i På svenska

Huggsexa om gaspengarna

Från Malmö är det lika långt till Ukraina som till Sundsvall.

I Sundsvall har Swedbank ett kontor. Det ligger på Storgatan 20. I Ukraina har Swedbank 180 kontor. Huvudkontoret ligger i Kiev, på Kominterngatan 30.

Komintern var organisationen som skulle krossa kapitalet och sprida världsrevolutionen till alla länder. Nu är bara gatan kvar, och här har världskapitalismen flyttat in.

Nyss gick det bra. Swedbank lånade glatt ut tjugo miljarder kronor i Europas näst största land. Ryssland är störst.

Så kom krisen och Ukrainas ekonomi blev ett svart hål. Metallindustrin har avstannat, eftersom ingen längre behöver metall. Kolgruvorna stänger, eftersom metallindustrin inte längre behöver kol. Fyra miljoner ukrainare har förlorat jobbet. Till och med ambulanserna i Kiev har fått minskade bensinransoner och ambulansläkarna har fått 30 procents lönesänkning – kommunen har slut på pengar.

Den ekonomiska krisen var en viktig anledning till att Ryssland vid årsskiftet stängde av gasen till Ukraina – och halva Europa. Det ukrainska statliga gasbolaget Naftogaz kunde inte betala sina räkningar i tid och ville absolut inte gå med på en prishöjning samtidigt som priset på Ukrainas viktigaste exportvaror rasade.

Men krisen var bara en del i förklaringen. Till mycket stor del handlade bråket om att politikerna i Ukraina inte kunde komma överens om hur gaspengarna skulle delas.

De idealistiska illusionerna från den orangea revolutionen för fyra år sedan är bortblåsta sedan länge, säger Ukrainakännaren Niklas Bernsand vid Lunds Universitet.

– Politiken har tagits över av ett antal konkurrerande snäva ekonomiska särintressen. Den politiska situationen i Ukraina är instabil på grund av konkurrensen mellan och inom de affärsintressen som ligger bakom de tre dominerande fraktionerna.

Huvudaktörerna i det ukrainska triangeldramat är dels den orangea revolutionens vinnare, presidenten Viktor Jusjtjenko och premiärministern Julia Tymosjenko, dels revolutionens förlorare Viktor Janukovytj.

Alla tre anklagar varandra för storskalig korruption och sannolikt har alla rätt.

President Jusjtjenko har nära kontakter med företaget RosUkrEnergo som tjänat enorma pengar på gasimporten från Ryssland. I samband med gaskriget lyckades premiärminister Tymosjenko stänga av penningflödet till RosUkrEnergo.

Sedan dess har den hetaste politiska frågan i Ukraina inte varit hur man ska övervinna krisen. Den är i stället vem som äger 11 miljarder kubikmeter gas som finns magasinerad i bergrum vid Ukrainas gräns mot Polen.

När Julia Tymosjenko för drygt ett år sedan utnämnde den stenrike affärsmannen Valeryj Chorosjkovskyj till Ukrainas tullchef hade hon ett vinnande argument: mannen är så rik att han inte behöver stjäla.

När Chorosjkovskyj den 27 januari i år slog fast att den omstridda gasen är lagligt importerad och tillhör RosUkrEnergo fick han omedelbart sparken av Tymosjenko. Hon menar att gasen tillhör det statliga Naftogaz som hon basar över.

Nästa dag utnämnde president Jusjtjenko samme Chorosjkovskyj till vice chef för säkerhetstjänsten SBU.

Förra veckan stormade SBU:s antiterrorenhet huvudkontoret för Naftogaz i Kiev. Tanken var att hitta bevis på att gasen tillhör RosUkrEnergo.

Inga papper hittades. Då gick Chorosjkovskyj ut i tv-kanalen Inter – som han händelsevis äger – och hotade att använda antiterrorenheten mot regeringen om den inte lämnar över dokumenten.

Alla väntar med spänning. Inte minst internationella valutafonden, IMF, som hotat att inte betala ut nästa del av krislånet på 16 miljarder dollar.

Sydsvenskan 2009-03-11

Mer på temat: