i På svenska

Dödståget som försvann

putnarodinuInför årsdagen av Krims annektering visade den ryska statliga tv-kanalen Rossija 1 långfilmen Krim – vägen till fosterlandet. Filmen kallas för en dokumentär, men består förutom intervjuer med Vladimir Putin och vackra flygbilder från Krim huvudsakligen av fantasifulla, filmiska ”rekonstruktioner” av händelserna för ett år sedan. Sanningshalten är anmärkningsvärt låg även för rysk stats-tv.

Det är framför allt Vladimir Putins nya uttalanden i filmen som väckt uppmärksamhet – där nämner han ju att beslutet om inmarschen fattades i en snäv krets, han berättar vilka delar av den ryska militären som var inblandade, och talar dessutom om att han vid behov var redo att ”sätta kärnvapnen i beredskapsläge”. Han förklarar också stolt att Ryssland hade kontroll över den ukrainska militärens kommunikationslinjer på Krim.

Men det är också intressant att se hur filmen argumenterar för att den ryska befolkningen på Krim verkligen var hotad och behövde skydd. Krimtatarerna utmålas som en viljelös massa som manipuleras av regeringen i Kiev och av sina egna ledare som inte vill förlora sina maktpositioner. Och Putin själv hävdar på fullt allvar att den ”etniska sammansättningen” på Krim kunde ha lett till blodbad om inte Ryssland skickat in sina trupper.

Framför allt är det dock två episoder som används som argument för hotet från ukrainska nationalister: ”Pogromen i Korsun” och ”Vänskapståget”.

I Korsun var det ”enligt uppgifter från ukrainska inrikesdepartementet” sju Krimbor som dödades när ukrainska nationalister anföll en busskolonn antimajdanaktivister på väg från Kiev tillbaka till Krim den 20 februari 2014, hävdas det i den ryska ”dokumentären”. Den teatraliska rekonstruktionen av händelserna i filmen är mycket dramatisk, men sanningen är att det inte finns belägg på ett enda dödsfall, varken hos ukrainska inrikesdepartementet eller någon annanstans. Mer om just denna episod i har jag skrivit i Krim tillhör oss.

dödståget”Vänskapståget” från Kiev, fullastat med våldsamma ukrainska nationalister, var en annan episod som flera av mina intervjupersoner på Krim nämnde som exempel på hotet mot den ryska befolkningen efter maktskiftet i Kiev i februari 2014. Ingen av dem visste dock mer om det hotfulla tåget än vad de hade hört på rysk tv.

Men nu får vi veta mer. Den 27 februari åker ”vänskapståget” i väg Kiev mot Krim, med beväpnade medlemmar av Högra sektorn ombord, berättar Andrej Kondrasjov som gjort filmen:

Они везли с собой все, от дубинок, арматуры и коктейли Mолотова до огнестрельного оружия, которое уже заполучили после разграбления воинских частей во во Львовской области. В Крыму об этом уже знали все.

De förde med sig allt, från batonger, järnrör och Molotovcocktails till skjutvapen, som de redan hade utrustat sig med efter att ha plundrat militärförläggningar i Lvivlänet. I Krim visste alla redan om detta.

Tidpunkten för utresan från Kiev verkar visserligen lite udda, med tanke på att de ryska specialstyrkorna då redan hade stormat Krims parlament och regeringsbyggnad, avsatt den lokala regeringen och tillsatt en ny, ryskvänlig. Men låt gå. Fast hur förklarar ”dokumentärfilmaren” Kondrasjov då att det inte fanns några tungt beväpnade nationalister på tåget när det väl kom fram till Krims huvudstad Simferopol?

Enkelt. De farliga nationalisterna blev rädda och hoppade av tåget i sista stund:

Как потом выяснилось, не доезжая до Крыма, бандеровский десант вдруг потребовал остановки, и три часа выгружал из поезда тонны оружия. Лидеров Правого сектора известили в СБУ: В Симферополе вас ждут полторы тысячи ополченцев. И такая встреча была явно не в планах националистов.

Som det sedan visade sig så hade Bandera-trupperna begärt att tåget skulle stoppas innan det kom fram till Krim, och i tre timmar höll de på och lastade av tonvis med vapen. Högra sektorns ledare hade informerats av [den ukrainska säkerhetstjänsten] SBU: I Simferopol är det en själförsvarsstyrka på ett och ett halvt tusen man som väntar på er. Och ett sådant möte ingick uppenbarligen inte i nationalisternas planer.

Trots Kondrasjovs detaljerade berättelse och en dramatisk ”rekonstruktion” där ett tåg i Ukrainas färger rullar in på en plattform som vaktas av bistra män med hemmagjorda sköldar tyder all tillgänglig information på att sanningen om det mångomtalade dödståget med tungt beväpnade nationalister är mycket enklare: tåget fanns aldrig.

Jo, det fanns mycket riktigt ett tåg med ukrainska nationalister som åkte till Krim för att manifestera för halvöns tillhörighet till det självständiga Ukraina. Tåget som kallades för ”vänskapståg” släpptes aldrig fram till den ryskpatriotiska flottstaden Sevastopol. I stället tog nationalisterna sig till Sevastopol med båt för att genomföra sin manifestation. Men den händelsen inträffade 1992, när Ukraina nyss hade blivit självständigt.

Det var det tåget den ukrainska extremnationalisten Ihor Mosijtjuk hänvisade till, när han i en tv-sänd diskussion den 24 februari 2014 började tala om att separatismen på Krim måste stoppas:

Будь-які спроби розірвати територіальну цілісність України будуть жорстко покарані. Якщо влада на це не здатна, то „Правий сектор“ сформує „поїзд дружби“. Ми, як в 90-му УНСО, поїдемо в Крим, і тоді публіка, подібна цій, як щурі, втікала, коли колона унсовців входила у Севастополь…

Alla försök att riva upp Ukrainas territoriella enighet kommer att bestraffas strängt. Om makthavarna inte har förmågan till det så kommer Högra sektorn att formera ett vänskapståg. På samma sätt som UNSO 1990 åker vi till Krim, och då flydde den här typen av folk som råttor när UNSO-kolonnen gick in i Sevastopol.

kuznecMer än ord blev det aldrig, men uttalandet fick enorm publicitet i ryska statsstyrda medier där det användes som bevis på att ryssarna på Krim är hotade. Och enligt den nya ryska ”dokumentären” var det alltså just Ihor Mosijtjuk som ledde straffexpeditionen mot Krim som i sista stund blåstes av.

Mosijtjuk hade dock precis släppts från fängelse när han deltog i tv-diskussionen och hade därför knappast hunnit ansluta sig till Högra sektorn, än mindre bli vald till ledande ställning. Det finns inga uppgifter om att han överhuvudtaget skulle ha anslutit sig till Högra sektorn, då eller senare. Han har heller aldrig efteråt skrutit om den enorma nationalistexpedition som han påstås ha organiserat, trots att ett sådant förtvivlat försök att rädda Krim från rysk annektering säkert hade gett honom många extra röster i parlamentsvalet i oktober 2014. Nåväl, han blev i alla fall invald, men inte som representant för Högra sektorn utan för Oleh Ljasjkos populistparti.

Den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att dödståget med tungt beväpnade ukrainska nationalister aldrig har existerat någon annanstans än i de ryska statspropagandisternas överhettade hjärnor.

Men det är så den postmoderna verkligheten ser ut i dagens Ryssland. En sanning etableras genom att den upprepas tillräckligt många gånger i tv-rutan, med patetisk röst och till ackompanjemang av dramatisk musik och skickligt klippta scener med patriotiotiska Krimbor som smider sköldar för att osjälviskt försvara sin ryska hembygd.

PS: Läs gärna också min nyutkomna bok Krim tillhör oss – Imperiets återkomst.

Mer på temat:

24 Comments

  1. Utmärkt inlägg som vanligt! Ytterst viktigt att blottlägga propagandan i detta försök att rättfärdiga erövringen av Krim!

    Ett synpunkt bara: Det som kallas ”Pogromen vid Korsun” är så vitt jag förstår inte någon helt uppdiktad händelse utan den har i någon form ägt rum – så där kanske du bör tydliggöra mer vad du menar. (Jag har tyvärr inte läst vad du skrivit om den episoden i din bok ännu).

    Allt tyder ju dock på att händelserna vid Korsun i den nya ”dokumentären” framställs som mycket värre än de verkligen var (både i den dramatiserade rekonstruktionen och i påståendena om vad som hände: ”7 döda och 20 försvunna”, ”tvingades äta krossat glas” osv).

