Putin tjänar på kuppen i Kazakstan

Den senaste veckans händelseförlopp i Kazakstan handlar om flera parallella processer: spontana protester efter höjda gasolpriser, intern maktkamp bland elitgrupper och rysk inblandning som kan få långtgående konsekvenser.

Tokajev besöker Putin 2019. Foto: Kremlin.ru

Detaljerna kring händelserna i Kazakstan är fortfarande till stor del okända, eftersom landets makthavare kraftigt begränsat kommunikationen och hindrar utländska journalister från att ta sig in i landet, samtidigt som de aktivt sprider ogrundade påståenden om terrorister och utländsk inblandning.

En del vet vi ändå.

1. Spontana protester

Oroligheterna ser ut att ha börjat som spontana protester i västra Kazakstans oljedistrikt kring staden Zjanaozen direkt efter årsskiftet, då priset på gasol släpptes fritt och snabbt fördubblades. Gasol (propan och butan) är en biprodukt av oljeraffinering som i stor utsträckning används som motorgas i västra Kazakstan.

Oljeutvinningen i västra Kazakstan vid Kaspiska havet är viktig för landets ekonomi, men inte mycket av vinsterna kommer lokalbefolkningen till godo. Samtidigt finns det många utländska specialister med höga inkomster i området och livsmedelspriserna är höga. En långvarig strejk av oljearbetare i området slogs till slut ner brutalt i december 2011, med minst elva dödsoffer.

2. Protesterna sprider sig

De följande dagarna spred protesterna sig till ett antal städer, framför allt i västra och södra Kazakstan, däribland till den gamla huvudstaden Almaty, landets största stad. Protesterna var fortfarande i huvudsak fredliga. President Kasim-Zjomart Tokajev utfärdade undantagstillstånd i sydvästra Kazakstan samt Almaty, men meddelade samtidigt att demonstranternas legitima krav kunde diskuteras. Myndigheterna meddelade att priset på gasol skulle halveras.

3. Våldet ökar, polisen försvinner

Den 5 januari meddelade president Tokajev att regeringen avgått. Samtidigt blev protesterna på många håll mer våldsamma, grupper av marodörer började plundra butiker och även vapen delades ut bland upploppsmakarna. På vissa håll försvann polisen från gatorna. Senare samma dag meddelande Tokajev att landets tidigare mångåriga president Nursultan Nazarbajev avgått som ordförande i landets säkerhetsråd och Tokajev själv tagit över även denna viktiga post.

Administrativa byggnader och flygplatsen i Almaty angreps och övertogs tillfälligt av upploppsmakare. Lokalt uppstod skottlossning mellan säkerhetsstyrkor och upploppsmakare, men på många håll även i centrala Almaty lyste säkerhetsstyrkorna med sin frånvaro.

Särskilt uppenbart var detta på flygplatsen i Almaty, där säkerhetsstyrkorna plötsligt drogs tillbaka och flygplatsen stormades av en grupp marodörer som vandaliserade inredningen, tömde några bankomater och sedan lämnade platsen utan att någon ingrep. Flygtrafiken stoppades och internet stängdes av i stora delar av landet. President Tokajev deklarerade undantagstillstånd i hela landet till den 19 januari.

4. Tokajev griper makten

President Kasim-Zjomart Tokajev är en tidigare diplomat som saknade egen maktbas i den kazakiska eliten när hans föregångare Nursultan Nazarbajev efter trettio år vid makten i juni 2019 drog sig tillbaka. Avsaknaden av egen maktbas var troligen en viktig anledning till att Nazarbajev valde just Tokajev som sin efterträdare: Nazarbajev ville se till att han själv, hans familj och närmaste män kunde fortsätta att styra landet även efter att han formellt lämnat presidentämbetet.

Nazarbajev behöll den viktiga posten som ordförande i landets säkerhetsråd, och hans närmaste man Karim Masimov, tidigare mångårig premiärminister, satt kvar som chef för säkerhetstjänsten. I praktiken verkar Masimov ha fortsatt som Nazarbajevs handgångne man och styrt landet bakom ryggen på president Tokajev.

Mycket tyder på att olika politiska krafter bestämde sig för att använda den folkliga protesten för att ändra maktbalansen till sin fördel. Det är uppenbart att polis och säkerhetsstyrkorna i många fall drog sig undan eller till och med ställde sig på demonstranternas sida, men det är oklart om detta skedde eftersom de saknade tydliga order eller om de beordrats att inte gripa in.

