i På svenska

Rättshaveristernas paradis går till val

Julia Tymosjenko debatterar mot en tom talarstol.Slagsmål om tryckeriet som tillverkar valsedlarna. Slutdebatt med bara en deltagare. Om den ukrainska presidentvalskampanjen hade gått som en serie på svensk tv hade ingen trott att det var sant.

På söndag röstar ukrainarna i presidentvalets andra omgång. Ingen av de kvarvarande kandidaterna företräder någon tydlig ideologi eller politisk linje, annat än att de representerar olika grupper av rika affärsmän och regionala intressen.

Under valkampanjens sista två veckor har premiärminister Julia Tymosjenko och oppositionsledaren Viktor Janukovytj därför mest tävlat i pajkastning och anklagat varandra för att förbereda omfattande valfusk.

Först bytte Julia Tymosjenko ut ledningen på det statliga tryckeri som bland annat tillverkar valsedlarna. Den gamla ledningen förhalade tryckningen av pass för utlandsukrainare som vill rösta, hävdade hon.

Inte alls, sade Janukovytjs anhängare. Tymosjenko byter ut ledningen för att låta trycka en och en halv miljon falska valsedlar, sade de – och barrikaderade sig i tryckeriet för att stoppa bytet av ledning.

Regeringen skickade in polisen för att kasta ut Janukovytjs folk. Inrikesministeriets specialtrupper höll parad på tryckeriets gård, med bister min och orkester. Säkerhetstjänsten tog kontroll över tryckpressarna och räknade valsedlarna.

Typisk smutskastningsreklam: "Julia - pedofilernas rike". Anspelar på en pedofilskandal där hennes partikamrater var inblandade.Nästa slag i tryckeristriden utdelades i parlamentet. Janukovytjs anhängare krävde inrikesminister Jurij Lutsenkos avgång. Den bräckliga regeringskoalitionen sprack och parlamentet avskedade inrikesministern.

Några timmar senare var Lutsenko tillbaka. Premiärminister Julia Tymosjenko utnämnde honom till förste vice inrikesminister. Ingen skulle utnämnas till ordinarie inrikesminister. Allt enligt regelboken, tyckte Tymosjenko.

Inte alls, hävdade Janukovytjs anhängare som gick till rätten och begärde inhibition av utnämningsbeslutet. Domstolen meddelade inhibition, regeringen överklagade inhibitionsbeslutet, och inför söndagens val vet därför ingen vem som egentligen är högsta chef för polisen i Europas näst största land.

Polisen är viktig, eftersom det kan bli bråk på Kievs gator. Det hävdar i alla fall de båda presidentkandidaternas kampanjstaber som anklagar varandra för att förbereda sig för våldsamt uppror.

Vanliga ukrainare verkar ta varningarna med jämnmod – de har vant sig vid politiker som skriker i munnen på varandra och viftar med armarna men inte gör så mycket mer.

Presidentvalets slutdebatt den 1 februari gick ovanligt lugnt till, eftersom en av kandidaterna aldrig dök upp. Viktor Janukovytj har inte vågat möta sin motkandidat i debatt en enda gång under hela valkampanjen.

– Han är bara ett enda tomrum, sade Julia Tymosjenko, och stirrade mot platsen där Janukovytj skulle ha stått.

Så fortsatte hon att föra fram sitt budskap. I hundra minuter fick hon debattera mot en tom talarstol.

Sydsvenskan 2010-02-05

Mer på temat:

24 Comments

  1. Kalle, vet du något om Sergej Tigipko, kommer han bli premiärminister tror du?

    • Det vet han nog inte själv än… Han ställde sig inte bakom någon av kandidaterna, och förmodligen gjorde han klokt i det. Han intervjuades förresten i Echo Moskvy i förrgår.

      (I övrigt bör han nog heta Serhij Tihipko på svenska, ukrainska är ju det enda officiella språket i Ukraina så det är rimligtvis den ukrainska namnformen som gäller, precis som Tymosjenko, Janukovytj, och inte Timosjenko, Janukovitj.)

  2. jag var ju där när det var den första omgången i januari… man är där, och pratar med väljare och journalister blir det lätt att man jämför med ryssland och belarus. pch då känns det bara så himla fritt och öppet! Det är uppfriskande med pajkastning!

    • Visst är det mer uppfriskande med pajkastning än med kadaverdisciplin. Men pajkastning är inte speciellt konstruktivt, speciellt inte när det har pågått i fem år.