    Det finns en tidigare ”dokumentär” om denna händelse från i maj förra året. Även den är extremt ensidig men ändå betydligt mer trovärdig – då den har mer äkta bildmaterial och fler intervjuer: https://www.youtube.com/watch?v=8vgzPPDZws0 Där talas det om 7 ”försvunna” personer från Krim efter ”pogromen”- (som eventuellt kan vara döda). Vilka dessa sju är verkar dock ingen veta så hur de kom fram till den siffran är högst oklart. Det spekuleras också i att några av ”de försvunna” (vilka de nu var) kanske inte var Krimbor utan folk som hoppat på bussen på vägen. I den något mer trovärdiga ”dokumentären” hävdas det inte heller att någon tvingades att äta glassplitter.

    Från bilderna i den här tidigare ”dokumentären” tror jag vi kan dra slutsatsen att händelsen ägde rum, i alla fall så tillvida att bussar med aktivister från Krim blev stoppade, att många blev grovt förnedrade och misshandlade och att minst ett par bussar brändes. Det finns dock t.ex. inget bildmaterial som styrker att någon blev skjuten (men flera av de intervjuade vittnar om det) eller svårt misshandlad. I en episod i den här filmen berättar en av passagerarna också att folk i bussen började få panik och började banka med ”käppar” (palkami), vilket motsäger den nya ”dokumentärens” påstående om att aktivisterna i bussarna var obeväpnade.

    • Ja, händelsen i Korsun har ägt rum, såtillvida att bussar stoppades och minst en av dem eldades upp. En tom buss alltså. Däremot finns inget belägg för påståendena om dödsoffer och avskurna halsar. Det finns trovärdiga uppgifter om tre skadade, varav en behövde sjukhusvård. Filmen du hänvisar till nämner jag i boken. Den har förmodligen beställts av de Kremltrogna myndigheterna på Krim, i alla fall presenterades den i parlamentet i Simferopol.

      Jag tog bort ordet ”uppdiktade” i texten, för den ena händelsen har ju som sagt ägt rum – dock inte alls på det sätt som det hävdas i filmen.

  2. Har just läst din senaste bok. Det allra mesta är mycket bra, fast jag är tveksam till att, som du skrev, avsättandet av Janukovitj skulle ha varit laglig. Det är enligt konstitutionen en lång process på över en månad för att parlamentet ska kunna avsätta en president genom misstroendevotum. Och det följdes inte av parlamentet de där dagarna i februari. Så njaa, helt lagligt var inte utnämnandet av Turchynov som president.

    Sedan gällande Prochanovs intervju, där han ska ha sagt något om att judarna påskydnade förintelsen. Det är mycket möjligt att HAN faktiskt sagt så (även om jag inte lyckats hitta något bevis). Däremot kan jag inte tänka mig att intervjuare på rysk tv kan ha instämt i det och alltså anklagat judar för att ”tillskynda förintelsen”. Och att antisemitism skulle vara vanligt förekommande i rysk TV, som du skriver, det är ju inte sant.
    Det är inte heller helt sant att det aldrig bjuds in folk som är kritiska till Rysslands utrikespolitik och annekteringen av Krim. Om du kollar på Solovjovs talkshow på Rossija 1 (Воскресный вечер) så brukar det delta ganska många olika oppositionella där. Även om de oftast ställs ensamma mot sju putinister :)

    • Turtjynov var talman, det var därför han blev tillförordnad president när sittande president hade avlägsnat sig själv. Visst kan man ifrågasätta om allt gick enligt paragraferna, men min poäng är att det var ett legitimt parlament som fattade besluten. Var det en kupp någonstans så var det på Krim, där parlamentet stormades av militär från grannlandet.

      Oavsett vad du kan tänka dig eller inte så gick replikväxlingen i rysk tv till precis som jag har skrivit. Titta själv.
      http://www.glasnost.se/2014/rysk-tv-judarna-bakom-forintelsen/

      Jag har inte sett kritik av annekteringen av Krim på rysk tv. Kanske tittar jag för lite. Fast varje gång jag tittar känner jag att jag tittar för mycket :-(

      • Jo, du har rätt om Prochanov. Det är alltså intervjuarens ord som jag reagerar på, vad Prochanov tycker visste jag redan.

        Det är tyvärr också mycket riktigt så att hans böcker ligger längst fram i skyltfönstren, både på Dom Knigi, som du beskriver, och den andra stora affären Biblio Globus. Jag undrar om de verkligen är så populära, själv känner jag ingen som läser varken honom eller än mindre Starikov.

        Starikov är tydligen inte bara ”populärhistorisk” författare, han leder också ett parti – ”Великое отечество”, och om jag inte minns fel är det han som är frontfiguren i Antimajdan. Kan tänka mig att han förbereds som en framtida nationalistisk sparringpartner till Putin.

        I övrigt kan jag bara instämma i att boken är en lysande skildring. Fast de sista meningarna var lite dystra :-(

        • Så här skriver jag om händelserna i Kiev i boken:

          Någon kupp kan man knappast heller tala om. Det var det legitima ukrainska parlamentet som den 20 februari, efter de blodiga sammandrabbningarna i Kiev, fattade ett beslut om att alla militära styrkor skulle dras tillbaka från huvudstaden och förbjöd säkerhetsstyrkorna att skjuta på folket. När säkerhetsstyrkorna lämnade huvudstaden valde president Janukovytj att fly.
          Till skillnad från Krim var det ingen som stormade parlamentet i Kiev. I presidentens frånvaro var det parlamentets talman som utsågs till tillförordnad president, helt i enlighet med lagen.

          Det där sista, ”helt i enlighet med lagen”, borde jag inte ha skrivit. Eller jag borde i alla fall ha lagt in en brasklapp och påpekat att Ukrainas grundlag inte beskriver vad som händer när presidenten bara försvinner, och att det formellt korrekta i avsättandet av Janukovytj därför kan ifrågasättas. När han väl var avsatt gick såvitt jag förstår tillsättandet av Turtjynov rätt till, och det är det jag ville hänvisa till med orden ”helt i enlighet med lagen”. Men eftersom jag inget nämner om det formella avsättandet av Janukovytj blir orden felvisande.

          Parlamentet utlyste som sagt presidentval, vilket i mitt tycke är ytterligare ett argument för att det som hände inte var någon ”fascistisk kupp”. Men faktum kvarstår att jag uttryckt mig slarvigt, och i en eventuell andra tryckning vill jag stryka orden ”helt i enlighet med lagen”. Det har jag redan meddelat förlaget.

      • Intressant formulering: ”Visst kan man ifrågasätta om allt gick enligt paragraferna, men min poäng är att det var ett legitimt parlament som fattade besluten.”

        Det är alltså OK för ett legitimt parlament att fatta beslut som inte står i enlighet med grundlagen? Gäller den principen för fler länder, eller är det något slags undantag exklusivt för Ukraina?

  3. Det är självklart att inmarschen på Krim förhindrade ett blodbad. Om Ryssland väntat på att Kiev mobiliserat för att kväsa separatisterna skulle Ryssland i ett senare skede behövt använda våld för att skydda den ryska befolkningen och sina militärstrategiska intressen.

  4. DN Debatt i dag känns väldigt aktuellt: ”Att påstå att det inte existerar sanna och falska utsagor om verkligheten är både ohederligt och omoraliskt.”

  5. Jag tycker att du Kalle, ska beskriva situationen på Krim från olika synvinkel och vara neutral, för din egen åsikt är bara din egen åsikt, dem flesta på Krim tycker helt annorlunda än du. Din uppgift är att beskriva vad som har hänt och vilka åsikter finns på händelse så att läsaren kan avgöra själv vad han tycker utan att du trycker på med sina egna. Jag har till exempel helt annorlunda åsikt på händelse precis som dem flesta som bor på Krim, vi är glada att vi inte är i krig, men du tycker att du är den sista punkt av sanningen såklart.

    • Öh? Om du hade läst min bok så hade du sett att det är ungefär vad jag försöker att göra, låta människor med olika synpunkter att komma till tals. Utan att dölja hur jag själv ser på händelserna, visserligen. Men just den här bloggtexten handlar om en konkret sak: dödståget som inte fanns. Det handlar alltså inte om åsikter utan om fakta. Har du belägg på att det fanns, eller?

      • Jag har inte hört om tåget, men jag tror att det fanns, och jag är helt säkert att det skulle bli krig i Krim om Krim inte fått hjälp av Ryssland. Jag ber dig byta namn på UKRAINSKA NATIONALISTER som du har i texten många gånger till UKRAINSKA NAZISTER, för nationalister är dem som älskar sin land och nazister är dem som hatar andra, för att inte vilseleda folk.

    • Tanya: ”Jag har till exempel helt annorlunda åsikt på händelse precis som dem flesta som bor på Krim, vi är glada att vi inte är i krig,”

      Ja, den uppfattningen stämmer bra med den här opinionsundersökningen:

      http://www.gfk.com/ua/documents/presentations/gfk_report_freecrimea.pdf

      Notera pajdiagrammet på sidan 7. Det var bara 2% som var helt emot återföreningen och ytterligare 2% som var ”mer eller mindre” emot. Totalt alltså 4% av de tillfrågade som var missnöjda med att Krim återförenats med Ryssland, medan 94% var nöjda (och 3% inte hade någon uppfattning).

      Jag har inte läst Kalles bok, men gissningsvis undviker han att redovisa sådana här resultat i boken. Den här undersökningen gjordes alltså av en ukrainsk organisation som vill ”befria” Krim (från de elaka ryssarna), så det kan ju inte avfärdas som rysk propaganda. :)

      • Opinionsundersökningen i sig kanske inte kan avfärdas som rysk propaganda även om jag har en hel del frågor kring dess metodik (hur kommer det sig t.ex. att endast 2% av de utfrågade var etniska Krim-tatarer trots att denna grupp utgör en mångdubbelt större andel av befolkningen) – men resultaten i den är förstås färgade av den massiva ryska propaganda (filmen vi diskuterar här är ett utmärkt exempel) som Krims befolkning matats med dagligen ända sedan i mars förra året när man stängde ner de analoga sändningarna av ukrainsk TV på halvön. Att den ryska propagandan är effektiv i att forma folks verklighetsuppfattning och åsikter tror jag knappast någon vettig bedömare bestrider i dagsläget.

        • I vilka länder har folk en verklighetsuppfattning som inte färgas av det du kallar propaganda? Jag känner inte till några bra exempel. Svenskars verklighetsuppfattning är definitivt väldigt färgad av propaganda. Om vi nu tar Krim, så verkar en överväldigande majoritet svenskar tycka att halvön borde tillhöra Ukraina, trots att de aldrig har varit där, har en ytterst dimmig uppfattning om vad halvön har för historia eller vilka som bor där, och knappt kan hitta den på en karta. Varifrån kommer då denna bestämda uppfattning – ur tomma luften?

          Svensk propaganda är ofta ”negativ”, eller vad man skall kalla det, dvs den består mer av sådant som INTE sägs eller visas. Det är systematiskt viss information som utelämnas. Ett jättebra exempel är rapporteringen av kravallerna i Kiev, där svensk rapportering hela tiden var extremt noga med att INTE rapportera om det våld demonstranterna utövade. Som i den här lilla filmen, där vi ser hur de försöker mörda livrädda poliser med hjälp av träpåkar, gatstenar och sparkar: https://youtu.be/ie0rj0l85Q4

          • ”verkar en överväldigande majoritet svenskar tycka att halvön borde tillhöra Ukraina”.

            Allt annat vore väl märkligt, och det har ju inte att göra med någon propaganda utan med det faktum att Krim innan den ryska interventionen tillhört Ukraina i 60 år(!) och att en överväldigande majoritet av världssamfundet fortfarande anser att halvön tillhör Ukraina (på samma sätt som Åland anses tillhöra Finland). De enda länder i världen som har officiellt har en annorlunda uppfattning är ju erövraren, Ryssland, och en handfull obskyra diktaturer (Cuba, Nordkorea, Syrien, Sudan och ett par till).
            http://en.wikipedia.org/wiki/Political_status_of_Crimea#Others

            Du kommer förstås att invända att det inte spelade någon roll på Sovjettiden (vilket du förstås delvis har rätt i) men faktum är att en majoritet av Krim-borna röstade för Ukrainsk självständighet 1991 och att Ryssland officiellt accepterade Krim som en del av det självständiga Ukraina ända fram till annekteringen förra året.

            Dina påståenden om ”negativ propaganda” från SVT är uppenbarligen inte förankrade i verkligheten utan i din egen högst subjektiva syn på SVT:s rapportering. Jag följde själv inte SVT:s rapportering men första SVT-artikeln jag googlade fram från revolutionsperioden förra året gör mycket tydligt att det handlade om våldsamma upplopp och massor av skadade poliser: http://www.svt.se/nyheter/utrikes/nya-upplopp-i-kiev Man beskriver hur fyrverkeripjäser regnade över polisernas huvuden och länkar till en BBC-artikel där det även beskrivs hur protesterande kastade gatsten och bensinbomber på polisen.

