I går var det inte val i Vitryssland

Det går framåt i Vitryssland. Efter förra presidentvalet 2006 greps bara en av oppositionens presidentkandidater. Det var Aleksandr Kozulin, som sedermera dömdes till 5,5 år i fängelse för ”grov huliganism” och för att ha organiserat protestaktioner. President Lukasjenko släppte ut honom efter knappt halva strafftiden för att förbättra relationerna med EU. Det lyckades han bra med.

Denna gång är det lättare att räkna upp de presidentkandidater som dagen efter valet inte sitter bakom lås och bom. Det är Jaroslav Romantjuk, Viktor Teresjtjenko, och, föga förvånande, Aleksandr Lukasjenko själv. Enligt de officiella siffrorna ska han ha fått 79,67% av rösterna. De sju gripna kandidaterna kan i sin tur få upp till 15 års fängelsestraff för försök till statskupp. Enligt de officiella siffrorna fick ingen av dem mer än 2,6% av rösterna.

I verkligheten har Lukasjenko givetvis inte stöd av 80 procent av befolkningen, men det tragiska är, att han med mycket stor sannolik hade vunnit även ett riktigt val. Han kunde ha fått över hälften av rösterna redan i första omgången. De opinionsundersökningar som det oberoende sociologiska institutet NISEPI gjort visar att 44,0% av väljarna två månader före valet tänkte rösta på sittande president. På andra plats i opinionsundersökningen kom författaren Vladimir Nekljajev (vitrysk namnform: Uladzimir Njakljajeu) med 7,7%, och på tredje plats den före detta biträdande utrikesministern och diplomaten Andrej Sannikov (vitrysk namnform: Andrej Sannikau) med 3,0%.

Därför tog NISEPIS grundare Oleg Manajev sig för pannan, när han i tv-kanalen Belsats sändning från en studio i Polen på söndagskvällen fick kommentera fantasisiffror i vallokalundersökningar från okända opinionsinstitut, som hävdade att en stor majoritet av väljarna lagt sina röster på oppositionens kandidater:

Vad är det för institut? Vem har beställt undersökningen? Vad har de för medarbetare i Vitryssland?

Jag gillar när folk inte säger det förväntade, och det gjorde verkligen inte Oleg Manajev. Den regimkritiska satellitkanalen Belsat sänder från Polen, finansieras huvudsakligen ur den polska statsbudgeten, och Oleg Manajev hade förmodligen bjudits in för att kritisera det onekligen raktigenom odemokratiska valet. Men han nöjde sig inte med det, utan kritiserade också de oseriösa opinionsundersökningar som den svaga oppositionen ville använda för att hävda att de egentligen hade vunnit valet.

Oleg Manajev menade att hans siffror visserligen är ett par månader gamla, men att situationen inte kan ha vänts helt upp och ner på så kort tid, utan att eventuella ändringar bara kan handla om några få procentenheter. Han ansåg att Lukasjenko mycket väl kan ha fått 60% av rösterna, eftersom många av hans motståndare hållit sig hemma.

Den unga programledaren höll god min men gjorde sitt bästa för att ändå tvinga Manajev att kommentera de orimliga vallokalsundersökningarna, i stället för att diskutera varför Lukasjenko trots sina diktatoriska metoder stöds av halva befolkningen.

Programledarens ovilja att diskutera det verkliga läget i stället för fantasisiffror är ett bra exempel på hur den vitryska demokratiska oppositionen har marginaliserats till den grad att den ofta verkar leva sitt liv i en annan, parallell värld. I sin lilla värld idkar de oppositionella hårdför intern debatt och sätter krokben för varandra, tills polisen kommer och tar dem en och en. Intrycket stärks av språkförbistringen – medan de oppositionella ofta föredrar att tala vitryska pratar över nittio procent av befolkningen i Vitryssland bara ryska dagligdags. I tv-intervjun pratade Manajev ryska.

Nåväl, men om Lukasjenko nu hade kunnat vinna ett ärligt val, varför fuskar han då? Varför tvingas studenter och statsanställda förhandsrösta så att deras röstsedlar vid behov kan bytas ut mot mer lämpliga, varför blockeras oppositionens webbplatser och mailservrar, varför misshandlas och grips oppositionskandidater, människorättsaktivister och kritiska journalister?

