Ansiktet är pixlat men det går inte att ta miste på hårflätan. Bara en ukrainsk politiker har en sådan. På bilden som den ukrainska antikorruptionsmyndigheten Nabu lagt ut på sin hemsida kan man se buntarna med dollarsedlar på hennes skrivbord.
Julia Tymosjenko är en av få ukrainska politiker som även många i Sverige kände till redan långt innan kriget började. Hon är hjältinnan från den orangea revolutionen 2004 som blev premiärminister och förhandlade med Vladimir Putin om gashandeln.
Hon sattes i fängelse under president Viktor Janukovytj, frigavs under 2014 års revolution då Janukovytj flydde till Ryssland och kom på andra plats i presidentvalet samma år.
I Ukraina har hennes hjältegloria hamnat på sniskan, hon ses allmänt som en del av det gamla, korrupta politiska etablissemanget – och som en populist som fiskar i grumliga vatten.
Hon hävdar att Ukraina nu ”styrs utifrån”, det vill säga från väst, och i somras ställde hon sig bakom president Zelenskyjs försök att tygla de oberoende korruptionsmyndigheterna, som enligt henne går USA:s ärenden när de jagar ukrainska makthavare.
Zelenskyj kuppade i juli förra året igenom en lagändring som underställde antikorruptionsmyndigheterna Nabu och Sap politisk kontroll och i praktiken gav presidenten makt att styra deras arbete. Efter omfattande protester utanför regeringskvarteret i Kiev backade han redan samma vecka och återställde myndigheternas oberoende.
En anledning till presidentens agerande uppenbarade sig snart. Hans omgivning hade sannolikt kännedom om en pågående förundersökning som de ville stoppa. I november lyckades en nära vän till presidenten och tidigare ekonomichef på hans produktionsbolag, Timur Minditj, lämna landet bara timmar innan Nabu genomförde husrannsakan i hans lägenhet.
Några veckor senare gjorde Nabu husrannsakan även hos Andrij Jermak, president Zelenskyjs kanslichef, den näst mäktigaste personen i Ukraina efter presidenten själv, långt före premiärministern. Jermak var bland annat presidentens handgångne man när parlamentsledamöter skulle övertygas om att rösta rätt och tros ha legat bakom de kuvert med pengar som lydiga ledamöter fått ta del av.
Jermak tvingades avgå men några konkreta brottsmisstankar har än så länge inte riktats mot honom. Däremot har tre parlamentsledamöter från Zelenskyjs parti delgetts misstanke om mutbrott – de ska ha förmedlat betalning till andra ledamöter.
Och nu har alltså även den gamla revolutionshjälten Julia Tymosjenko åkt fast för samma sak. Förutom bilderna på sedelbuntarna har Nabu publicerat ett inspelat telefonsamtal där hon förklarar för en parlamentsledamot hur och för vad betalning ska ske.
Tymosjenko själv hävdar att det hela är en svartmålningskampanj som är riktad mot henne personligen, men det är få i Ukraina som tvivlar på att hon faktiskt gjort det hon anklagas för. Det man undrar över är i stället var pengarna kommer ifrån – och vilken av hennes kollegor som hjälpt Nabu att sätta dit henne.
Skandalen visar att korruptionen är djupt rotad i den ukrainska politiska eliten, men det förvånar ingen i Ukraina.
Den skenande politiska korruptionen var en viktig anledning till de båda revolutionerna 2004 och 2014. Den oberoende antikorruptionsmyndigheten Nabu samt den särskilda åklagarmyndigheten för korruptionsbrott, Sap, var bland den senaste revolutionens viktigaste landvinningar.
Därför var det heltavgörande för Ukrainas fortsatta utveckling i demokratisk riktning att antikorruptionsmyndigheterna i somras fick bevara sitt oberoende. Därför är det också positivt att Nabu nu lyckats få fram konkreta bevis på den högnivåkorruption som pågått i årtionden.
Ännu mer avgörande är det naturligtvis vad som händer nu: Blir de korrupta politikerna åtalade och dömda eller rinner ärendet ut i sanden och preskriberas som så många gång tidigare?
Oavsett vilket är den pågående korruptionsskandalen inte ett tecken på att korruptionen i Ukraina blivit värre. Det är arbetet mot korruptionen som blivit bättre.