            Andra exempel på att du har fel om SVT:
            http://www.svt.se/nyheter/utrikes/hundratusentals-protesterar-i-kiev
            http://www.svt.se/opinion/underskatta-inte-de-hogerradikala-i-ukraina

            • Så Krim har i 60 år tillhört ett land som hittills har funnits i 24 år? Förklara gärna hur det hänger ihop. Angående Ukrainas självständighet var Krimborna väldigt splittrade i folkomröstningen, det var i stort sett 50-50 (och lågt valdeltagande). Men de röstade 1991 också om återupprättande av Krim som en autonom delrepublik och i det fallet var det 94% som röstade för, dessutom med mycket högre valdeltagande (>80%). Därefter följer en period på flera år då Kim tydligt strävar efter självständighet, men alla försök slås ned av Kiev-regimen. Här ingår ett par byten av konstitution, tillsättande av en egen president, som sedan avsätts av Kievregimen, och en folkomröstning om större självstyre och rätt att inneha ryskt medborgarskap, där folket med överväldigande majoritet röstar för, medan Kievregimen struntar i utfallet. Allt detta ignoreras fullständigt i svensk rapportering om Krim.

              Av dina länkar till artiklar på svt.se var en till en insändarsida. Vad folk skriver där har inget med saken att göra, det är ett öppet opinionsforum. Om du inte följde SVTs rapportering på TV så förstår jag att du inte noterat allt tjat i deras sändningar om hur synd det var om stackars fredliga oskyldiga demonstranter som helt utan anledning blev slagna av elaka poliser.

  6. Gillar man inte TVs ”teatraliska rekonstruktioner” så går det bra att titta på autentiskt filmmaterial från Korsun på Youtube istället:

    https://youtu.be/pwtiw7MoRVs
    https://youtu.be/nJ8T-5CPUmg

    I Kalles propagandafabrik gäller det i det här läget att hitta detaljer att hänga upp sig på, som huruvida TV rekonstruerat för teatraliskt eller om antalet dödsoffer stämmer. För egen del tycker jag nog det allmänna intrycket är det viktigaste, snarare än detaljerna. Och personligen är jag i alla fall glad över att även i fortsättningen kunna spendera sommarsemestrarna på ett Krim där det råder lugn och ro, där man kan känna sig fri och trygg, och att det är känns skönt att ha en välbevakad nationsgräns som skydd mot fascistjuntan i norr. Tack för ordet.

    • ”Om antalet dödsoffer stämmer.” Ja just det. Det är ju ändå bara en liten nyansskillnad mellan noll dödsoffer och sju. Och det är så klart helt okej för rysk stats-tv att ljuga att den falska uppgiften om sju dödsoffer kommer från ukrainska inrikesministeriet. Tack för mig.

      • Ingen kommentar om videoupptagningarna från Korsun, alltså? En sak att notera är att Rossija 1s film inte bara använder rekonstruktion, utan blandar rekonstruktion med klipp från det autentiska filmmaterialet. Såg det verkligen mindre dramatiskt ut i verkligheten än i rekonstruktionen tycker du?

        Vad gäller uppgiften om sju eventuella dödsoffer så vet inte jag vad ukrainska inrikesministeriet har sagt och inte sagt. Vad är det egentligen vi diskuterar – ifall det var rätt att låta Krim återvända till Ryssland eller om TV-kanaler får fara med osanning? I så fall svarar jag ”ja” på det första, och det hänger inte på vad som exakt hände i Korsun (eller på Korsun över huvud taget, det är ju bara ett exempel), medan jag svarar ”nej” på det andra. Givetvis bör alla försöka hålla sig till sanningen, men det har ju inget att göra med vilket land Krim bör ingå i.

        • Ett par kommentarer till videoupptagningarna du länkade till:

          1. Den andra länken går till en video av en annan episod – visserligen otrevlig den också – men den har av allt att döma inget att göra med Korsun-episoden som vi diskuterar här, utan tycks vara ett fall där bussar med aktivister på väg TILL Kiev stoppades och vandaliserades (vilket är något mer förståeligt med tanke på den där pågående revolutionen).

          2. Den första länken visar mycket riktigt mer material från Korsun-episoden och man kan (retoriskt) fråga sig varför Rossija 1 inte valt att använda mer autentiskt material när det uppenbarligen finns så mycket. Svaret är förstås att väldigt lite av det man ser på de bilderna överensstämmer med ”pogromen” som beskrivs i ”dokumentären”. Man ser t.ex. inga skjutvapen eller skottskador, man ser ingen som tvingas äta glas, man ser inga brandfacklor, man ser ingen massiv vandalisering av någon buss, osv. Under mer än 15 minuters video hör man ett par smällar som av allt att döma är från fyrverkeripjäser, men man ser knappt någon som blir slagen ens och man ser väldigt lite vandalism. Vad man tydligt ser dock är en grupp unga män som blir hotade och förnedrade och det råder uppenbarligen en mycket hätsk stämning. Så för att svara på din fråga – det såg av allt att döma mycket mindre dramatiskt ut i verkligheten än i dramatiseringen – där ju folk med brandfacklor kör omkring med jeep i skogen för att jaga ikapp och slå ihjäl de sista överlevande som lyckats fly (det är det intryck man får).

