På tisdagseftermiddagen flög jag till Stockholm för att prata på Sällskapets medlemsmöte och för att träffa en och annan läsare av den här bloggen som jag aldrig mött i verkligheten. Det var riktigt trevligt. Dessutom var det gratis fika på flyget till Bromma. Det får man inte när man flyger från Kastrup till Riga, eller från Riga till Minsk. Kanske läge att besöka Stockholm någon mer gång.
Det första rubrikförslaget för mitt så kallade föredrag handlade om hur det är att arbeta som “distanskorrespondent”. Det tyckte jag inte om, mest därför att jag verkligen inte arbetar som någon distanskorrespondent, utan som Burlövsreporter. Efterfrågan på Rysslandskorrepondenter på distans är tyvärr begränsad.
I stället föreslog jag att jag skulle prata om det fria ordet och internet i Ryssland. Resultatet blev att jag mest pratade om hur jag själv använder nätet för att hålla reda på vad som händer i Ryssland och vad man snackar om, så det första rubrikförslaget kanske ändå inte var så dumt.
Jag hävdade att yttrandefriheten på nätet än så länge är nästan obegränsad i Ryssland. Dessutom är yttrandefriheten ganska stor i ett antal Moskvatidningar samt på Echo Moskvy. Dock har detta ingen praktisk betydelse för de politiska beslut som fattas. Inte heller når kritiska synpunkter fram till huvuddelen av befolkningen, som av olika anledningar (tillgänglighet, pris, bekvämlighet) föredrar tv och dessutom verkar lita på de statliga tv-kanalerna som är helt likriktade.
Här under är några av de länkar jag nämnde.
Den legendariska mellanösternkorrespontenten Robert Fisk har givetvis ingen hemsida, han är ju en internethatare. Men det går ändå bra att läsa alla hans artiklar på nätet, på
www.independent.co.uk/opinion/commentators/fisk/
Det går också bra att prenumerera på ett RSS-flöde med hans artiklar. Här är förresten vad jag skrev efter hans föredrag på Malmö högskola för ett tag sedan.
Den före detta brittiska ambassadören i Uzbekistan, Craig Murray, har en läsvärd blogg:
Där finns givetvis även länkar till hans två böcker, Murder in Samarkand och The Catholic Orangemen of Togo. (På Adlibris kan man hitta en tredje bok som heter Dirty Diplomacy, men det är helt enkeltl den amerikanska upplagan av Murder in Samarkand. Förmodligen utgår förlaget ifrån att amerikanerna inte vet var Samarkand ligger.)
Så nämnde jag bland andra dessa två läsvärda webbplatser – “tidningar” som bara finns på nätet och som innehåller intressanta analytiska texter och opinionsartiklar:
Ежедневный Журнал www.ej.ru
Grani.ru
När det gäller statsstyrd tv ville jag visa den här lilla filmsnutten som exempel. Men det gick ju inte, eftersom det inte gick att koppla min dator till projektorn.
Som sagt kan man se åtminstone följande ryska, ukrainska och vitryska tv-kanaler gratis i Sverige, om man har möjlighet att sätta upp en parabolantenn med en diameter på ungefär en meter:
Sirius 4.8°E
RTR Planeta Baltia 11900 V
Russia Today 11996 H
5 Kanal (Ukraina) 11766 H
Inter+ (Ukraina) 12073 H
Belsat 12380 H
Hotbird 13.0°E
Pervyj kanal Europa 12577 H
Vesti 11034 V
RTR Planeta 11034 V
Russia Today 10971 H
Mer detaljerad information om okodade ryska satellitkanaler på Lyngsat.
Den fina internetradion jag nämnde finns på hifiklubben.se. Men oftast är det mer bekvämt med podcaster som man kan lyssna på när och var man vill.
När jag pratade om podcaster nämnde jag Apples iTunes, ett bra gratisprogram som man bland annat kan använda för att prenumerera på podcaster, och som finns även för Windows. Den kan man hämta här:
RSS-läsaren FeedDemon lär också fungera bra för podcaster, men själv har jag inte prövat den, eftersom den bara verkar finnas för Windows.
Jag nämnde också Echo Moskvys utmärkta sida där man kan hämta dagens populäraste intervjuprogram. Sidan finns här:
Själv lyssnar jag regelbundet på Svobodas Vremja Svobody på morgonarna och Bolsjoe Echo på eftermiddagarna, samt Sut sobytij och Vlast på helgerna. Därutöver är Osoboe mnenie ofta intressant.
Ett bra sätt att hålla reda på många olika bloggar är att prenumerera på RSS-flöden. Det kan man göra på olika webbtjänster, exempelvis Google Reader
Själv tycker jag att det är smidigare och snabbare att använda en RSS-läsare, ett program man installerar på sin dator. Flera olika varianter finns att hämta här:
Vilka flöden är det lönt att prenumerera på? Ja, inte vanliga nyhetssajter, sådana läser man smidigare direkt på sajten. Framför allt är RSS-flöden bra för att hålla reda på bloggar och andra webbplatser som inte uppdateras oftare än någon eller några gånger per dag.
Några intressanta bloggar:
Robert Amsterdam
Sean’s Russia blog
Moscow through brown eyes
Global Voices
Window on Eurasia
Владимир Варфоломеев
войнодел
Борис Немцов
Владимир Милов
Антон Носик
Никита Белых (Väldigt tyst sedan han blev guvernör, dock.)
Андрей Илларионов
Подмосковник
Евгения Албац
Евгений Гришковец (Inga nyheter eller politik, men ovanligt läsvärt.)
Олег Панфилов
Виктор Шендерович
Элла Панеях
Så pratade jag om nyhetssökning på Google och Yandex:
news.google.com
news.yandex.ru
För att kunna söka på ryska räcker det inte att kunna ryska, man måste också kunna skriva på ryska på ett smidigt sätt. Efter att ha tampats med det vanliga ryska tangentbordslayouten i några år kom jag fram till att det åtminstone för mig är betydligt bekvämare att använda ett tangentbord som liknar det finsk-svenska som jag är van vid.
Efter visst letande hittade jag en bra layout som jag nu använt i många år. I Mac finns från och med Mac OS X 10.4 en liknande layout färdigt inbyggd, det är bara att gå in på Systeminställningar -> Internationellt -> Indatameny och kryssa “Rysk – fonetisk”. Ett bekvämt sätt att växla mellan olika tangentbordslayouter är kortkommandot alt-äpple-mellanslag.
För Windows finns många lösningar, en som jag själv använt med framgång kan man hitta på webbplatsen Шведская пальма:
Jag nämnde också ryska Livejournals topplistor som är ett sätt att hålla reda på vad det snackas om.
www.livejournal.ru/ratings
www.livejournal.ru/themes
Fast där finns givetvis också en massa skräp. Just nu är det exempelvis en diskussion om en buss i stringtrosor som ligger högst.
