Var kom Luzjkovs röster ifrån?

För Fosterlandet! För Stalin! (davno.ru)Maktpartiet Enade Ryssland fick två tredjedelar av rösterna och 32 av 35 platser i Moskvas stadsduma. De kvarvarande tre platserna går till kommunisterna som fick 13 procent av rösterna.

Ryssland är ett unikt land – det regerande partiets stödsiffror ökar kraftigt, trots den ekonomiska krisen. I stats-tv har president Dmitrij Medvedev redan gratulerat Enade Rysslands ledare för demokratins nya landvinningar.

Men hur kommer det sig att regerande Enade Ryssland lyckades öka sitt stöd från 47 procent i valet 2005 till 66 procent i år, trots att Moskvaborna har fått det sämre under det gångna året?

En förklaring finns i grafiken här under. Den visar hur rösterna för de olika partierna fördelades i Moskvas vallokaler som en funktion av valdeltagandet i den aktuella vallokalen. Varje prick motsvarar andelen röster som gavs till ett visst parti i en viss vallokal. Ju längre till höger, desto högre var valdeltagandet i den aktuella vallokalen.

Det är naturligt att det finns vissa skillnader, men på ett ungefär borde distributionen vara jämn. Så är det också när det gäller fem av partierna. Men de blå prickarna som visar röster för maktpartiet Enade Ryssland verkar inte bry sig om den statistiska sannolikheten. De följer i stället en rak uppåtgående linje: ju större valdeltagande, desto fler röster för Enade Ryssland. I vallokaler där valdeltagandet uppgår till 50 procent har 40 procent av de röstberättigade röstat för Enade Ryssland – 80 procent av rösterna gick alltså till borgmästare Luzjkov.

Ju större valdeltagande, desto fler röster för Enade Ryssland.Enligt statistikern och bloggaren Uborshizzza (“Städerskan”) finns det två möjliga förklaringar. Antingen gick valet rätt till och den statistiska fördelningen av rösterna bara råkade bli helt orimlig. Eller så var det riktiga, legitima valdeltagandet inte 35 procent som de officiella siffrorna visar, utan snarare ungefär 22 procent.

Av de legitima rösterna gick i så fall ungefär 40 procent till Enade Ryssland, 30 procent till kommunisterna, och ungefär 30 procent till andra partier. Allt därutöver skulle då vara falska röster för Enade Ryssland. (Också statistikbloggaren Podmoskovnik har gjort en liknande, något mer detaljerad graf.)

Den statistiska analysen är givetvis inget bevis på att valfusk i stor skala har förekommit – bara ett starkt indicium. Ytterligare ett indicium är många väljare som som såg antalet kryss i vallängderna när de var och röstade och deras namn prickades av. Dessa vittnesmål tyder på att valdeltagandet snarare var långt under 20%, än över 35%, som de officiella siffrorna visar. Men hur gick det till i så fall, var kom rösterna ifrån – förutom från kommunanställda som skrämdes till att rösta på husbonden?

Här är en förklaring, en videofilmad intervju (på ryska) med Andrej Kljukin, medlem i lokala valnämnden i stadsdelen Zjablikovo i sydöstra Moskva. Han visar sitt id-kort som valnämnden utfärdat och berättar om en kolonn bestående av 35 personbilar som han såg utanför tunnelbanestationen på väg till vallokalen. I varje bil satt fem personer. Enligt honom åkte dessa 175 personer runt till alla 31 vallokaler i Zjablikovo och röstade på Enade Ryssland – en gång på morgonen och en gång till på kvällen. Valsedlarna fick de enligt honom genom att säga kodordet “Luzjkov” till rätt person i valkommissionen.

Demonstration mot falfusk i Moskva på måndagskvällen. (kasparov.ru)Den här klassiska metoden av valfusk brukar kallas för “karusell” i Ryssland. Det finns också andra metoder, men de är svårare att belägga. Inte heller Kljukins berättelse är något bevis, men ytterligare ett indicium som pekar på att allt inte står rätt till med valet. Själv är Kljukin mest upprörd över att dessa maratonröstare inte var Moskvabor och många inte ens var ryska medborgare utan visade upp kazakiska eller uzbekiska pass.

