Månad: augusti 2015

  • Sanning är inte vad du tror

    Sanning är inte vad du tror

    Skärmavbild 2015-08-29 kl. 19.07.47Lita gärna men kolla först. Det är ett ovanligt gott råd från Ronald Reagan som vi alltför ofta glömmer bort när vi hör det vi så gärna vill höra. Det fick jag själv erfara i morse när jag öppnade tidningen.

    ”Garagehyror höjs med 300 procent” hade jag själv skrivit i en rubrik, för det var vad en av de missnöjda hyresgästerna hade sagt till mig. Först när jag öppnade tidningen slog det mig att en trefaldig hyreshöjning inte alls är samma sak som en höjning med 300 procent. Då var det för sent att dunka huvudet i frukostmackan.

    När något låter för bra för att vara sant är det ofta det. Man ska alltid vara noga med källkritik, men speciellt uppmärksam ska man vara när en svajig källa verkar bekräfta något som man själv gärna vill tro.

    Sedan den 24 augusti har jag förgäves försökt skjuta ner envisa rykten på Twitter om att en helt okänd rysk webbsida på något sätt skulle ha fått reda på och publicerat Rysslands verkliga förlustsiffror i kriget i östra Ukraina: 2.000 döda och 3.200 skadade. Ryktena har sitt ursprung på ukrainska webbplatser som hänvisar till några meningar som publicerats på en rysk webbplats och sedan försvunnit:

    Всего, по состоянию на 1 февраля 2015 года, уже выплачена денежная компенсация для более 2000 семей погибших военных и для 3200 военнослужащих, получивших тяжелые ранения и признанных инвалидами.

    Sammanlagt har det fram till den 1 februari 2015 redan betalats ut en penningkompensation till över 2000 familjer till stupade militärer och till 3200 militärer som fått svåra skador och registrerats som handikappade.

    Det framgår inte vad källan till informationen är eller vem som skrivit artikeln. Inte heller framgår det vem som står bakom webbplatsen. Domänen är registrerad av en privatperson. Sajten kallar sig för Delovaja zjizn (”Affärsliv”) och innehåller intetsägande texter samt en massa störande reklam. Någon känd tidning med namnet Delovaja zjizn existerar inte. För att stärka trovärdigheten i påståendet kallade ukrainska sajter ändå Delovaja zjizn för ”en populär rysk tidning”.

    Efter att påståendet snurrat runt några varv på sociala medier och spridits av kända personer som USA:s förre Moskvaambassadör Michael McFaul var det en etablerad sanning.

    Redan den 25 augusti publicerade Forbes en ”opinionsartikel” under titeln Russia Inadvertently Posts Its Casualties In Ukraine: 2,000 Deaths, 3,200 Disabled. Artikelförfattaren Paul Roderick Gregory slår fast att ”ryska censorer snabbt strök uppgifterna”. Hur han vet detta berättar han inte. Det är ju en ”opinionsartikel”.

    Dagen därpå refererade brittiska The Independent ”opinionsartikeln” under titeln Russia ’accidentally reveals’ number of its soldiers killed in eastern Ukraine, drog långtgående slutsatser av de ”läckta” siffrorna, och avslutade artikeln med en mening om att tidningen vänt sig till Kreml för en kommentar.

    Även Carl Bildt gick därefter på minan och twittrade ut siffrorna från The Independent som ett etablerat faktum – trots att källan fortfarande är en suspekt rysk webbplats som ingen tidigare hört talas om och som inte hänvisar till någon källa för uppgiften.

    Den 28 augusti publicerade den ryske journalisten Ruslan Levijev en grundlig undersökning som visar det jag hela tiden misstänkt – Delovaja zjizn är inte någon seriös nyhetssajt och det finns absolut ingen anledning att tro att siffrorna som publicerats där stämmer. Senare samma dag publicerade han även en engelsk översättning av sin artikel.

    Varför var det då så många som lät sig luras?

