Månad: september 2023

Zelenskyj har inlett valkampanj – trots att lagen förbjuder val

Zelenskyj delar ut utmärkelser till militärer den 8 september 2023. Foto: president.gov.ua

Volodymyr Zelenskyj inledde sin valkampanj inför vårens omstridda presidentval i Ukraina den 2 september. Det anser den ukrainske statsvetaren och politiske kommentatorn Oleh Saakian. Den dagen greps oligarken Ihor Kolomojskyj av säkerhetstjänsten SBU, som är underställd presidenten.

– Det var första tecknet som visade att kampanjen hade startat, det sade jag redan då.

Ett par dagar tidigare hade Zelenskyj bekräftat att han kommer att ställa upp för nyval.

Zelenskyj inledde sin politiska karriär med hjälp av tv-serien ”Folkets tjänare” som visades på Kolomojskyjs tv-kanal. Han anklagades då för att vara oligarkens nickedocka.

Genom att tillåta gripandet och ge det stor publicitet visar Zelenskyj en gång för alla att han inte går i Kolomojskyjs ledband.

Den stormrike Kolomojskyj anklagas nu bland annat för penningtvätt. Sedan våren 2021 är han uppsatt på USA:s sanktionslista för omfattande korruption.

Gripandet sågs av många i Ukraina som politisk teater – ett försök att skapa uppmärksamhet kring en spektakulär händelse för att dra blickarna från annat som man helst vill dölja.

Mer av samma sak blev det den 16 september. Då grep säkerhetstjänsten SBU ordföranden i parlamentets utskott för yttrandefrihet, Nestor Sjufritj.

Det låter illa, men har egentligen mycket lite med yttrandefriheten att göra. Nestor Sjufritj var en nära medarbetare till Vladimir Putins bäste vän i Ukraina, Viktor Medvedtjuk, som själv greps misstänkt för landsförräderi redan före kriget.

Medvedtjuk gömmer sig nu i Moskva efter att Putin friköpt honom i en stor fångutväxling. Att Sjufritj fortsatt att vara på fri fot och suttit kvar i parlamentet har irriterat många i Ukraina, och gripandet är mycket populärt.

Bevisläget för anklagelserna mot Sjufritj är oklart, även om påstått suspekta fynd av ryska dokument och sovjetiska uniformer förevisats i filmer som förvånansvärt snabbt dök upp på nätet i samband med gripandet.

Oleh Saakian vill ändå inte avfärda gripandena enbart som politisk teater.

– Jag skulle vilja uttrycka mig lite försiktigare. Att detta händer nu är enligt min uppfattning resultatet av politisk vilja. Men det innebär inte att själva anklagelserna är politiska. Det finns mycket som länge har pekat på att det finns grund för misstankarna.

Det som däremot bekymrar Oleh Saakian är att Zelenskyjs stab nu verkar inställd på att presidentvalet verkligen ska hållas i vår, trots det pågående kriget. Tanken är att stärka styrets demokratiska legitimitet, men resultatet kan bli det motsatta, befarar han.

– Så länge kriget pågår är Zelenskyj laglig president och har stark legitimitet, om han inte gör några katastrofala misstag. Det är framför allt hans omgivning som behöver förlänga den garanterade perioden vid makten. För honom personligen tror jag snarast att det är ofördelaktigt att ställa upp till nyval under pågående krig.

Förtroendet för Zelenskyj är enligt opinionsundersökningar fortsatt högt. Däremot utsätts många av hans närmaste medarbetare för hård kritik i offentligheten.

Enligt grundlagen kan inte parlamentsval hållas när landet är i krigstillstånd. Grundlagen är svår att ändra på. När det gäller presidentvalet finns förbudet dock bara i vallagen, som kan ändras med enkel majoritet i parlamentet.

