Lögnare eller landsförrädare?

Har Georgien under Micheil Saakasjvili blivit en framgångsrik, välmående demokrati? Eller har den västvänlige presidenten förvandlat landet till en enpartistat där alla kritiker ses som ryska spioner?

Georgien – Sex frågor om parlamentsvalet

1. Vad är hetaste ämnet i valet?
En fängelsevideo. Filmen visar en ung man som gråter och ber om nåd medan en grupp fångvaktare misshandlar honom och våldtar honom med ett kvastskaft. I en annan filmsnutt står en grupp fångvaktare och tittar på medan en fånge misshandlas.

Bilderna som visades på georgisk tv den 18 september ledde ögonblickligen till enorma demonstrationer mot regeringen.

Den före detta fångvaktaren Vladimer Bedukadze, som höll i kameran, har berättat att filmerna är samlade under en längre period, och att han släpper dem nu för att avslöja president Saakasjvilis lögner inför valet. Bedukadze har sökt asyl i Belgien.

Den lyckade polisreformen och de hårda tagen mot brottsligheten har varit Saakasjvilis stora stolthet. Därför kommer avslöjandena om omfattande missförhållanden på fängelserna mycket olämpligt ur hans synpunkt.

Saakasjvili har svarat med att avskeda ansvariga ministrar. 16 personer har gripits. Men sin vana trogen har Saakasjvili också kommit fram till att filmerna är resultatet av en konspiration mot honom. Hans säkerhetstjänst har släppt egna filmer där påstådda oppositionella försöker muta fångvaktare att skaffa fram filmer på fångmisshandel.

2. Är Georgien en demokrati?

Statskupper, krig och revolutioner har alltid varit med i bilden när makten bytt händer i Georgien. Ett helt demokratiskt och fredligt maktbyte har aldrig ägt rum. Micheil Saakasjvili fick makten för nio år sedan när en folkmassa stormade parlamentet och drev ut förre kommunistpampen Eduard Sjevardnadze som anklagades för korruption och valfusk.

Den västvänlige Micheil Saakasjvili och hans unga regering har genomfört omfattande reformer i landet. Polisen tar inte längre mutor, mycket av den sovjetiska byråkratin har avskaffats och privatiseringarna har varit omfattande. Efter revolutionen har Saakasjvili två gånger blivit vald till president i relativt demokratiska val.

Å andra sidan har Saakasjvili och hans parti i stor utsträckning använt statens resurser i sina valkampanjer, och anklagelserna om valfusk har haglat. Inför dagens val har oppositionella kandidater trakasserats och oppositionens banktillgångar beslagtagits.

Populistiska grepp är också vanliga i georgisk politik. Egentligen står Saakasjvilis högerparti för minimal statlig inblandning, men inför valet har han talat sig varm för statliga välfärdssatsningar för att bemöta liknande utspel från oppositionen. Mest handlar valkampanjen ändå om smutskastning på motståndarna, inte om den höga arbetslösheten och fattigdomen.

3. Vem utmanar Saakasjvili?

Bidzina Ivanisjvili är en miljardär med ett nybyggt, metallglänsande slott på en bergsluttning utanför Tbilisi. Han har skänkt enorma mängder med pengar till georgisk kultur, men hållit sig undan offentligheten. Fram tills för ett år sedan, när han bildade ett oppositionsparti, var det få som ens visste hur han såg ut.

Direkt därefter drogs hans georgiska medborgarskap plötsligt in. När de allierade i väst anklagade Saakasjvili för diktatoriska fasoner mot oppositionen stiftades en ny, tillfällig lag som gör det möjligt även för EU-medborgare att delta i parlamentsvalet.

Ivanisjvilis politiska program går ut på att få bort Saakasjvili från makten. Det behövs ett demokratiskt maktskifte, menar han. Hans anhängare anser att Saakasjvili använt odemokratiska metoder för att bygga upp en glansig, västerländsk fasad, medan folket lever i armod. Vad som ska göras efter valsegern är den brokiga oppositionen i Ivanisjvilis oppositionsallians med namnet ”Den georgiska drömmen” mindre enig om.

4. Två män slåss om makten. Var är kvinnorna?

”När en man kommer hem från jobbet, måste frun tvätta av hans fötter, ge honom mat och omringa honom med värme.” Det predikade den georgiska ortodoxa kyrkans ledare, patriarken Ilia den andre, under en söndagsmässa i april. I Georgien höjs kvinnorna ofta till skyarna som fruar och mödrar, men politiken och näringslivet är områden som är nästan uteslutande reserverade för män.

En av Saakasjvilis närmaste allierade var kvinna – parlamentets talman Nino Burdzjanadze. På våren 2008 hoppade hon av maktpartiet på grund av oenighet om partiets kandidatlista för att starta en oppositionell rörelse. Nu hävdar hon att valresultatet är förutbestämt till Saakasjvilis fördel och bojkottar valet.

Andra kvinnor har inte haft mycket att säga till om i georgisk politik. Saakasjvilis styrande parti har 10 procent kvinnor på sin kandidatlista. Andelen kvinnor i det georgiska parlamentet är den lägsta i regionen, knappt 7 procent. Grannländerna Armenien och Azerbajdzjan har 9 respektive 16 procent kvinnor i parlamentet. Sverige har 45 procent.

