Aziza Abdirasulova suckar djupt. Klockan är över sju på kvällen, det är helt mörkt ute, och hon är ensam kvar på kontoret på fjärde våningen. Korridorerna i det sovjetiska bygget är mörka och labyrintaktiga. Höger, vänster, höger igen – och den brunmönstrade linoleummattan slutar tvärt i en betongvägg. Här skulle man kunna spela in en…Fortsätt läsaBäst i klassen bland diktaturerna