Alla blev tagna på sängen när krig i helgen bröt ut mellan Georgien och Ryssland.
Ändå hade tecknen funnits där i flera månader: En ständig militär uppbyggnad och allt hätskare retorik på båda sidor. Ryskt attackflyg över Georgien och obemannade georgiska spaningsplan över Abchazien. Internationella delegationer som försökte utreda de olika incidenterna och utan framgång försökte få parterna att tala med varandra.
I början av sin karriär gjorde Georgiens president Micheil Saakasjvili sitt bästa för att komma till tals med Vladimir Putin. Den storväxte georgiern funderade på hur man skulle komma till förhandlingsbordet snabbt, så att den ryske ledaren inte skulle känna sig i psykologiskt underläge på grund av sin mindre imponerande längd.
Ingenting hjälpte. I Vladimir Putins ögon var Saakasjvili en amerikansk knähund, ännu en produkt av ett fientligt maktövertagande finansierat med utländska pengar.
Förhållandet mellan länderna blev bara sämre, snart var det till och med förbjudet att importera georgiskt mineralvatten till Ryssland. Farligt för hälsan, precis som det georgiska vinet som också förbjöds av ryska hälsovårdsmyndigheter.
Eldväxlingen mellan georgier och osseter har pågått sporadiskt i över femton år, därför är det knappast meningsfullt att försöka utreda vem som började. Men den som nu tog till storsläggan var Micheil Saakasjvili.
En operation för att återställa den konstitutionella ordningen, hette det. Precis som Putins egen lilla operation i utbrytarrepubliken Tjetjenien för några år sedan.
Vladimir Putin var likblek när han fått beskedet på OS i Peking, säger ryska journalister som var i närheten. Men han fick också ett gyllene tillfälle att visa beslutsamhet, hämnas USA:s förhatliga agerande i Kosovo och Irak, och att bli populär med ett litet, segerrikt krig.
Alternativet hade varit att inte göra någonting. Då hade hans omsorgsfullt utarbetade ryska stormaktsretorik havererat. Alltså fanns det inget alternativ.
Vladimir Putin var den stygge polisen. Nu har den snälle polisen Dmitrij Medvedev satt stopp för skjutandet – förhoppningsvis. Kriget i Georgien har stärkt de krafter som tjänar på att vrida Rysslands kurs mot ännu mer stormaktsnostalgi och nationalism. Kriget har fått ett enormt folkligt stöd i Ryssland.
9 svar på ”Vad var det som hände?”
Jag hoppas du är ironisk när du beskriver Putins operation i Tjetjenien som “liten”. “För några år sedan” ger också ett något missvisande intryck av att den var snabbt avklarad. I själva verket var det ett mycket blodigt och segdraget krig som det är tveksamt om man ens kan säga att det är över ännu.
Intressant förresten att analysera Putin-Medvedev-samspelet med “good cop, bad cop”-mallen. Det obehagliga är ju dock att den som har ryska folkets stöd är den som är bad cop.
För övrigt anser jag:
*Att Georgien begick ett grovt brott när man med militärt våld (som av allt att döma i hög grad drabbade civila) försökte ta tillbaka Sydossetien, (på samma sätt som Ryssland begått grova brott när man kuvat Tjetjenien med militärt våld, och Serbien begick grova brott i samband med att man försökte kuva Kosovo militärt). Och detta trots att jag är övertygad om att georgierna provocerades enormt mycket från ossetiskt och ryskt håll innan man beslöt sig för det fullskaliga anfallet.
*Att Rysslands beslut att stoppa Georgiens planer med militära medel är fullt förståeligt, även om jag tycker att man borde gjort seriösare försök till diplomatiska påtryckningar, och försökt med ultimatum, innan man tog till våld. Och detta trots att Sydossetien formellt tillhör Georgien.
*Att Ryssland begått grova brott när man bombat georgiska mål inne i Georgien (utanför Sydossetien) – förutom då t.ex. artilleriställningar och militärflygplatser som deltagit aktivt i blixtkriget – och Abchazien och när man skickat in trupp på georgiskt och abchaziskt territorium.