    Främst därför att det var många som väldigt gärna ville tro på uppgifterna som passade bra i den i väst dominerande berättelsen. Men också därför att siffrorna på ett skickligt sätt hade bäddats in som detaljer i en text som såg ut att vara en neutral redogörelse för ryska försvarsministeriets utgifter – och framför allt eftersom stycket med siffrorna sedan hade strukits från artikeln, vilket kunde bevisas med länkar till Googles webcache som var och en kunde kontrollera.

    Men det är här hunden ligger begraven. En uppgift blir inte mer trovärdig bara därför att den har strukits från en artikel, så länge vi inte vet vem som har strukit den och varför. Man måste fortfarande göra en grundläggande källkritisk bedömning – även om man väldigt gärna vill tro på uppgiften.

    Nu gjorde många inte det, vilket ledde till att det ryska propagandaspråkröret Russia Today fick ett utmärkt tillfälle att göra sig löjlig över de inkompetenta västliga journalisterna som sprider grundlösa propagandapåståenden. För en gångs skull har Russia Today helt rätt.

    Mer på temat

  • Estland firas med 15 år i fängelse

    Estland firas med 15 år i fängelse

    Skärmavbild 2015-08-20 kl. 16.43.56Lagom till 24-årsfirandet av Estlands nya självständighet dömdes den bortförde estniske säkerhetspolisen Eston Kohver till 15 års fängelse för spioneri i Ryssland. Den ryska specialoperationen vid estniska gränsen för ett år sedan var skickligt genomförd och det har inte gått att visa exakt hur bortförandet gick till.

    Sent på kvällen den 20 augusti 1991, under pågående statskupp i Moskva, klubbade Estniska sovjetrepublikens högsta sovjet ett historiskt beslut om ”återupprättande av Estlands självständighet”.

    Dagen därpå attackerades tv-tornet i Tallinn av sovjetiska specialstyrkor som lyckades bryta tv-sändningen, men snart var kuppmakarna i Moskva bakom galler.

    Den 23 augusti 1991 störtades Leninstatyn som stod framför kommunistpartiets högkvarter i Tallinn. Redan den 6 september erkände Sovjetunionens nyskapade och mycket kortlivade högsta maktorgan, statliga rådet, Estlands återupprättade självständighet.

    Nu bidrar Ryssland till firandet av årsdagen genom att döma den bortrövade estniska säkerhetspolisen Eston Kohver till 15 års fängelse för spioneri. Valet av tidpunkten är talande, precis som det faktum att Eston Kohver fördes bort i en välplanerad rysk specialoperation bara två dagar efter Barack Obamas mycket uppmärksammade besök i Tallinn.

    Foto: BBC (skärmbild)
    Foto: BBC (skärmbild)

    Under besöket talade Barack Obama om den baltiska frihetsdrömmen under sovjettiden och slog fast att USA aldrig kommer att acceptera någon rysk ”inflytelsesfär” i östra Europa – att försvara Tallinn, Riga och Vilnius är precis lika viktigt som att försvara Berlin, Paris och London, sade han den 3 september 2014.

    När den estniska säkerhetspolisen Eston Kohver rövades bort av ryska specialstyrkor den 5 september och strax därefter dök upp som ”estnisk spion” i ryska tv-nyheter såg det hela därför ut som ett tydligt meddelande till Estland: ”Lyssna inte för mycket på den där Obama. Vi gör vad vi vill på vår bakgård.” Många såg bortrövandet som en markering eller en hämnd på Natos ökade närvaro i Baltikum.

    Men vad var det exakt som hände vid den otydligt märkta estnisk-ryska gränsen i en skogsdunge, några kilometer från Luhamaa gränsstation i det sydöstligaste hörnet av Estland? Det vi vet med säkerhet är att Eston Kohver deltog i en estnisk säkerhetsoperation som uppges ha varit riktad mot ”gränsöverkskridande brottslighet”. Han skulle troligen träffa en rysk kontaktperson vid gränsen.

