Ryskt och oryskt i Bulgarien

Esperanto

En av 25 bulgarer beredd att sälja sin röstNär jag första gången tänkte att det skulle vara intressant att besöka Bulgarien kallades landet ibland för den sextonde sovjetrepubliken. Nu, när resan till slut blev av, är det gamla sovjetiska semesterparadiset i stället EU:s fattigaste och nyaste medlemsland, tillsammans med grannen Rumänien som dock aldrig var lika bra kompis med Moskva som Bulgarien var.

Som gammal slavist hade jag visst grepp om hur det bulgariska språket skiljer sig från de andra slaviska språken: ingen kasusböjning, däremot har orden bestämd form med efterställd artikel, precis som på svenska. Mycket exotiskt, för att vara ett slaviskt språk. Men också något som visade sig vara väldigt praktiskt, eftersom ett fåtal prepositioner är mycket lättare att lära sig än ett antal helt nya böjningsmönster för substantiv.

Inför resan bläddrade jag lite förstrött i en engelskspråkig lärobok i bulgariska. Orden i de första korta vardagsdialogerna var ganska fjärran från motsvarande ryska ord. Hade jag haft en lärobok på ryska hade jag nog varit bättre förberedd på de många slående likheterna mellan ryska och bulgariska framför allt när det gäller stora delar av ordförrådet.

Краве млякоRedan under bussresan från flygplaten märkte jag till min förvåning att jag med hjälp av mina kunskaper i ryska kunde läsa och förstå de flesta reklamskyltarna och valannonserna vid vägkanten. Men inte nog med det. Ett par timmars pluggande av rudimentär bulgarisk grammatik och några vanliga ord räckte för att förstå rubrikerna i en dagstidning. Efter ett par dagars lågintensiv träning (mesta tiden gick till sol, bad och annan läsning) kunde jag läsa inte bara rubrikerna, utan också de flesta artiklarna med behållning, förutsatt att innehållet var intressant nog för att hålla ångan uppe. Mycket roligare än att lösa korsord, dessutom. (Men jag har alltid varit dålig på korsord.)

Хляб на всяка трапезаDet märkliga är att bulgariskan och ryskan egentligen ligger ganska långt från varandra i de slaviska språkens släktträd. Exempelvis den polska grammatiken ligger betydligt närmare den ryska – men där skiljer ordförråden sig markant. Även de med ryskan mycket närbesläktade språken ukrainska och vitryska skiljer sig mycket från ryskan just när det gäller ordförrådet.

Förklaringen är enkel, när man väl kommer på den: det ukrainska och vitryska ordförrådet grundar sig till stor del på ord som visserligen finns även i ryskan, men som där betraktas som provinsiella, dialektala, föråldrade eller tillhörande ett lägre stilregister.

Det moderna ryska normspråket har i stället för dessa provinsiella ord, och för att utvidga ordförrådet, lånat in stora mängder ord från kyrkoslaviskan, precis som västeuropeiska (och västslaviska) språk lånat in ord från latin. Och ett annat ord för fornkyrkoslaviska är… fornbulgariska.

Vivdanĝero en la bulgaraDet moderna bulgariska skriftpråket har också givetvis starkt påverkats av kyrkoslaviskan. Men inte nog med det. När det bulgariska språket på 1800-talet skulle rensas från turkiska ord lånade de bulgariska språkvårdarna in massvis med ord från ryskan. Inflödet av ryska ord fortsatte också under 1900-talet, kanske speciellt efter andra världskriget när det skulle byggas socialism av sovjetiskt snitt också i Bulgrien.

Resultatet av denna språkliga korsbefruktning under flera århundraden är att jag nu kan läsa en bulgarisk tidning. Det är bara att tacka och ta emot. Till och med bokstäverna är exakt likadana, förutom att в och к (v och k) ser lite märkliga ut i vissa bulgariska typsnitt.

Däremot fattar man inte mycket när folk snackar. Och det finns en del riktigt kluriga falska vänner bland vanliga bulgariska ord. Adjektivet хранителен har exempelvis inte att göra med väktare som man skulle kunna tro, utan livsmedel. Och направо betyder inte till höger, utan rakt fram. Så akta er om ni frågar efter vägen i Bulgarien.

PS: För den som vill läsa mer initierat om Bulgarien rekommenderar jag Håkan Åbergs blogg.

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

12 svar på ”Ryskt och oryskt i Bulgarien”

Hade en liknande upplevelse när jag var i Montenegro förra sommaren. Trots att jag långt ifrån talar god polska så upptäckte jag att man kunde göra sig förstådd med polska där – långt mycket bättre än med engelska i många fall.

