i På svenska

Ryktet om Sjenderovitjs död överdrivet

Ryktet om satirikern Viktor Sjenderovitjs död är kraftigt överdrivet. Det hävdar han i alla fall själv, och han borde ju veta.

På lördagsförmiddagen publicerade några ryskspråkiga nyhetssajter en nekrolog över satirikern Viktor Sjenderovitj. Enligt texten hade Sjenderovitj avlidit i samband med toalettbesök under grundligt nyårsfirande den andra januari. Texten hade skickats från en e-postadress som liknade adressen till Sjenderovitjs webbplats på www.shender.ru, och hänvisade just till www.shender.ru som källa.

Exempelvis nyhetssajten MIGnews tog in texten utan att kontrollera källan, trots att nekrologen redan i första meningen innehöll ett grovt kommafel, och till och med Sjenderovitjs ålder var fel. Han har nyligen fyllt 50 år, inte 52 som nekrologen hävdade.

På sin blogg skriver Sjenderovitj:

Jag vet inte om det finns liv efter döden, men efter nekrologen finns det visst. Jo, jag är vid liv. Och djuren borde skickas till Bobrujsk.

”Djuren” syftar på en politiker ur Vladimir Zjirinovskijs parti som Sjenderovitj kallat för ”животное”, djur, och som han misstänker står bakom den falska nekrologen.

Men jag förstår inte vad alla har mot staden Bobrujsk i Vitryssland. Det var dit alla löjtnant Schmidts söner också ville åka i den klassiska romanen Tolv stolar Guldkalven, för att lura de dumma invånarna. Men i verkligheten är det en riktigt trevlig stad.

PS: Rättelse
Det är givetvis inte i Tolv stolar utan i efterföljaren Guldkalven som löjtnant Schmidts söner figurerar, har jag kommit på. Löjtnant Pjotr Schmidt var ju en revolutionshjälte från 1905. Han avrättades 1906, och snart därefter började den berömde hjältens ”söner” dyka upp i olika revolutionära sammanhang.

I Ilfs och Petrovs andra klassiska bok har tretton påhittade ”söner” och fyra ”döttrar” till löjtnant Schmidt delat upp hela Sovjetunionens territorium för att lura pengar ur lokala partitjänstemän som tror sig hjälpa en revolutionshjältes barn som hamnat i knipa.

Den klassiska scenen i början av Guldkalven visar vad som kunde hända när någon av löjtnant Schmidts söner inte följde överenskommelsen och därmed hamnade hos samma tjänsteman samtidigt med en kollega. Ostap Benders räddande replik ”Känner du igen din bror Kolja?” och framför allt svaret ”Jag känner igen min bror Kolja” (”Узнаю брата Колю”) har blivit bevingade ord i ryskan.

I verkligheten hade löjtnant Schmidt en son som stred på den vita sidan i ryska inbördeskriget och därefter emigrerade till Frankrike där han skrev en stor bok om sin far.

Mer på temat:

  1. ”В Бобруйск, животное!” har blivit ett bevingat uttryck i det postsovjetiska Ryssland, vilket förklarar Sjenderovitjs kommentar. Har dock ingen aning om var det kommer ifrån. Det är ju dock roligt i sig eftersom Bobr betyder bäver. Jag skulle nästan gissa att Bobrujsk blivit ”hackkyckling” mycket tack vare att namnet låter roligt för ryskspråkiga.

    Lukasjenko har tydligen också gjort något antisemitiskt uttalande om Bobrujsk som en smutsig judisk stad, ja t o m свинушник, men jag vet inte om det har något samband med uttrycket.

    • Intressant med Bobrujsk. Här är en helt osannolik men rolig förklaring:

      http://dsable.livejournal.com/73797.html

      Förklaringen skulle altså vara att Worf i Star Trek visar sig komma från Bobrujsk. Wikipedia nämner dock bara Minsk, inte Bobrujsk.

      Den här förklaringen är mer sannolik:

      Бабруйск , псевдо топоним — место, куда посылают, типа подальше. || Наверное, сначала говорили Бобруйск, т.к. там живут бобры (о которых надо писать отдельную статью, может, если не будет лень, напишу) , а потом исказили на манер «автор — аффтар».

      Бобр , распространяется на оба рода — друг/подруга из близкого круга приближенных.

Kommentarer inaktiverade.