      Ukraina har fria och rättvisa val samt pluralistiska massmedier. Det enda som saknas är ansvarstagande politiker. Nu blir det bråk igen när Tymosjenko går till alla instanser för att stoppa Janukovytj, är jag rädd. Men hon verkar redan ha förlorat sin majoritet i parlamentet. Det här kan bli riktigt råddigt.

      • En fråga är väl hur det nu kommer att gå med de fria och (någorlunda) rättvisa valen och de pluralistiska massmedierna under fem år med Janukovytj som president. Så här i efterhand kanske det hade varit bättre – om det nu hade varit möjligt – att genomföra den orangea revolutionen utan Tymosjenko. Mitt intryck är att Jusjtjenko har misslyckats på grund av svaghet, med en starkare utgångsposition som ensam revolutionshjälte kanske han hade klarat sig bättre under de gångna fem åren.

    • Den ekonomiska kris Ukraina befinner sig i känns nog inte så uppfriskande. Undrar hur många i Sverige som har förstått HUR fattigt Ukraina egentligen är? De har lägre BNP per capita än t.ex Angola och Peru!

      https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2004rank.html

      Med det utgångsläget så tror jag inte att Janukovitjs retorik om EU-medlemsskap betyder något i praktiken. EUs hittills fattigaste medlemsland, Rumänien, är dubbelt så rikt per capita som Ukraina. Janukovitj vet nog mycket väl att ett ev EU-medlemsskap, med det utgångsläget, skulle ligga årtionden in i framtiden.

      Mer troligt är förstås ett gradvis närmande till Ryssland, och att Ukraina på sikt går med i Ryssland-Vitryssland-Kazakstan-unionen. Ekonomiskt vore det fördelaktigt för Ukraina att åka med på Rysslands och Kazakstans tillväxt-tåg, och rent praktiskt vore det enklare att återintegrera de här ekonomierna, som tidigare har varit integrerade. Kulturellt (tänk på språk, religion, mm) så är det ju också i den här regionen som (huvuddelen av) Ukraina hör hemma.

      Ett ukrainskt närmande till Ryssland kan kanske också ses som att det skulle stärka Medvedev-sidan av Putmedev genom att den ukrainska större öppenheten skulle influera rysk politik. Fast personligen tror jag ju inte mycket på det där. Jag tror inte Ukraina är ”friare” eller ”mer demokratiskt” än Ryssland, det är bara otydligare vem som har makten i Ukraina, vilket gör att det för utomstående betraktare kan framstå som ”mer demokratiskt”.

      • Ukraina har som sagt fria och någotsånär rättvisa val samt pluralistiska massmedier. Det är två viktiga bitar av demokrati som i allt väsentligt saknas i Ryssland.

        • Jag tror du mest är missnöjd över att så många ryssar, av helt fri vilja, röstar på presidentkandidater och partier som du inte gillar.

          Det här med att Ukrainas BNP per capita är lägre än Angolas tyckte jag var rätt intressant. Ännu intressantare vore det med ideer om hur de skall ta sig ur det bottenläget. Nehej, ingen som ville diskutera det. Skit samma om folk har mat för dagen, bara deras politiker levererar underhållande pluralistiskt käbbel, istället för handling…

        • Anledningen till att Ryssland har högre BNP än Ukraina är inte i första hand frånvaron av störande demokrati och yttrandefrihet, inte heller att den nationella ledaren har reformerat ekonomin (det har han inte), utan att det finns stora fyndigheter av fossila bränslen i landet.

          Men visst kunde den ukrainska ekonomin ha varit i bättre skick om politikerna hade sett till att syssla med något vettigt i stället för pajkastning. Som tur är kan ukrainarna i alla fall rösta bort dem, om de skulle vilja, och rösta in andra. Det är inte helt fel.

          • ”Anledningen till att Ryssland har högre BNP än Ukraina är inte i första hand frånvaron av störande demokrati och yttrandefrihet,”

            Jag har ingenstans hävdat att demokrati och yttrandefrihet är ”störande”, så ditt ironiserande var inte särskilt träffsäkert.

            ”inte heller att den nationella ledaren har reformerat ekonomin (det har han inte), utan att det finns stora fyndigheter av fossila bränslen i landet.”

            Jo, han har reformerat den. Det är bara det att han har genomfört ”fel” reformer, dvs inte de reformer som Åslund och kompani ville ha. Han har dessutom inte genomfört reformerna på 500 dagar, eller någon liknande löjlig siffra, utan i ett lagom tempo, så att man undvikit standardsänkningar för befolkningen. Han har dessutom befriat Ryssland från IMF-oket, och därmed gjort det till ett självständigt land. Och därför sprider förstås Åslund och andra missnöjda utsparkade chockterapeuter en massa lögner som leder till massmediemyter av typen ”Putin genomförde inga reformer”.