    Enligt estniska uppgifter dök kontaktpersonen inte upp. I stället kom en grupp väpnade män som under vapenhot förde bort Kohver. Enligt samma estniska uppgifter fanns det en stödgrupp för Kohver i närheten, men gruppens radiokommunikationer stördes och rök- och chockgranater användes av motparten för att hålla stödgruppen borta. Några vittnesmål eller någon mer exakt beskrivning av händelseförloppet eller den aktuella estniska säkerhetsoperationen har inte publicerats av den estniska sidan.

    De ryska myndigheterna å sin sida hävdar att Kohver greps på den ryska sidan av gränsen. Hans tjänstepistol, en större summa pengar och elektronisk avlyssningsutrustning som han hade med sig ansågs bevisa att han var på spionuppdrag.

    Direkt efter incidenten genomförde estniska och ryska gränsvakter en gemensam undersökning av platsen där Kohver försvann. Det har ofta hävdats att de ryska gränsvakterna i incidentrapporten skulle ha konstaterat att en grupp personer gått över gränsen från Ryssland till Estland och tillbaka, men det stämmer inte riktigt. Dessutom finns det en liten skillnad i ordvalet mellan den estniskspråkiga och den ryskspråkiga rapporten.

    Så här står det på estniska:

    Ühisjuurdluse käigus tehti kindlaks, et VPT 121 –30m toimus piiririkkumine suunaga Venemaa Föderatsioonist Eesti Vabariiki ja tagasi Venemaa Föderatsiooni, mille käigus Eesti poole avalduse kohaselt jäi kadunuks Eesti Vabariigi kodanik. Piiririkkumise fakti tunnistavad mõlemad pooled.

    Under den gemensamma undersökningen klargjordes, att det vid VPT 121 –30m skett en kränkning av gränsen med riktning från Ryska Federationen till republiken Estland och tillbaka till Ryska Federationen, under vilken det enligt den estniska sidans uttalande försvunnit en medborgare i republiken Estland. Båda parter erkänner det faktum att gränsen kränkts.

    Så här står det på ryska:

    В районе пограничного диска левее 30 метров произошло нарушение режима границы с российской и эстонской стороны. В ходе совместного осмотра поступило заявление эстонской стороны о пропаже гражданина Эстонской Республики. Факт нарушения государственной границы признан российской и эстонской стороной.

    I närheten av gränsskivan 30 meter till vänster skedde en kränkning av gränsreglementet från ryska och estniska sidan. Under den gemensamma undersökningen mottogs ett uttalande av den estniska sidan om försvinnande av en medborgare i republiken Estland. Det faktum att statsgränsen kränkts erkänns av den ryska och estniska sidan.

    rysktprotokollBåda protokollen innehåller också en skiss av platsen. Det ryskspråkiga protokollet är uppenbarligen upprättat av en rysk gränsvakt, det estniskspråkiga av en estnisk kollega. Båda skisser visar tre krevadkratrar med en diameter på ungefär 50 cm i närheten av gränslinjen men på den ryska sidan. Båda parter har skrivit under varandras protokoll.

    Den gemensamma undersökningen filmades, och den estniska sidan släppte direkt en del av inspelningen, där det dock för en utomstående knappast går att slå fast något annat än att till och med gränsvakterna måste dividera om exakt var den nästan omärkta gränsen går. ”Det kan ha hänt på den ena eller den andra sidan”, säger en av de ryska gränsvakterna i slutet av den publicerade videon.

    Sammantaget finns det alltså inte något entydigt medgivande från de ryska gränsvakternas sida om att bortförandet skett på estnisk mark, trots många påståenden om motsatsen. De estniska myndigheternas version är av flera anledningar betydligt mer trovärdig än den ryska versionen, men den går inte att bevisa med säkerhet. Däremot är det helt klart att Eston Kohver lockades in i en välplanerad rysk fälla i omedelbar närhet av gränsen och fördes bort med våld, troligen under vapenhot.