5. Vilken roll har Ryssland?

Under kriget i Sydossetien i augusti 2008 hotade Vladimir Putin att ”hänga Saakasjvili i pungkulorna”. Sedan kriget har de ryska ledarna sett Saakasjvili som en personlig fiende och konsekvent vägrat att ha med honom att göra.

Ryssland vill gärna se ett maktskifte i Georgien, och utmanaren Bidzina Ivanisjvili har tjänat sina miljarder i Ryssland. Därför försöker Saakasjvilis anhängare utmåla honom som Rysslands hantlangar.

Saakasjvili själv har kallat sin utmanare för ”fosterlandsförrädare”. Ivanisjvili har svarat med att kalla Saakasjvili för ”professionell lögnare”.

6. Vad händer efter valet?

Om valet går rätt till kan resultatet bli jämnt, utan klara segrare, vilket skulle bana väg för Georgiens första demokratiskt valda koalitionsregering. Men mer sannolikt är att oppositionen förlorar och därefter anklagar regeringen för omfattande valfusk, vilket i sin tur kan leda till politiskt kaos inför nästa års presidentval.

Årtal i Georgiens historia

1801-04 Huvuddelen av dagens Georgien infogas i Ryska imperiet
1918 Ryska imperiet faller sönder, Georgien blir självständigt.
1921 Röda armén invaderar Georgien som blir en sovjetrepublik.
1972 Eduard Sjevardnadze blir ordförande i georgiska kommunistpartiet.
1989 Sovjetiska inrikestrupper dödar 19 georgiska demonstranter som kräver självständighet från Sovjetunionen. Stridigheter uppstår mellan georgier och osseter när Sydossetien kräver självständighet från Georgien.
1990 Georgiska nationalister vinner i första flerpartivalet. Zviad Gamsachurdia blir parlamentets talman.
1991 Sovjetunionen faller sönder, Georgien blir självständigt. Strider mellan georgiska trupper och separatister fortsätter i Sydossetien. Zviad Gamsachurdia väljs till president.
1992 President Zviad Gamsachurdia avsätts efter strider mellan regeringstrupper och beväpnad opposition i centrala Tbilisi. Förre kommunistledaren och Sovjetunionens siste utrikesminister Eduard Sjevardnadze blir statschef. Öppet krig bryter ut mellan separatister och regeringstrupper i Abchazien.
1993 Separatisterna driver ut georgiska regeringstrupper och huvuddelen av civila georgier från Abchazien. Både Abchazien och Sydossetien är från och med nu i praktiken självständiga. Anhängare till Zviad Gamsachurdia gör väpnat uppror. Regeringen kväser upproret med rysk hjälp.
2002 Amerikanska specialstyrkor tränar georgiska trupper för antiterroroperationer.
2003 President Eduard Sjevardnadze avsätts i blodlös kupp efter anklagelser om fusk i parlamentsvalet.
2004 Micheil Saakasjvili väljs till president.
2005 Ryssland inleder tillbakadragandet av trupper från gamla sovjetiska militärbaser i Georgien. USA:s president George Bush välkomnas av jublande folkmassor i Tbilisi.
2006 Spänningen kring utbrytarregionerna stiger. Ryssland förbjuder import av georgiska viner och mineralvatten ”av hälsoskäl”. Ryska officerare grips och anklagas för spioneri i Georgien. Ryssland utvisar hundratals georgier.
2007 Sista ryska trupperna har dragits tillbaka från Georgien. Omfattande oppositionsdemonstrationer slås ner och undantagstillstånd införs. Saakasjvili avgår och utlyser nyval.
2008 Micheil Saakasjvili omvald till president. Krig bryter ut i Sydossetien. Ryssland invaderar Sydossetien och Abchazien och erkänner därefter utbrytarrepublikernas självständighet.
2009 FN-observatörer som bevakat vapenvilan i utbrytarrepublikerna tvingas lämna landet efter att Ryssland stoppat förlängningen av deras mandat i FN:s säkerhetsråd.
2010 Flygförbindelser och en gränsövergång mellan Georgien och Ryssland öppnas igen, men länderna har fortfarande inga diplomatiska relationer.
2011 Miljardären Bidzina Ivanisjvilis georgiska medborgarskap dras in en vecka efter att han meddelat att han ska bilda ett oppositionsparti.

En kortare version av texterna publicerades i Sydsvenskan 2012-10-01

Mer på temat

2 kommentarer till “Lögnare eller landsförrädare?

  1. Trevlig genomgång av förutsättningarna inför valet.

    Georgiens historia är intressant även före 1800-talet. För svenska läsare är ju alltid minnesplaketten i Gamla stan om den georgiske krigsfången Aleksandre Bagrationi tankeväckande.

    http://georgien.bloggsite.se/post/19/8589

    • Intressant valresultat. Oppositionens Georgiska dröm vinner troligen majoriteten av de 75 platser som fördelas proportionellt medan Saakasjvilis nationella rörelse troligen vinner huvuddelen av de 75 enmansvalkretsarna. En stark opposition i parlamentet skulle vara en bra sak för Georgien, men frågan är hur konstruktiv den blir och hur Saakasjvili reagerar. Han verkar ju allt mer se oppositionella som landsförrädare, precis som makthavarna i Ryssland gör. Fast det lät lite mer försonligt i natt.

      http://civil.ge/eng/article.php?id=25293

Kommentarerna är stängda.