Jo, för att han kan och vill, och för att ingen sätter stopp för honom. Och för att han är mer rädd för den egna befolkningen än för de stora grannarna Ryssland och EU, som han är skicklig på att spela mot varandra, precis som han gör med oppositionspolitikerna. Och för att han inte vill hamna på ett sluttande plan som i slutändan skulle kunna leda till att han inte i lugn och ro kan lämna över makten till sin son för att njuta av sina välförtjänade pensionsdagar. Han har ju ändrat konstitutionen så att han kan bli omvald hur många gånger som helst.

Ett val börjar eller slutar dessutom aldrig med själva omröstningen. Inget val är ärligt utan fri opinionsbildning. Hårt styrda massmedier, en välfungerande repressiv apparat, hårda nypor mot demokratiaktivister, mot frispråkiga journalister och mot allehanda besvärliga sanningssägare är garantin för att ingen stör Lukasjenkos lugn och ro. Det är därför även den samvetsgranna sociologen Oleg Manajevs oberoende opinionsinstitut NISEPI sedan länge är förbjudet i Vitryssland och måste arbeta från grannlandet Litauen. Det är mycket lugnare med ett statligt opinionsinstitut som ger precis de siffror som Lukasjenko vill ha. Får det lov att vara 79,67 procent? Jodå, det låter trevligt och demokratiskt, inte alltför sovjetiskt, som 99,67 procent hade gjort.

Man kan bara beundra modet hos de tiotusentals demonstranter som på söndagskvällen samlades vid isbanan på Oktobertorget i centrala Minsk och tågade till Självständighetstorget för att protestera mot fuskvalet, även om deras krav var ganska orealistiskt: en ny valomgång, nu utan Lukasjenko.

Kravallpolisen höll sig undan när några ungdomar, kanske KGB-provokatörer, krossade glasdörrarna till parlamentsbyggnaden. Andra demonstranter puttade bort dem och försökte skydda parlamentet, men när polisen inte ingrep fortsatte andra att krossa glas. Enligt uppgift ska även några av presidentkandidaterna olovligen ha tagit sig in i parlamentsbyggnaden innan kravallpolisen påbörjade sin brutala motoffensiv och stormade Självständighetstorget med batongerna i högsta hugg.

Stämmer det att oppositionella presidentkandidater tagit sig in i parlamentsbyggnaden genom de uppbrutna dörrarna kommer detta givetvis att användas som en förevändning för att döma dem till långa fängelsestraff. Sju av nio oppositionskandidater är i alla fall nu gripna. En av dem, Vladimir Nekljajev, greps på sjukhusets intensivavdelning där han låg efter att ha blivit brutalt misshandlad på gatan. Männen som bar bort honom på ett lakan vägrade att identifiera sig, men tillhör troligen den vitryska säkerhetstjänsten som fortfarande heter KGB.

Man kan givetvis fråga sig om Lukasjenko inte har gått för långt denna gång. Det blir svårt för EU att tala om demokratiska framsteg i Vitryssland och utveckla relationerna. Men å andra sidan, det gick ju bra att använda den fängslade Oleg Kozulin som förhandlingsbricka i det diplomatiska spelet med väst. Det kanske går ännu bättre med sju presidentkandidater bakom lås och bom? Och surar EU så kan Lukasjenko alltid vända sig till den stora grannen i öst. På den fronten ser det nu ljusare ut än på länge, sedan Ryssland lyft exportullen för olja till Vitryssland.

Jo förresten, även de statliga vitryska medierna rapporterar om händelserna. Två rubriker från regeringstidningens hemsida: Aktiva deltagare i oppositionens aktion i Minsk var berusade arbetslösa och studenter. Det vitryska presidentvalet legitimt utan tvekan – OSS-missionen.

