Ett förslag man inte kan säga ja till

Att söndra och härska är president Viktor Janukovytjs paradgren. På lördagskvällen gav han två av oppositionsledarna ett lyxigt erbjudande man inte säger nej till. Men de kunde inget annat.

Janukovytj till oppositionsledarna: jag ska göra ett förslag man inte kan säga nej till.
Janukovytj till oppositionsledarna: jag ska göra ett förslag man inte kan säga nej till.

Att söndra och härska är president Viktor Janukovytjs paradgren. På lördagskvällen gav han de två oppositionsledarna Vitalij Klytjko och Arsenij Jatsenjuk ett lyxigt erbjudande man inte säger nej till. Men de kunde inget annat.

Jatsenjuk, som är ledare för den fängslade före detta premiärministern Julia Tymosjenkos parti, fick ett erbjudande om premiärministerposten. Den populäre före detta boxaren Klytjko erbjöds posten som vice premiärminister.

Utspelet var ett mästerligt drag i Janukovytjs politiska spel. Hur Klytjko och Jatsenjuk än gör så förlorar de. Och den tredje oppositionsledaren, nationalistpartiet Svobodas ledare Oleg Tiahnybok, fick inget erbjudande alls.

Tillsammans med de två andra oppositionsföreträdarna hoppas president Janukovytj kunna genomföra de reformer som Ukraina behöver. Det meddelade Janukovytjs talesman efter ett långt möte med oppositionsföreträdarna i presidentens pampiga kontor, bakom kravallpolisens försvarslinje i centrala Kiev, bara några hundra meter från demonstranternas barrikader.

Att lördagens förhandlingar mellan presidenten och de tre oppositionsledarna överhuvudtaget kunde äga rum var ingen självklarhet. Tidigare i veckan hade Vitalij Klytjko vänt på klacken när det blev uppenbart att presidenten själv inte hade tid att träffa honom, utan bara skickade fram sin stabschef.

Skärmavbild 2014-01-26 kl. 14.28.23Lördagens möte kom till stånd efter vädjanden från ledarna för Ukrainas kyrkor, som vill få till stånd en fredlig lösning på den politiska konflikten. Från början var det inte ens helt klart om presidenten själv skulle delta i förhandlingarna, men när mötet inletts publicerades ett foto som visade att även Janukovytj själv var med vid det vita förhandlingsbordet.

Fotot lades ut på presidentens officiella hemsida. Några timmar senare publicerade samma hemsida en lista över presidentens förslag till oppositionen. Förutom den stora nyhetsbomben, erbjudandet om ministerposter till två av oppositionsledarna, innehöll listan följande:

  1. Gripna demonstranter kan släppas på fri fot i väntan på att den rättsliga processen går vidare. Men först måste oppositionsledarna se till att alla demonstranter lämnar Hrusjevskyjgatan och alla olagliga handlingar stoppas.
  2. Demonstranter som misstänks för brott kan få amnesti. Men först måste oppositionsledarna se till att demonstranterna lämnar alla byggnader de ockuperat, i Kiev och i andra delar av Ukraina.
  3. Oppositionens krav om återgång till 2004 års konstitution, som begränsar presidentens makt, kan diskuteras i en arbetsgrupp.
  4. Ändringar i de lagar som antogs av parlamentet den 16 januari 2014 kan diskuteras och genomföras “om politiskt samförstånd finns”.
  5. Centrala valkommissionens sammansättning ska bestämmas proportionerligt enligt parlamentsgruppernas storlek.
  6. Båda sidor är överens om att demonstranter och ordningsmakten stegvis ska lämna Kievs gator och torg.

Dessutom uppges president Janukovytj ha kallat oppositionsledaren Vitalij Klytjko till en offentlig debatt, vilket Klytjko ska ha tackat ja till.

