Terror och ryskt val på Krim

Skärmavbild 2016-08-11 kl. 12.05.35Kuppmakarna i Ukraina vill trappa upp våldet och har övergått till terrorattacker mot Ryssland, fredssamtal är meningslösa och Ryssland kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera Krims säkerhet. Så lät det när Vladimir Putin på onsdagskvällen kommenterade de senaste dagarnas händelser vid gränsen mellan det ockuperade Krim och ukrainska fastlandet.

Men vad var det egentligen som hände där? Det vet vi väldigt lite om. Enligt uppgifter som den ryska säkerhetstjänsten FSB publicerade på onsdagseftermiddagen ska två grupper ukrainska sabotörer ha försökt ta sig över gränsen natten mot den 7 augusti och natten mot den 8 augusti. En rysk militär och en FSB-medarbetare uppges ha dödats i sammanstötningarna. 20 hemmagjorda sprängladdningar uppges ha beslagtagits.

Senare har anonyma källor inom den ryska säkerhetsapparaten läckt ytterligare detaljer till tidningen Kommersant – bland annat uppges den första gruppen sabotörer ha tagit sig in till Krim med gummibåtar. President Putin själv hävdade under sin presskonferens på onsdagskvällen att de som försökte ta sig in tillhörde ”Ukrainska försvarsministeriets sabotage- och underrättelsegrupp”.

Det finns dock väldigt få tillförlitliga uppgifter om vad som hänt, eller att något överhuvudtaget har hänt. Det vi vet med säkerhet är att Ryssland de senaste dagarna kraftigt stärkt sin militära närvaro på Krim. Någon sorts säkerhetsoperation verkar ha pågått i närheten av den administrativa gränsen mot ukrainska fastlandet, skottlossning uppges ha hörts till fastlandssidan och den ryska sidan stängde gränsövergångarna till Krim på morgonen den 7 augusti utan förklaring.

De ryska rapporterna talar om ett antal gripna och även dödsoffer bland de påstådda sabotörerna, men bara ett namn har publicerats: Jevgenij Aleksandrovitj Panov, född 1977. FSB skriver i sitt pressmeddelande att han är anställd av ukrainska militära underrättelsetjänsten, vilket verkar långsökt.

Enligt vad som framkommit i ukrainska medier är Jevgenij Panov en busschaufför som under en period varit frivillig vid fronten mot separatistrepublikerna i östra Ukraina. Sedan ett år arbetar han åter som chaufför och mekaniker vid det största kärnkraftverket i Europa i staden Energodar. Enligt vad hans bror berättar åkte Jevgenij i väg för att träffa vänner på lördagsmorgonen den 6 augusti och kom aldrig tillbaka.

– Han ringde sin fru på lördagskvällen, sade att allt är bra och lovade att han skulle vara tillbaka på söndag, eller allra senast på måndagsmorgonen, säger brodern Igor till Censor.net.

Senare berättade en ukrainsk affärsman att han skickat sin vän Jevgenij Panov till Krim för att kolla vad som hänt med hans halvfärdiga hus där.

På torsdagseftermiddagen släppte ryska utrikesministeriet namnet på ytterligare en av de gripna: Andrej Zachtej, enligt ukrainska medier Moskvabo som semestrat på Krim med sin fru och parets sju månader gamla dotter. Den 30 juli lade han upp två bilder på sin dotter på sin Facebooksida och skrev ”Vi åker till havet ))”.

Bild från den terrormisstänkte Andrej Zachtejs Facebooksida.

Bild från den terrormisstänkte Andrej Zachtejs Facebooksida.

Det är uppenbart att de två verkligen är tillfångatagna och befinner sig på Krim. Mindre uppenbart är det huruvida de verkligen tillhör ”organisatörerna” bakom de terrorattacker som FSB uppger sig ha förhindrat. Det som hittills framkommit är knappast övertygande, och det är märkligt att de ryska myndigheterna inte släppt namnen på de ryska militärer som uppges ha dödats i striderna. Inte heller finns det några spår av kropparna efter de sabotörer som enligt mediauppgifter skulle ha dödats.

Det går i alla fall inte att helt utesluta att radikala ukrainska element kan ha planerat någon sorts sprängdåd på det ockuperade Krim, även om det verkar allt mer osannolikt. I november 2015 ströps ju eltillförseln från ukrainska fastlandet till Krim när flera högspänningsledningar sprängdes sönder. Sprängdåden skedde på den ukrainskkontrollerade sidan av den administrativa gränsen och de ukrainska myndigheterna valde att förhandla med sabotörerna i stället för att gripa dem.

Balansgången mellan radikala element som kräver hårda tag mot den ryska ockupationsmakten och den maktpolitiska verkligheten är inte helt lätt för den ukrainska regeringen – som dessutom plågas av den djupa ekonomiska krisen, inre splittring samt korruptionen som genomsyrar hela samhället. Myndigheterna har knappast kontroll på alla radikala grupper som agerar på egen hand.

Hur som helst är det mycket svårt att föreställa sig att den ukrainska regeringen och militären kunde ha sanktionerat bombdåd på Krim – det skulle helt enkelt inte vara i Ukrainas intressen.

Allt talar i stället för att händelserna vid den administrativa gränsen mellan det ockuperade Krim och det ukrainska fastlandet antingen är helt iscensatta av ryska myndigheter – eller att de ryska myndigheterna blåser upp och förvränger en mindre incident i sina egna syften: för att sätta tryck på Ukraina och för att piska upp patriotiska stämningar i Ryssland inför parlamentsvalet den 18 september.

Utrikespolitiskt vill Kreml som alltid splittra väst, försvaga den ukrainska regeringen och hålla världen i osäkerhet om vad Ryssland kan få för sig om landet inte får sin vilja igenom. Men framför allt ska man inte glömma att det även i Ryssland finns inrikespolitik.