Mer på temat:

13 kommentarer till “I går var det inte val i Vitryssland

  1. Sannikov var inte utrikesminister, han var заместитель министра ИД, dvs. biträndande utrikesminister.
    Om man tittar på filmerna får man intrycket att de som krossar dörrarna tillhör demonstranterna, men det är svårt att veta. Sannikov gick inte in utan möttes av barrikader. Efter att han försökt tala till spetsnaz-trupperna där inne stormade dessa ut.
    Här finns en bra redogörelse från Kommersant:
    http://www.kommersant.ru/doc.aspx?DocsID=1561403

    • Tack, rättade Sannikovs titel. Det finns lite olika redogörelser om vad som hände vid glasdörrarna, men av ingen av de filmer som jag sett framgår det att Sannikov eller någon annan av presidentkandidaterna skulle ha gått in. Dock cirkulerar sådana påståenden – och mycket annan desinformation – på nätet just nu.

  2. skrämmande värre banditstat får man leta efter möjligt vis nordkorea. hur länge skall eu frantisera med lukatjenko. har usa några förbindelser med vitryssland? luka och co är ingenting annat än diktaturens kreatur för att citera olof palme.

  3. ”Jo, för att han kan och vill, och för att ingen sätter stopp för honom. Och för att han är mer rädd för den egna befolkningen än för de stora grannarna Ryssland och EU, som han är skicklig på att spela mot varandra, precis som han gör med oppositionspolitikerna. Och för att han inte vill hamna på ett sluttande plan som i slutändan skulle kunna leda till att han inte i lugn och ro kan lämna över makten till sin son för att njuta av sina välförtjänade pensionsdagar. Han har ju ändrat konstitutionen så att han kan bli omvald hur många gånger som helst.”

    Lite frågor: Vad menar du när du säger det här? Har han inte redan glidit ganska långt ned på det sluttande planet? Han är väl i alla fall inte rasist? Tror du att han kan glida längre ned på det sluttande planet, så att han blir en Stalin eller en Pol Pot och tar till Genocide på den egna befolkningen? Som jag ser det så är det att han kan spela ut oppositionen mot varandra en garant för att han inte blir en Pol Pot, men den dagen han inte längre kan det kommer han att glida längre ned på det sluttande planet. Jag tror därför att han sitter ganska säkert i dagsläget. Att han skulle invänta pensionen tror jag inte på!

    Roger Klang

  4. Djupt tragiskt att det vitryska folket återigen kuvats med våld. Det faktum att så många som tiotusentals Minsk-bor vågade protestera (i förhållande till folkmängden är det mångdubbelt fler än vid någon protestdemonstration i Moskva de senaste två decennierna) trots den brutala vitryska regimens övervåld mot demonstranter antyder att en mycket stor del av vitryssarna desperat längtar efter förändring.

    För övrigt anser jag det mycket osannolikt att några presidentkandidater (eller några andra heller för den delen) tog sig in i regeringsbyggnaden eftersom vi inte har sett några som helst bilder på det trots den stora mängd journalister som uppenbarligen stod alldeles vid dörrarna. En del bilder har ju också antytt att byggnaden var tungt barrikaderad och fylld med kravallpolis. Jag anser det däremot ganska sannolikt att provokatörer från säkerhetsstyrkora varit åtminstone inspiratörer till sönderslagandet av glasdörrarna på samma sätt som mycket pekar på att Moskvapolisen hade ”sina killar” som var med och drev på kravallerna vid Manezj-torget i Moskva nyligen. ( http://www.youtube.com/watch?v=Tmf3Fvex5qM http://berillii.livejournal.com/1638217.html ) Att ett stort antal civilklädda poliser deltog i nedslagandet av protesterna i Minsk står hursomhelst bortom tvivel.

    Slutligen vill jag bara passa på att påpeka att medan vi förfasar oss över ”Europas sista diktatur” ska vi inte glömma att dagens Ryssland inte är mycket bättre, och att Putin bara är en snäppet mänskligare sida av samma mynt som Lukasjenka. I Belarus tycks informationsblockaderna vara mer omfattande och mindre hänsyn tycks visas journalister och kända oppositionsföreträdare när polisen går till attack – men konceptet är detsamma i Ryssland – varjehanda utmaning av makten, även i form av fredliga demonstrationer, trycks ned med våld, hot och arresteringar.

  5. Pingback: Martin Uggla om regimens metoder « Lindrig huliganism

  6. Pingback: Europas sista diktatur « Från huvudstad till världsstad

  7. Pingback: Kommer Belarus att ha några vänner kvar imorgon? | Smilesuss

Kommentarerna är stängda.