*Att utdelningen av ryska pass till ossetierna i Sydossetien och abchaserna Abchazien i huvudsak bör ses som en humanitär åtgärd i de fall det var enda sättet för dessa människor att kunna resa. Däremot anser jag inte att förekomsten av ryska medborgare i sig på något sätt rättfärdigar en militär intervention i ett annat land (oavsett om de så utgjorde 100% inom ett visst de-facto självstyrande delområde).
*Att Sydossetien bör delas i en del där det bor osseter som får fullt självstyre och en del (i huvudsak de av georgier befolkade områdena) som införlivas helt i Georgien. Jag inser att gränsdragningsproblematiken skulle bli svår och ta lång tid att lösa, men när två folk hatar varandra är delning den enda rimliga lösningen. Tills gränsfrågan med internationell medling kan lösas bör FN-trupp säkerställa vapenvilan.
*Att Nordossetien också bör ges möjlighet till fullt självstyre om de önskar (demokratisk folkomröstning) så att en förenad självstyrande ossetisk stat möjliggörs.
*Att Abchazien på samma sätt bör delas i en mindre abchazisk del som ges fullt självstyre och en större georgisk del som kan återförenas med Georgien. Även här blir naturligtvis gränsdragningsproblematiken mycket svår, men hellre det än krig eller återgång till status quo med hundratusentals fördrivna georgier. FN-trupp säkerställer vapenvilan tills man nått en delning.
*Att tjetjenerna (och andra folkslag inom Ryssland som eventuellt vill det) bör ges möjlighet till fullt självstyre. (Samma möjlighet bör för övrigt naturligtvis även t.ex. kurder, tibetaner, uigurer, basker och quebecier ges om de så önskar.)
*Att vissa av serber befolkade delar av Kosovo bör återinförlivas i Serbien.
*Att den demokratiska omvärlden, med EU i spetsen bör finansiera omfattande återuppbyggnads- och hjälpprogram (i stil med Marshallhjälpen) för att ge de ovan nämnda små nya länderna en vettig chans att bli väl fungerande demokratiska stater med en positiv ekonomisk utveckling.
Jag trodde det var uppenbart att jag var ironisk. Men ironi är en svår gren, jag kanske borde varit tydligare.
En delning av Sydossetien kanske är det enda rimliga, men detta rimliga lär ingendera sida gå med på.
Det vi framför allt behöver just nu är att internationella observatörer och journalister får tillgång till hela Sydossetien och kan se vad som händer där. Jag misstänker att invånarna i de georgiska byarna längs vägen mellan Tschinvali och tunneln till Ryssland inte har det så roligt just nu, om de är kvar.
Här är en bra karta över georgiska och ossetiska byar i Sydossetien.
Här är en annan bra karta som visar var georgiska och ryska “fredsbevarande” trupper befann sig före helgens begivenheter.
Nej, vi kan nog utgå ifrån att alla georgier som kunnat har flytt Sydossetien och att deras byar blivit mycket illa åtgångna. Enligt uppgifter idag har ju även byar utanför Sydossetien plundrats och bränts av osseter och ryssar.
Måste för övrigt uttrycka min förvåning och oro över den otroligt vinklade (till Georgiens fördel) krigsrapportering som en majoritet av västmedierna (inte minst de amerikanska) ägnat sig åt de senaste dagarna. Den amerikanska artikeln under Aktuella frågor i Sydsvenskan igår (onsdag) var ett ganska typiskt exempel:
*Georgien påstås ha litat “på sin strategi att successivt vinna kontroll över Sydossetien med mjuk makt”. Eh…, varför anföll man då med tungt artilleri och bombflyg i vad som av allt att döma var ett försök att ta tillbaka Sydossetien med ett blixtkrig?
*Ryssland beskylls för att ha startat kriget och man gör en särskild poäng av att det skedde samtidigt som invigningen av OS ägde rum. Eh…, men det råder väl knappast någon tvekan om att det var georgierna som var först med de fullskaliga krigshandlingarna (även om de förmodligen provocerades) och valde den ur olympisk synvinkel olämpliga tidpunkten för detta?
*När slutligen västvärlden uppmanas att “göra en rejäl insats för att återuppbygga Tbilisi” börjar jag till och med tro att det handlar om en freudiansk felskrivning. Att Tbilisi skulle ha förstörts har väl inte ens Saakasjvili hävdat? Amerikanerna måste väl ha tänkt skriva “Tschinvali”, men halkat på tangenterna (om det nu inte är översättaren som gjort ett misstag).
