Metoo på ryskt vis: kvinnan bär alltid skulden

Sexuella trakasserier förekommer inte i Ryssland, i alla fall inte från makthavarnas sida. Påståenden om något annat är per definition västliga informationsattacker.

Sexuella trakasserier förekommer inte i Ryssland, i alla fall inte från makthavarnas sida. Påståenden om något annat är per definition västliga informationsattacker.

I den ryska offentligheten har metoo-rörelsen framstått som småaktiga eller elaka kvinnors attack på män som bara gör det som är naturligt för män att göra och Harvey Weinstein har snarast setts som en missförstådd hjälte.

I höstas hölls det till och med en märklig demonstration till stöd för Weinsteins framför USA:s ambassad: sex nakna kvinnor höll upp slagord som ”Hands off Harvey” och ”Harvey makes me excited”.

Det är alltid kvinnan som bär skulden till sexuella trakasserier, förklarade den ryska skådespelerskan Ljubov Tolkanina:

– Hur kan man överhuvudtaget anklaga en man för sexuella trakasserier, är det inte för det han existerar? Om han har makt som han använder på det sättet så är det väl bra. […] Om du är en riktig kvinna och något sådant har hänt så kommer du aldrig att berätta om det för någon. Det skulle sänka både dig och honom i allmänhetens ögon.

I ett sådant samhällsklimat är det inte särskilt förvånande att de flesta i Ryssland fortsätter att tiga om sexuella trakasserier, trots att problemet knappast är mindre i Ryssland än på andra håll i världen, snarare tvärtom. Men häromdagen lyfte den oberoende tv-kanalen Dozjd frågan när partiledaren och presidentkandidaten Vladimir Zjirinovskij intervjuades i studion.

Zjirinovskij fick frågan om han känner till att hans partikamrat, den högst uppsatte parlamentarikern Leonid Slutskij som bland annat är ordförande i utrikesutskottet, i många år sexuellt trakasserat unga kvinnliga journalister.

Nej, det hade Zjirinovskij inte hört, men man måste ju också ta hänsyn till varför han i så fall gör det, menade partiledaren. Slutskij kanske bara vill ha uppmärksamhet, gissade han. Så gjorde ju pojkarna i småskolan, man drog flickorna i flätan för att de skulle lägga märke till en, sade Zjirinovskij. Slutskij hade dock enligt Dozjd gjort betydligt mer än att dra flickor i flätan.

En kvinnlig journalist som Dozjd hade talat med berättade att Slutskij hade tagit henne mellan benen när hon ville intervjua honom i hans arbetsrum i statsduman, parlamentets underhus. När hon frågade när hon skulle kunna få en kommentar sade han “efter klockan 22” och ville veta var hon bodde.

En annan kvinnlig journalist sade att hon inte hade vågat berätta om Slutskijs närmanden, eftersom hon var rädd för att hon skulle förlora sin rätt att arbeta i parlamentet. Senara hörde ytterligare en journalist av sig till Dozjd, en tv-producent som hade bjudit Slutskij till en sändning. Hon berättade att Slutskij hade försökt kyssa henne på munnen och ta henne i baken.

Enligt Dozjd var Slutskijs beteende en välkänd hemlighet i duman, och efter programmet var det ytterligare en journalist som hörde av sig och berättade att även hon drabbats av Slutskijs närmanden.

Slutskij själv förnekar att han skulle ha gjort sig skyldig till olämpligt beteende. Nu vill han träffa alla kvinnliga journalister som har ackreditering i duman för att personligen försäkra sig om att ingen av dem har deltagit i “denna smutsiga informationskampanj”, skrev han på Facebook.

Hans partikamrat, dumans vice talman Igor Lebedev, som även råkar vara son till Vladimir Zjirinovskij, skrev på Twitter att partiet nu kommer att kräva att journalisterna som anklagat Slutskij för trakasserier utestängs från duman. Senare skrev han ett längre inlägg på sin blogg där han förklarade vad hela metoo-rörelsen egentligen handlar om: en lögnaktig kampanj av hämndlystna, åldrande kvinnliga skådespelare som lett till masshysteri och som utnyttjas av Trump-motståndare.

Nu måste den ryska säkerhetstjänsten göra en grundlig undersökning av vem och vad som egentligen står bakom smutskastningskampanjen som är riktad mot hela det ryska parlamentets diplomatiska verksamhet, menar Lebedev:

Дело может оказаться куда серьезнее, чем просто выдумка в погоне за сенсацией и даже чем очередной предвыборный “черный пиар”. Я уже сказал, что на Западе, особенно в США, тема “харрасмента” связана с массовой истерией. То есть, даже если будет окончательно доказано, что Леонида Слуцкого оклеветали нечистоплотные журналисты, “осадочек останется”. Не здесь: в России общество более здоровое и психически устойчивое. А “там”, на Западе.

Saken kan visa sig vara betydligt allvarligare än något man bara hittat på i jakten efter en sensation, och till och med allvarligare än ytterligare en smutskastningskampanj inför valet. Jag har redan sagt att det här med “harrasment” i Väst och speciellt i USA är förknippat med masshysteri. Med andra ord, även om det slutgiltigt bevisas att det är ohederliga journalister som förtalat Leonid Slutskij så är hans rykte besudlat. Inte här: i Ryssland är samhället sundare och psykiskt mer motståndskraftigt. Men “där”, i Väst.

Även dumans kvinnoklubb har nu ställt sig bakom Slutskij och menar att det hela är en orkestrerad kampanj, en “informationsattack” som syftar till att smutskasta den professionelle och hederlige Slutskij. “Viruset av obevisade anklagelser, som smittat västliga länder och blivit ett vapen i kampen mot konkurrenterna, försöker ta sig in i Ryssland. Att det handlar om en provokation är bara alltför uppenbart”, skriver kvinnoklubben i ett uttalande som nyhetsbyrån RIAN citerar.

Det ryska samhället är inte tillräckligt moget för att diskutera sexuella trakasserier, utan föredrar att alltid lägga skulden på kvinnorna, skriver Olga Tjurakova i tidningen Vedomosti. Journalisten Jelizaveta Antonova, som ursprungligen tog upp frågan i intervjun med Vladimir Zjirinovskij, skriver å sin sida på Facebook att det finns en ljudinspelning som kan användas som bevis mot Slutskij, och att tre personer är beredda att vittna mot honom i rätten om saken skulle gå så långt.

Det kommer den dock knappast att göra. Redan för flera år sedan lämnades en anmälan om Slutskijs beteende till dåvarande talmannen, men inget hände. Som brukligt är kommer frågan även denna gång att tystas ner och om någons rykte skadas är det i alla fall inte Slutskijs.


Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.