Att Zelenskyj blir omvald om val kan ordnas råder det ingen tvivel om, han har fortsatt starkt stöd bland befolkningen. Men en splittrande valkampanj kan så osämja i landet, och resultatets legitimitet kommer ofrånkomligen att ifrågasättas om valet blir av, säger Oleh Saakian.

Många politiska bedömare i Ukraina ser det som omöjligt att organisera rättvisa val när landet är i krig och en stor del av befolkningen befinner sig på flykt utanför landet eller kämpar i skyttegravarna.

– Våra västliga bundsförvanter kanske ser presidentvalet som en möjlighet att stärka Zelenskyjs legitimitet, men dagen efter valet kommer Ryssland ändå att kalla honom för usurpator och hävda att valen var orättvisa.

Trots problemen är Zelenskyjs omgivning nu inställd på att faktiskt genomföra presidentval i vår, och Zelenskyj själv har sagt att han ställer upp om valen hålls. Men Oleh Saakian är tveksam till om valet faktiskt kan genomföras under rådande omständigheter.

Sydsvenskan 2023-09-24

2023-09-29
Putins makt krymper i öster

Vladimir Putin har få kompisar kvar. Här håller han ett tal under ett möte för Oberoende staters samvälde (OSS) i Sotji i Ryssland i juni. Foto: Kremlin.ru

Den som landar på den internationella flygplatsen Zvartnots utanför Armeniens huvudstad Jerevan får förbereda sig på att få passet granskat av personal från den ryska säkerhetstjänsten FSB.

Armenien har sedan Sovjetunionens fall i början av 1990-talet varit en av Rysslands närmaste allierade. Förutom flygplatsen ansvarar gränstrupper från den ryska säkerhetstjänsten för bevakningen av Armeniens gränser mot Turkiet och Iran.

Det finns även en rysk militärbas i Armenien, och under årtionden har Ryssland varit Armeniens närmaste bundsförvant i konflikten kring det omstridda området Nagorno-Karabach.

Men nu går det inte längre att lita på Ryssland, sade Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan i en intervju med nyhetssajten Politico häromdagen.

Armenien ligger mellan sina två fiender, Turkiet och Azerbajzjan, och har nu hamnat i ett säkerhetsvakuum. De ryska fredsbevararna i Karabach lyckas inte bevara freden. Ryssland har vänt sin blick till Ukraina, som slukar alla resurser.

I veckan övar det armeniska försvaret tillsammans med den amerikanska militären. De sammanlagt 85 soldater från USA som deltar på två övningsfält i närheten av Jerevan har snarare symbolisk än praktisk betydelse.

Men symboliken fick Ryssland att gå i taket och kalla in Armeniens ambassadör i Moskva för en utskällning. Det är ju Ryssland och ingen annan som ska stå för säkerheten på Rysslands egen bakgård.

Kriget i Ukraina var tänkt att återupprätta Rysslands status som stormakt, men leder nu till att Rysslands militära närvaro i andra delar av det forna Sovjetimperiet försvagas.

– Rysslands säkerhetspolitiska roll i området i området har minskat säger Kristina Melin, säkerhetspolitisk analytiker på totalförsvarets forskningsinstitut FOI.

Hon är en av författarna till en färsk FOI-rapport som bland annat analyserar hur Rysslands förhållande till grannländerna förändrats till följd av Ukrainakriget.

Enligt henne riktar Ryssland nu sitt säkerhetspolitiska intresse västerut och mot Ukraina, inte Kaukasien eller Centralasien.

De senaste tjugo åren har Vladimir Putin lagt mycket kraft på försöken att förhindra Ukrainas närmande till väst, utan att lyckas. Samtidigt har andra delar av det forna Sovjetunionen steg för steg distanserat sig från storebror i Moskva. Denna process påskyndas nu av Rysslands svaghet.

– För flera länder framstår Rysslands säkerhetsgarantier inte längre som trovärdiga, i takt med att Ryssland fortsätter kriget i Ukraina och Rysslands militära närvaro i deras region verkar minska. I stället satsar länderna mer på sitt nationella försvar och knyter säkerhetspolitiska band till andra aktörer.

