisionen – någon annan television finns inte längre i Ryssland – men som en barometer för att förstå vad som pågår i Kreml är det ovärderligt.
Så också häromkvällen. Att Aslan Maschadov är död är givetvis inte huvudnyhet eftersom det inte existerar något krig i Tjetjenien, bara lite skärmytslingar i samband med den pågående antiterroristoperationen. I stället är det veckans huvudnyhet att president Putin avsatt Korjakiens guvernör eftersom en underlydande till denne försnillat pengar som skulle användas till eldningsolja. Den underlydande visas upp i bur i rättegångssalen. Och helikoptrar från Moskva levererar eldningsolja och tv-journalister.
Med denna välplanerade nyhet visar Kreml flera saker samtidigt: Tjetjenien är inte viktigt. Guvernörer ska vara snälla och göra som Putin säger, annars kan det gå illa. Presidenten bryr sig om fotfolket som fryser på Kamtjatka. Den avsatte guvernören är egentligen inte en ond man – han är ju en lokal Putin – det är hans underlydande som möjligtvis kan ha skott sig och måste visas upp i bur.
Sedan kommer vi till det som vi här i väst i vår enfald trodde var veckans huvudnyhet: Maschadov. Inga överraskningar här när det gäller upplägget: två allvarliga kostymklädda herrar som håller med den kostymklädde nyhetsuppläsaren om att detta är en stor succé och allt kommer att bli bättre. Tjetjeniens Moskvatrogne president Alu Alchanov – i något sämre kostym – får berätta samma sak från sitt bepansrade arbetsrum i Groznyj. Han tillägger det alla redan vet eftersom statstelevisionen upprepat budskapet i några år: den folkvalde presidenten Aslan Maschadov är precis lika skyldig till terrordåden han fördömt som den blodtörstige terroristen Sjamil Basajev som tagit terrodåden på sitt ansvar. Det vet ju alla.
De kostymklädda herrarna nickar allvarligt. Därefter är det de kritiska rösternas tur. Givetvis får ingen med ovidkommande åsikter framträda med bild och ljud i statstelevisionen. Nyhetsuppläsaren läser i stället upp – det är ju hans jobb, trots allt – några kortkorta utländska kommentarer, ser sur ut och frågar de två kostymklädda herrarna om man ska bry sig. De kostymklädda herrarna skakar på sina huvuden och konstaterar att man inte behöver bry sig och förresten var de flesta nöjda också i Väst.
Och nu kommer det intressanta. Nyhetsuppläsaren ser ännu surare ut och läser upp två lösryckta fraser ur det som Ljudmila Aleksejeva och Anna Politkovskaja sagt om händelsen. Vem som har sagt vad och i vilket sammanhang spelar givetvis ingen roll, men någon av de två kritiska journalisterna – som absolut inte får framträda i statsnyheterna med bild och ljud – har tydligen vågat säga att det var synd att Maschadov dödades, nu kommer han att bli en martyr.
De kostymklädda herrarna ojar sig. De har uppenbarligen fått möjlighet att förbereda sig, för Michail Margelov (ordförande i utrikesutskottet) gräver fram ett lämpligt citat… från 1878.
– Man kan bara reagera på samma sätt som den ryska journalistikens klassiker från 1800-talet, den gyllene pennan, den store Katkov. Han sade: “Rysslands barbari finns i dess utländska intelligentsia”. De här människorna uttrycker sig inte på det sättet som ryska människor tänker. Det här är någon sorts hjärnspöken.
Sin artikel om “Rysslands utländska intelligentsia” skrev Michail Katkov mot slutet av sitt liv, under sin mest konservativa period. “Vår intelligentsia gör allt den förmår för att visa sig så lite rysk som möjligt, eftersom den tänker att just detta är det europeiska. Men den europeiska intelligentsian tänker inte så. Tvårtom, europeiska stormakter tar bara hand om sina egna intressen och bryr sig inte det minsta om Europa”, menade han.
Med andra ord: europeiska tänkare tänker inte fritt, de tänker i europeiska stormakters intressen. Därför ska inte heller ryska journalister skriva fritt, de ska skriva i den ryska stormaktens intressen. Och vad som ligger i Rysslands intressen bestäms inte av folket utan av självhärskaren.
Kalle Kniivilä
Sydsvenskan 2005-03-16
