I veckan höll president Volodymyr Zelenskyj sitt femte tal på Ukrainas självständighetsdag under pågående krig. Ett bra tal, men kanske inte hans allra starkaste – det börjar gå rutin även i detta.
När han valdes till president våren 2019 hade han en förhoppning att direkta förhandlingar med Vladimir Putin skulle kunna få slut på striderna i östra Ukraina, ett i huvudsak lågintensivt krig som pågått sedan 2014. Hans motståndare såg honom som en lättlurad pajas som skulle sälja ut Ukraina till fienden.
Så blev det nu inte. Under åren som gått sedan den ryska fullskaliga invasionen inleddes i februari 2022 har Volodymyr Zelenskyj blivit en symbol för det ukrainska motståndet. Mest i väst, men även i Ukraina, även om många ukrainare ogillade hans populistiska politik under åren före kriget och nu ogillar hans försök att sopa korruption på hög nivå under mattan, även under pågående krig.
Oavsett vad de anser om president Zelenskyj inser dock de flesta ukrainare att det är enighet som är viktigast när landets självständighet och själva existens är under hot. Därför var det inte många som höll med när den avsatte försvarsministern Mychajlo Fedorov förra veckan utmanade Zelenskyj.
Fedorov talade vackert om betydelsen av demokrati och medborgarnas förtroende för staten. Han menade att samhällskontraktet i Ukraina måste förnyas, staten måste lyssna på medborgarna, och att det därför behövs nyval, trots kriget. Trots att ukrainsk lag uttryckligen förbjuder val under pågående krig, när undantagstillstånd råder.
Det ukrainska parlamentet har en fyraårig mandatperiod. Presidentens mandatperiod är fem år. Hade det inte varit krig hade parlamentsval alltså hållits 2023 och presidentval 2024. Men majoriteten av ukrainarna inser att även om det praktiskt och juridiskt hade varit möjligt att hålla val – vilket det inte är – hade en valkampanj under pågående krig inte bara lett till splittring och inre konflikter i Ukraina, utan också gett en öppning för ökad rysk påverkan på alla nivåer.
Fedorovs uppmaning till nyval rapporterades i västliga medier brett som den största inrikespolitiska utmaningen till president Zelenskyj under kriget, och helt utan fog är inte påståendet. I kombination med de omfattande demonstrationer till stöd för Fedorov som hade pågått i en månad, sedan han fick sparken, var Fedorovs krav en explosiv blandning. Skulle demonstranterna fortsätta att stötta honom och ställa sig bakom idén om nyval?
Det gjorde de inte. De mest synliga ledarna för demonstrationerna tog tvärtom avstånd från Fedorovs krav. Inte heller i parlamentet fick han något gehör bland de oppositionella ledamöterna. Tvärtom verkar många ha bestämt sig för att ställa sig bakom Zelenskyjs kandidat till ny försvarsminister för att ta avstånd från Fedorov och betona vikten av enighet i krigstid.
Den nye försvarsministern, Jevhenij Chmara, godkändes till slut med 312 ja-röster, vilket är den största majoriteten det ukrainska parlamentet lyckats samla bakom något beslut på länge. Bara två ledamöter röstade mot honom, tjugo avstod från att rösta.
Det betyder så klart inte att alla är nöjda med president Zelenskyj och hans sätt att styra landet. Det betyder att en övervägande majoritet av parlamentsledamöterna inser vikten av enighet inför den gemensamma fienden, hur mycket många av dem än ogillar presidenten personligen.
Och det är inte så att det saknas anledningar att kritisera Zelenskyj. Korruptionsskandalerna har avlöst varandra under hans tid vid makten. För drygt ett år sedan, när avslöjandena hade krupit för nära hans inre krets, försökte Zelenskyj vingklippa de antikorruptionsmyndigheter som upprättats i Ukraina efter 2014 års revolution, för att möjliggöra landets närmande till EU.
Efter demonstrationer i Kiev och hård kritik från väst tvingades Zelenskyj backa och bevara antikorruptionsmyndigheternas självständighet. Dessa har fortsatt sitt arbete och grävt fram nya pinsamma skandaler.
Den senaste i raden briserade förra veckan, när det avslöjades att en nära medarbetare till Zelenskyj hjälpt till att tvätta enorma summor kontanta pengar med dubiöst ursprung för att betala borgen för den tidigare justitieministern Herman Halusjtjenko.
Halusjtjenko greps och häktades misstänkt bland annat för penningtvätt i februari. I juni släpptes han fri mot en borgensumma på 105 miljoner hryvnia, ungefär 22 miljoner kronor. Pengarna betalades in av tre privata bolag. När Nationella antikorrputionsbyrån Nabu följde pengarna dök det upp ett spår som pekade på Iryna Mudra, vice chef på Zelenskyjs kansli.
Hon fick omedelbart sparken och utreds nu för penningtvätt. President Zelenskyj själv har immunitet och kan inte utredas av antikorruptionsmyndigheterna, men Iryna Mudra har knappast agerat på eget initiativ. Frågan uppstår då varför det var viktigt för högt uppsatta chefer på presidentkansliet att se till att få den brottsmisstänkte ministern på fri fot.
President Zelenskyj själv har valt att i huvudsak hålla tyst både om de inrikespolitiska problemen och den senaste korruptionsskandalen. Att sitta stilla i båten så länge kriget pågår är också den taktik hans politiska motståndare valt. Den avsatte försvarsministern Mychajlo Fedorov var den första kända politikern som öppet ställde sig bakom idén att hålla val under pågående krig – och det kravet verkar ha fallit platt till marken.
Opinionsundersökningar visar visserigen att något fler ukrainare än tidigare nu tycker att man skulle kunna hålla val trots kriget, men en absolut majoritet motsätter sig fortfarande tanken. Allt tyder på att Volodymyr Zelenskyj kommer att sitta kvar som Ukrainas president kriget ut, hur länge det än pågår.
Efter kriget kommer dock ingen längre att vilja sitta still båten. Om Zelenskyj då ställer upp för omval kommer alla hans felsteg att lyftas fram i ljuset. Redan nu tyder opinionsundersökningarna på att han skulle förlora i andra valomgången mot alla andra kandidater som har chans att ta sig så långt – och valkampanjen har ännu inte börjat.
Lämna ett svar