Samtidigt som Rysslands säkerhetspolitiska betydelse i Kaukasien och Centralasien minskar har framför allt Kinas och Turkiets närvaro ökat. Detta är en långdragen process, som har pågått sedan Sovjetunionens fall, men som har påskyndats av kriget i Ukraina.

Särskilt uppenbar är vändningen i Kazakstan, där president Kasym-Zjomart Tokajev så sent som i januari 2022 fick hjälp av ryska trupper för att kväsa ett uppror. Trots det har Kazakstan tydligt tagit avstånd från Rysslands agerande i Ukraina.

Samtidigt har handel med Ryssland plötsligt fått större betydelse för några av länderna i området, säger Kristina Melin:

– Vi ser att vissa ekonomiska kontakter mellan dessa länder och Ryssland ökar. Handelsströmmar har dragits om, när Ryssland inte längre har handelsförbindelser med Europa så blir andra förbindelser relativt viktigare.

Delar av handeln med Ryssland är legitim, men situationen har också lett till att grannländer används för att kringgå sanktioner.

Framför allt Georgien och Armenien har också nytta av unga, välutbildade ryssar, som flytt undan mobiliseringen, ofta fortsätter att arbeta på distans och pumpar in pengar i den lokala ekonomin.

På längre sikt är det oklart vilken roll Ryssland kommer att spela i Kaukasien och Centralasien. Mycket beror på hur kriget i Ukraina slutar och hur starkt Ryssland är då.

– Vi kan konstatera att grannländerna rör sig bort från Ryssland, att de söker sin egen säkerhetspolitisk väg och skapar kontakter med andra makter. Det är sällan frågan om nya trender, men kriget verkar ha accelererat utvecklingen. Ländernas skilda reaktioner visar också på hur mångfacetterad regionen är, säger Kristina Melin.

Trots Rysslands minskande militära närvaro finns det fortfarande nära kulturella band mellan Ryssland och många av de före detta sovjetrepublikerna.

Framför allt den äldre generationen kan ryska och i många länder får stora delar av befolkningen sin bild av omvärlden genom ryska medier. I den bilden ingår att dessa länder bör fortsätta att vända sig mot Moskva och inte söka egna vägar.

– Idén om Rysslands egen intressesfär, idén om att Ryssland behöver någon sorts buffertzon omkring sig, den är mycket stark i Ryssland. Det finns en uppenbar spänning mellan denna idé och grannländernas minskade aptit för Ryssland, säger Kristina Melin.

Organisationer med fd sovjetrepubliker

Moskvaledda organisationer

OSS (Oberoende staters samvälde) – Bildades efter Sovjetunionens sönderfall 1991 och består av Ryssland samt åtta andra före detta sovjetrepubliker. Organisationens verkliga betydelse har förblivit begränsad. De tre baltiska länderna har aldrig varit medlemmar. Ukraina och Georgien har lämnat OSS. Turkmenistan är associerad medlem.

EAEU (Eurasiska ekonomiska unionen) – En ekonomisk samarbetsorganisation och tullunion som av Ryssland använts för att bromsa före detta sovjetrepublikers närmande till EU. Tullunionen bildades mellan Ryssland, Belarus och Kazakstan 2010. Senare har Armenien och Kirgizistan anslutit sig.

CSTO (Kollektiva säkerhetsorganisationen) – Även den ryska förkortningen ODKB används. En ryskledd militärallians som bildades i början av 1990-talet. Armenien är medlem men har i praktiken på senare tid inte haft någon nytta av medlemskapet i konflikten mot Azerbajdzjan. Azerbajdzjan, Georgien och Uzbekistan har varit medlemmar men har lämnat organisationen.

