Ukraina är inte Ryssland. Det var ett av budskapen när demonstranter på tisdagskvällen samlades vid Ivan Franko-teatern intill det avspärrade regeringskvarteret i Kiev och i många andra städer runt om i Ukraina. För första gången sedan Ryssland för tre och ett halvt år sedan inledde det fullskaliga kriget demonstrerade tusentals ukrainare mot sin egen president.
Långt ifrån alla i Ukraina gillar Volodymyr Zelenskyj som politiker och hans självsvåldiga sätt att styra landet med hjälp av ett fåtal lojala medarbetare i presidentkansliet, men de flesta är överens om att det viktigaste just nu är att med samlade krafter bekämpa den gemensamma fienden, Ryssland. Därför är även oppositionspolitiker som regel mycket försiktiga i sin kritik av presidenten och hans regering.
Denna lojalitet var förmodligen vad president Zelenskyj och hans närmaste omgivning räknade med när de i början av veckan lanserade sin blixtattack mot Ukrainas antikorruptionsmyndigheter.
Attacken inleddes av säkerhetstjänsten SBU, som under tisdagen genomförde omfattande räder mot antikorruptionsbyrån NABU och den särskilda antikorruptionsåklagaren SAP, varefter två NABU-anställda på högst tveksamma grunder anklagades för samröre med Ryssland.
Följande morgon sammankallades parlamentet för att godkänna ett lagförslag som avskaffade antikorruptionsmyndigheternas självständighet och i praktiken ger presidenten makt att styra deras arbete. Förslaget hade tagits fram i hemlighet, utan någon som helst offentlig diskussion.
Inte ens ledamöterna visste i förväg vad de skulle rösta om. Med röster från Zelenskyjs lydiga parti och gamla Kremlkramare som sitter kvar i parlamentet godkändes lagen ändå. Och där kunde det ha varit slut: under brinnande krig hade presidenten kuppat bort stora delar av landvinningarna efter 2014 års demokratiska revolution.
Men i stället fick vi än en gång se att det ukrainska samhället inte sväljer vad som helst från makthavarna, oavsett om det är krig eller inte. De omfattande protesterna under tisdagen och onsdagen blev uppenbarligen en överraskning för presidenten.
Därtill kom kritiken från omvärlden – viktigast av allt från EU, som påminde Zelenskyj om att de oberoende antikorruptionsmyndigheterna är ett villkor för Ukrainas fortsatta närmande till unionen.
Sent på onsdagskvällen backade presidenten och signalerade att han kan gå kritikerna till mötes. Han lovade att ta fram ett nytt lagförslag som ska garantera NABU:s och SAP:s oberoende.
Den parlamentariska oppositionen försöker nu syna Zelenskyjs kort genom att lägga fram ett eget lagförslag, men i praktiken väntar alla på presidenten. Den grundläggande lärdomen är dock redan klar även för Zelenskyj: Det ukrainska folket låter inte presidenten sätta sig över lagen.
En annan lärdom för många Ukrainavänner i väst kan vara att sluta idealisera den ukrainske presidenten. Volodymyr Zelenskyj är ett demokratiskt valt statsöverhuvud som med stor framgång har lett Ukrainas försvar mot en övermäktig fiende. Men han är också en populistisk och inte sällan maktfullkomlig politiker, något som många ukrainare kan berätta mer om för den som vill lyssna.
