Bild: Skärmavbild från SVT
Skillnaden mellan fakta och fiktion var som bortblåst när Rysslands ambassadör Sergej Beljajev på torsdagskvällen fick lägga fram sin egen sanning i SVT:s program 30 minuter. Tittarna fick ta del av en lång rad välkända ryska propagandapunkter, bland annat att de ryska krigsbrotten i Butja aldrig ägt rum, utan iscensatts av Ukraina.
SVT:s Anders Holmberg lät ord stå mot ord om onsdagens ryska drönarattack mot Polen. Var drönarna ryska? Det kan vi inte veta, eftersom inga bevis har lagts fram, hävdade Beljajev.
I stället för att lägga fram de bevis som faktiskt finns för att drönarna var ryska – exempelvis drönarnas flygbanor och de fynd som gjorts på marken – lät Holmberg saken bero.
Den som lyssnar noga märker att Beljajev faktiskt aldrig förnekar att drönarna var ryska. Han säger att det inte fanns några mål i Polen, vilket är något helt annat, och förmodligen inte heller sant.
Ambassadören sprang i cirklar kring SVT:s programledare som tafatt försökte motsäga en och annan av de lögner den ryske propagandisten spred runt sig likt en illaluktande rökridå. Det är uppenbart att Holmberg ofta inte ens uppfattade hur fräckt ambassadören ljög.
I praktiken oemotsagd fick Beljajev exempelvis hävda att det ryska språket är förbjudet i Ukraina (i verkligheten talar en stor del av de ukrainska soldaterna ryska vid fronten), att den kanoniska ortodoxa kyrkan är förbjuden i Ukraina (det är den inte, däremot försöker Ukraina begränsa Rysslands inflytande i det kyrkliga livet) samt att den ukrainska regeringen fört krig mot civilbefolkningen i östra Ukraina (det är vad Ryssland gör).
När Holmberg försökte kontra med fakta dribblade ambassadören elegant bort honom genom att hoppa till något helt annat. Snurrigast blev det när Holmberg i praktiken bekräftade ambassadörens version av vad som hände i östra Ukraina 2014: invånarna röstade för att lämna Ukraina (det gjorde de inte).
Med facit i hand kan man fråga sig vad poängen med att bereda Putins språkrör utrymme i SVT på bästa sändningstid är. SVT:s förklaring är att ”också den typen av makthavare ska granskas och ställas inför kritiska frågor”.
Den ryska ambassadören är dock inte en makthavare, och det var i förväg klart att han inte skulle komma med något nytt, bara rapa upp den ryska regimens välkända propagandapunkter. Nyttan med intervjun skulle i så fall kunna vara att skjuta ner propagandan med hjälp av fakta. Det lyckades SVT inte med.
Det är ingen lätt uppgift även om man är väl förberedd, eftersom de ryska propagandamakarna är bland de skickligaste i världen och har övat på den här typen av skuggfäktning i årtionden. Torsdagskvällens match tillförde inget av värde och borde aldrig ha ägt rum.