Alla Janukovytjs synbara eftergifter till demonstranterna är bundna till krav om att de först ska dra sig tillbaka från barrikaderna och lämna ockuperade byggnader – något som i det rådande kalla vädret skulle göra det mycket svårt att överhuvudtaget fortsätta med demonstrationerna. Ingen av demonstranterna litar på att Janukovytj gör vad han lovar. Även förtroendet för de tre oppositionsledarna är sargat efter två månaders resultatslösa protester, och de har absolut inte råd att framstå som Janukovytjs springpojkar.

Det var Janukovytjs plötsliga kursändring från EU-avtal till närmare samarbete med Vladimir Putins Ryssland som för två månader sedan ledde till de största demonstrationerna i Ukraina sedan den orangea revolutionen 2004. Det var hans repressiva lagar från den 16 januari som ledde till en plötslig upptrappning och våldsamma sammandrabbningar med polisen.

Foto: Ilja Varlamov, zyalt.livejournal.com
Foto: Ilja Varlamov, zyalt.livejournal.com

Lagarna, som inför hårda straff för otillåtna demonstrationer och kraftigt begränsar yttrandefriheten, klubbades i strid mot gällande procedur. FN:s människorättschef Navi Pillay har uppmanat den ukrainska regeringen att upphäva lagarna. Nu säger Janukovytj att justeringar i lagarna “kan diskuteras”. Också ändringar i konstitutionen för att minska presidentens makt “kan diskuteras i en arbetsgrupp”.

De militanta nationalister som de senaste dagarna stått vid barrikaderna på Hrusjevskyjgatan kommer aldrig att lyda uppmaningar från oppositionsledarna att dra sig tillbaka – de lyder inte någon. Men inte heller den stora majoriteten fredliga demonstranter som samlats på Självständighetstorget kan nöja sig med Janukovytjs förslag.

När de tre oppositionsledarna sent på lördagskvällen talade framför demonstranterna på Självständighetstorget var de därför tydliga med att de inte låtit sig luras av presidenten, och att det inte var aktuellt att acceptera Janukovytjs förslag under nuvarande villkor. Samtidigt ville Arsenij Jatsenjuk, som fått erbjudandet om premiärministerposten, vara tydlig med att oppositionen inte är rädd för att axla ansvaret.

I sitt tal på Självständighetstorget hävdade han först att presidenten faktiskt gått med på två av demonstranternas viktigaste villkor: de gripna ska släppas och en amnesti ska genomföras. Så fortsatte han uppräkningen:

Третя – закони… які були ганебно прийняті не руками, а копитами ганебною провладною більшість 16 січня – мають бути скасовані. І від цієї вимоги ми не відступимось ні за якої умови. Четверте – наші завдання: нова українська влада. Янукович запропонував опозиції очолити уряд. Яка наша відповідь? Чи готові ми взятии цю відповідальність на себе? Ми не боїмось відповідальності за долю країни. Ми приймаємо цю відповідальність, ми готові вести Україну в ЄС, відповідальність, яка передбачає звільнення Юлії Тимошенко, яка передбачає Україну як частину Європи.

Det tredje är lagarna… som skamligt antogs, inte med händerna, utan med hovarna av den skamliga regeringsvänliga majoriteten den 16 januari, de måste annulleras. Och från detta krav backar vi inte på några som helst villkor. Det fjärde är vårt uppdrag: ett nytt ukrainskt styre. Janukovytj föreslog att oppositionen ska leda regeringen. Vad är vårt svar? Är vi beredda att ta ansvaret på oss? Vi räds inte ansvaret för landets öde. Vi axlar ansvaret, vi är beredda att föra Ukraina till EU, ta ansvaret som innebär frisläppande av Julia Tymosjenko, som innebär att Ukraina blir en del av Europa.

Ett ytterligare krav från oppositionen är enligt Jatsenjuk en återgång till 2004 års grundlag, som begränsar presidentens makt. Med andra ord säger oppositionen nej till presidentens nuvarande förslag, men är berett att fortsätta samtalen. Det sade Jatsenjuk ännu tydligare under en presskonferens natten mot söndagen.

