Virtuell president utlovar nanodemokrati

Den virtuelle presidenten Dmitrij Medvedev gör skäl för sitt öknamn igen. Vid midnatt rysk tid twittrade han från sitt officiella konto: “Vill ni veta mer om mina planer så titta på Rossija24 klockan 14”. Låtsaspresidenten @KermlinRussia dubblerade direkt: “Vill ni veta mer om mina planer så fråga Vladimir Vladimirovitj, han vet bäst”.

Men eftersom jag inte har Putins telefonnummer valde jag på lördagseftgermiddagen ändå att titta på Dmitrij Medvedev i direktsändning på nyhetskanalen Rossija24 – en kanal som de flesta ryssar inte har tillgång till. Nåväl, höjdpunkterna kommer säkert i kvällsnyheterna – om någon lyckas hitta sådana. Sade han något överhuvudtaget?

Jo, han förklarade än en gång varför det blir Putin och inte han själv som ställer upp i nästa års presidentval. Putin har högre stödsiffror, helt enkelt, och eftersom de två är goda vänner och nära kolleger så kom de fram till att det är bättre att den som har större chans att bli vald ställer upp. För någon skillnad i den politiska linjen finns ju inte, de två är medlemmar i samma lag.

Så lovade han än en gång att han ska förnya hela regeringen när han blir premiärminister. De nya ministrarna måste vara bra på att använda sociala medier så att de kan kommunicera med folket, förklarade Medvedev, och sneglade på sin iPad med nyhetssajten Lenta.ru. Det är viktigt med att hålla kontakt med vanliga människor och ta hänsyn till vad de tycker är viktigt, menade han.

Man tar sig för pannan. Hade det inte varit bättre att tillåta fri partibildning och öppen diskussion i massmedierna, sluta manipulera valen och införa parlamentarism, om man nu verkligen är intresserad av vad folk vill? Men virtuell nanodemokrati med twittrande ministrar är tydligen det mest radikala Dmitrij Medvedev kan erbjuda.

Ella PanejachNär jag var i S:t Petersburg för tre veckor sedan passade jag på att träffa sociologen Ella Panejach som skrivit en utmärkt bok om hur det informella samspelet mellan företagarna och statens representanter går till i dagens Ryssland. (Jag bloggade om boken i april 2008 när den kom ut.) När vi träffades hade Putin och Medvedev precis berättat om sitt förestående platsbyte. Enligt Ella Panejach innebär beslutet en slutgiltig bekräftelse av att valen inte längre har någon som helst betydelse i det ryska politiska livet, eftersom utgången är förutbestämd.

– All politisk kamp kommer att ske under mattan i Kreml. På samma sätt som ingen på sovjettiden förväntade att något skulle förändras i samband med de så kallade val som hölls med jämna mellanrum, så är det inte heller längre någon som tillmäter valen i det moderna Ryssland någon betydelse. De förändringar som eventuellt sker kommer att äga rum helt oberoende av valen, sade hon.

Beskedet om att Vladimir Putin återkommer som president var väntat, men så länge beslutet inte hade offentliggjorts fanns det ändå ett visst spelutrymme i den politiska diskussionen. Även om föreställningen om ett mer konservativt Putinläger och ett mer liberalt Medvedevläger inom den ryska politiska eliten var falsk, kunde den föreställda motsättningen användas för att lyfta upp andra politiska frågor för att få till stånd förändring, menade Ella Panejach.

– Exempelvis tog man i diskussionen om Putin och Medvedev upp problem i utbildningsväsendet. Nu finns det inte längre några hemliga planer som man kan diskutera, alltså inte heller någon förevändning för att ta upp missförhållanden i samhället.

Ett missförhållande som Dmitrij Medvedev själv har talat mycket om är den dåligt fungerande och korrupta polisen i Ryssland. Den stora polisreformen – som bland annat innebär att polisen byter namn från “militsija” till “politsija”, att antalet anställda minskas med en femtedel och alla kvarvarande anställda ska genomgå en ny antagninsprocess – var något av det viktigaste som Medvedev ville genomföra under sin tid som president.

