Ryssarna väljer tryggheten

Denna helg är det parlamentsval i Ryssland. Resultatet är förutbestämt. Det som återstår att se är hur mycket mer fusk som behövs för att ge Putins parti en betryggande majoritet.

Putin och regeringsmedlemmar träffar representanter för Enade Ryssland inför parlamentsvalet. Foto: er.ru.

Ryssarna väljer tryggheten. De har inget val. Det är det viktigaste man ska veta om helgens så kallade parlamentsval i Ryssland – att det inte finns.

Det finns inga riktiga val i Ryssland – helgens tillställning är en ritual där man kryssar i rutan för att intyga sin lojalitet till makthavarna. Inte heller finns det något riktigt parlament. Det finns inga riktiga partier, det finns inga oberoende domstolar, det finns knappt någon fri press kvar i landet.

Alla dessa demokratins institutioner har Vladimir Putin under sina drygt tjugo år vid makten lyckats förinta – i det mån de alls hade hunnit börja växa fram ur Sovjetunionens ruiner under de tio år det nya Ryssland existerade utan Putin på tronen.

Någon president finns inte heller i Ryssland.

En riktig president är ett demokratiskt valt statsöverhuvud vars makt definieras och begränsas av författningar som har stiftats i laga ordning och inte godtyckligt kan ändras utifrån vad som för tillfället råkar vara lämpligt. En presidents mandatperiod är begränsad.

Inget av detta gäller i Ryssland. Själva presidentinstitutionen förlorade sin betydelse 2008, då Vladimir Putin tillfälligt lämnade ifrån sig titeln – men behöll makten och under fyra år styrde landet som premiärminister. Ryssland styrs inte av en president, Ryssland styrs av Vladimir Putin och hans korrupta kompisar.

Förra året ändrade kompisgänget spelreglerna så att Putin kan sitta kvar till 2036 – men även det är bara en siffra. Putin sitter kvar så länge han vill, hans maktinnehav begränsas inte av några lagparagrafer.

Än mindre kan Putin bli bortröstad i allmänna val. En demokrati är ett system där makthavarna kan röstas bort. Något sådant har inte hänt med en statsledning i Ryssland åtminstone sedan Ivan III av Moskva gjorde slut på Novgorodrepubliken 1471.

På lägre nivå har det hänt ett fåtal gånger. Putins chef Anatolij Sobtjak var borgmästare i Sankt Petersburg men röstades bort i demokratiska val 1996. Då förlorade Putin sitt jobb. Han har sett till så att det inte kan ske igen.

Det ryska parlamentet i dag gör vad det blir tillsagt. Putinpartiet Enade Ryssland har konstitutionell majoritet, men även de andra tre partierna som släppts in i värmen lyder när det gäller.

  1. Enade Ryssland är i verkligheten inget parti, utan en av presidentkansliets avdelningar, med uppgift att ta upp platser i beslutande församlingar och se till att det som bestämts på högre ort omsätts till papper med rätt slags stämpel på. Partiet har ingen egen politisk linje men innehar 334 av de totalt 450 platserna i parlamentets underhus, statsduman.
  2. Kommunisterna (KPRF) är näst störst med sina 43 platser och har vissa likheter med ett riktigt politiskt parti – KPRF har i alla fall någon sorts politisk linje och är aktivt i hela landet. På lokal nivå kan KPRF ofta agera som ett riktigt oppositionsparti, men på riksnivå gör partiet som det blir tillsagt. Partiets gruppledare i statsduman är sedan 1994 den totalt okarismatiske Gennadij Ziuganov, som 1996 var nära att vinna presidentvalet mot Boris Jeltsin. Den något mer karismatiske Pavel Grudinin tillåts inte ställa upp som partiets andranamn i parlamentsvalet – Putin gillade inte att Grudinin fick hela 12 procent av rösterna i presidentvalet 2018.
  3. På tredje plats med 40 ledamöter kommer Vladimir Zjirinovskijs så kallade Liberaldemokratiska parti LDPR, som är varken liberalt eller demokratiskt, utan ett skränigt, främlingsfientligt populistparti som låtsas vara i opposition.
  4. Det minsta av de fyra parlamentariska partierna är Rättvisa Ryssland med sina 23 ledamöter, ett lydigt parti med luddig vänsterprofil som skapades för att dra röster från kommunisterna. Inför helgens val har partiet omformaterats, blivit mer nationalistiskt och fått namnet Rättvisa Ryssland – patrioterna för sanningen.

I opinionsundersökningar säger under en tredjedel av ryssarna att de tänker rösta på Enade Ryssland, men partiet siktar på att återigen erövra två tredjedelar av platserna i parlamentet. Det gör man genom att stoppa konkurrenterna, genom att styra massmedierna och genom valfusk.

Valkampanjen inleddes den 20 augusti förra året med mordförsöket på Putins värsta fiende, antikorruptionskämpen Aleksej Navalnyj. Han åkte till Sibirien för att spela in valfilmer för lokalvalen i fem städer. Efter den andra filmen lade säkerhetstjänsten nervgift i hans kalsonger.

Navalnyj vårdades i Tyskland, överlevde mirakulöst, men sattes i fängelse så fort han återvände till Ryssland. Hans organisationer har förbjudits som ”extremistiska” och hans anhängare tillåts inte kandidera. Hans kampanj för strategisk röstning mot Enade Ryssland blockeras på nätet.

Röstningen har förlängts från en till tre dagar, vilket underlättar manövrar med valurnor och vallängder. I en ljudinspelning som Novaja gazeta publicerade den 3 september instrueras en lokal valnämnd hur man ska gå till väga: det ska finnas en vallängd som visas för valövervakare och en annan som används för att ta fram ett lämpligt valresultat.

De som i praktiken genomför valfusket är ofta lärare och andra offentliganställda som är rädda för att förlora sina jobb, om de inte gör som de blir tillsagda. Andra offentliganställda tvingas ut till valurnorna för att ge sina röster till maktpartiet.

Dessutom har Putin inför valet delat ut klumpsummor till vissa befolkningsgrupper. 10 000 rubel (1 200 kr) har gått till varje pensionär. Familjer med barn i skolåldern har fått 10 000 rubel för varje barn. Därutöver har alla poliser och militärer fått en extra utbetalning på 15 000 rubel (1 800 kr).

Valbonuset kan ju locka en och annan till urnorna, men de flesta ryssar struntar ändå i politiken – de är övertygade om att de inte kan påverka och de vill inte se några stora omvälvningar. De minns hur det gick förra gången, när landet kastades i kaos och misär efter Sovjetunionens fall.

Under Putins tid har många fått det bättre materiellt, och även om tillväxten nu avstannat är många ryssar fortsatt rädda för förändring. Tänk om det blir sämre? Bäst att sitta still i båten.

Därför har Ryssland inget val. Ryssarna väljer tryggheten.

En kortare version publicerades i Sydsvenskan 2021-09-15


Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

Kommentera