Men lustigt finns exakt samma falska vänpar som i ryska/bulgariska; vi blev ordentligt vilseledda när vi frågade efter vägen och fick beskrivningen prawo i prawo vilket på polska är höger och höger men som på montenegrinska är rakt fram genom två korsningar. Det tog oss lång tid att hitta rätt igen.

Då kan man ju undra vad “till höger” heter på serbiska. Eller kallas det för “montenegrinska” nu? På bulgariska heter det надясна. “Höger hand” heter дясна ръка.

Jodå Kalle: “höger” på serbiska heter “desno”, ungefär som på bulgariska. “Vänster” heter dock som på de flesta andra slaviska språk “levo” på serbiska.

Således “desna ruka” = högerhanden, “leva ruka” = vänsterhanden.

Det kära barn som en gång kallades för “serbokroatiska” har nu många namn: serbiska, kroatiska, bosniska och montenegrinska. Jag vill nog fortfarande hävda att det i grund och botten är samma språk, med een rad variationer, men kroatiskan har kraftigt separerat från de andra sedan början av 1990-talet genom “etnisk utrensning” av mängder av ord av turkisk etc härkomst (som det kryllar av i serbiskan) och genom att ersätta dem med nyuppfunna ord och termer, baserade ofta på kroatiska dialekter.

Litet som när nynorska skapades som motvikt till den “danskinfluerade” standadsnorskan (dvs bokmål).

Fascinerade sak detta, som fortfarande väcker starka känslor, inte minst hos många serber som absolut inte kan acceptera att det finns någonting som heter “bosniska” än mindre “montenegrinska”: detta är nu det officiella språket i Montenegro enligt den konstitution man antog för två år sedan efter en ytterst uppslitande debatt om just vad språket skall kallas.

En av mina favoritshistorier är från krigsförbrytardomstolen i Haag där en rättegång pågick. En bekant besökte domstolen och fanns att simultantolkning skedde till en lång rad språk (engelska, franska etc). På kanal 6 stod det kroatiska, på kanal 7 bosniska och på kanal 8 serbiska. Min i slaviska språk kunnige bekant lyssnade igenom översättningarna och fann att det var exakt samma röst på kanal 6,7 och 8….

Ha ha, det var ju en elegant lösning, med egen kanal för varje språk…

Svenska myndigheter brukar ju tala om språket BKS, kanske får det nu byta namn till BKMS om även montenegrinska är ett eget språk. Exempelvis på Skolverkets hemsida betraktas BK(M)S som ett språk med tre namn.

http://www.skolverket.se/inflytande

Ganska intressant förresten att inget av de officiella minoritetsspråken är med. Där är ju tornedalsfinska/meänkieli erkänt som ett eget språk, skilt från riksfinska.

Vad står på skylten? “Varning, farligt för magen”?

Varnar de ungerska myndigheterna för dålig och härsken mat? ;-)

Ungerska är det ju inte direkt.

Även på ryska har ordet живот haft betydelsen “liv”. I Dals ordbok är det forfarande första betydelsen:

ЖИВОТ
м. жизнь человека и животного; что есть в твари живое, оживляющее плоть, образующее земную жизнь. || собират. все живое, все, что живет, дышит. Лишиться живота, умереть; лишить кого живота, извести или убить. Живот вечный, вечная жизнь. || Утроба, брюхо, третья большая полость человека и подобно ему устроенных животных, от груди (от гусаковой перепонки, (diaphragma) до таза; в животе: желудок, кишки, печень, селезенка, все вообще орудия пищеварения.

Живот/а lär vara bestämd form på bulgariska, genitiv finns ju inte. Alltså: “Fara för livet”.

jo jag vet… Men skylten är väl från ungern? Varningsskyltar i Ryssland brukar inte heller skriva just på det sättet.

Nej, skylten är från Bulgarien, och den är på bulgariska. “Livsfara” på ungerska är “Életveszély”. Inte så likt.

äsh, bulgarien schmulgarien liksom ;-) . Måste ha varit förvirrad när jag kommenterade senast här!

Jo precis – Живота (Животът om det är subjekt) – är livet på svenska. Den bestämda artikeln är alltid en källa för förvirring för de som endast kan t.ex ryska.

Nominalsystemet är förhållandevis enkelt i bulgariskan. Men det får man igen med råge i verbsystemet med 9 tempus plus ytterligare ett modus, narrativ. Lägg på det verbaspekterna. Att lära sig bulgariska blir man aldrig riktigt färdig med.

Ja, jag märkte att det finns en massa verbformer. Men dem som förekommer i tidningstext lyckades jag förstå utifrån sammanhanget. Det blir nog inte att jag försöker lära mig bulgariska aktivt, men lyckades i alla fall köpa en stor rysk-bulgarisk ordbok från 1966 på gatan i Sozopol. Den enda bokhandel jag hittade i Burgas hade bara en miniordbok.

Stängt för kommentering.