Bäst i klassen bland diktaturerna

Aziza Abdurasulova. Foto: Johan BävmanAziza Abdirasulova suckar djupt. Klockan är över sju på kvällen, det är helt mörkt ute, och hon är ensam kvar på kontoret på fjärde våningen.

Korridorerna i det sovjetiska bygget är mörka och labyrintaktiga. Höger, vänster, höger igen – och den brunmönstrade linoleummattan slutar tvärt i en betongvägg. Här skulle man kunna spela in en skräckfilm.

Också de grå pärmarna i människorättsaktivisten Aziza Abdirasulovas hylla är som hämtade ur en skräckfilm. Hon knyter upp bandet och tar fram obduktionsbilder på unga, friska män som avlidit på häktet efter polisförhör. Man måste tvinga sig att titta.

Kirgizistan är bäst i klassen i Centralasien när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, men det betyder bara att klassens medelbetyg är extremt lågt.

– Varför måste ni alltid jämföra oss med våra grannar? Kan man inte jämföra Kirgizistan med Sverige i stället?

Egentligen skulle vi ha träffat Aziza Abdirasulova tidigare på dagen, men hon var tvungen att rycka ut till åklagarmyndigheten. Fyra män hade blivit brutalt misshandlade på häktet och tvingats erkänna en stöld de inte begått. Tidigt nästa morgon ska hon flyga till södra Kirgizistan för att hjälpa till i ett annat rättsfall.

– Vi blir allt färre som håller på med detta. Folk har blivit skrämda, många har lämnat landet. De har försökt skrämma mig också.

Aziza AbdirasulovaAziza Abdirasulova är tyst en liten stund. Så knyter hon pärmen med obduktionsbilderna och visar en mobilfilm på sin bärbara dator. En man och en kvinna framför ett sönderbombat och utbränt hus. De gestikulerar förtvivlat för att visa varifrån beskjutningen kom och hur de gömde sig i källaren.

– Det här har jag själv filmat i södra Kirgizistan. Säkerhetsstyrkorna hävdar att terrorister gömde sig i huset, så de öppnade eld utan förvarning. Beskjutningen pågick i mer än en timme.

Som genom ett mirakel klarade hela familjen sig. När familjefadern vände sig till myndigheterna för att kräva ersättning för det förstörda huset blev han anklagad för att vara terrorist.

Inget ovanligt fall, förklarar Aziza Abdurasulova, och berättar om två bröder som sköts ihjäl av säkerhetsstyrkorna när de var ute på åkern och arbetade. Fruarna sattes i fängelse för att tysta kritiken.

– Det finns inga bevis för att de skulle ha gjort något fel. Myndigheterna vill bara skrämma upp folk och visa hur effektivt de bekämpar terrorismen.

Den röda mattan i det kirgiziska parlamentets korridor är lång. Parlamentet heter fortfarande zjogorku kenesj – högsta sovjet. Det senaste valet för två år sedan fick hård kritik av internationella valobservatörer.

Först gick alla platserna till president Kurmanbek Bakijevs parti Ak Zjol (Den ljusa vägen), något som enligt kritikerna berodde på utbrett fusk på alla nivåer. I sista stund ändrades resultatet så att ett socialdemokratiskt oppositionsparti fick elva av de nittio platserna och kommunisterna åtta.

Isa Omurkulov (S)Isa Omurkulov är en av de elva socialdemokraterna. Han har precis fått höra att utbildningsutskottet, som han är ordförande i, avskaffas i samband med regeringsombildningen som ger presidenten ännu mer makt.

Han är inte förvånad.

– Under nuvarande ledning har det gått allt snabbare utför. Mötesfriheten begränsas, journalister från oppositionstidningar sätts i fängelse, tidningar stängs. På tv finns inte en enda kanal som säger något annat än det som passar makt- havarna.

För tre år sedan försökte någon mörda Isa Omurkulov genom att kasta två granater mot ett fönster i hans hus.

– Gudskelov var barnen inte hemma och vi satt i ett annat rum, så ingen skadades.

Socialdemokraternas grupp-ledare har nyligen flytt till USA efter att ha blivit hotad till livet. En brottsundersökning har inletts mot Isa Omurkulov som nu leder gruppen.

– De hävdar att jag skulle ha tagit emot en muta för fem år sedan. Det är väl eftersom jag är för kritisk i parlamentet, men det tänker jag fortsätta vara. Vi måste ha fria och rättvisa val, och vi är inte rädda för att säga det.

Kirgiziska parlamentskorridorerPå ett kafé i Bisjkek träffar vi två unga aktivister från Kirgizistans gröna parti som inte längre är representerat i parlamentet. De är rädda. Deras partiledare sitter häktad sedan april, och själva fick de inför förra sommarens presidentval veta att de gör klokt i att hålla sig lugna.

– Jag fick en varning, de sade att jag skulle hållas personligen ansvarig och ställas inför rätta om det blev oroligheter i samband med valet. Efter det vågade jag inte göra någonting, säger en av dem, en kvinna i 25-årsåldern.

Den sittande presidenten fick 76,1 procent av rösterna.

Sydsvenskan 2009-11-13

3 kommentarer till “Bäst i klassen bland diktaturerna

  1. Så sorgligt att du inte har några kommentarer, jag läser i alla fall allt du skriver och uppskattar det, även om jag inte har så mycket att komma med själv.

    Tack!

    • Tack. Jag har fått flera uppmuntrande kommentarer privat. Men kommentarer här på bloggen är givetvis mer än välkomna, och inte bara uppmuntrande sådana!

  2. Jag tror att denna blogg får bli ett återkommande inslag i den dagliga nyhetsläsningen om man något vill veta om vad som händer i öst. I likhet med ovanstående inlägg tackar jag och fortsätter läsa på.

Kommentarerna är stängda.