Det har nu gått två månader sedan Boris Nemtsov dödades i centrala Moskva. Då skrev jag att det var den statliga hatpropagandan som gjorde mordet möjligt. Det anser jag fortfarande, men nu vet vi aningen mer om vad som kan ha legat bakom dådet och vem som eventuellt höll i pistolen. Det finns en tydlig koppling till den tjetjenska ledningen.
Mordet ägde rum den 27 februari vid halvtolvtiden på natten, på en bro över Moskvafloden, när Boris Nemtsov i sällskap med sin flickvän Anna Duritskaja var på väg hem från en restaurang i varuhuset GUM vid Röda torget. En inspelning från en övervakningskamera tycks visa att det förutom mördaren finns ytterligare personer i närheten, möjligen personal från säkerhetstjänsten som kan ha haft Nemtsov under övervakning.
Det framstår dock som mycket osannolikt att mordet skulle ha genomförts av säkerhetstjänsten. Däremot är det möjligt att säkerhetstjänsten kände till att Nemtsov även skuggades av andra, och även mordplanerna kan ha varit kända på förhand. En möjlighet som nämnts av många ryska bedömare är att mordet begicks av tjetjener med kopplingar till Tjetjeniens ledare Ramzan Kadyrov, och att säkerhetstjänsten lät mordet ske för att därefter kunna komma åt Kadyrov.
Både säkerhetstjänsten FSB och det ryska inrikesministeriet är sedan länge i konflikt med Kadyrov som styr Tjetjenien som en enväldig härskare. Han begränsar hårt både den ryska federala säkerhetstjänsten FSB och den federala polisen (som styrs av inrikesministeriet i Moskva) agerande på republikens territorium.
Kadyrovs starka ställning i Tjetjenien är resultatet av en oskriven överenskommelse mellan honom och president Putin: så länge Kadyrov i ord förklarar sig lojal mot den ryska centralmakten och ser till att hålla rebellerna i schack får han använda vilka medel han vill på sitt eget område. Det har han också gjort. Tjetjenien är nu i praktiken en oberoende stat inom Ryska federationens gränser – men ryska statsbudgeten står för fiolerna.
I utbyte mot lojalitetsförklaringar till Putin har Kadyrov fått tillgång till nästan oändliga resurser för återuppbyggnad av Groznyj – och för personlig konsumtion. När han en gång fick frågan om var alla pengarna kommer ifrån skrattade han bara och sade:
– Allah ger. Jag vet inte varifrån de kommer, någonstans ifrån dyker det upp pengar.
Men om det skulle visa sig att Kadyrov har överskridit sina befogenheter – att han inte bara fängslat, torterat och låtit döda sina motståndare i Tjetjenien, utan att han också står bakom ett uppmärksammat politikermord i centrala Moskva, bara ett stenkast från Kreml, då skulle det bli nödvändigt för centralmakten att vidta åtgärder mot honom, går resonemanget. Alltså skulle det vara i säkerhetstjänstens intressen om ett sådant mord skulle kunna kopplas till den tjetjenska ledningen.
Vad som än ligger bakom så dök ett tjetjenskt spår upp väldigt snabbt. Den 7 mars meddelade säkerhetstjänsten FSB:s chef Aleksandr Bortnikov att två misstänkta för mordet hade gripits. Den huvudmisstänkte var en tjetjen, Zaur Dadajev, och han uppgavs ha erkänt att det var han som sköt Boris Nemtsov. Som motiv uppgavs att Boris Nemtsov hade uttalat sig respektlöst om islam i samband med terrordådet mot tidningen Charlie Hebdo.
Dadajev försökte senare ta tillbaka sitt erkännande och sade att han bara hade erkänt för att rädda en vän och eftersom han hade torterats. Han berättade att han i tre dygn hade hållits fastkedjad i en källare med en säck över huvudet, och att han hade torterats med elchocker.
Det påstådda motivet verkar något märkligt, dels därför att Dadajev kämpat mot islamistiska rebeller i Tjetnenien, men framför allt därför att samma bil som användes vid mordtillfället redan i höstas syntes i närheten av Boris Nemtsovs bostad. Då kände ingen till vad Nemtsov långt senare skulle säga om Charlie Hebdo.
Oavsett vad som var det verkliga motivet är det möjligt att det faktiskt var Zaur Dadajev som höll i pistolen. Det intressanta i sammanhanget är dock att Dadajev inte är vem som helst. Fram till en kort tid före mordet var han ställföreträdande befälhavare för en bataljon av ryska inrikesministeriets specialtrupper i Tjetjenien. En bataljon som inte lyder under inrikesministeriets centrala ledning, utan under Ramzan Kadyrov, och som därför oftast inte kallas för inrikesministeriets specialtrupper, utan för “kadyrovtsy”, Kadyrovs folk. Det är helt enkelt Ramzan Kadyrovs privatarmé som bekostas av ryska statsbudgeten. En annan misstänkt, Beslan Sjabanov, som uppgavs ha sprängt sig till döds vid ett försök till gripande i Tjetjenien, tjänstgjorde i samma bataljon.
