Panik i Kremls korridorer

Det mesta var som vanligt inför det ryska parlamentsvalet – resultatet hade bestämts i förväg och skulle verkställas. Men det fanns ett osäkerhetsmoment som verkar ha skapat panik i Kremls korridorer: Aleksej Navalnyj och hans ”smarta röstning”.

Navalnyj spökar. Bilden är tagen under presidentvalet 2018. Nu sitter Aleksej Navalnyj i fängelse, men hans ”smarta röstning” stör ändå Kremls planer. Foto: Evgenij Feldman.

Man kan diskutera om det som ägde rum i Ryssland överhuvudtaget kan kallas för val. Någon slags omröstning var det i alla fall, en omröstning vars resultat på många olika sätt förfalskades och förvanskades, både inför omröstningen, under omröstningens gång och kanske framför allt efteråt.

Det är förstås väldigt praktiskt att man precis som under förra årets omröstning om den nya grundlagen förlängt röstningen till tre dagar. Då har man två hela nätter på sig att se till att få rätt resultat, och på många håll har vi sett att det lyst hela natten igenom i stängda vallokaler där valförrättare barrikaderat sig.

Mekanismerna är till stor del desamma som under tidigare val. Valfusket detaljstyrs inte från Kreml, det räcker att man från centralt håll sätter upp ett mål, som denna gång uppges ha varit att maktpartiet Enade Ryssland skulle få minst 45% av rösterna, medan även officiella opinionsundersökningar visar att inte ens en tredjedel av ryssarna tänkte rösta på Putins parti. Putin själv meddelade före valet att Enade Ryssland bör kunna behålla sin konstitutionella supermajoritet med två tredjedelar av platserna i statsduman.

Sedan är det upp till de lokala makthavarna att leverera rätt resultat bäst de kan: genom att locka eller tvinga ut offentliganställda till vallokalerna och genom att tvinga de offentliganställda valförrättarna – ofta lågavlönade lärare som är rädda att förlora sina jobb – att leverera rätt siffror. Inte alla gör det ändå, men tillräckligt många – och vissa med råge. Exempelvis i Tatarstan uppges maktpartiet ha fått 79 procent av rösterna, i Dagestan 81 procent och i Tjetjenien 89 procent.

Sammanlagt överuppfyllde man planen, Enade Ryssland tilldelades drygt 49 procent av rösterna och med hjälp av enmansvalkretsar som alltid favoriserar det starkaste partiet ser Enade Ryssland ut att få 324 platser i statsduman, en bra bit över de 300 som krävs för konstitutionell majoritet. Så långt är allt ungefär som väntat, förutom att litet nytt parti tilläts komma in i parlamentet – ett parti som av allt att döma har skapats med Kremls goda minne för att kanalisera missnöje på ett ofarligt sätt.

Det mesta delegeras alltså till lokal nivå som vanligt. Men en sak som är helt ny i årets val är den smått hysteriska kampanjen mot Aleksej Navalnyjs projekt för taktisk röstning, eller smart röstning som han kallar det. Taktiken går ut på att oppositionens röster i alla enmansvalkretsar ska samlas bakom den kandidat som har den största chansen att slå ut Enade Ryssland.

”Smart röstning”. Kampanjens logotyp.

Detta är uppenbarligen något som skapar stor osäkerhet i maktens inre kretsar, kanske därför att det är något nytt, något som man ännu inte har lärt sig hantera på ett lagom repressivt och ändå diskret sätt. Demonstranter kan man slå med batonger och låsa in. Olämpliga kandidater kan man stoppa när de försöker registrera sig, så att de aldrig dyker upp på valsedeln. Men vad gör man om en kandidat som nyss var ofarlig plötsligt blir ett riktigt hot, eftersom namnet har tagits upp på Navalnyjs lista?

Då tar man till storsläggan och förbjuder listan. Man förklarar listan över helt legitima och lagliga kandidater i parlamentsvalet extremistisk, man förintar listan, man river den i tusen bitar och stampar på den – och ändå är den kvar i femtielva exemplar på hundra olika ställen på nätet. Det är lätt att gripas av panik.

Kampanjen mot smart röstning har inte delegerats till lokala makthavare, utan förs på högsta möjliga nivå, inklusive ryska utrikesministeriet som kallat till sig USA:s ambassadör för att utöva påtryckningar på de största amerikanska it-bolagen, Google och Apple.

Kampen mot Navalnyjs smarta röstning inleddes redan den 20 augusti 2020, då Aleksej Navalnyj var på resa i Sibirien för att spela in kampanjfilmer för lokalval i flera städer. Han hann med två filmer, sedan förgiftades han med nervgift i kalsongerna och var nära att dö. Vad som hände sedan vet vi alla – han vårdades i Tyskland där det också kunde konstateras exakt vilken sorts gift som hade använts, nämligen en som rimligtvis bara den ryska staten har tillgång till.