            ”Men visst kunde den ukrainska ekonomin ha varit i bättre skick om politikerna hade sett till att syssla med något vettigt i stället för pajkastning. Som tur är kan ukrainarna i alla fall rösta bort dem, om de skulle vilja, och rösta in andra.”

            Hur då? Om alla presidentkandidater ägnar sig åt pajkastning så finns det ju inget icke pajkasntningsalternativ att rösta på.

            Jag tror förresten att Janukovitj vann en hel del röster på att han avstod från debatter mot Tymosjenko. Det signalerar en vilja att avstå från pajkastning och istället ägna sin energi åt handling, vilket förmodligen är vad många ukrainare längtar efter. På motsvarande sätt har säkert Putmedev vunnit många ryska röster på att avstå från att käbbla med motståndare, och istället låta resultaten tala för sig själva. Återstår förstås att se om Janukovitj har något att komma med när han väl har tillträtt. Han ger väl inte direkt intryck av att hålla Putins klass, men man vet ju aldrig – kanske kan han hitta på något för att lyfta Ukraina, så att de slipper tävla med Albanien om att vara fattigaste landet i Europa..

      • Pluralismen i Ukraina är förvisso till viss del ”pluralism by default”, någonting som uppstår eftersom ingen av de konkurrerande elitgrupperna lyckats monopolisera makten. Det är också så att demokratin i landet inte fördjupats så mycket som många hade hoppats – politik är fortfarande storpolitik på ytan med dålig förankring nedåt. Samtidigt lik förbaskat så kan en ukrainsk regering faktiskt förlora makten, eller de till och med brukar förlora makten, vilket beror på att här finns en reell politisk konkurrens. Även pluralismen är by default är den icke desto mindre reell. Vad man önskar är mer socialt förankrade partier som representerar verkliga agendor och riktiga sociala grupper, eliter som inger förtroende och ett starkare medborgarengagemang.

        • Precis. Det är det väsentliga. En ukrainsk regering kan förlora ett val och förlora makten, inte nödvändigtvis i den ordningen. Och en sittande ukrainsk president kan förlora presidentvalet. Dessutom kan inte en sittande ukrainsk president välja sin efterträdare.

          I Ryssland är däremot en regering inte beroende av valresultatet, eftersom regeringen i praktiken inte är politiskt tillsatt, utan utnämnd av presidenten. Och presidenten är i allt väsentligt utvald av… föregående president. Ryska val på riksnivå har aldrig lett till maktskifte, inte på detta millennium och inte på föregående.

          På tal om detta, en bra kommentar av Anton Nosik här: ”valet i Ukraina ger oss en möjlighet att titta 14 år bakåt i tiden och se vad som hade hänt i Ryssland om Ziuganov hade vunnit valet”. Ziuganov hade ju vunnit mot Jeltsin ifall valet hade varit rättvist.

      • ”Mer troligt är förstås ett gradvis närmande till Ryssland, och att Ukraina på sikt går med i Ryssland-Vitryssland-Kazakstan-unionen.”

        Mest troligt är kanske en återgång till något som liknar Kutjmatidens bahatovektornist’, att man orienterar sig samtidigt i flera riktningar. Det blir alltså då ett brott mot Jusjtjenkos entydiga västorientering, men utan att helt byta riktning. Varför skulle man göra det, när inte ens Vitryssland gör det frivilligt. Man kommer att få mycket bättre relationer med Ryssland, men inte sämre relationer med väst. Detta är ju förnuftigt i Ukrainas situation, särskilt som vägen västerut inte direkt är vidöppen. Sen får vi se i sakfrågorna hur mycket handlingsutrymme Ukraina lyckas skaffa sig. Att Januk skulle vara särskilt ryssvänlig är en seglivad svensk mediekonstruktion.

        Sen förhåller jag mig rätt skeptisk till alla bokstavskombinationer och tullunioner som skapas en miljon gånger de senaste 15 åren.

        • Det är inte bara en svensk mediekonstruktion att Janukovytj skulle vara speciellt rysslandsvänlig, vilket han som ukrainsk politiker givetvis varken är eller kan vara. Uppfattningen är mycket vanlig även i Ryssland och resten av världen, även Ukraina, främst av två anledningar: Janukovytj är ryssvänlig och han fick Kremls stöd för fem år sedan.

          Det väsentliga här är att ukrainska ryssar, ryskpråkiga ukrainare, eller hur man än vill kalla dem, är ukrainska medborgare, och inte någon femte kolonn från Kreml.