    Till saken hör också att Eston Kohver redan flera år före incidenten av FSB i Pskov offentligt hade hängts ut som kontaktman för estniska agenter som är verksamma på ryskt territorium. Förmodligen hade Kohvers operationer mot gränsöverskridande kriminalitet på ett eller annat sätt satt käppar i hjulen för lokala FSB-toppar som bara väntade på klartecken från högre ort för att stoppa honom. Det har också påpekats att den ryska sidan kanske behöver Kohver för att senare byta ut honom mot någon eller några av de FSB-agenter som fängslats i Estland.

    Troligen var det Kohvers kontaktman på ryska sidan som begärde att få möta honom just denna dag – ett väl valt ögonblick att bli av med en störande person och samtidigt skicka en varningssignal till Estland. Även den isolerade och obevakade platsen var väl vald: om ett par FSB-män i skydd av en rökridå tog ett par steg över den osynliga gränsen för att ta med sig Kohver är det omöjligt att bevisa.

    Estlands president Toomas Hendrik Ilves högtidlighöll i dag årsdagen av Estlands självständighet bland annat med ett besök hos Kohvers familj och uppmanade alla att bära ett gult band till Kohvers ära.

    Mer på temat

  • Fattar ni inte att ni är nöjda nu?

    Fattar ni inte att ni är nöjda nu?

    Konkurrensen är stenhård, men det här måste ändå vara nytt rekord i grenen ”korkade uttalanden av ryska makthavare”.

    Необходимости в протестных действиях с точки зрения интересов жителей мы не видим.

    Vi ser ingen nödvändighet i protestaktioner utifrån invånarnas intressen.

    Andrej Isajev. Foto: Politsurfer CC BY-SA 3.0
    Andrej Isajev. Foto: Politsurfer CC BY-SA 3.0

    Talaren är Andrej Isajev, vice talman i ryska statsduman, som tagit sig till den annekterade staden Sevastopol på den annekterade halvön Krim för att förklara för invånarna att de har tagit fel.

    Sevastopolborna vill  nämligen inte alls demonstrera mot stadens självsvåldige ryske guvernör Sergej Menjajlo, den tidigare amiralen som bland annat utnämnt en självlärd ryskortodox präst till museichef för en av världens viktigaste arkeologiska fyndplatser, världsarvet Chersonesos. Vladimir Putin har ju sagt att Chersonesos är en sakral plats för alla ryssar.

    Utnämningen är bara ett av många exempel på Menjajlos märkliga sätt att styra Sevastopol, men bidrog säkerligen till att måttet rågades även för Aleksej Tjalyj, hans partikamrat i Putinpartiet Enade Ryssland.

    Tjalyj var en av ledarna i protestvågen i Sevastopol som i slutet av februari 2014 föregick den ryska annekteringen, och utropades då till ”folkets borgmästare” på Nachimovtorget i centrala Sevastopol. Tjalyj var med som Sevastopols representant när Vladimir Putin under högtidliga former i Kreml skrev under avtalet om Krims ”återförening” med Ryssland den 18 mars 2014. Och nu finns nära kolleger till samme Tjalyj, i dag ordförande i Sevastopols stadsfullmäktige, bland initiativtagarna till ett nytt protestmöte på Nachimovtorget.

    Det planerade protestmötet på Nachimovtorget den 12 augusti skulle ha krävt guvernörens avgång och riktat sig bland annat mot korruption och det kaotiska byggandet vid kusten och i naturskyddsområden som stadsfullmäktige velat sätta stopp för – något som guvernören Menjajlo blockerat. Men Menjajlo bestämde sig för att blockera även demonstrationen. Den förbjöds eftersom demonstranterna ”skulle stå i vägen för dem som vill gå från busshållplatsen till utflyktsbåtarna vid strandpromenaden”.

    Plötsligt visade det sig dessutom att den legendariska 80-talsgruppen Laskovyj maj ska spela på Nachimovtorget exakt då protestmötet skulle ägt rum. Konserten står uppenbarligen inte i vägen för busspassagerarna. Märkligt nog var den ursprungligen planerad till den 23 augusti, men flyttades oväntat just till den 12 augusti, minnesdagen av den förlista ubåten Kursk som många i Sevastopolbor förknippar med helt andra saker än sötsliskig 80-talspop. 22 av de avlidna besättningsmännen på Kursk kom från Sevastopol.

