Allt mörkare medeltid i ryska tv-rutan

Suomi

Sådant här kan givetvis inte längre visas i rysk tv. Som jämförelse kan det ändå vara intressant att se ett textat avsnitt av det populära politiska satirprogrammet Kukly (“Dockorna”) från början av 2000-talet.

Just det här avsnittet visades den 15 juli 2000, när NTV:s ägare Vladimir Gusinskij precis hade gripits – och släppts fri.

Kukly var självklart ett av de första program som försvann från rutan när den alltför kritiska tv-kanalen NTV likriktades i början av Vladimir Putins maktperiod. Alldeles nyligen, den första maj 2009, ströks också Vladimir Solovjovs program K barjeru (“Till barriären”) plötsligt från NTV:s tablåer.

Ingen större förlust, kan man tycka. Ett ganska tandlöst diskussionsprogram inför studiopubliken.

Ändå var beslutet att kasta ut Vladimir Solovjov sista spiken i kistan för den en gång så kritiska och frispråkiga kanalen NTV. Efter det statliga övertagandet 2001 försvann alla olämpliga kritiska program. I stället kom Solovjov med sitt K barjeru som de arga tittarna då kallade för “imitation av diskussion”.

Nu har det gått några år, rysk tv har blivit än mer likriktad, och många hade börjat tycka att Solovjovs program ändå var hyfsat, i alla fall något av det bästa rysk tv kunde erbjuda. Ibland kunde det hända att han bjöd in folk som annars var bannlysta på tv och någon gång kunde diskussionerna försiktigt beröra heta politiska ämnen. Det bästa var givetvis avsnittet där den Kremltrogna regissören Nikita Michalkov och den frisinnade författaren Viktor Jerofejev rök ihop ordentligt.

Inget sådant mer. De diskussionsprogram som nu finns kvar är inte ens imitation, de är bara imitation av imitation, säger tv-kritikern Irina Petrovskaja i Echo Moskvy.

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

19 svar på ”Allt mörkare medeltid i ryska tv-rutan”

Solovjovs program blev också mer tillrättalagt under 2009 var mitt intryck. Han blev märkbart nervös minns jag när en ukrainsk debattör kommenterade journalistiken i Ryssland i direktsändning. Synd, han har nog ändå ett stort hjärta och många av de program han gjort var riktigt bra.

Jag tror inte Solovjovs program var direktsänt. Från helgens program i Echo M:

И. ПЕТРОВСКАЯ – По поводу прямого эфира единственное, я не уверена. Записи происходили накануне.
К. ЛАРИНА – И сам говорил это в эфире «Серебряного дождя», я слышала.

Ljummen, likriktad, kommersiell TV där ingen på allvar ifrågasätter det politiska systemet. Det låter PRECIS som TV i västvärden, särskilt USA.. Varför är det en skandal bara för att det händer i Ryssland?

Jag kan inte nämna ett enda program på brittisk TV (där jag bor) som på allvar ifrågasätter regeringen. Ibland avslöjas korrupta politiker, men det händer säkerligen i Ryssland också..

Här får man inte svära, skäda drottningen eller hetsa till upplopp eller mot minoriteter. Journalistik handlar om att avslöja “begränsade” skandaler. Men det är aldrig någon ordentlige kritik mot “stora” frågor som kriget och ockupationen av Irak och Afghanistan, och varför UK ens är involverat. Det anses som demoraliserande för soldaterna och visas inte. Fastän nästan alla är emot ockupationen är media knappt kritisk alls!

Jag kanske inte är tillräckligt insatt, men jag ser inte varför TV i Ryssland är så mycket värre? (mindre demokratisk).

Jag tror inte jag använde ordet skandal. Och visst, att ifrågasätta systemet är inget mainstreammedier ägnar sig åt, inte i något land. Dock är skillnaden mellan rysk och västerländsk tv väldigt stor, en gradskillnad som övergår till något mer än en gradskillnad, skulle jag vilja hävda.

Eller har jag fel när jag antar att man på brittisk tv kan se exempelvis:

– politisk satir
– representanter för oppositionspartier
– direktsända debattprogram med politiska ämnen
– kritiska frågor som ställs till makthavare
– politiker och kommentatorer som är kritiskt inställda regeringens politik
– nyhetsinslag om folkliga missnöjesyttringar mot regeringens politik

Inget av detta finns i rysk rikstäckande tv.

Jag tänkte ta och titta lite på din lista och jag måste säga att jag inte håller med om den. jag tänker gå igenom den och kommentera lite.

– politisk satir

– representanter för oppositionspartier. Zyuganov, Zhirinovskiy (även om han är en oseriös pajas) och Kasparov ser man i tv, kanske inte lika ofta som Putin och Medvedev men det är ganska självklart med tanke på att de är landets “främsta” politiker.