Kljukins berättelse stärks av ett antal liknande händelser som organisationen Golos registrerade under valdagen. Bland annt berättar Golos att kommunistpartiets heta linje tidigt på valdagens morgon fick ett samtal om ett femtiotal bilar med fyra-fem personer i var som stod utanför tunnelbanestationen Krasnogvardejskaja i Zjablikovo. Dessa är troligen samma bilar som Andrej Kljukin berättar om.

Enligt uppringaren höll någon på och delade ut stora mängder så kallade “ukrepitelnye talony” till personerna som satt i bilarna. Dessa formulär använs av dem som vill rösta i en annan distrikt än där de är folkbokförda. Enligt officiella uppgifter trycktes dessa formulär i minst 100 000 exemplar inför valet, men ändå hade många väljare som önskade rösta i en annan vallokal än sin egen svårt att få tag på formulären – ett tydligt tecken på att de behövdes för andra ändamål.

Valet i Moskva var ändå inget jämför med borgmästarvalet i Derbent i Dagestan. Där misshandlades valnämndens ordförande av maskerade män i kamouflageuniform, som hotade honom med mer stryk om han vågade sig till jobbet på valdagen. Närmare hälften av vallokalerna kunde inte öppna, eftersom medlemmar av valkommissionerna inte vågade sig dit. De vallokaler som öppnade fylldes av kravallpolis, som enligt uppgift bara släppte in dem som ville rösta på rätt kandidat, den sittande borgmästaren. Det måste ses som ett mindre mirakel att hans motkandidat ändå lyckades få 30 procent av rösterna.

PS: Nu har Podmoskovnik gjort en matematisk analys av statistiken, räknat bort rösterna som faller utanför normalfördelningen, och kommit fram till följande resultat: Enade Ryssland 46%, Kommunisterna 21%, Liberaldemokraterna 9,8%, Rättvisa Ryssland 8,5%, Jabloko 7,5% och Rysslands patrioter 2,9%. Alla partier förutom Rysslands patrioter skulle ha kommit in utan spökröstarna. Enligt dessa siffror skulle valdeltagandet ha varit 22%, vilket verkar rimligt.

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

15 svar på ”Var kom Luzjkovs röster ifrån?”

För att anknyta till föregående diskussion:

Hur ska svensk media rapportera om detta utan att presentera en “skev och orättvis” Rysslandsbild?

Tja man får väl berätta som det är att de flesta oppositionella kandidater förfalskade sina namnunderskrifter eller slarvade med formalian och därför inte kunde få delta, samt att Enade Ryssland gjort en fantastisk valkampanj och vann alla TV-sända debatter…

Skämt åsido tycker jag det är förvånande att det systematiska och omfattande valfusk som “podmoskovnik” med flera påvisat i varje ryskt val de senaste åren omskrivs så lite i västmedier.

Det är inte så konstigt att det skrivs så lite, det är svårt och arbetskrävande och man kan ändå inte slå fast annat än just det jag skriver i blogginlägget: det finns många indicier på att allt inte står rätt till. Det finns en hel del enskilda fall där man har kunnat bevisa fusk, men de är ändå bara enskilda fall.

Det här är givetvis inget som är speciellt för Ryssland. Anklagelser om valfusk är vanliga i många länder, och ofta befogade. Jag har inte heller sett någon omfattande analys av presidentvalet i Iran i svenska medier. Ändå finns där en hel del som påminner om Ryssland.

Men visst blir det lite konstigt när man rapporterar “valresultat” utan att ifrågasätta huruvida det handlar om legitima val. I bästa fall låter man en oppositionsföreträdare säga “det var inget riktigt val”, men utvecklar inte frågan vidare. Så var det i TT-texten som kom på måndagsmorgonen. Dessutom är Mitrochincitatet där från förra veckan. Hade man frågat någon nu efter valet hade man kanske fått ett hårdare formulerat svar.

Jan Blomgren hade en hyfsad artikel i SvD, men även han nämner bara “anklagelser om valfusk”, utan att göra en egen bedömning på den punkten, och utan att fråga sig hur det kan komma sig att regeringspartiets stöd ökar kraftigt trots den ekonomiska krisen. Däremot slår han fast att den ryska oppositionen är svag och splittrad, vilket ju är sant – men egentligen en helt annan fråga.

