Ingen tar ansvar för ryska giftdammar

Hundratals miljoner kubikmeter giftigt industriavfall riskerar att rinna ut i ryska vattendrag. När sovjetiska fabriker privatiserades tog ingen över avfallsdammarna.

En kall vinter och högt vattenstånd på våren kan vara tillräckligt för att giftigt industriavfall ska läcka ut från dåligt underhållna dammar i Ryssland, i mycket större skala än vad som nu skett i Ungern, varnar ryska Greenpeace.

Miljöaktivister har slagit larm många gånger, men inget händer, säger Ivan Blokov, programdirektör på ryska Greenpeace.

– Vi började prata om detta för tolv år sedan. Då brast en fördämning norr om S:t Petersburg och stora mängder giftiga restprodukter hamnade i en flod. Men sedan dess har situationen blivit värre och lagstiftningen slappare.

Varför det?

– Regeringen har velat underlätta industrins utveckling.

Under den sovjetiska planekonomin behövde de statliga företagen inte bry sig om miljön eller effektiv användning av energi och råvaror. Resultatet blev enorma mängder avfall kring de omoderna fabrikerna.

Vid en aluminiumfabrik i Uralbergen har avfall av samma typ som orsakade katastrofen i Ungern samlats i tre dammar under sextio års tid.

När Sovjetunionen föll sönder och industrier privatiserades blev giftdammarna svartepetter. I dag har ungefär tretusen fördämningar av olika slag runt om i Ryssland ingen ägare. I de fallen ska kommunerna ta hand om problemet, men de har inga pengar.

Enligt officiella uppgifter är sexton fördämningar i mycket dåligt skick. I verkligheten är problemet mycket större, anser Ivan Blokov. Ryska Greenpeace har tagit fram en egen lista på ett antal riskområden, men den visar bara toppen av isberget.

– Den här listan är grundad på de exakta uppgifter som vi har tillgång till. Det finns säkert många andra ställen som är minst lika farliga, men vi känner inte till dem, säger Ivan Blokov.

Värst är situationen i närheten av floden Volga, där det finns en stor koncentration av kemiska industrier, och framför allt vid staden Dzerzjinsk. Giftdammen där är så stor att den kallas för ”Vita havet”.

Enligt olika uppskattningar innehåller den från två till sju miljoner ton kemiskt avfall, bland annat restprodukter från tillverkning av kemiska vapen. Ingen vet exakt hur farligt avfallet är.

– Visst har man tagit prover, men bara på några ställen. Där kan finnas vad som helst, säger Ivan Blokov.

För att undvika en miljökatastrof anser han att den ryska regeringen i förs­ta hand måste förstärka de fördämningar som hotar att brista, och i andra hand avveckla alla giftdammarna, ett projekt som skulle ta flera årtionden. Men regeringen sticker huvudet i sanden, tycker han.

– När vi skickar frågor till officiella instanser kan de inte svara att allt är bra, för de vet att det inte stämmer. De kan inte heller säga hur det är, för då skulle de erkänna att de måste göra något. Därför svarar de ofta på helt andra frågor än de vi har ställt.

Sydsvenskan 2010-10-16

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.