Västliga organisationer

EU – De tre baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen ansökte om EU-medlemskap 2002 och blev fullvärdiga medlemmar 2004. Ukraina, Moldavien och Georgien ansökte om EU-medlemskap i mars 2022, en vecka efter det ryska anfallet. Ukraina och Moldavien fick kandidatstatus redan i juni 2022. Georgien bedömdes ännu inte uppfylla kriterierna för att bli kandidatland.

Nato – De tre baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen ansökte om Nato-medlemskap 2002 och blev fullvärdiga medlemmar 2004. Våren 2008 fick Ukraina och Georgien vaga löften från Nato om att de någon gång i framtiden ska kunna bli medlemmar. Några månader senare invaderade Ryssland Georgien. Under Nato-toppmötet i Vilnius i juli 2023 fick Ukraina förnyade löften om ett medlemskap, men utfästelserna var inte så konkreta som Ukraina hade hoppats på.

Sydsvenskan 2023-09-17

2023-09-17
Dyra ägg fällde Ukrainas försvarsminister

Försvarsminister Oleksij Reznikov tvingades avgå i september 2023. Foto: Ukrainska försvarsministeriet.

Skandalen briserade i början av året. Ukrainska journalister avslöjade oegentligheter i försvarsministeriets inköp av matvaror och utrustning till de stridande trupperna.

Alla pratade om äggen som ministeriet köpte in för 17 hryvnia (5 kronor) styck. Till det priset hade ju ingen vanlig ukrainare köpt ägg – det är tre gånger mer än äggen kostar i en fin butik i centrala Kiev. Men äggen var bara en liten del av problemet.

I februari häktades två företagare och tre militärer misstänkta för en sammansvärjning där 4,6 miljoner hryvnia (ungefär 1,4 miljoner kronor) hade betalats för matleveranser som aldrig hade skett.

Snart avslöjades även andra oegentligheter. Bland annat visade det sig att turkiska vinterjackor som beställts för försvaret var alldeles för tunna för vinterbruk. Även annan utrustning visade sig inte hålla måttet. Dessutom hade brådskande beställningar lagts hos företag som sedan försvann och inte levererade något alls.

Korruption är ett problem som har genomsyrat det ukrainska samhället i årtionden och frågan låg högt på Volodomyr Zelenskyjs valprogram när han våren 2019 valdes till president. Framgångarna i kampen mot korruptionen har dock varit begränsade, och under brinnande krig väckte mutskandalen enorm vrede.

Zelenskyjs åtgärder har till stor del varit spel för gallerierna. I stället för att stärka de nya formella antikorruptionsstrukturer som under tidigare år steg för steg byggts upp i Ukraina har han satsat på publicitetskampanjer och populistiska initiativ. Så också efter skandalen på försvarsministeriet.

Några höga tjänstemän fick sparken. Stor uppmärksamhet gavs till husrannsakningar hos tjänstemän och affärsmän som misstänktes för korruption eller andra oegentligheter, däribland hos oligarken Ihor Kolomojskyj. I veckan greps Kolomojskyj, misstänkt för omfattande penningtvätt.

På systemnivå har antikorruptionsarbetet gått trögt. Sekretessen under kriget har snarast gjort det lättare att dölja korruption kring försvarsministeriets inköp. Sedan kriget började har politiker och tjänstemän dessutom befriats från tvånget att årligen lämna in en offentlig deklaration av alla sina inkomster och all sin egendom.

Deklarationerna var en viktig milstolpe i tidigare års antikorruptionsarbete, och beslutet att tillfälligt avskaffa dem har kritiserats hårt av antikorruptionsaktivister. I veckan bestämde det ukrainska parlamentet till slut att deklarationerna skulle tas i bruk igen – men först om ett år.

Den förlängda tidsfristen för deklarationerna väckte ramaskri. Ett medborgarförslag om att Zelenskyj ska skicka ärendet tillbaka till parlamentet för ny behandling fick på rekordtid de 25 000 underskrifter som krävs för att presidenten ska tvingas att formellt ta ställning till förslaget.