Själv var jag lokalreporter i går. :-)

Två bra svar, och det var väl något sådant jag hade i tankarna. Så då är kanske rapporteringen från Moskvavalet ett exempel på en alltför snäll och okritisk skildring av rysk politik, med undantag av Kalle. Det är ju ett gott exempel då att föra in i debatten.

Ska försöka ha detta i bakhuvudet vid liknande sakfrågor i framtiden. Hur många konkreta fall kan man då hitta när bevakningen är ensidigt och omotiverat negativ?

Bra stil på den här artikeln tyckte jag.
Tråkigt att det skall vara på det viset.
Verkar som apati har satt in.

Vad kommer detta att får för praktiska resultat? Vilka förändringar hade kommunisterna och de andra velat genomföra om de fått sin (troligen) rättmätiga representation?

I London röster circa 40% i borgmästarvalet och man märker skillnader främst inom transport och hur polisens arbetssätt. Stadsdelarna får sig en spark i områden där de är svaga. Folk kan skriva till borgmästaren och klaga och få svar.

MEN det kan ju bara vara EN borgmästare och Förenade Ryssland fick ju ändå mest röster, utan fusk. Verkar nästan onödigt.

Folk kan i allafall öppet klaga på det hela på bloggar och youtube, så än finns det hopp.

Nu har valmyndigheten uppdaterat och siffrorna ser helt normala ut. Undrar vad som egentligen hände? Folk uppger att de tipsat olika tidningar om de konstiga siffrorna, men tydligen har ingen journalist nappat. Och några valobservatörer är ju aldrig på plats under svenska val, så hur skall man veta om vårt system funkar så bra som vi tror, eller inte?

Ringde precis Valmyndigheten och kollade. Det var någon på länsstyrelsen i Stockholms län som hade gjort felslag när man skrev in en siffra. Siffrorna från länsstyrelserna går rakt ut på webbsidan val.se. Vid kontroll upptäcktes och rättades felet av länsstyrelsen.

Vad gäller valobservatörer så var ju folk från OSCE här förra året för att titta på hur EU-valet gick. Representanter för OSCE var också inbjudna inför årets val. De var nöjda och ville inte lägga mer resurser på att observera riksdagsvalet, eftersom de inte såg några större problem, rapport här.

Fast det står ju saker i den där rapporten som är helt uppåt väggarna. Ta det här:

“The media environment is open and pluralistic with a wide range of public and private media outlets.”

Jag minns hur mycket man skrev i svenska tidningar för ett tag sedan om att Hugo Chavez försökte stänga ned oppositionella TV-kanaler. Hur mågna oppositionella TV-kanaler har vi i Sverige? TV3 kanske? :) Ryssland har minst en framstående tydligt oppositionell radiokanal, dvs Echo Moskvy. Vilka oppositionella radionakanaler finns i Sverige? Lugna Favoriter? :)

Radio liberty kan man väl också kalla oppositionell, även fastän Echo msk nog har fler lyssnare. Nej, det finns inga “oppositionella” radio/tvkanaler men det skulle vara lättare att starta en i Sverige eller i exempelvis Venezuela (det är väl inte överflödigt med oppositionella TV-kanaler i Ryssland heller, och TV är många ryssars främsta nyhetskälla)

Skulle det verkligen vara lätt att starta en oppositionell TV-kanal i Sverige? Om jag förstått Radio- och TV-lagen rätt så krävs det ett sändningstillstånd, och staten har rätt att i ett sådant tillstånd kräva att sändningsrätten utövas opartiskt. En oppositionell TV-kanal kan ju knappast klassas som opartisk, så en kanal med tydlig politisk profil skulle väl antagligen få avslag på tillståndsansökan.

Förutom opartiskhet, finns det en stor mängd andra krav, som sammantaget gör att en svensk TV-kanal har tämligen begränsad frihet.

Ja, att starta en oppositionell tv-kanal skulle nog vara ganska svårt även i Sverige.

tv-och radiolagen säger att tillståndet
“får förenas med villkor som innebär att sändningsrätten ska utövas
opartiskt och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt
yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i tv.”

Det finns inte någon oppositionell tv-kanal i Ryssland heller, och det skulle vara också svårare att driva än i Sverige.
5 kanal ligger kanske närmast vad man kan kalla “oppositionell” men skulle inte vara kvar länge om den “tar ut i svängarna”
Vad gäller radio så finns flera oppositionella närradiostationer i Sverige.

Stängt för kommentering.