          Både Janukovtj och Tymosjenko tillhör förresten själva denna grupp. Ändå använde Tymosjenko bland annat slagordet ”Ukraina behöver en ukrainsk president” – underförstått att Janukovytj som talar ryska offentligt inte är en riktig ukrainare.

          • Självklart finns den stereotypen på andra håll, även bland vissa ukrainare, men nu sitter vi ju här:). Sen kan man väl diskutera huruvida han är ryssvänlig (du syftar på ryskt språk och kultur), eller om detta är en valstrategi och en mobiliserande politisk faktor för vissa väljare i öst och syd. På ett plan spelar det ju ingen roll om resultatet blir detsamma, men om man diskuterar en stereotyps lämplighet så har det väl viss betydelse. Svaret kan ju vara både och, och PR drev efter valen 2006 igenom en höjning av ryskans status regionalt på flera håll där de hade den lokala makten. Annars har de varit kända för att använda detta som valfläsk och glömma det två veckor efter valet, liksom Kutjma 2006. Sen är ju ukrainsk ryska hans naturliga språk, men det gäller ju som sagt många andra utan att man gör det till politiskt kapital. Ryssvänlig är i varje fall en rätt slarvig term det också, inte minst för att det ör mångbottnat.

          • Att ryssarna i Ukraina är ukrainska medborgare kan man ju inte ta ifrån dem, men att de inte skulle utgöra en slags femtekolonn – stämmer det verkligen? Bland Baltikums ryssar är det väl många vars världsbild formas av Rysslandskontrollerade medier, och som stödjer Kremls agenda. Är det annorlunda i Ukraina?

  3. Han har en poäng i meningen att nu får vi se hur hemsk den bespottade egentligen är (eller inte är, vilket också är fullt möjligt). Annars är det ju en enorm skillnad mellan Januk 2010 och Ziug 1996. Januk representerar affärsintressen i främst östra Ukraina och ses som representant för en landsända (bättre ”vår” Don får makten än ”deras” Don, enligt brödsmuleteorin). Han är närmast oideologisk och ingen sovjetnostalgiker. Januk är intressepolitik och pragmatik.

    • Den som vill testa öppenheten i nästa ukrainska presidentval får kanske räkna med en dioxindos eller liknande, vilket vi slapp se i detta val. Pluralism by default är knappast en långsiktig garanti för demokrati, hur lågt maktkampen sjunker beror rimligen på vilka som bedriver den och där inger ju Janukovitj inget större hopp.

      • Nej, pluralism by default är ingen långsiktig garanti för demokrati, eftersom den ju enligt sin inre logik försvinner om någon part faktiskt blir dominant, vilket ju är vad du fruktar kring Januk. Vi får väl se om några månader om vi sett några tecken på vad som ligger i deras pipeline, förutom att skaffa sig ekonomiska fördelar på precis samma sätt som BJUT hade gjort om Tiulka vunnit.

    • Jag undrar hur det egentligen var med den där förgiftningen, det är nog inte helt klarlagt.

      Det största hotet mot demokratin i Ukraina utgår just nu inte från Janukovytj utan från Tymosjenko. Enligt internationella observatörer gick valet i allt väsentligt rätt till. Vi får hoppas att Tymosjenko accepterar detta. Hon har bestämt sig för att fundera på saken och har hållit sig undan i dag. Två presskonferenser ställdes in. Kanske säger hon något i morgon.

      • Finns det några seriösa grunder för att ifrågasätta förgiftningen av Jusjtjenko?

        • Visst finns det en hel del som talar för att Jusjtjenko faktiskt blev dioxinförgiftad. Däremot vet vi väl väldigt lite om hur det i så fall skulle ha gått till.

          • Middagen hos en KGB-höjdare alldeles innan är väl den uppenbara förklaringen? Liksom att Kutjmalägret och/eller Ryssland ville hindra honom från att ta makten.

  4. Råkade i morse sittandes på tåget från flygplatsen av misstag öppna gratisblaskan Metro: Stor bild på Jusjtjenko med rubriken ”Han blir Ukrainas nästa president”. En hundradels sekund hann jag undra om jag missat en dramatisk händelseutveckling de senaste dagarna då jag varit på resa, men sedan såg jag att den dioxinförgiftade nuvarande presidenten på bilden i bildtexten kallades Janukovitj.

    Tyvärr var det nog inte många Metro-läsande svenskar som reagerade över detta ganska grova klavertramp.

    För övrigt råder det förstås som många redan påpekat ingen tvekan om att Ukraina är mer öppet och demokratiskt än Ryssland. Att distinkt skiljda grupperingar kämpar om makten och att maktskiften verkligen sker är det tydligaste beviset på det.

Kommentarer inaktiverade.