Glasnost.se

Etikett: gas

  • Försmak på gaskriget

    Att stänga av gaskranen är inget nytt. Första gången stängde Ryssland av gasen till Ukraina redan i oktober 1992. Gaskonflikten flammade upp igen i årsskiftet 2005-2006.

    Sedan dess har bråk om gaspriset varit ett återkommande inslag i nyårsfirandet i Ryssland och Ukraina, eftersom nya kontrakt aldrig kunnat tecknas för längre tid. I juni 2008 spelades det här roliga programmet in. Ingen kunde veta hur aktuellt det skulle bli ett halvår senare.

    Ifall Dotsub.com-videon inte funkar går det också bra att titta på Youtube. Då kan det hända att man själv får välja rätt textremsa i nedersta högra hörnet.

    PS: Tack för den ursprungliga Youtube-länken, Irina! Översättningen är min.

    PS2: Nu i maj 2009 har även Svenska Dagbladet upptäckt låten. Dock hävdar de att den spelades in i våras, alltså efter senaste gaskrisen. Så är det ju inte.

  • Firtasj talar ut

    Intressant intervju med den ukrainske oligarken Dmitrij Firtasj i Echo Moskvy i dag. (Videon från Vedomosti är del 1. Del 2 finns här.)

    Det är ju han som åtminstone utåt är den ukrainska halvan av det gåtfulla mellanhandsbolaget RosUkrEnergo. Fast han hävdar ju att bolaget inte alls är någon konstig mellanhand utan sysslar med legitim export av gas från Turkmenistan till väst, tjänar bra på det och hjälper Ukraina få billig gas från Ryssland eftersom ”systemet måste vara i balans” för att hans affärsidé ska fungera. Det blir problem direkt när statliga Naftogaz försöker ta hand om pengarna, säger han och pekar på de senaste veckornas kaos.

    Jag vet inte om jag riktig hängde med i hans förklaring av RosUkrEnergos verksamhet, det var väldigt många miljoner kubikmeter och dollar hit och dit, men det blev i alla fall klart att bolaget är en central del i gaskonflikten. Firtasj hävdar att Tymosjenko vill få bort RosUkrEnergo eftersom hon inte kan tjäna pengar på bolaget. I stället vill hon göra plats för något annat företag som hon kan utnyttja. Nåväl, det kan man ju ta med en nypa salt med tanke på vem det kommer ifrån.

    Klart är att Tymosjenko vill får bort RosUkrEnergo från gashandeln mellan Ukraina och Ryssland. Det intressanta skulle vara att veta vem som vill ha kvar bolaget, och varför – förutom Firtasj alltså, han tjänar ju uppenbarligen bra på detta, hur det än går till.

    PS. Inte heller Sergej Parchomenko förstod Firtasjs komplicerade förklaring om RosUkrEnergos affärsidé. Parchomenko menade att Firtasj blandade bort korten med flit, eftersom han inte ville säga hur RosUkrEnergo tjänar sina pengar. Trevligt att det inte bara är jag som inte förstod.

  • Gazproms nya kläder

    Gazprom är en stat i staten, sägs det ofta. Visst, men frågan är vad det betyder, och vem det är bra för. Under Vladimir Putins tid vid makten har Gazprom inte prioriterat investeringar i nya fyndigheter utan helt andra saker. Nu är det dags att betala priset, men ingen vill ta hand om räkningen.

    Gazproms produktion ökade inte alls 1999-2007. 1999 producerade bolaget 546 miljarder kubikmeter gas, 2007 var produktionen 548 miljarder kubikmeter. Uppgången efter svackan beror till stor del på inköp av andra gasutvinnande bolag. (Se grafik.) Under samma tidsperiod ökade den inhemska gaskonsumtionen i Ryssland från 370 miljarder kubikmeter per år till 440. Inte undra på att man måste köpa gas från Centralasien för att klara exporten till väst.

    Gazprom har använts som ett verktyg i den ryska statslednigens politik – i praktiken har Gazprom varit Vladimir Putins personliga leksak. Men det betyder inte att Gazprom har skötts väl som företag, snarare tvärtom.