Resultatet var att president Tokajev inte längre kunde förlita sig enbart på sina egna säkerhetsstyrkor. På kvällen den 5 januari begärde han därför hjälp från den ryskledda militäralliansen CSTO. De huvudsakligen ryska stödtrupperna började anlända redan nästa dag, och den 8 januari meddelades det att den redan tidigare avsatte Masimov gripits och anklagas för högförräderi.

Därmed verkar Tokajev med Moskvas stöd nu ha befäst sin maktposition, på bekostnad av Nazarbajevs klan. Nazarbajev själv har inte synts i offentligheten sedan slutet av förra året, då han deltog i ett toppmöte i Ryssland. Hans presstalesman har dementerat rykten om att han skulle ha lämnat Kazakstan tillsammans med sina närmaste familjemedlemmar. Presstalesmannen har bekräftat att Nazarbajev ”frivilligt” avgått som ordförande i säkerhetsrådet.

5. Vinnarna är Putin och Lukasjenko

Insatsen i Kazakstan är första gången den något obskyra militäralliansen CSTO agerar i skarpt läge. En förutsättning för beslutet var att en av medlemmarna i alliansen var utsatt för angrepp utifrån, vilket president Tokajev också har hävdat är fallet. Det är oklart om initiativet till insatsen verkligen kom från Tokajev själv – den första som offentligt föreslog att CSTO borde bjudas in var den nu 75-årige kazakiske kosmonauten Toktar Aubakirov som bor i Moskva.

Oavsett vem som kom på idén är det uppenbart att Tokajev och Putin nu har en uppgörelse. Mindre klart är vad Tokajev tvingas betala för hjälpen från Moskva.

Formellt måste CSTO:s beslut att gripa in fattas enhälligt av alla medlemsländer (Armenien, Belarus, Kazakstan, Kirgizistan, Ryssland och Tadzjikistan), men i praktiken har inget av dessa länder möjlighet att gå emot Putins vilja. De andra ländernas deltagande är mest symboliskt, i praktiken handlar det om en rysk militär insats.

Även den ryska insatsen är åtminstone än så länge relativt begränsad – i praktiken verkar det i huvudsak vara reguljära kazakiska förband som har använts för att brutalt återställa ordningen, bland annat genom att utan förvarning skjuta på demonstranter. Genom att visa att han nu har Moskvas stöd har Tokajev uppenbarligen lyckats stärka sitt grepp om de egna säkerhetsstyrkorna.

Den självklara vinnaren är Vladimir Putin, som nu dels har ett nackgrepp på Kazakstans ledare, dels har lyckats etablera sin egen minivariant av Brezjnevdoktrinen. Den andra vinnaren är Aleksandr Lukasjenko, som nu på samma sätt kan luta sig mot CSTO om han skulle känna sig hotad av en folklig resning. Det räcker att säga att upprorsmakarna är inspirerade av onda krafter utomlands och vips är man räddad. Priset för den egna självständigheten blir dock högt.

6. Folket förlorar

Som vanligt är det folket som förlorar. Priset på gasol kanske fryses i ett halvår och regeringen har avgått, men de grundläggande problemen i det kazakiska samhället – korruption, förtryck, brist på yttrandefrihet, ojämlikhet och fattigdom – kommer inte att angripas. Snarare tvärtom. Landet blir mer beroende av Ryssland och president Tokajev har redan lagt skulden för protesterna på ”så kallade fria massmedier”, vilket inte bådar gott. All kritik mot makthavarna kan nu lätt stämplas som stöd till ”terrorister”.


Kazakiska namn: Kazakiskan är ett turkspråk som sedan 1940-talet skrivs med kyrilliska bokstäver. Övergång till latinska bokstäver har diskuterats sedan Sovjetunionens sönderfall, och ett omstritt beslut om ett nytt alfabet fattades 2017. Den senaste varianten av det nya latinska alfabetet godkändes i januari 2021 och ska enligt nu gällande beslut tas i bruk stegvis under åren 2023–2031. Kazakiska namn har av hävd transkriberats till svenska från den ryska varianten: Zjanaozen, Tokajev, Masimov. Enligt det nya latinska alfabetet skrivs dessa namn som följer: Jañaözen, Toqayev, Mäsimov. Kazakisk kyrillisk skrift: Жаңаөзен, Тоқаев, Мәсімов.


Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

Kommentera