i På svenska

Varning för antisovjetisk verksamhet

(Anti)sovjetisk restaurangAleksandr Podrabinek satt flera år i fångläger för sin antisovjetiska verksamhet, framför allt för boken Karatelnaja meditsina (Engelsk utgåva 1980: Punitive medicine) där han avslöjade och dokumenterade hur dissidenter spärrades in på mentalsjukhus i Sovjetunionen. Podrabinek deltog också i arbetet med den underjordiska tidningen Chronika tekusjtjich sobytij. Nu har han återigen fått allvarliga problem på grund av sin antisovjetiska verksamhet.

Förra veckan tvingades en ny restaurang vid Leningradavenyn i nordvästra Moskva riva ner en del av sin skylt. Restaurangen hette ”Antisovjetisk”. De lokala myndigheterna krävde att de fyra första bokstäverna omedelbart skulle tas bort, eftersom de ”sårar krigsveteraners känslor”.

Till saken hör att en restaurang som på sovjettiden fanns på samma plats i folkmun hette just ”Antisovjetisk”, av två anledningar. Dels därför att många av stamgästerna tillhörde den kritiskt inställda intelligentsian, dels därför att restaurangen rent fysiskt stod mittemot ett hotell med namnet ”Sovjetisk” på andra sidan Leningradavenyn. Lyxotellet står kvar med samma namn, och verkar inte såra någons känslor.

Den ocensurerade restaurangen.Den antisovjetiska restaurangen däremot fick blixtbesök av stadsdelstjänstemän som hotade med skatteinspektionen, brandkåren och skyhöga böter om inte den förhatliga skylten togs ner med omedelbar verkan. Interiören med porträtt på Brodsky, Vysotskij, Rostropovitj och andra antisovjetiska aktivister däremot var i sin ordning, tyckte tjänstemännen.

Anledningen till tjänstemännens besök var ett brev från Vladimir Dolgich, en före detta hög funktionär i kommunistpartiets centralkommitté, numera ordförande för Moskvas krigsveteraner. Han i sin tur sade sig ha fått klagomål direkt från veteraner.

Restaurangägaren gav upp när även politiskt tillsatta tjänstemän högre upp i hierarkin krävde att den förargliga skylten skulle bort. Ett hyfsat stort massmedieuppbåd var närvarande när bokstäverna skruvades loss den 19 september, och reklammässigt lär restaurangen ha vunnit stort på publiciteten.

Symboliskt är det ändå intressant att ordet ”antisovjetisk” kan anses förargelseväckande, medan nästan ingen blir upprörd över de ungefär 80 Leninstatyer, plaketter och andra minnesmärken som finns kvar i Moskva, massmördarens mumie som fortfarande ligger till till allmän beskådan på Röda torget, eller hyllningar till Stalin som återställs i Moskvas tunnelbana.

Aleksandr Podrabinek är en av dem som bryr sig. I en svavelosande artikel i webbtidningen Ezjednevnyj zjurnal angrep han försvararna av sovjetsystemet.

Владельцам кафе пенять не приходится, их можно понять – дело хочется сохранить. С московскими начальниками, одуревшими от славословий Сталину, говорить вовсе не о чем. А вот к ветеранам, написавшим жалобу, хотелось бы обратиться.
Это вам только кажется, что вы приватизировали патриотизм, любовь к России и заботу о ее будущем. Это вам только кажется, что отдых ваш заслуженный и почетный. Это вам только кажется, что вы пользуетесь всеобщим уважением. Вам внушили это давно, но ваше время кончилось. Ваша родина – не Россия. Ваша родина – Советский Союз. Вы – советские ветераны, и вашей страны, слава Богу, уже 18 лет как нет.

Man kan inte klaga på restaurangägarna – de vill inte förlora sitt företag. Till staden Moskvas höga chefer, som förlorat förståndet av alla hyllningar till Stalin, har jag ingenting att säga. Men jag skulle vilja vända mig till veteranerna som skrivit klagomålet.
Ni bara tror att ni har ensamrätt till patriotism, kärlek till Ryssland och försorg om landets framtid. Ni bara tror att era pensionärsdagar är välförtjänta och hedersfyllda. Ni bara tror att ni är föremål för allmän respekt. För länge sedan övertygade man er om detta, men er tid är över. Ert fosterland är inte Ryssland. Ert fosterland är Sovjetunionen. Ni är sovjetiska veteraner, och ert land finns inte sedan 18 år, gudskelov.

Aleksandr PodrabinekI artikeln skriver Podrabinek, att de som slogs mot nazismen givetvis är värda all respekt – men inte de som varit vakter och bödlar i sovjetiska koncentrationsläger. De andra veteranerna, de som kämpade mot kommunisternas tyranni, som slogs för frihet i det ofria landet, är nästan alla döda. De som är kvar i livet får inga lyxpensioner utan är bortglömda och lever i fattigdom, skriver Podrabinek.

Но не вы, охранники и почитатели советской власти, а именно они – подлинные герои нашей страны.
Наше сонное общество всего этого еще не осознало. Оно все еще не способно ни оценить значение антикоммунистического сопротивления, ни почтить память погибших в борьбе с советской властью. Наше общество все еще под гипнозом советской пропаганды или, в лучшем случае, равнодушно смотрит на свое прошлое, не понимая его значения для своего будущего.

Men det är inte ni, sovjetmaktens försvarare och beundrare, utan de [andra veteranerna] som är vårt lands verkliga hjältar.
Vårt sömniga samhälle har ännu inte blivit medvetet om allt detta. Samhället är ännu inte kapabelt att förstå betydelsen av det antikommunistiska motståndet, inte heller att hedra minnet av de stupade i kampen mot sovjetmakten. Vårt samhälle är fortfarande hypnotiserat av den sovjetiska propagandan, eller, i bästa fall, likgiltigt inför sitt förgångna, utan förståelse för dess betydelse för framtiden.