    (mer …)

  • Vem är RosUkrEnergo?

    Det märkliga, till hälften Gazpromägda mellanhandsföretaget RosUkrEnergo är uppenbarligen en viktig spelbricka i gaskonflikten mellan Ukraina och Ryssland. RosUkrEnergo är bara den senaste i den långa raden av mer eller mindre ljusskygga företag som fått sin beskärda del av vinsten i gaskommersen. Företrädarna heter Nordex, Slavutich, Respublika, Itera och EuralTransGas. Förmodligen finns det fler som jag inte kommer på nu. Men vem ligger bakom RosUkrEnergo?

    I alla fall inte Ukrainas premiärminister Julia Tymosjenko, ”gasprinsessan” som på 1990-talet tjänade en förmögenhet genom sitt företags monopol för import av gas från Ryssland, eftersom hon uppenbarligen vill bli av med RosUkrEnergo. Senast den 12 december 2008 sade hon att gasförhandlingarna med Ryssland har kört fast just därför att Gazprom inte vill stryka RosUkrEnergo som mellanhand. Samma dag, den 12 december, började Gazprom uppenbarligen misstänka att en öppen konflikt är nära.

    (mer …)

  • Sju frågor om gaskonflikten

    Jag har gått och funderat på gaskonflikten i ett par veckor nu, läst en del och lyssnat på en massa diskussioner i Echo Moskvy. Men det är inte lätt att förstå vad det handlar om – väldigt mycket är bakom kulisserna. Nu har jag till slut fått möjlighet att använda lite av min arbetstid till att titta närmare på saken, och här är vad jag kom fram till: sju frågor och svar.

    Priset på den centralasiatiska gasen fick inte plats här, men å andra sidan är jag inte övertygad om att just den biten är central i konflikten. Däremot känns förklaringsmodellen med olika maktgrupper som strider om gaspengarna ganska relevant.

    Där passar även den i övrigt märkliga avstängningen samt Putins och Medvedevs teaterföreställningar in: det gäller att demonstrera för de andra grupperna att just den här varianten har stöd i maktens högsta kretsar i Kreml och vita huset. Vita huset i Moskva, alltså, regeringshögkvarteret där Putin har sitt kontor.

    Givetvis har även den ekonomiska situationen och Gazproms pengabrist mycket stor betydelse. Däremot tvivlar jag allt mer på förklaringsmodellen som utgår från elaka Ryssland som med alla medel vill ställa till det för snälla, västvänliga Ukraina. Det finns ju inget enhetligt ”Ryssland”, och än mindre finns det något enhetligt ”Ukraina”.

    Visst finns det en grundläggande motsättning mellan (delar av) de politiska eliterna i Ryssland och Ukraina, något som bland annat får uttryck i president Jusjtjenkos västvänliga retorik samt den fiendebild som sprids av de ryska statsstyrda massmedierna. Men det är svårt att se när olika politisk-ekonomiska maktgrupper i de två länderna bara agerar i sina egna intressen och när agerar i sina länders intressen, eftersom de knappast ens vet det själva – om de nu gör någon skillnad mellan dessa två saker.

    (mer …)

  • När bestämde Gazprom sig?

    Det är uppenbart att någon ljuger i den rysk-ukrainska gaskonflikten. Kanske ljuger båda parter. I vilket fall är det uppenbart att båda inte kan tala sanning.

    Man skulle vilja veta vem det är som inte vill ha ett gasavtal just nu. Kanske är det Ukraina som hoppas på snabb nedgång i gaspriserna? Det är svårt att se vad Ryssland har att vinna i denna konflikt, däremot är det lätt att se vad Ryssland har att förlora: marknadsandelar i Europa.

    Det är i alla fall helt klart att den ryska sidan var beredd på en skarp konflikt redan den 12 december, långt före nyårsafton när den ukrainska förhandlingsdelegationen åkte hem från Moskva, långt före den 7 januari när ryska sidan helt stängde gaskranarna vid gränsen mot Ukraina.

    (mer …)