Vem är rädd för Navalnyj?

Under måndagen var en stor del av polisstyrkan i Vladivostok upptagen med att stoppa öppnandet av oppositionspolitikern Aleksej Navalnyjs kampanjstab. Två gånger har han attackerats med frätande vätska i ansiktet. Vem är det som plötsligt är så rädd för honom?

Under måndagen var en stor del av polisstyrkan i Vladivostok upptagen med att förhindra öppnandet av oppositionspolitikern Aleksej Navalnyjs kampanjstab i staden. Två gånger har han attackerats med frätande vätska i ansiktet, och i helgen stoppade polisen honom från att ta sig fram till mikrofonen under en demonstration i Moskva. Vem är det som plötsligt är så rädd för honom?

Bloggaren och antikorruptionsaktivisten Aleksej Navalnyj var en av de ledande gestalterna under de stora demokratidemonstrationerna i Moskva 2011-12. I borgmästarvalet i Moskva 2013 fick han nästan en tredjedel av rösterna, trots att hans kampanj på alla sätt motverkades av myndigheterna.

Navalnyj har två gånger dömts till villkorlig dom för “bedrägeri”, trots att han enligt Europeiska människorättsdomstolen inte har gjort sig skyldig till något annat än vanlig affärsverksamhet. Hans bror Oleg har dömts till 3,5 år i fängelse på motsvarande anklagelser. Huvudsyftet med de rättsliga processerna verkar ha varit att smutskasta Navalnyj och göra det omöjligt för honom att kandidera i presidentvalet nästa år.

Demonstrationsvågen 2011-12 ledde till att lagarna skärptes ytterligare och ett tjugotal demonstranter dömdes till långa fängelsestraff i avskräckande syfte. Annekteringen av Krim 2014 ledde till bred mobilisering bakom makthavarna, och sedan dess har större demonstrationer mot de styrande varit sällsynta i Ryssland.

Så var det ända till den 26 mars i år, då Aleksej Navalnyj efter sin uppmärksammade publikation om premiärminister Dmitrij Medvedevs skumma affärer lyckades organisera en landsomfattande protestaktion mot korruption. Sammanlagt beräknades minst 60.000 människor ha deltagit i aktionen i ett hundratal städer runt om i landet, trots att demonstrationerna på många håll – exempelvis i Moskva – inte fick tillstånd av de lokala myndigheterna.

Hittills har Navalnyjs presidentkampanj lyckats öppna 30 kampanjhögkvarter runt om i landet.

Navalnyj tillåts aldrig uttala sig i de statskontrollerade massmedierna, men genom sin starka närvaro på nätet har han lyckats fånga även den yngre generationens intresse. När han har rest runt i landet för att öppna kampanjstaber inför nästa års presidentval (som han troligen inte tillåts delta i) har det utanför stabslokalerna ofta dykt upp långa köer av ungdomar som velat anmäla sig som kampanjarbetare.

Kampanjchefen Leonid Volkov håller möte med kampanjarbetare ute på gatan i Vladivostok.

Påtryckningar från myndigheter har lett till att fastighetsägare sagt upp sina hyresavtal med Navalnyjs kampanj. När ännu en kampanjstab under måndagen skulle öppnas i Vladivostok i ryska Fjärran östern dök två medarbetare i säkerhetstjänsten FSB upp och krävde att lokalen skulle låsas och strömmen stängas av.

Det hade inte varit lätt att hitta en fastighetsägare i Vladivostok som gick med på att hyra en lokal till Navalnyjs kampanj. Varje gång ett avtal hade slutits dök polisen upp och såg till att avtalet sades upp. Detta upprepades åtta gånger, skriver kampanjchefen Volkov på Facebook.

Trots det hade han förutom första varianten även lyckats hyra en reservlokal, vars adress skickades ut till medarbetarna i Vladivostok när säkerhetstjänsten hade stängt första lokalen. Myndigheterna kontrade med att skicka ut sms-meddelanden med falsk adress till kampanjaktivisterna.

Redan den 5 maj hade samordnaren Dmitrij Zubarev i Vladivostok gripits och dömts till 15 dagars arrest. Hans ersättare greps när han skulle möta en kampanjarbetare på flygplatsen.

På väg in till Vladivostok började kampanjchefen Volkovs telefon ringa oupphörligen med samtal från okända nummer, vilket gjorde det svårt för honom att ta kontakt med medarbetarna i staden. Dessutom stoppade polisen bilen han färdades i för “rutinkontroll”, hävdade att det var problem med hans inrikespass och gjorde sitt bästa för att fördröja honom. Proceduren upprepades fem gånger och tog oändligt lång tid.

Eftersom polisen i Vladivostoks centrum uppgavs stoppa även andra bilar som tillhörde kända Navalnyjanhängare, uppmanade Volkov alla att i stället åka taxi till reservlokalen. Även där hade myndigheterna dock hunnit före – dörrarna var låsta. I stället fick Volkov hålla ett kort möte med de tilltänkta kampanjarbetarna ute på gatan.

Demonstrationen för bostadsägares rättigheter i Moskva. (Foto: Jevgenij Feldman, Aleksej Navalnyjs presidentkampanj.)

Aleksej Navalnyj själv kunde inte delta i öppnandet av kampanjstaben i Vladivostok av hälsoskäl. Den 27 april attackerades han utanför sitt kontor i Moskva och fick för andra gången på en dryg månad frätande grön antiseptisk vätska kastad i ansiktet.

Angriparna tillhör den Kremlvänliga rysknationalistiska rörelsen SERB, som tidigare bland annat kastat samma vätska i ansiktet på författaren Ljudmila Ulitskaja.