Nashi.suPodrabineks artikel förolämpar alla krigsveteraner, anser den Putintrogna ungdomsrörelsen Nasji (De våra). Och det får man givetvis lov att tycka. Men Nasji brukar föredra direkt aktion. På sin hemsida lovade rörelsen att Podrabinek sent skulle glömma sin egen artikel, och undrade varför han överhuvudtaget bor kvar i ett land som han föraktar. ”Från denna stund kommer rörelsen Nasji att göra allt, för att dela den här människans liv i två perioder – före och efter den här artikeln”.

Till saken hör att rörelsens hemsida inte ligger i den ryska internetdomänen .ru, utan i den gamla sovjetiska domänen .su.

Det förtäckta hotet på Nasjis sovjetiska hemsida publicerades den 24 september. Samma dag dök en grupp Nasji-aktivister upp i tidningen Novaja Gazetas redaktion, där de letade efter Podrabinek, som ibland skriver i tidningen. De letade efter sitt hatobjekt också på andra håll i Moskva, framför allt givetvis vid hans hem, där han just då inte befann sig, berättar hans fru Alla:

Hela dagen har ”kurirer” med viktiga dokument till Podrabinek försökt komma in i vår lägenhet, de ringer runt till grannarna och frågar ut dem om vår familj (vänskapligt inställda grannar vägrar att tala med dem och meddelar mig), de har försökt göra intrång i min e-post.

Nu verkar Nasji ha fått den publicitet de uppenbarligen är ute efter, och förföljelsen av Podrabinek har trappats ner. I stället meddelar Nasji att rörelsen på måndag tänker stämma Podrabinek för förtal av sovjetiska veteraner.

AndropovDet blir som sagt inte första gången. 1978 dömdes han till fem års förvisning i nordöstra Sibirien för sin bok om hur KGB spärrade in dissidenter på mentalsjukhus. Två år senare greps han på sin förvisningsort och dömdes till 3,5 år i fångläger för samma sak: han hade skrivit artiklar i utländska tidningar och spridit underjordisk litteratur.

Men det är knappast något nasjisterna vet, eller bryr sig om. Frågan är vad straffet för antisovjetisk agitation kan bli i en stad där en av huvudgatorna fortfarande heter Andropovavenyn, efter Juri Andropov som var KGB-chef när Aleksandr Podrabinek dömdes till fångläger för ”förtal av det sovjetiska samhällssystemet”.

Å andra sidan har Moskva också en Sacharovaveny och en Solzjenitsyngata. Och givetvis en Leninaveny. Ryssland har fortfarande inte bestämt sig.

Podrabinek i SS-uniform på MGJeR:s hemsida.PS: Nu har även maktpartiets Enade Rysslands officiella ungdomsorganisation anslutit sig till kampanjen mot Podrabinek. På sin hemsida publicerar Molodaja Gvardija Jedinoj Rossii (Enade Rysslands unga garde) en bild av Podrabinek i SS-uniform. Aktivisten Aleksej Mesjtjerjakov förklarar vilka åtgärder som bör vidtas mot Podrabinek: ”Den här varelsens liv måste göras så obekvämt som möjligt”. Det börjar låta riktigt otäckt. Och SS-uniformen är totalt makaber med tanke på att Podrabinek är av judisk härkomst. Podrabinek själv verkar ha gått under jorden. Fortsättning på temat här.

Mer på temat:

  1. ja, demokrati i Ryssland finns endast på museer (bl.a i Sankt-Petersburg, på museet för etablering av demokrati i Ryssland):) väldigt trist egentligen…

  2. Hur kan ett folk leva med sig själv om de skall förkasta och fördöma det land de föddes i, som deras far- och morföräldrar stred för, som byggt nästan alla byggnader i hela landet..? osv, osv.

    Det är ju självklart att de försöker blunda för det dåliga och förstora det bra, ÄVEN om de förmodligen är VÄL medvetna om Sovjetunionens många fel och brister.

    Om någonn då attackerar det som de faktiskt ser som klart positivt med Sovjetunionen (ww2) är säkert enormt provocerande i ett land där folk är förvirrade beträffande sin historia, sina politiska åsikter och sin syn på sitt ”nya” land. Det ”stora patriotiska kriget” är helt klart något som ligger folk varmt om hjärtat. Men så kommer denne man och ”förringar folkets uppoffringar”…

    Ibland kan det vara lägligt att ligga lågt med vissa åsikter eller kanske begränsa dem till sin privata blogg istället för att basunera ut dem. Det finns ju ETT ANTAL åsikter som egentligen (internationellt sett) inte är radikala alls, men som är HELT oacceptabla i Sverige… Att uttrycka sådana åsikter är karriärsjälvmord – därför håller många offentliga personer säkert inne med sådana åsikter. Detta är ju precis samma fenomen, men här gäller det i stället kriget.

    Utan tvekan så visste Podrabinek exakt vad han gjorde när han uttalade sig. Han visste vad det kunde få för konsekvenser. Han gjorde ett val.

    NATURLIGTVIS ska han inte hotas alls och jag skulle vilja veta vad polisen sagt om hans situation. De borde göra ett uttalande och fördöma hoten mot honom och ev. erbjuda honom någon slags livvakt. De borde också undersöka om ett brott har begåtts av det unga ryska gardet, Nashi eller någon annan.

Kommentarer inaktiverade.

Webmentions

  • Don’t worry, be happy… « Sverige och världen 2009-10-20

    […] Jag kan så här i efterhand inte låta bli att länka till en artikel som illustrerar vartåt det ryska samhället är på väg, eller i vart fel visar hur svårt det är […]