Efter gripandet förklarade Ramzan Kadyrov att Zaur Dadajev är en sann patriot och en av de tappraste kämparna i bataljonen. Enligt Kadyrov skulle Dadajev aldrig ha kunnat göra sig skyldig till ett brott mot Ryssland. Men som alla muslimer var även han skakad av “Charlie Hebdos gärningar” och kommentarer till stöd för karikatyristerna, tillade Kadyrov sedan.
– Hur som helst, om domstolen bekräftar Dadajevs skuld, har han gjort sig skyldig till ett allvarligt brott. Men jag vill än en gång påpeka att han inte hade kunnat göra något mot Ryssland, som han under många år hade riskerat sitt eget liv för, skrev Kadyrov på Instagram den 8 mars.
Den 9 mars meddelades det att Vladimir Putin hade tilldelat Ramzan Kadyrov en medalj. Beslutet sågs allmänt som tecken på att Kadyrov inte hade hamnat i onåd trots de kopplingar mellan mordet på Boris Nemtsov och Tjetjenien som hade dykt upp.
Ungefär samtidigt började många undra vart Vladimir Putin själv egentligen hade tagit vägen. Den senaste gången han sågs offentligt var den 6 mars, och han ställde in sitt planerade besök till Kazakstan som skulle ha ägt rum den 12-13 mars. Först den 16 mars dök han åter upp framför tv-kamerorna. Samma dag tilldelades Kadyrov ännu en medalj, denna gång av de Moskvatrogna makthavarna på Krim.
Vad som hände under de tio dagarna vet vi inte, och det är möjligt att presidenten helt enkelt var förkyld – det skulle man aldrig berätta offentligt, eftersom varje tecken på att presidenten är en vanlig dödlig människa skulle kunna tolkas som ett svaghetstecken. Men det är också möjligt att han använde tiden för att styra undan en allvarlig konflikt mellan säkerhetstjänsten FSB och Ramzan Kadyrov.
Konflikten är dock olöslig, eftersom Ramzan Kadyrov inte vill tillåta federala säkerhetsstyrkor att operera obehindrat i Tjetjenien, medan FSB och inrikesministeriet inte kan acceptera att det finns en republik som formellt ingår i Ryska federationen men i praktiken är utom räckhåll för säkerhetsorganen. Under sitt årliga telefonväkteri fick Vladimir Putin två gånger frågan om varför säkerhetstjänsten eller polisen inte har kunnat gripa eller förhöra ett annat befäl i Kadyrovs privatarmé, Ruslan Geremejev, som misstänks för delaktighet i mordet på Nemtsov. Putin svarade inte.
Geremejev, som höll sig undan i Tjetjenien, förmodas nu ha lämnat Ryssland. Det är långt ifrån första gången som misstänkta brottslingar lyckats hålla sig undan federala myndigheter i Tjetjenien. Och nu, efter en incident den 19 april, då poliser från grannregionen Stavropol och federala polismyndigheten gjorde ett ingripande i Tjetjeniens huvudstad Groznyj som ledde till att en misstänkt brottsling sköts ihjäl, har Kadyrov offentligt meddelat att inga federala brottsbekämpande myndigheter tillåts operera i Tjetjenien utan hans personliga tillstånd. Om det ändå skulle hända får tjetjenska styrkor öppna verkanseld mot inkräktarna, sade han under ett möte med lokala myndighetspersoner.
Uttalandet visar att Kadyrov knappast känner sig underlägsen i maktkampen mot de federala myndigheterna, snarare tvärtom. I helgens storfilm om Putins 15 år vid makten (Medvedev är bortglömd) fick Ramzan Kadyrov en viktig roll. Han framträdde i sin låtsasuniform med stjärna och halvmåne på bröstet och svor åter trohet till Putin – och bara Putin.
Putin å sin sida vill säkert gärna ha Kadyrovs 20.000 man starka privatarmé på sin sida. Det är också väl känt att tjetjenska styrkor har utnyttjats i striderna östra Ukraina – och Kadyrov har gjort klart att hans armé är beredd att slåss för Putin var som helst i världen.
Så här sade Ramzan Kadyrov i slutet av december 2014 i sitt tal inför sina egna väpnade styrkor som han samlat på stadion i Groznyj:
Пришло время сделать свой осознанный выбор, и мы говорим на весь мир, что являемся боевой пехотой Владимира Путина и, если поступит приказ, мы на деле докажем, что так это и есть. 15 лет Владимир Путин помогает нашему народу. Теперь мы с вами, а нас десятки тысяч прошедших специальную подготовку, просим национального лидера России считать нас добровольным спецотрядом верховного главнокомандующего.
Det har blivit tid att göra ett medvetet val, och vi säger till hela världen, att vi är Vladimir Putins stridande infanteri, och om vi får ordern så visar vi i praktiken att det är så. I 15 år har Vladimir Putin hjälpt vårt folk. Vi är tiotusentals som genomgått specialutbildning, och nu ber vi Rysslands nationella ledare att betrakta oss som överbefälhavarens specialtrupper.