I praktiken har polisreformen blivit ännu ett exempel på hans totala misslyckande, visar den undersökning som Ella Panejach nu håller på med. Mycket av reformen sker i det fördolda, men genom att intervjua vanliga poliser och genom att följa den diskussion polisanställda för på olika öppna nätforum, där även polisens interna instruktioner ofta dyker upp, har hon och hennes kolleger lyckats klarlägga vad som håller på att ske.

– Den här reformen är helt bakvänd, den leder bara till att korruptionen ökar och att chefer för väl fungerande avdelningar tvingas gå. När antalet anställda måste minskas med 20 procent tar man först bort de tjänster som är vakanta, oavsett om de behövs eller inte. Så tar man kanske bort städningen, och så plockar man bort bra chefer på mellannivå, för de högre cheferna vill förbereda plats för sig själva ifall de tvingas lämna sina tjänster på grund av reformen. I så fall har de nämligen enligt instruktionen automatisk rätt att få en tjänst på nivån under, och då vill de givetvis ta en mellanchefsplats på en avdelning som fungerar bra, inte på en avdelning som är i kaos.

En god sak ser Ella Panejach i polisreformen, men den är av temporär karaktär: planmålen har nollställts, eftersom polisen nu kan hävda att det inte är möjligt att hela tiden planenligt förbättra andelen och antalet uppklarade brott samtidigt som polisväsendet genomgår en genomgripande reform. Just nu behöver polisen alltså inte fiffla med siffrorna och vägra att ta emot brottsanmälningar för att förbättra statistiken, i alla fall inte i samma utsträckning som vanligt.

Men så fort reformen är över återgår allt till det vanliga, tror Ella Panejach. Och det är bara naivt att tro att den formella nya antagningsprocessen som alla polisanställda måste genomgå skulle innebära någon reell förändring till det bättre, menar hon.

– Den här reformen går ut på att polismyndigheten ska göra om sig själv, utan någon som helst kontroll utifrån. Då blir det så här.

Ännu en nanoreform, alltså. Men den virtuella presidenten har ändå anledning att vara nöjd. För om de polisanställda inte hade varit bra på att använda internet och sociala medier så hade vi inte fått reda på allt detta.

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

3 svar på ”Virtuell president utlovar nanodemokrati”

Intressant om Medvedev läser Lenta.ru. Då kanske han även läste den här syrliga analysen av sitt eget “försvarstal”: http://lenta.ru/articles/2011/09/30/medvedev/

Angående polisreformer så krävs det nog något i stil med det Saakasjvili gjort i Georgien för att få bukt med den ryska poliskåren.

Ryssland är för stort, därför går det att göra som i Georgien. Det sade Medvedev själv i sitt tal på lördagseftermiddagen… :-/

Citat från Kremlin ru. Lite roligt är det att den engelska översättningen är städad i ordval jämfört med originalet när det gäller korruptionen. “Absolut förfärligt” blr “unbridled”.

Да, мы понимаем масштаб проблемы, мы понимаем, из каких абсолютно страшных коррупционных явлений состоит значительная часть общественной жизни, но мы хотя бы об этом откровенно говорим. А лет десять назад мы об этом молчали, законов не принимали. Сейчас у нас хотя бы нормативная база есть. Поэтому обязательно нужно продолжить и борьбу с коррупцией, и делать это настойчиво, наступательно, но без глупостей. Попытка посадить всех чиновников в тюрьмы или разогнать, допустим, полицию и набрать новую, как это некоторые наши соседи сделали, у нас не пройдёт. Не сможем, страна слишком большая.

Yes, we understand the scale of the problem, we are aware that unbridled corruption plays a significant part in public life, but at least we are talking about it openly. A decade ago, nobody said anything and no laws were adopted. Now at least we have a legal framework. Therefore, the fight against corruption must continue, and it must be persistent and driven, but not senseless. Attempts to put all officials behind bars or to get rid of the entire police force and get a new one, as some of our neighbours have done, would be futile. We cannot do that – our country is too big.

Stängt för kommentering.