– direktsända debattprogram med politiska ämnen
känner du till en kanal som heter REN-tv, den är väldigt regeringskritisk… ska integlömma Echo Moskvy som är en radiokanal, men har också en TV kanal (här kriticeras precis ALLT som regeringen gör).

– kritiska frågor som ställs till makthavare
Ja på de kanalerna som jag nämnde ovan, sedan ska man inte glömma att det finns massvis med regeringskritiska tidningar och internet sajter (mycket mer än i Sverige, jag tror inte ens att Sverige har någon som är på samma nivå som de ryska), så jag tror att den som vill ha tag på kritisk information kan få tag på det.
Alla Putins och Medvedevs intervjuer (uncut, dvs full version) med utländska journalister (BBC, CNN, osv.) går att på Vestis (den super regimvänliga kanalens)hemsida. Senast såg jag när japanska journalister intervjuade Putin om den territoriella konflikten med japan (de där öarna).

– politiker och kommentatorer som är kritiskt inställda regeringens politik. Kasparov, f.d. jablokos politiker och alla andra “nesoglasnije”(de som inte håller med)
– nyhetsinslag om folkliga missnöjesyttringar mot regeringens politik. “Marsh nesoglasnih”, demonstrationer i Vladivostok (det där med höjda skatter på importerade bilar, eller var det att man förbjöd importen av begagnade japanska bilar?)

Allt som jag nämnde ovan kan man se i rikstäckande tv.

Till Cordelia, jag är ryss och tycker också att västerländsk media har en agenda mot Ryssland. Jag minns den första artikeln jag läste när jag hittade den här bloggen, det var den som Kalle skrev om Rysslandsbilden i de svenska medierna eller något i den stilen. Läs den.

Jag har faktiskt inte sett mycket på REN-tv, har de verkligen direktsända politiska debattprogram? REN-tv är ju inte en av de stora kanalerna. Dock kan man säga att de i viss mån är rikstäckande, i alla fall kan kanalen ses i miljonstäderna. Nyhetssändningarna i REN-tv är tydligen inte lika enögda som i de stora kanalerna, och det är ju bra.

I vilken kanal har du sett Kasparov? Och när? Ziuganov syns ibland i förbifarten, men det är ytterst sällan han eller andra kommunistledare får chansen att faktiskt säga något i riks-tv.

Echo har ingen tv-kanal. Däremot har de ett samarbete med Gusinskijs RTVi som sänder från USA och Israel. Men RTVi kan man inte se officiellt i Ryssland.

Visst, Putins och Medvedevs intervjuer till utländska tv-kanaler sänds även i rysk tv. Där får de ju kritiska frågor, fast mest om utrikespolitik. Men det är ju inte så att Putin intervjuas av BBC varje vecka. Och man kan undra varför Putin under sina åtta år som president inte gav en enda intervju till någon rysk tidning.

Vad gäller rapporterna om Marsj nesoglasnych och protesterna i Vladivostok, tycker du verkligen att rapporteringen i riks-tv har varit saklig? Här skriver jag lite om hur det rapporterades om Marsj nesoglasnych. Här är min något ironiska sammanfattning av vad man kunde se i nyhetssändningen Vesti nedeli i januari 2008.

Jo, blogginlägget du tänkte på var väl detta: Vem bryr sig om Ryssland?

Jag glömde att nämna NTV, där har jag också sett oppositionen och de brukar rapportera om alla Marscher nesoglasnih. Där brukar de visa Kasparov (och säg inte att gazprom sponsrar dem, för att gazprom sponsrar echo moskvy också). Nu när vi gav oss in i det här har jag suttit och tittat lite på vilka intressen som ligger bakom alla kanaler osv.
REN finns tillgängligt i stort sett hela landet, de har 120 miljoner potentiella tittare (påstår de själva på sin hemsida) vilket är nästa hela ryska folket, så den kanalen når ut.

Den enda nyhetskanalen som visade sig vara helt och hållet statlig är vesti (dvs. ROSSIJA), till och med Kanal 1 (ORT) är till 50% privatägt. (infon är från BBC)

http://news.bbc.co.uk/2/hi/1102275.stm

Där finns också info om tidningar och radiokanaler.

Jag kan hålla med om att det finns belägg för kritik, men allt är inte så illa som det brukar framställas i väst. Jag skulle vilja påstå att det är ungefär lika fritt som i säg USA… där har man däremot annorlunda problem, där är problemet att tv kanalerna finansieras av olika kommersiella intressen, men resultatet blir detsamma dvs. att man inte kan få en rättvis bild utav olika händelser, ta bara en titt på FOX och CNN två populäraste nyhetskanaler i USA och 2 extremfall. En och samma händelse kan bli så pass vinklat att det inte går att känna igen.