Första gången Aleksej Navalnyj fick grön färg i ansiktet skojade han bort det hela. Denna gång hade han dock otur, vätskan som kan skada hornhinnan hamnade i hans ena öga och han fick kraftigt nedsatt syn på högra ögat.

Trots att han egentligen har utreseförbud på grund av den villkorliga domen fick han tillstånd att åka till Spanien för en ögonoperation – för en gångs skull fattade myndigheterna ett humant beslut, även om anledningen kanske var att de ville undvika dålig publicitet. Operationen gick bra, men det kommer att ta lång tid för det skadade ögat att läka.

Efter att ha återkommit från Spanien deltog Navalnyj på söndagen tillsammans med sin fru och son i en stor demonstration för bostadsägares rättigheter i centrala Moskva. Enligt ett kontroversiellt lagförslag riskerar boende i äldre miljonprojektshus i Moskva att mot sin vilja tvingas ut från sina egna lägenheter.

Polisen omringar familjen Navalnyj. (Foto: Jevgenij Feldman, Aleksej Navalnyjs presidentkampanj.)

Lagen anses vara skräddarsydd för att ge byggföretag med rätt kontakter tillgång till värdefulla, centralt belägna tomter på bostadsägarnas bekostnad, och uppslutningen var stor – drygt 20.000 Moskvabor beräknas ha deltagit i demonstrationen.

Arrangörerna verkar dock ha fått demonstrationstillståndet med ett villkor: Navalnyj skulle inte släppas fram till mikrofonen. I närheten av scenen omringades Navalnyjs familj av en poliskedja som tvingade dem följa med ut från det inhägnade demonstrationsområdet.

Frågan är varför de som bestämmer nu har blivit så rädda för Aleksej Navalnyj att han med alla medel ska hållas borta från mikrofonen. Han kan ju knappast hota Vladimir Putin i 2018 års presidentval, inte ens om han tillåts ställa upp, vilket verkar allt mer osannolikt.

Det farliga med Navalnyj kanske är att han fortsätter att envist rikta in sig på att avslöja korruption bland makthavare, utan att direkt angripa Vladimir Putin. Exempelvis den landsomfattande antikorruptionsdemonstrationen den 26 mars var formellt riktad mot premiärminister Dmitrij Medvedev. Korruption är dock en grundbult i det ryska systemet, och genom att en efter en avslöja makthavares korrupta verksamhet undergräver han fundamentet som hela statsapparaten står på.

Speciellt farligt för de korrupta makthavarna är det att Navalnyj som första oberoende oppositionspolitiker sedan Sovjetunionens fall   steg för steg har lyckats bygga upp ett nätverk i hela landet.

Polisen stoppar ett kampanjmöte i Tomsk på grund av ett påstått bombhot. (Foto: Jevgenij Feldman, Aleksej Navalnyjs presidentkampanj.)

Att det var just i Vladivostok myndigheterna mobiliserade stort för att stoppa Navalnyjs kampanj kan ha att göra med att regionen har ett rykte som en av de mest korrupta i landet. På samma sätt kan polisens omsorg om att Navalnyj inte skulle få tala på demonstrationen för bostadsägarnas rättigheter i Moskva ha att göra med lokala penningflöden som inte kan riskeras.

Vladimir Putin kommer med allra största sannolikhet att ställa upp i nästa års presidentval – och vinna. Men hans långa tid vid makten går obönhörligen mot sitt slut, och snart börjar kampen om vem som får chansen att bli hans efterträdare. I den kampen behövs det pengar, och i rysk politik finns det bara ett sätt att samla pengar på hög: korruption.

Även om Navalnyj inte är farlig för Vladimir Putin är han ett starkt irritationsmoment för alla som i smyg sneglar på Putins stol – speciellt eftersom han själv borde vara en seriös kandidat i första presidentvalet som Putin inte deltar i, oavsett om det blir 2024 eller tidigare.

Vad är det då för politik Navalnyj står för? Det vet vi inte riktigt. Under de tio år som gått sedan Navalnyj uteslöts ur det liberala oppositionspartiet Jabloko på grund av sin nationalism har han utvecklats som politiker, blivit mer nyanserad och mer försiktig i sina utspel.

Tydligt är i alla fall att han vill ha ett mer öppet och liberalt Ryssland och att han inte vill ha konfrontation med väst. Hans “nationalism” har på senare tid mest handlat om att han vill införa visumtvång för medborgare i de centralasiatiska före detta sovjetrepubliker som står för huvuddelen av arbetskraftsinvandringen till Ryssland.

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

2 svar på ”Vem är rädd för Navalnyj?”

Ryska staten är nog orolig då väst satsar på Navalnyj som den som skall destabilisera Ryssland.

Vilket trams! Ska man tolka dig som att det vore förståeligt och OK om statsapparaterna i västliga länder trakasserade de politiska kandidater som Ryssland föredrar (Trump, Le Pen, Nigel Farage, osv.) och förbjöd dem från att delta i val? Där kan vi för övrigt verkligen snacka om ogenerade försök att destabilisera andra länder (somliga av vilka – såsom i Trump-fallet och Brexit – varit mycket framgångsrika).
Är oerhört trött på myten att ”Väst” skulle vara intresserat av att destabilisera Ryssland. Den saknar varje form av belägg eller logik. Dagens Ryssland under Putin är en oförutsägbar auktoritär kärnvapenstat vars politiska system helt kretsar kring en enda person och som har sina främsta allierade i Syrien, Nordkorea, Venezuela och Nicaragua. Putin-Ryssland är som bekant också synnerligen aktivt när det gäller att destabilisera sina grannländer. Ytterligare destabilisering av Ryssland vore katastrofalt. Är det någonting som ligger i ”Västs” intresse så är det förstås ett normaliserat Ryssland med vilket man kan samarbeta säkerhetspolitiskt så väl som ekonomiskt.

Stängt för kommentering.