Åtta år i skuggan av Pussy Riot

I förrgår fyllde den ryska oppositionsaktivisten Taisia Osipova 28 år. I går dömdes hon till åtta år i fängelse. Hon har redan suttit bakom galler i nästan två år och bara fått träffa sin sexåriga dotter Katrina en enda gång.

I november 2010 stormade polisen Taisia Osipovas lägenhet i Smolensk, 35 mil sydväst om Moskva, och hittade fem påsar med vitt pulver och en märkt femhundrarubelssedel i en byrålåda med Katrinas kläder. Det hela är ett typexempel på varför ryska politiska processer inte brukar bli stora nyheter i väst.

Fallet med performancegruppen Pussy Riot blev ett undantag, eftersom det för betraktare i väst var uppenbart att två år i fängelse för några danssteg på en altartrappa inte är ett rimligt straff. Den absurda teatern i rättssalen, där kyrkvaktmästaren talade om det djupa trauma som dansstegen åsamkat honom, gjorde det glasklart för de flesta att det låg något annat bakom den hårda domen.

Pussy Riot var ett undantag också därför att medlemmarna i gruppen dömdes för en gärning som de faktiskt hade begått – i alla fall två av dem, Nadezjda Tolokonnikova och Maria Aljochina. Den tredje, Jekaterina Samusevitj, stoppades redan vid ingången till kyrkan, eftersom hon hade en gitarr med sig. Ändå dömdes hon lika hårt som de andra två, som medlem i en ”brottslig sammansvärjning”.

De flesta rättegångar mot politiska aktivister i Ryssland är betydligt svårare att göra svarta rubriker av, eftersom brotten aktivisterna anklagas för som regel inte har något med politik att göra – och ofta aldrig har ägt rum.

Taisia Osipova dömdes för innehav och försäljning av narkotika. Det är givetvis omöjligt att hundraprocentigt slå fast att hon är oskyldig – det är precis det som är meningen: att misstänkliggöra enskilda oppositionella och därmed alla regimmotståndare. Men mycket talar för att det inte var Taisia Osipova själv som placerade påsarna med vitt pulver i byrålådan.

De två personer som hävdar att de köpt narkotika av henne är själva aktiva i Kremlstyrda ungdomsorganisationer. Dagarna före husrannsakan fick en bekant till Osipova flera gånger besök av civilklädda poliser som försökte tvinga henne att ta med sig vitt pulver och pengar till Osipovas lägenhet.

Under husrannsakan hotade polisen Osipova med att hon inte skulle få se sin dotter växa upp om hon inte hjälpte polisen att sätta dit sin man, en känd anarkist. När hon vägrade hittades det vita pulvret.

I december dömdes Taisia Osipova till tio år i fängelse. Hon överklagade, och under den nya rättegången sade ett vittne att det var någon av de ansvariga för husrannsakan som hade lagt det vita pulvret i byrån. Trots det dömdes Osipova alltså i går till åtta år i fängelse.

En del oppositionella menar att domen egentligen är straffet för hennes tilltag för några år sedan, när hon kastade en blomsterbukett i ansiktet på den lokala guvernören. Hur det än är med den saken så är hon bara en i raden av regimkritiker och antikorruptionsaktivister som hamnat bakom galler.

Det mest kända exemplet är juristen Sergej Magnitskij, som avslöjade en omfattande korruptionshärva bland anställda inom skattemyndigheten och åklagarmyndigheten, vägrade att vittna falskt mot sin arbetsgivare, och därför själv burades in, misstänkt för delaktighet i skattebrott.

Magnitskij blev känd eftersom han plågades ihjäl i rannsakningshäktet, och eftersom hans brittiska arbetsgivare drivit en världsomfattande kampanj för att avslöja hans plågoandar. De flesta andra fall får ingen uppmärksamhet i väst, eftersom det är komplicerat och ibland omöjligt att reda ut vad som är den verkliga anledningen till den rättsliga processen. Precis som det var tänkt.