Vi vet fortfarande inte varför Boris Nemtsov dödades, även om vi kan misstänka att gärningsmannen trodde sig göra en tjänst åt överbefälhavaren Vladimir Putin – Nemtsov hade ju under lång tid utmålats som landsförrädare i de statliga massmedierna. Däremot vet vi att det med allra största sannolikhet finns en koppling till Tjetjenien, och att Tjetjeniens ledare Ramzan Kadyrov har hjälpt minst en av de misstänkta att hålla sig undan.
6 svar på ”Tjetjenien och mordet på Boris Nemtsov”
Intessant inlägg.
Jag får för mig att det hela kan ha varit ett genrep inför en större framtida maskirovka.
Föreställer mig ett framtida scenario där regimen iscensätter en fejkad statskupp där Putin försvinner medan “autonoma element” expanderar militärt i det nära utlandet.
När målsättning uppnåtts så kliver Putin åter in och räddar Ryssland och världen från dessa kuppmakare. Givetvis utan att släppa kontrollen över de erövringar som gjorts.
En enkel triangulering som gör att Putins mål framstår som det bästa alternativet i ett dåligt läge.
Jämför med Syrien och där valet nu står mellan Assad och ISIS. Innan ISIS dök upp var ju Assad skurken…
Medan svenska medier intresserar sig för ETT mord i Ryssland så dör oppositionella i Ukraina som flugor. Ungefär samtidigt som Nemtsov sköts i Moskva (27 februari) så dog hela FEM politiker i Ukraina under mystiska omständigheter, under de fem dagarna 24-28 februari. Svensk press ägnade inte en enda bokstav åt dessa dödsfall, men slog naturligtvis upp Nemtsov-mordet på alla förstasidor och löpsedlar.
I mitten av april mördades TRE oppositionella inom loppet av tre dagar i KIev. Detta ledde bara till ett par små notiser i svensk press. Det gäller ju att hålla upp skenet av att Ukraina nu skulle vara “demokratiskt” och Ryssland en skurkstat.
Svensk fascist-press i ett nötskal.
För det första var Nemtsov betydligt mer känd i väst än de avlidna/dödade ukrainska politikerna och journalisterna. Så att det rapporteras mer om mordet på Nemtsov har sina naturliga förklaringar.
Sedan är det väl inte alla som bevisligen har blivit mördade. Oles Buzina blev mördad, och det har det skrivits om, dock långt ifrån lika mycket som mordet på Nemtsov. Kanske skulle man belyst det mer, men Buzina var totalt okänd inte bara i väst, utan även bland de flesta i Ryssland. Någon inflytelse på ukrainsk politik har han mig veterligen inte haft (kanske har jag fel, men jag har alltid betraktat honom som en simpel, lite småläskig, journalist). Men blev Janukovitjs f.d. partikamrat Tjetjetov mördad, till exempel? Eller andra medlemmar i Regionernas parti? Det vet vi ju inte, det kan mycket väl röra sig om självmord i flera av fallen, vilket ju också är den officiella förklaringen.
Att Ukraina är mer demokratiskt än Ryssland tror jag de flesta bedömare är överens om, men naturligtvis finns det stora brister även där. Jag gillar till exempel inte det frekventa användandet av slagordet “Slava Ukrajini – Herojam slava”, eller de nya lagarna som talar om vilken historietolkning som är rätt och vilken som är fel. Men diskussionen i Ukraina är livligare, pressen långt friare än i Ryssland. Det finns inte samma ledarfixering som i Ryssland där man inleder varje nyhetssändning med 20 minuters prat om vad Putin har gjort. Valen är likaså fria och i parlamentet finns riktiga oppositionspartier.
“För det första var Nemtsov betydligt mer känd i väst”
Ja, precis, värdet på politikers liv avgörs av hur kända de är i väst (dvs i vilken mån de går västs ärenden). Tack för att du illustrerade min tes.
Nej, helt enkelt för att Nemtsov har åstadkommit mer. Även i Ryssland vet alla vem Nemtsov är men få kände till Oles Buzina eller än mindre någon parlamentsledamot Tjetjetov. Nemtsov har genom åren också varit en mer intressant person att bevaka än enskilda ukrainska parlamentsledamoter och journalister, även om det kanske är så att Nemtsovs betydelse som “oppositionsledare” har överdrivits i väst. Och försök hitta en ryss som inte vet vem Nemtsov var!
Och nej, detta betyder naturligtvis inte att Buzinas eller någon annans liv skulle vara “mindre värt” än Nemtsovs, som du försöker antyda.
Jag tycker förresten inte att Nemtsov gick “västs ärenden”. Det är visserligen så han uppfattades i Ryssland, mycket pga stats-tv:s vrångbild. Men då kan man ju säga att alla som är för västerländsk demokrati, för ett europeiskt Ryssland, alla de “går västs ärenden”. Ryssar har alltså inte rätt att tycka att det vore bra med goda relationer till väst, då ska de genast stämplas som spioner? Du låter ju precis som Kiseljov och Solovjov på ryska TV:n.