Sedan återvände han till Ryssland och låstes direkt in. Hans kampanjorganisation förbjöds som “extremistiskt” och hans anhängare förbjöds att ställa upp i val. Öppet politiskt arbete har nu i Ryssland i praktiken likställts med terrorism.

Men detta räcker inte för de ryska myndigheterna. All information om Navalnyijs smarta röstning ska stoppas inför parlamentsvalet. I lokalvalen har ett antal kandidater som Navalnyj ställt sig bakom lyckats ta sig in i de lokala beslutande församlingarna, och något sådant kan inte tillåtas i parlamentsvalet.

Vissa inslag i kampanjen skulle kunna vara hämtade direkt ur Gogols verk eller Ilfs och Petrovs satiriska romaner från 1930-talet om skojaren Ostap Bender. Det gäller särskilt episoden om det tidigare okända företaget Wool Inter trade i staden Nevinnomyssk i södra Ryssland, i Michail Gorbatjovs hemtrakter nära Stavropol. Bolaget har två anställda och handlar med fårull.

I somras registrerade bolaget för första gången ett varumärke, som råkar vara Umnoje golosovanie. Alltså Smart röstning. Med en logotyp som är en kopia av Navalnyjs. Därefter vände ryska myndigheter sig till sökmotorerna Yandex och Google och krävde att de slutar visa sökresultat som går till Navalnyjs “smarta röstning”, eftersom Navalnyjs kampanj gör sig skyldig till varumärkesintrång. Det gick ryska Yandex med på, men inte Google.

”Här har du! Nu är detta ditt varumärke.” Karikatyr av Sergej Jolkin.

Under de senaste åren har de ryska myndigheterna lagt mycket energi på att utveckla sina tekniska möjligheter för filtrering av internet, och många nya verktyg har tagits i bruk för att blockera Navalnyjs sajter, även sådana som finns på Googles servrar utomlands och tidigare inte har kunnat stoppas utan att samtidigt störa andra, viktiga tjänster som är beroende av Googles infrastruktur.

Den 10 september kallades som sagt USA:s ambassadör till ryska utrikesdepartementet för en utskällning. Enligt de ryska myndigheterna gjorde USA sig skyldig till inblandning i det ryska valet genom att inte tvinga internetjättarna att blockera Navalnyjs sajter.

Den ryska censurmyndigheten Roskomnadzor gav sig även direkt på Apple och Google som hotades med stora böter. Åtminstone Googles lokalanställda i Ryssland ska även ha hotats med fängelsestraff om inte bolaget böjde sig. Och det gjorde både Apple och Google, som i slutet av förra veckan tog bort Navalnyjs appar från sina ryska appbutiker.

Google äger också Youtube, och gick till slut även med på att stoppa en video där Navalnyjs stabschef läser upp namn på rekommenderade kandidater i olika distrikt. Och inte nog med det, Google blockerade till och med ett textdokument på Google Documents med samma namnlista. Enligt ryska myndigheter var kombinationen av dessa namn ”extremistisk”, trots att alla namn på listan var legitima och lagliga kandidater i parlamentsvalet.

Panik är den enda rimliga förklaringen till varför de ryska myndigheterna vidtog dessa extrema åtgärder för att stoppa tillgången till namnlistorna. I praktiken är det ju ändå omöjligt att helt stoppa informationen om vilka namn kampanjen rekommenderade – den finns kvar exempelvis på Wikinews. Nu fick jakten på listorna ett löjes skimmer över sig, och nyheterna om blockeringarna gjorde snarast att fler blev nyfikna på vad det egentligen var som staten ville förhindra dem att se.

Det blev också ännu tydligare för de flesta att valet var ett fuskval och att det var myndigheterna, inte väljarna, som i praktiken bestämde vem som skulle bli vald.Valets syfte är att skänka legitimitet åt systemet. Det omfattande fusket och attacken på internet undergräver valets trovärdighet och därmed den eftersträvade legitimiteten. På så sätt är valet i viss mån en förlust för de styrande, även om man genom manipulation fick fram exakt de siffror man ville.

Å andra sidan är själva attacken på det fria ordet på nätet och på internetjättarna en framgång. Nu vet regimen att det går att pressa Apple och Google till eftergifter om man trycker tillräckligt hårt, och det kommer man att utnyttja framöver. Frågan är vad Google gör om Kreml i nästa steg kräver att alla Navalnyjs medarbetares videor ska blockeras som extremistiska.

Texten baserar sig på mina anteckningar inför ett webbseminarium på Utrikespolitiska Institutet den 21 september. Här finns videon.


Mer på temat

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

Ett svar på ”Panik i Kremls korridorer”

Hej Kalle,

Tack for dena informationen pa Svenska, om det omfattande valfusket i Ryssland forra helgen.

Keep up the good cause and fight!

Marc

Kommentera