På tal om intervjuer med utländska journalister har du rätt (till en stor del), men det förekommer också inrikesfrågor. Ex. den där intervjun med japanska journalister som jag nämnde tidigare, där diskuterasdes frågan om höjda importskatter på utländska bilar och höjda skatter på import utav begagnade bilar från Japan.
I flera intervjuer ha “nesoglasnije” frågan diskuterats där Putin har svarat ganska utförligt, frågan med Kasparov diskuterades t.ex. varför han blev gripen under en “nesoglasnije marsch” (här tänker jag på intervjun som han gav till Times när han blev utnämnd till deras “man of the year” eller något sånt.
Läget i Tjetjenien och den fria pressen i Ryssland, Rysslands demokrati osv. brukar vara väldigt populärt på diverse presskonferenser och han brukar svara.

Rapporterna är sakliga/osakliga det är en subjektiv bedömning, beror på vad du har för politisk läggning osv. Beroende på vilken kanal du tittar på så framställs det olika. Tycker du att västs framställning utav Ryssland är saklig? Titta bara hur gasfrågan med Ukraina vinklas “Ryssland använder energi för utpressning mot sina grannar” eller något i den stilen, men att Ukraina verkligen inte betalade för sin gas på ett år är det få som nämner.
Det är väldigt mycket sånt.

Det verkar som att jag inte var tillräckligt insatt :-)

Jag tittar så sällan på TV så jag vet inte helt säkert. Politisk satir finns definitivt här, likaså politiska debatter. Direktsändningar har en liten fördröjning på någon minut. Inställningen ang. kriget är att “det finns ett hot mot landet och då får folk acceptera att de inte kan säga vad som helst”

Men om Ryssland inte har någon slags ifrågasättande journalistik överhuvudtaget så verkar det som att de återgått till Sovjetjournalistik! Så illa trodde jag inte att det kunde bli i en demokrati!

Det konstiga är att de ryssar som jag känner tycker att deras land har några problem på den fronten. Tvärtom så tycker de att de brittiska tidningarna har en agenda mot Ryssland och att folk missförstår deras land. De verkar inte ha några problem med sin regering. Jag jobbar med några ryska programmerare till exempel och deras inställning är ungefär så. Det enda negativa jag har hört dem säga ang. Ryssland är kritik mot Roman Abramovich, en oligark.

Jag vet inte vad jag ska tro nu!!

Det finns visst ifrågasättande journalistik i Ryssland – men inte i rikstäckande tv. De kritiska rösterna är i stället hänvisade till ett fåtal tidningar (som är svåra att få tag på utanför storstäderna) samt den utmärkta radiostationen Echo Moskvy som jag själv dagligen lyssnar på. Där får regimkritiker komma till tals.

Riktiga politiska debatter blir det dock inte, eftersom makthavarna inte ställer upp på såna. Bara som exempel: Dmitrij Medvedev ställde inte upp i en enda valdebatt under presidentvalskampanjen för ett år sedan.

Jag läser sällan brittiska tidningar, dock köpte jag Guardian Weekly häromveckan och tyckte att den var alldeles utmärkt, däribland också Rysslandsbevakningen. Helt annan klass än på svenskt ditto.

Jag skulle vara mycket försiktig med att kalla Ryssland för en demokrati, bland annat på grund av medieofriheten, men inte bara därför. Det viktigaste problemet kanske är bristen på oberoende rättsväsende.

Jag skrev en del om ryska medier här och om Echo Moskvy här.

Det här med utlandsboende ryssars syn på sitt eget land tycker jag är väldigt intressant. Som kanske något naiv västerlänning vill man gärna tro att ryssar som får möjligheten att under längre tid bo och arbeta i verkliga demokratier med i alla fall någorlunda fria (och väldigt sällan direkt statligt kontrollerade) medier lättare skulle inse värdet av ett öppet demokratiskt samhälle och tydligt kunna konstatera att dagens Ryssland inte är något sådant. För en del är det säkert också så. Det är dock ett i mitt tycke förvånansvärt stort antal (jag skulle gissa på en klar majoritet och bland dem även många högutbildade) ryssar som bor i västländer (jag har personlig erfarenhet av sådana “kolonier” av ryssar i både Tyskland, Sverige och USA) som har en väldigt cynisk världsbild och tycks genuint övertygade om att medierna i väst är lika kontrollerade som de ryska och Västvärldens val och folkomröstningar är lika odemokratiska och manipulerade som de ryska. Med den utgångspunkten blir också oftast slutsatsen att Putins regim gör ett relativt bra jobb och att det inte finns någon större anledning att ifrågasätta dess totala maktmonopol. Att detta synsätt är något den ryska statspropagandan gör allt för att främja är inte särskilt förvånande, men varför är det så svårt även för utlandsboende ryssar med lång förstahandserfarenhet av öppna fria samhällen att genomskåda?