Tre nya fall

1. Aleksej Navalnyj. Jurist och antikorruptionsaktivist. Hotas av tio år i fängelse för förskingring av skog. Inget tyder på att brottet ägt rum, men åtalet drivs aktivt av höga myndighetspersoner. Navalnyjs webbprojekt RosPil använder på ett kreativt sätt crowdsourcing och den ryska statliga upphandlingsdatabasen för att avslöja korruption inom statliga myndigheter. Navalnyj myntade också begreppet ”Svindlarnas och tjuvarnas parti” för maktpartiet Enade Ryssland. Öknamnet spred sig som löpeld på nätet.

2. Maria Baronova. Oppositionsaktivist. Hotas av två år i fängelse. Tillsammans med Aleksej Navalnyj var hon var bland de mest aktiva deltagarna i den gångna vinterns och vårens omfattande protestvåg. Nu är hon en av sammanlagt 16 personer som anklagas för delaktighet i ”massupplopp” vid den stora demonstrationen i Moskva den 6 maj. ”Upploppet” var en våldsam men kortvarig sammandrabbning med polisen vid en avspärrning. Baronova var inte ens närvarande men åtalas för att ha ”organiserat” sammandrabbningen. Andra åtalade hotas av upp till 13 år i fängelse.

3. Suren Gazarjan. Miljöaktivist. Hotas av fem år i fängelse. Har lagt mycken möda på att kartlägga lagstridiga lyxbyggen i naturskyddsområden vid ryska Svartahavskusten. Störst uppmärksamhet har han fått för sina avslöjanden om ett jättelikt, nybyggt palats som uppges tillhöra ett obskyrt bolag på Cypern, men som skyddas av Vladimir Putins vaktstyrka och besöks av Putins lyxbåt. Nu anklagas han för att ”ha hotat vakter utanför palatset till livet”. Enligt vakternas vittnesmål ”viftade han med en sten”.

Sydsvenskan 2012-08-19

Mer på temat

6 kommentarer till “Åtta år i skuggan av Pussy Riot

  1. Utmärkt och viktig artikel!

    I Pussy Riot-fallet verkar det som att stora ansträngningar nu i efterhand görs för att försöka rättfärdiga den hårda domen (åtminstone i de statsstyrda medierna, om det nu inte handlar om medvetna provokationer). Jag syftar på de nedsågade korsen, urinen som skulle hällas i kyrkan i Finland och nu inte minst det oförklarliga dubbelmordet med ”Free Pussy Riot”-klottret på väggen.

    • Jo, mordet är märkligt. Jag ser två alternativ: antingen har en galning triggats av propagandan som målat ut Pussy Riot som satanister, eller så har någon annan målat dit slagordet efteråt. I gårdagens lokalnyheter nämndes inte något klotter, vilket skulle kunna tala för det senare alternativet. Vad tror du?

      http://en.rian.ru/crime/20120830/175516500.html

      • Ja, det är mycket märkligt att det inte rapporterades om det ytterst anmärkningsvärda klottret direkt utan först med en dags fördröjning.

        Å andra sidan är det också lite svårt att föreställa sig att någon (som eventuellt i efterhand beordrat och utfört ditklottringen) kallt skulle räkna med att kunna tysta alla de poliser som först gick in i lägenheten (det bör ju åtminstone ha varit en 3-4 stycken) och rimligtvis måste veta om klottret var där då eller inte. Att någon skulle ha utfört hela dådet som en medveten provokation (a la hussprängningarna i Moskva 1999) är ännu svårare att föreställa sig – och i så fall borde väl offren snarare ha varit öppet kristna än (gissningsvis muslimska) tatarer (av namnen att döma). Nej, jag lutar nog att det handlar om en ensam galning – både när det gäller morden och klottret.

        Å tredje sidan kom dådet väldigt lämpligt för dem som eventuellt vill försöka rättfärdiga Pussy Riot-domen i efterhand (men det gjorde å andra sidan också nedsågningen av korset i Kiev).

        • Ja, förmodligen är det ensam galning, och statsmedierna och statskommentatorerna bara passar på och fortsätter smutskastningen.

Kommentarerna är stängda.