Frågan är om Janukovytjs vill förhandla på riktigt – eller om han bara gjorde sitt förslag för att tvinga oppositionsledarna att offentligt säga nej till det. Med tanke på att erbudandet om regeringsposter omedelbart offentliggjordes av presidentens talesmän verkar det sistnämnda mer sannolikt.

Om oppositionsledarna hade tagit emot Janukovytjs sluga erbjudande skulle de ha förlorat det lilla stöd de fortfarande har bland demonstranterna som frusit på Kievs gator i två månader. Om de hade tagit emot erbjudandet skulle de dessutom hänsynslöst spelas mot varandra och dribblas bort av den mästerlige politiske manipulatören Janukovytj.

Tisdagen den 28 januari samlas det ukrainska parlamentet till ett extrainsatt möte. Nu vet ingen vad den “skamliga majoriteten” kan tänkas fatta beslut om – att byta ut regeringen, att avskaffa lagarna från den 16 december, eller tvärtom införa undantagstillstånd. För nu har Janukovytj gett oppositionen ett erbjudande som ser ut som en kompromiss. Oppositionen har sagt nej. Presidenten kan två händerna.

En kortversion av analysen publicerades i Sydsvenskan 2014-01-26

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

11 svar på ”Ett förslag man inte kan säga ja till”

Varför skulle man inte kunna säga “ja” till allt det där? Den västerländska propagandamaskinen maler på med sitt mantra om att Janukovytj “inte gör några eftergifter” och döljer det faktum att “demokraterna” Klitjko och Jatsenjuk (liksom bl.a. Ashton) samarbetar med nynazisterna i Svoboda, vilka ligger bakom huvuddelen av det brutala övervåldet mot polisen.

Du, Kalle, kan inte ha undgått att se allt våld dessa “demonstranter” använder och att det som pågår inte är några “demonstrationer” eller “protester” utan en statskupp. Felet med Janukovytj är att han är för tafatt och ständigt erbjuder en massa kompromisser och eftergifter, istället för att rensa gatorna från terroristgängen och återupprätta lag och ordning. Hela svenska journalistkåren borde skämmas för sin lögnaktiga rapportering, sitt systematiska smutskastande av demokratiskt valde ledare, och för att de så öppet ställer sig på våldsverkare, revolutionsromantikers och extremnationalisters sida i den här konflikten.

Om du inte förstod varför oppositionsledarna har svårt att tacka ja till regeringsposter under de villkor som Janukovytj erbjuder så kan du kanske läsa texten en gång till.

Villkoret var att de skulle riva barrikaderna och sluta ockupera regeringsbyggnader. På vilket sätt är det orimligt? Skall oppositionen (dvs de som förlorade valet) både ha tunga regeringsposter OCH regera med våld på gatorna? Intressant, jag visste inte att det var så demokrati fungerar.

Du kanske ska läsa texten en tredje gång?

Jag skrev alltså att de tre “oppositionsledarna” inte styr över demonstranterna. Vill de behålla något som helst inflytande på skeendet kunde de inte tacka ja till ministerposterna. Jag säger inte att det är bra eller dåligt, det är helt enkelt ett politiskt faktum att förhålla sig till.

Det är mycket riktigt så att Janukovytj vann det hyfsat demokratiska presidentvalet 2010, med 35% av rösterna i första omgången och 49% i andra omgången, mot Julia Tymosjenkos 46%. Det var ett demokratiskt maktskifte, föranlett av de orangea partiernas misslyckande att samarbeta och styra landet på ett vettigt sätt.

Tyvärr har Janukovytj inte använt sin valseger för att med demokratiska medel försöka bli hela Ukrainas president. I stället har han sett till att upphäva 2004 års grundlag som begränsade presidentens makt, han har låst in sin farligaste konkurrent Julia Tymosjenko, och inför parlamentsvalet 2012 såg han till att justera vallagarna till förmån för Regionpartiet.