Zelenskyjs senaste förslag är att korruption i krigstid skulle kunna likställas med landsförräderi. Då skulle korruptionsbrott kunna utreda av säkerhetstjänsten SBU som är underställd presidenten.

Idén har kritiserats hårt av antikorruptionsorganisationer som påpekar att själva tanken med Ukrainas nya, självständiga antikorruptionsmyndigheter är att de inte ska kunna styras av den politiska ledningen.

Den hårda kritiken mot bristerna i arbetet mot korruption är en viktig anledning till att Zelenskyj till slut i veckan avskedade försvarsminister Oleksij Reznikov.

Den avskedade ministern har inte själv anklagats för korruption, men fick bära hundhuvudet för bristerna som avslöjats på hans ministerium.

Den nya försvarsministern Rustem Umjerov är krimtatar – en folkgrupp som drabbats hårt av den ryska aggressionen sedan annekteringen av Krimhalvön 2014.

Han är en respekterad jurist med breda internationella kontakter bland annat i Turkiet. Han var medlem av den ukrainska delegationen under det misslyckade försöket till fredsförhandlingar med Ryssland alldeles i början av kriget.

Men lika lite som kriget mot Ryssland kan dock kriget mot korruptionen i Ukraina avgöras av en enda person, oavsett om det är presidenten eller försvarsministern. Det krävs ett välfungerande, oberoende rättsväsende, något som Ukraina hittills har haft stora problem att upprätta.

Sydsvenskan 2023-09-07

2023-09-07
Ukrainarna litar inte på sina partier – men hatar Ryssland

En gata i Lviv hösten 2022. Foto: Kalle Kniivilä

Den ukrainska staten är inte mycket att ha, den klarar inte av sina uppgifter. Så tyckte 44 procent av ukrainarna på hösten 2021. Bara fem procent tyckte att staten klarade sina uppgifter bra.

Men det var före kriget. När Ryssland anföll förändrades ukrainarnas uppfattning om den egna statsapparaten, säger Anton Hrusjetskyj på Kievs internationella sociologiska institut KIIS.

– Då var det plötsligt över hälften av ukrainarna som ansåg att staten uppfyller sina uppgifter. Perspektivet förändrades och man förstod vad man ska ha den egna staten till.

Det lyckade försvaret av Kiev under krigets första veckor och senare återtagandet av stora områden i södra och östra Ukraina förstärkte tilltron till staten. Samtidigt försvann inte alla andra problem bara för att det blev krig.

En färsk undersökning från KIIS visar att tilltron till staten återigen minskat. På våren 2022 var det 54 procent av ukrainarna som ansåg att staten klarar sina uppgifter bra, nu har siffran sjunkit till 20 procent.

Framför är det korruptionen som bekymrar ukrainarna, säger Anton Hrusjetskyj.

– Kritiken mot makthavarna stärks av olika korruptionsskandaler, eller när det avslöjas att skattepengar som många anser borde gå till försvarets behov används till andra, mindre viktiga saker.

Kritiken riktas dock inte mot president Zelenskyj och hans närmaste omgivning. Ingen ukrainsk president har haft lika starkt stöd som Volodymyr Zelenskyj har nu, enligt mätningar som KIIS gjort sedan 1998.

Fram till kriget fick Zelenskyj genomsnittliga betyg, men i den senaste mätningen ger ukrainarna honom betyget 7,8 på en skala från 1 till 10. Hela 37 procent vill ge honom det högsta möjliga betyget.

Zelenskyj har inga konkurrenter, han fungerar som en nationell symbol. I stället riktas missnöjet mot andra makthavare, säger Anton Hrusjetskyj.

– Än så länge är det vissa tjänstemän eller lokala makthavare som kritiseras. Presidenten uppfattas som oantastbar, man anser att eventuella frågor till honom får vänta till efter segern.

Både presidentens och parlamentets mandatperioder börjar lida mot sitt slut. Enligt lagen kan inga val hållas medan landet befinner sig i krigstillstånd. Ändå har frågan om när och hur nästa val kan hållas diskuterats de senaste veckorna.

Anton Hrusjetskyj på Kievs internationella sociologiska institut KIIS.Bild: Privat

Frågan dök bland annat upp när den amerikanska senatorn Lindsey Graham besökte Kiev den 23 augusti och uppmanade Zelenskyj att hålla val nästa år trots kriget, för att visa att landet är en demokrati.

I en uppmärksammad tv-intervju berättade Zelenskyj vad han svarade: det går väl bra om USA och EU står för notan och skickar valobservatörer till skyttegravarna. Exakt hur allvarligt menat presidentens förslag var är svårt att säga – det skulle i alla fall kräva ett antal ändringar i lagstiftningen.

Den absoluta majoriteten vill i alla fall inte se något val under brinnande krig, säger Anton Hrusjetskyj.

– Ungefär 90 procent anser att man måste vänta med val tills stridshandlingarna har upphört. Frågan som annars uppstår är ju hur man ska kunna ordna val när miljoner väljare krigar och när miljoner väljare befinner sig utanför landet.

Inga opinionsundersökningar om stöd för specifika partier har publicerats sedan kriget började. Den färska undersökningen från KIIS visar dock att de flesta inte litar på något av de befintliga partierna – alltså inte heller Zelenskyjs parti Folkets tjänare.

Zelenskyj har hittills hållit det inrikespolitiska missnöjet i schack genom att då och då sparka ministrar och höga tjänstemän som drabbats av folkets vrede i samband med korruptionsskandaler.

Det har länge ryktats om att även försvarsminister Oleksij Reznikov kan tvingas lämna sin post på grund av korruptionsmisstankar mot hans underlydande. Bland annat har det handlat om inköp av mat och uniformspersedlar till överpriser.

Förtroendet för försvarsmakten som institution är dock fortfarande skyhögt, även om vårens förhoppningar om snabba framgångar för det länge planerade ukrainska motanfallet inte har infriats.

– Alla ser att det sker framsteg, lite åt gången, och förstår att det är bättre att att gå fram långsamt för att minska förlusterna. Alla vill befria det ukrainska territoriet, men alla har också vänner och släktingar som strider, och ingen vill offra deras liv.

Kriget har också inneburit att de sympatier för Ryssland som fanns på sina håll har försvunnit, berättar Anton Hrusjetskyj. Enligt en undersökning från ett annat opinionsinstitut i somras anser 78 procent att alla ryska medborgare är ansvariga för den ryska aggressionen mot Ukraina.

Trots att det fullskaliga kriget nu har pågått i ett och ett halvt år är det inte många som är beredda att ge efter för de ryska kraven. Mindre än 6 procent anser att Ukraina bör gå med på vad som helst för att få slut på kriget, medan 51 procent anser att kriget bara kan ta slut när Ukraina segrar.

För att Ukraina ska anses ha segrat krävs det att alla ockuperade territorier återtas, anser 84 procent enligt KIIS senaste undersökning. Närmare hälften tror nu att kriget kommer att i minst ett år till.

Det är få som hyser några förhoppningar om en snabb seger, men trots den senaste tidens begränsade framgångar tror många fortfarande att segern kan uppnås, säger Anton Hrusjetskyj:

– Majoriteten är trots allt optimister. Det är klart att många är besvikna eftersom vi inte har uppnått så mycket som man hade hoppats på. Men det är inte så att folk förlorat hoppet. Man ser att det trots allt finns framgångar på fronten, att det fattats beslut om att ge Ukraina stridsflygplan, att det kommer nya hjälppaket.

Sydsvenskan 2023-09-02

2023-09-02