          3. Det kvinnliga vittnet som intervjuas leende i en sjuksäng i slutet på filmen (med början ca 16 minuter in) är högst intressant. Hon berättar bland annat att aktivisterna som stoppade bussarna hjälpte till att tillkalla ambulans för att ta hand om en skadad (från en tidigare incident). Det intressantaste är dock att hon på direkt fråga från intervjuaren huruvida alla återvände levande direkt och utan tvekan svarar jakande – https://www.youtube.com/watch?v=pwtiw7MoRVs&feature=player_detailpage#t=1071 Samma unga kvinna (!) berättar några månader senare, i den första ”dokumentären” om ”pogromen”, gråtande hur folk ”slets ur bussarna, sköts i pannan och slängdes ut i nyplanteringen” bredvid vägen. https://www.youtube.com/watch?v=8vgzPPDZws0&feature=player_detailpage#t=1247 Mycket tyder också på att dramatiseringen av vad som framstår som en kallblodig avrättning av en av busschaufförerna bygger på hennes berättelse från den ”dokumentären”. Konstigt att hon inte nämnde den episoden i den första intervjun…

          Här är f ö en artikel från Kyiv Post angående Korsun-myten med lite intressanta detaljer om de falska ”människorättsorganisationerna” som uppenbarligen satts upp enbart i propagandasyfte: http://www.kyivpost.com/content/kyiv-post-plus/debunking-the-kremlin-myth-about-the-korsun-pogrom-video-383832.html

          • 1. Ja, det var ouppmärksamt av mig att blanda ihop dem. Det är många filmer att hålla reda på när man vill ha komplement till SVTs usla och ensidiga rapportering av statskuppen och inbördeskriget i Ukraina.

            2. Vad man ”ser” i filmen beror nog mycket på vad man har för utgångspunkt. Andra som läser detta kan prova att titta på sekvensen som börjar vid 03:20 och själva göra sig ett intryck: https://youtu.be/pwtiw7MoRVs?t=3m20s Jag ser i alla fall folk som tvingas samla ihop glassplitter med sina bara händer och blir slagna med träpåkar. Tror man på propagandan om Ryssland och ryssar som något slags förtryckare i Ukraina så viftar man kanske bort det, eller så kanske man tycker att de jävlarna bara får vad de förtjänar? Personligen ser jag det bara som ett exempel, av många, på hur högerextrema rysshatande fascister tog chansen att löpa amok i Ukraina i samband med statskuppen. Oavsett om det var noll, en eller sju personer som dödades i Korsun, så var det en korrekt bedömning att det förelåg ett hot om etniskt våld och förtryck mot ryssar. Vad som hände 2-3 månader senare i Odessa gav ju facit på att extremnationalisterna var kapabla att begå massmord.

            https://youtu.be/R8hOpZyVydc?t=2h2m43s

            3. Om jag inte hör alldeles fel så säger kvinnan i sjuksängen ”de ringde efter ambulans, men sedan började de slå oss”.

            Att dokumentärer som sänds i statliga TV-bolag innehåller överdrifter och vinklingar är ju annars något vi är vana vid från SVT. Jag tycker det kan vara nyttigt med omvända roller. De som låter den ena lögnaktiga dokumentären efter den andra passera i svenska TV-rutor utan invändningar kan nog må bra av att få vara på defensiven, och känna det där behovet av att få kommentera, komplettera och göra rättelser. Men den egentliga motiveringen till att Krim nu hittat tillbaka till Ryssland är naturligtvis inte Korsun eller det där tåget, utan att gränsen var feldragen.