Jag kan säga att om man jämför med Jeltsin regim på 90 talet (det var då jag flyttade till Sverige exempelvis) så gör Putin väldigt bra jobb. Många ryssar säger så här: “Vi har fått smaka på västerländsk “dermokrati” (dermo = skit på ryska) under 90-talet, nu räcker det, vi vill ha ordning i landet.”

En fras som stör mig när jag läser svensk press är “Ryssland är på väg bort från demokratin”, jag skulle vilja påstå att Ryssland idag är i sitt mest demokratiska tillstånd någonsin. När har Ryssland varit mer demokratiskt än idag? Under tsaren, eller kanske under kommunisterna, eller kanske under alkoholistens och pajasens Jeltsins tid då det oligarkerna som egentligen styrde?
Ge Ryssland tid att stabiliseras (dvs. få ordning på ekonomi, industri, alla separatister osv.) sen kan vi prata om riktig demokrati, om det överhuvudtaget finns något sånt.

Att Jeltsin på det stora hela inte gjorde något särskilt bra jobb som Rysslands president (det räcker att minnas “Jeltsin-konstitutionen”, de skandalösa privatiseringarna och Tjetjenienkrigen), är nog de flesta överens om.

Samtidigt får man komma ihåg att han hade ett av världshistoriens sannolikt svåraste jobb som högst ansvarig för att omvandla den planekonomiska jättediktaturen Sovjetunionen till någonting som skulle likna ett normalt land.

Demokrati är naturligtvis inget exakt begrepp och någon perfekt sådan existerar förstås inte i praktiken. Inte desto mindre är det för mig tveklöst så att Ryssland var mer demokratiskt under Jeltsin än vad det är idag. Med demokratiskt menar jag då i första hand att valen som hölls verkligen gällde något – och att folk därmed hade en reell chans att utöva inflytande på politiken. Oliktänkande partier och kandidater kämpade på allvar om makten och utgången var oviss i förväg. Medieklimatet var samtidigt diversifierat med olika motsatta intressen representerade i de stora TV-kanalerna, varav vissa med all rätt kritiserade den högsta politiska makten.

Från detta utgångsläge har Putin systematiskt och stegvis minskat folkets möjligheter till inflytande och ifrågasättande av den högsta makten. Guvernörsvalen har avskaffats, federationsrådet har gjorts beroende av presidenten, småpartispärren till Duman har höjts och presidentens mandatperiod har förlängts, för att nämna några av de mest uppenbara formella förändringarna. I praktiken har samtidigt även presidentvalen och Duma-valen reducerats till ett spel för gallerierna där folket inte getts några reella oppositionella alternativ att välja på (KPRF undantaget), och valresultaten dessutom genomgående förfalskats.

Kärnan till problemet och nyckeln till Putins popularitet tror jag är att de första åren med spirande och trevande (men långtifrån väl fungerande) demokrati i Ryssland sammanföll med en ekonomisk kris (med sina rötter i planekonomin) som var så djup att demokratiskt inflytande och ett fritt medieklimat hamnade väldigt långt ner på vanligt folks prioritetslista.

I stället för att sakna demokratiskt inflytande medan Putin minskat det har folk därför varit tacksamma för ett relativt ökande materiellt välstånd som sammanfallit med Putins regeringstid (till stor del tack vare högt oljepris och reformer som genomfördes redan efter krisen 1998).

Hej Kalle, jag tycker att dina krönikor är helt underbara, då speciellt för jag har flickvän i Ukraina. Hon är högt studerad akademiker och jobbar som lärare på ett universitet i Kiev och som hon förklarar läget där är med hopplöshet och näst intill ett ångestladdat läge i landet.

Tack för att du la ut programmet, visade den för mina ryska vänner – mycket intressant.

Ang. textningen dock – enl mina ryska vänner så betyder “бардак” oordning (i Ozhegov’s ordbok står “полный беспорядок и развал”) och ingen skulle uppfatta det som “bordell” (fast ordet kanske betydde det ursprungligen).

Visst är det så att ordet bardak oftast används i bildlig betydelse. Men observera att händelserna utspelar sig på medeltiden. Då är det sannolikt att ordet ska uppfattas bokstavligen. ;-)

БАРДАК м. разг.-сниж.
1. То же, что: бордель (1).
2. перен. Беспорядок, хаос, неразбериха.

Stängt för kommentering.