Uppenbarligen har en ganska stor del av befolkningen nu tröttnat på Janukovytjs styre, efter hans senaste manöver med EU-avtalet. Att en del av demonstranterna tar till våld är ytterst beklagligt, men hittills är det faktiskt polisens våldsanvändning som lett till dödsfall, inte demonstranternas. En polis har också dödats, men det är oklart om det finns koppling till demonstranterna.

Det finns en del högerextremister vid barrikaderna, och i huvudsak verkar det vara de som stått för våldet från demonstranternas sida. De har varit synliga, men de är ändå en minoritet av demonstranterna.

Visst är det så att både EU och Putin haft visst inflytande på händelserna, men i huvudsak är det Janukovytj som själv kokat i hop den här soppan. Det konstigaste i det hela är vad han behövde lagarna från den 16 januari till. Det var ju de repressiva lagarna som ledde till den senaste upptrappningen av konflikten, som då nästan verkade vara på upphällningen.

“Jag skrev alltså att de tre ”oppositionsledarna” inte styr över demonstranterna. Vill de behålla något som helst inflytande på skeendet kunde de inte tacka ja till ministerposterna.”

Du tycker med andra ord att man skall låta den maskerade och beväpnade pöbeln på gatan bestämma? Är det det som är demokrati?

Självklart kunde de ha sagt ja till ministerposterna och genast tagit itu med att påverka politiken med vanliga parlamentariska metoder. Det är i alla fall min åsikt om hur ansvariga politiker borde agera i civiliserade länder.

“Att en del av demonstranterna tar till våld är ytterst beklagligt, men hittills är det faktiskt polisens våldsanvändning som lett till dödsfall, inte demonstranternas.”

Har du några belägg för att det är polisen som ligger bakom dödsfallen? Såvitt jag vet sköts dödsoffren med en ammunition som poliserna inte har tillgång till. Berätta gärna om du har tillgång till andra faktauppgifter. Bland alla de upprorsmakare som nu härjar på gatorna i Kiev kan det cirkulera hur mycket skjutvapen som helst och mig veterligen vet ingen med någon bestämdhet vem som avlossat de dödande skotten.

Du har rätt i att det inte är klarlagt vem som sköt ihjäl demonstranterna Serhij Nigojan och Mychajlo Zjyznevskyj under sammandrabbningen mellan demonstranterna och kravallpolisen på Hrusjevskyjgatan morgonen den 22 januari. Troligen var det dock inte hemliga Natostyrkor, som vissa konspirologer hävdar.

Det finns ytterligare minst ett dödsfall bland demonstranterna: Jurij Verbytskij, som fördes bort från ett sjukhus i Kiev den 21 januari. Han hittades död i ett skogsparti utanför staden nästa dag. Aktivisten Ihor Lutsenko, som fördes bort vid samma tillfälle, misstänker att gruppen som förde bort och misshandlade de två bestod av civiklädda poliser, men vi vet inte med säkerhet vilka de var. Det är är förresten inte enda tillfället då demonstranter förts bort och misshandlats, ofta av kravallpolisen.

Det här råkade de göra mitt i stan, kanske i avskräckande syfte. Och de filmade själva.

Så du har rätt, det är inte bevisat att polisen dödat någon. Men minst tre aktivister har dödats, sannolikt av personer på regeringssidan. Och en polis har dödats, möjligen av någon på de mest extremistiska demonstranternas sida.

Inget av detta är bra, och jag hoppas verkligen att det går att uppnå en fredlig lösning i konflikten. Men tyvärr har våldet trappats upp ordentligt de senaste dagarna, och den extremistiska delen av demonstranterna har givetvis en stor del av skulden för upptrappningen. Av partiledarna kan man väl hävda att Svobodas Tiahnybok har visst ansvar, medan Klytjko gjort allt han kunnat för att avstyra våldsanvändning.