            Att gränsen var feldragen spelade ingen större roll tidigare. Har man bara (någorlunda) vänskapliga relationer så går det bra ändå. En parallell i Norden är att det går alldeles utmärkt att Finland får administrera svenska områden som Åland och Åbo-trakten. Men när Ukraina väljer att slå in på en öppet ryskfientlig och ryssfientlig väg så måste de givetvis lämna ifrån sig områden som är ryska. Och innerst inne förstår de det själva. Det var därför inte en enda ukrainare var beredd att dö för att försvara Krim från den ryska ”invasionen”. Det hade ju aldrig gått att ta över Krim så enkelt ifall ukrainarna verkligen hade sett det som del av deras hemland.

            • ”Jag ser i alla fall folk som tvingas samla ihop glassplitter med sina bara händer och blir slagna med träpåkar.”

              Precis, det kan vem som helst se (även om det inte är många direkta slag som fångats på film), och ingen har väl heller försvarat dessa uppenbara övergrepp. Precis som jag skrivit ovan, tyder det autentiska bildmaterial som finns att tillgå från händelsen helt klart på att den har ägt rum såtillvida att Janukovitj-trogna aktivister (huruvida de var betalda ”titusjki” eller inte är egentligen oväsentligt) i samband med revolutionen i februari 2014 på politiska (OBS, ej etniska!) grunder blev misshandlade och förnedrade av med tillhyggen beväpnade aktivister från motståndarsidan (revolutionärerna).

              Problemet är ju dock att de ryska propagandafilmerna (utan andra belägg än mycket selektiva vittnesuppgifter från uppenbart otillförlitliga för att inte säga direkt lögnaktiga vittnen) framställer det som en pogrom där folk av en viss etnisk folkgrupp tvingades äta glassplitter och inte bara blev slagna utan även brända levande, skjutna och avrättade i stort antal.

              Skillnaden mellan vad vi som oberoende men språkkunniga bedömare kan se och läsa om (misshandel och förnedring på politisk grund – vilket vi ju även sett mycket av med omvända roller där Janukovitj-motståndare blivit offer) och vad som påstås i propagandafilmerna (massmord på etnisk grund) är knappast marginell eller något som kan viftas bort med att även SVT ibland ”överdriver” och ”vinklar” (kom förresten gärna med några relevanta konkreta paralleller från SVT som styrker dina väldigt svepande påståenden angående dem). Ännu mer uppenbart är förstås fallet med det påstådda ”dödståget” som det fullständigt saknas belägg för.

              De här grova lögnerna i den ryska statstelevisionen är förstås inte några misstag utan propaganda i sin renaste form direkt ämnad att försvara och rättfärdiga en militär erövring som fördömts av en stor majoritet i FN:s generalförsamling.

              Om ”pogromen” vid Korsun och ”dödståget” är de främsta exemplen man lyckats gräva fram på det påstådda hotet om etniskt betingat blodbad på Krim tvingas man ju som utomstående bedömare dra slutsatsen att inget reellt sådant hot förelåg, utan att detta enbart är ett svepskäl för att dölja de verkliga motiven bakom den ryska militära interventionen.

              Angående ”feldragen gräns” och ”någorlunda vänskapliga relationer” vill jag bara påpeka att Ryssland hade skrivit på ett flertal avtal som erkände och garanterade denna gräns och att relationerna mellan Ukraina och Ryssland totalförstördes först i samband med Rysslands militära angrepp.

              Din avslutande antydan om att det skulle kunna bli aktuellt för Finland att lämna ifrån sig sina ”svenska” områden om de valde att ändra sin tvåspråkspolitik är ganska rolig och väldigt talande för hur djupt vatten du är ute och cyklar på. :)

              • Tja, var skall man börja angående SVT? De rapporterade konsekvent enbart om ”fredliga demonstranter” och ”brutala poliser”. De undvek konsekvent att visa filmbilder som bevisar att det ofta var precis tvärtom. Vem som helst kan (om viljan finns) själv hitta massor av exempel på det rakt motsatta. Kolla till exempel på den här filmen från Vinnitsa och berätta – vem är det egentligen som slår vem? https://youtu.be/dsxBoHdAn0Q
                Såvitt jag ser är det inga ”fredliga obeväpnade demonstranter”, utan välbeväpnade, väl förberedda, rejält våldsamma, väldigt väl organiserade kuppmakare som tar över en administrativ byggnad med våld och kastar ut politker som var i demokratisk ordning folkvalda. De ”brutala” poliserna är extremt återhållsamma och kröker knappt ett hår på fascistslöddret. INGEN svensk journalist har visat ett uns av intresse för sådana här filmer, vilket gör att de har noll trovärdighet när de anklagar andra för att vara propagandistiska.

Kommentarer inaktiverade.