    Andrej Razin, talesman för gruppen Laskovyj maj, har nu i en radiointerjvu förklarat att det är USA:s utrikesdepartement som försöker förhindra hans grupp att framträda i Sevastopol. Så klart. Dessutom var något annat datum än den 12 augusti aldrig aktuellt, hävdar han.

    Och nu kommer alltså ryska statsdumans vice talman Andrej Isajev från Moskva till Sevastopol för att föklara för Sevastopolborna att de inte alls vill demonstrera den 12 augusti, att det inte finns några proteststämningar i staden, att makthavarna är mycket lyhörda för invånarnas önskemål, och att det därför inte behövs något protestmöte på Nachimovtorget.

    De som vill demonstrera har som syfte att destabilisera situationen inför lokalvalen som äger rum på många håll i Ryssland (dock inte i Sevastopol) den 13 september samt inför nästa års val till statsduman, menade Isajev, som därför uppmanade Sevastopolborna att gå och lyssna på Laskovyj maj i stället för att delta i helt onödiga demonstrationer.

    Domstolsbeslutet som upprätthåller förbudet.
    Domstolsbeslutet som upprätthåller förbudet.

    Ur de ryska makthavarnas synpunkt är det kanske uppenbart att det är just makthavarna som bäst vet vad invånarna i Sevastopol vill, och inte Sevastopolborna själva. Men det har bara gått ett drygt år sedan Kreml tog över styret, och Sevastopolborna har ännu inte helt frigjorts från illusionen att de själva skulle kunna påverka något. De bidrog ju faktiskt till att avsätta den ukrainska guvernören i februari 2014, så varför skulle de inte kunna avsätta den ryske i augusti 2015?

    Av någon anledning godkände arrangörerna inte argumentet att demonstrationen skulle kunna vara i vägen för busspassagerare som vill gå raka vägen från hållplatsen till strandpromenaden. De överklagade förbudet till en lokal domstol, som på måndagen avslog överklagandet och slog fast att närheten till busshållplats är en giltig anledning att förbjuda en demonstration på Nachimovtorget. Av beslutet framgår inte varför den planerade konserten på samma plats inte stör busspassagerarna.

    Nu har initiativtagarna även överklagat domstolsbeslutet, men att överklagandet skulle kunna få gehör före morgondagen är uteslutet. Det ryska domstolsväsendet kan vara mycket snabbt och effektivt – men bara när det är i makthavarnas intressen.

    En sak har Sevastopolborna dock redan hunnit lära sig: det är bara den gode tsaren långt borta i Moskva som kan få pli på de onda bojarerna på plats. Därför har de börjat samla namnunderskrifter till en petition till president Putin med en begäran om att han ska tillåta den planerade demonstrationen på Nachimovtorget den 12 augusti.

    Om president Putin skulle få för sig att på något sätt ta ställning till petitionen kommer han förmodligen som den jurist han är att påpeka att han givetvis inte kan lägga sig i de lagligt valda lokala myndigheternas kompetensområde. Det är ju trots allt Rysslands president som utnämnt guvernören i Sevastopol, då kan inte någon Vladimir Putin komma och ha synpunkter på vad guvernören gör.

    Nu hänger kanske i och för sig den sagde guvernören lite löst efter den kritiserade utnämningen av den självlärde prästen till chef för världsarvsmuseet i Chersones. Vladimir Putin har redan beordrat att museet före den 1 september ska överföras i statligt ägo och alltså inte längre styras av guvernören i Sevastopol. Den gode tsaren skulle ju kunna passa på att visa sin godhet genom att helt enkelt byta ut den allt mindre populära guvernören.

    Men det skulle vara att visa svaghet inför folket som inte vet sitt eget bästa. Därför kommer Putin knappast att göra det. Och därför har vice talmannen Andrej Isajev helt rätt när han säger att inga demonstrationer behövs. Varför fattar då inte Sevastopolborna att de är nöjda? Vet de inte vilket land de bor i?

    Mer på temat