Angående allt våld demonstranterna använder, har du helt missat det grova övervåldet som Berkut har använt sig av? Här är ett bra exempel: http://www.youtube.com/watch?v=gh8ouIvJMvU.

Det kan inte möjligen vara så att vissa demonstranter har provocerats och radikaliserats av hur Berkut (som har till yrke att använda våld på ett kontrollerat och väl avvägt sätt) har betett sig när det kommit till konfrontation? För mig är det uppenbart att demonstranternas våld är en del i en våldsspiral som Berkut har stort ansvar för.

Problemet med Janukovytj är inte att han är tafatt och erbjuder eftergifter utan att de polisstyrkor som stödjer honom och som han försökt använda för att skingra demonstranterna i hög grad (att döma av videon ovan och andra liknande) består av rötägg som med sina ingripanden bara förvärrat situationen och sporrat demonstranternas värsta instinkter.

http://www.youtube.com/watch?v=cuO53xeZkm8

VARNING TILL KÄNSLIGA TITTARE!

Okej ni som påsåtr att det är fedliga demonstranter. Här är video där de kastar Molotov cocktails på polisen. Det är ett direkt hot mot polisers liv, vissa polismän fattar äld och är tvungna att släckas med brandsläckare på den här videon. I Sverige skujter man ihjäl folk som har kniv på sig och vägrar lägga ner det. I Ukraina ger man inget svar på när idioter kastar Molotov coktails. De lagarna om att man inte får blockera regeringsbyggnader osv. som i medierna kallas “repressiva” och “brutala” är inte konstiga och gäller i alla “civiliserade” västländer.

Det är väl ingen här som har påstått att alla demonstranter varit fredliga eller förnekat att kastande av molotovcocktails förekommit. Tvärtom gjorde jag ett försök att åtminstone delvis förklara varför vissa demonstranter tycks så uppretade att de är beredda att ta till grovt våld mot polisen.

För övrigt är det som alltid viktigt med källgranskning. Filmen du länkar till är ett hopklipp som Ukrainska inrikesministeriet (dvs polisen) har satt ihop. Knappast en objektiv bild av skeendet och så som filmen är klippt går det inte att utesluta att det inte i några fall är samma molotovcocktails som vevas flera gånger från olika vinklar. Till skillnad från den filmen jag länkade till där en demonstrant blir grovt misshandlad av 20+ poliser och ska vara glad om han överlevde, går det inte heller att säga från “din film” huruvida någon polis verkligen blir ordentligt skadad (att de blev rejält skrämda är dock uppenbart) av de där brandbomberna.

Innan man förfasar sig över hur hemskt det är att vissa radikala demonstranter kastar molotovcocktails kanske man förresten bör fundera över varför även polisen (som förväntas vara professionell i sin våldsutövning) uppenbarligen har ägnat sig åt samma verksamhet: http://drugoi.livejournal.com/3936182.html

Fan nu blev jag sådär emotionell igen och skickade utan att läsa igenom, ber om ursäkt för stavfel :D

Det enda som förvånar i den här soppan är att våra propagandamedier inte har döpt den här statskuppen till “den ukrainska våren”. Annars är väl allt som vanligt. Söndra och härska. Underblås konflikter. Stöd fascister, bara de är “våra” fascister. Visa publiken bilder där poliser slår “demonstranter” men undvik att visa bilder där “demonstranterna” slår poliser. Smutskasta Ryssland, osv, osv.

Så här går det till när “demokrati”-aktivisterna tar över regionala myndigheter:

http://youtu.be/AGWT8opj07A

Observera alla Svoboda-flaggor (ifall det var någon som inte redan visste att det är nazistpartiet som agerar stormtrupper i den här statskuppen).

Stängt för kommentering.