Den här typen av i mina ögon medveten desinformation i vad som borde vara fria medier i demokratiska länder tror jag inte gynnar varken Georgien eller den demokratiska utvecklingen i Ryssland. Vanliga ryssar får ju intrycket av att det även i demokratiska länderär är normalt med desinformation och propaganda i medierna, och den logiska slutsatsen blir ju att mediesituationen i Ryssland inte skiljer sig nämnvärt från den i Väst.
Ärligare, och förmodligen bättre för demokratins sak i österled vore att rikta kritik även mot Georgien.
En orelaterad fotnot: På torget i Gori som synts mycket i medierna de senaste dagarna finns förutom en jättestaty av Stalin (världens kanske enda kvarvarande sådan) även mycket stora reklamskyltar för de svenska företagen Sony Ericsson och Volvo, (jag var själv där för drygt tre månader sedan) vilka också har kunnat skymtas i olika nyhetsinslag. Inte helt lyckat kanske att förknippas med Stalin och krigsförbrytelser…
Jag blir mycket förvånad över när man försöker jämföra Tjetjenienkriget med situationen i Georgien. Det är två helt olika olika saker.
Fakta: Ossetiakriget. Kriget startades den 7 augusti. Det var Georgien som anföll Ossetia och inte tvärtom.
Tjetjenkriget. Det var Dagestan som är Rysslands territorium som anföls av tjetjenska rebeller. Dvs det var tjetenerna som anföll Ryssland och inte tvärtom. Det är väl Rysslands skyldighet att skydda sitt territorium när någon anfaller det eller hur-
Här kommer fakta från Wikipedia
Invasion of Dagestan (1999)
From Wikipedia, the free encyclopedia
The Invasion of Dagestan,[3] also known as the War in Dagestan[4] and Dagestan War,[5] began when the Chechnya-based Islamic International Peacekeeping Brigade (IIPB) Islamist militia led by warlords Shamil Basayev and Ibn al-Khattab invaded the neighbouring Russian republic of Dagestan, on August 7, 1999…
Tack Amanda för din förtydligande.
Det är nästan absurd att se hur okunniga västerlänningar i synnerhet journalisterna är angånde Rysslands historia, för aatt inte tala om befolkningen i Sverige.
Tacka för denna ignorans era politiker och deras ideologi och svenska medians vinklade journalistik.
Ryssland behöver inte lära up er historia. Där får ni klara er själva. Ni verkar ändå att ha mycket att hämta.
Hej,
Vill bara säga att amanda ovan är någon annan Amanda än mig.
Det är klart att man kan göra en lista med två hundra skillnader mellan två olika krig, just för att de är två olika krig.
Men de som jämför tjetjenien och ossietien försöker inte bevisa det som de som påstår att de har fel påstår att de försöker bevisa… hm.
Tjetenien är ryskt territorium som försökte göra sig fritt från Ryssland. Ossetien är georgiskt territorium som försökte göra sig fritt från Georgien. Ryssland hanterade konflikten dåligt i Tjetjenien, genom att ekonomiskt isolera och låta landet försjunka i anarki. Sedan tog man till militärt övervåld. Ossetien har också missskötts, och det är väl både Rysslands och Georgiens fel. Men Georgien tog till militärt övervåld då de började artilleribeskjuta.
I båda faller är det ganska kört att tala om vem som “började”, I båda fallen fanns beväpnade agressiva separatister och osmidig centralmakt, i båda faller småpangades det ganska mycket innan det tunga artilleriet sattes in.
Jag tycker verkligen inte att den Amanda som kommenterade ovan klargjorde något när hon säger attt “Tjetjenien anföll Dagestan som är ryskt territorium.” Det är bara förvirrande, verkligen inte klargörande.
Amanda Lövkvist
“Erik (RU)”>> Som jag skrev till ditt andra alias (“Daniel”) i annan kommentar är det patetiskt att hävda att andra är okunniga, utan att komma med några exempel eller egna argument, bara för att man själv råkar vara av en annan åsikt.
Du är välkommen att framföra argument för din åsikt om du har sådana. Det vore också intressant att veta vilken “ideologi” hos svenska politiker det är du syftar på.