i På svenska

Det sovjetiska bygget skakar

Kraftverket Sajano-SjusjenskajaPavel Marar stod på taket till maskinhallen på Rysslands största vattenkraftverk och höll på att montera en ny ventilationsanläggning.

Plötsligt började taket han stod på vibrera. Vibrationen var ganska svag, och han tänkte inte så mycket mer på den saken, berättade han senare för utredarna.

Efter en stund började taket skaka hårt, en enorm flodvåg strömmade ut genom maskinhallens fönster och taket över turbin nummer två rasade. 75 anställda på kraftverket dödades.

Tjetjenska separatister ville gärna ta på sig skulden. En hittills okänd grupp hävdade att förstörelsen hade orsakats av en tidsinställd granat.

I verkligheten handlar det om en mycket allvarligare tidsinställd bomb, visar den omfattande utredning som den ryska statliga tillsynsmyndigheten Rostechnadzor genomfört. Haveriet orsakades av en kombination av flera faktorer som kan komma att drabba också andra delar av den åldrande infrastruktur Ryssland ärvt ­efter Sovjetunionen.

Det som hände var samma sak som präglat hela Ryssland under det senaste årtiondet. Man har försökt lappa och laga det värsta och ge det sovjetiska bygget en modern yta.

Problemen på kraftverket Sajano-Sjusjenskaja började redan i mars 1980. Rotorerna var felprojekterade och för att undvika vibrationer kunde de bara köras på vissa hastigheter. Det var detta som till slut ledde till katastrofen.

Enligt de sovjetiska planerna skulle turbinerna hålla i trettio år. När haveriet i turbin nummer två inträffade hade den varit i bruk i 29 år och tio månader.

De gamla, vibrerande, sovjetiska turbinerna fick vara kvar. Ett nytt, elektroniskt styrsystem gjorde det möjligt att automatiskt ändra turbinernas varvtal efter kraftnätets behov. Det nya systemet gjorde att vibrationerna ökade kraftigt, och till slut slet den tusen ton tunga rotorn sig som en överfylld, centrifugerande tvättmaskin.

Nu ska någon ta ansvar för smutstvätten efter haveriet. Tillsynsmyndigheten Rostechnadzor pekar fingrar åt alla möjliga håll, från enskilda medarbetare på kraftverket till ministrar som inte längre sitter vid makten.

Däremot säger haverirapporten ingenting om de nuvarande makthavare som sett till att de miljarder som Ryssland under det senaste decenniet tjänat på det höga oljepriset inte använts till modernisering och infrastrukturinvesteringar.

I stället har oljepengarna gått till företagsköp, prestigeprojekt, korrupta tjänstemän – och nu subventioner till gamla sovjetiska storföretag som håller på att vittra sönder och måste hållas under armarna, eftersom de anställda inte har någon annanstans att gå.

Sydsvenskan 2009-10-07

Rostechnadzors rapportPS. Rostechnadzors rapport publicerades på myndighetens hemsida, men drogs snabbt in igen av någon anledning. En kopia finns kvar på nyhetskanalen Vestis webbplats.
Av rapporten framgår att dålig kvalitet på diverse delar ledde till både vatten och smörjmedel vid flera tillfällen läckte ut i stora mängder redan under de första månaderna efter kraftverkets öppnande. Också mycket annat i konstruktionen är felprojekterat eller ändrat under byggarbetets gång. Det största problemet var ändå att turbinerna vibrerade alldeles för mycket.
En av de många skyldiga som pekas ut i rapporten är Anatolij Tjubajs. Man kommer osökt att tänka på hur marknadsliberalen Tjubajs på 1990-talet anklagades för allt ryska folket tvingades genomlida. Det finns till och med en rolig låt på temat: ”Vo vsiom vinovat Tjubajs”.
Vladimir Milov skriver om rapporten och citerar en del intressanta punkter i sin blogg.
Här är några citat ur rapporten som jag själv valt ut.