Parlamentsvalets utgång är visserligen redan i stort sett känt, eftersom bara tillförlitliga partier tillåts ställa upp och eftersom resultatet vid behov alltid kan justeras i efterhand. Ändå är valet viktigt för att stärka regimens legitimitet, och det var det alltför uppenbara fusket i förra parlamentsvalet i december 2011 som utlöste den omfattande protestvågen framför allt i Moskva under de påföljande månaderna.

På Krim blir valet om fem veckor det första ryska parlamentsvalet där sedan 1912, och läget ser inte speciellt bra ut för de styrande. Efter första året har inflödet av pengar från Rysslands federala budget strypts, priserna har gått upp, halvön är isolerad, drabbad av internationella sanktioner och brobygget till ryska fastlandet går trögt.

Men det är i alla fall fred här, hade vi inte blivit anslutna till Ryssland hade det varit lika illa här som i Donbass, invänder många Krimbor. Argumentet är märkligt, eftersom det utan Rysslands inblandning inte heller hade varit krig i Donbass – men det fungerar, så länge den ryska propagandaapparaten kan upprätthålla myten om det halvfascistiska Ukraina som ett hot mot alla ryssars liv och säkerhet. Då fungerar det bra med ukrainska terrorister som planerar sprängdåd på Krim.

Det är därför Vladimir Putin plötsligt har återgått till retoriken från 2014. Så här lät det på presskonferensen på onsdagskvällen:

Попытка спровоцировать всплеск насилия, спровоцировать конфликт – это не что иное, как желание увести внимание общественности страны от тех людей, которые захватили власть в Киеве, продолжают её удерживать и продолжают грабить свой собственный народ, для того чтобы как можно дольше удержаться у этой власти и создать условия для дальнейшего грабежа своих граждан.

Försöket att provocera fram ett våldsutbrott, att provocera fram en konflikt – det är inget annat än en önskan att dra bort den allmänna opinionens uppmärksamhet från de människor som gripit makten i Kiev, som fortsätter att hålla fast vid makten och som fortsätter att råna sitt eget folk, för att hålla sig vid makten så långe som möjligt och skapa villkor för att fortsätta att råna sina egna medborgare.

När man lyssnar på Putin kan man ofta få intrycket att han anklagar andra för det han egentligen själv håller på med.

Inlägget uppdaterat den 12 augusti med uppgifter om de nu två namngivna gripna.

Mer på temat:

17 kommentarer till “Terror och ryskt val på Krim

  1. Kalle Kniivilä: Du översätter vad president Vladimir Putin säger men varför då inte samtidigt översätta vad den enligt dig oskyldige ukrainske busschauffören och resenären Jevgenij Panov själv berättar under förhöret? Vad berättar han om? Vilka frågor ställer förhörsledaren?

    • Tommy, Vad sade han?

      Är det trovärdigt? Var han utsatt för hård press under förhöret?

      Om han vore terrorist så tror ingen längre på vad Putin säger, han har ljugit för många gånger nu.

  2. Kalle, jag skulle vilja ställa en enkel fråga till dig: Har du någonsing skrivit något positivt om Ryssland?

    Vad jag kan se så har du under hela din ”kariär” ägnat dig åt kritisera/smutskasta oss.

    Rätta mig gärna om jag har fel. Det hade även varit trevligt med ett par konkreta exempel.

    • Till skillnad från dig drag jag aldrig likhetstecken mellan den ryska regeringen och det ryska folket.

      Den här bloggen handlar i huvudsak om rysk politik, och som du säkert har sett har jag många invändningar mot de nuvarande makthavarnas agerande. Men det betyder absolut inte att jag skulle vara avogt inställd till den ryska nationen eller kulturen. Tvärtom – och det är precis därför jag bryr mig om vad som händer i Ryssland.

      Om du tycker att jag ”kritiserar/smutskastar” ryssar i gemen får du gärna peka på konkreta exempel. Om du inte kan göra det tycker jag inte att jag har någon skyldighet att försöka motbevisa dig.

      • Jag har inte sagt att du kriteserar/smutskastar ryssar. Jag har derämot sagt att du kritiserar/smutskastar Ryssland.

        Ryssland är ett land som styrs av ett av folket vald regering. Fler än 80 procent ryssar röstar på Putin och vill ha honom kvar. Jag (som har bott I Sverige I nästan 30 år innan jag slutligen flyttade till Spanien) röstar på Putin. Jag anser till och med att Sverige skulle må batter av lite ryskt styre (nu menar jag inte att en ryss skulle Sverige, utan att en svenk politiker med samma åsikter som Putin skulle göra det).

        Alltså: Man får och ska kritisera det man ogillar. Men, men tanke på dina omfattande skrivirier om dagens Ryssland, hade det inte varit bra om du någon gang skrev något got om landet? Jag har last din bok ”Putins folk” och pratat med en hel del svenskar som har last den. Samtliga har reagerat over hur dumma ryssarna som intervjuas I din bok är (det stammer givetvis inte eftersom de flesta intervjuade hade en annan etnisk bakgrund än rysk, men vem förstår sådant I Sverige). Jag tror inte att det var det du ville åstadkomma med din bok, men det blev ju så I slutändan.

        Min poäng är: Genom att konsekvent punlicera endast negative artiklar om dagens Ryssland medverkar du till att sprida en mycket nagativ bild av landet som sådant och indirekt även om dess invånare.

        Det hade varit bra om du någon gang skrev något positivt, tycker jag. Det positive bilden av Ryssland, landets storslagna historia, kultur och dess folk är en bristvara i svenska medier. Tyvärr.

        • Det var ju intressant att du har kunnat lista ut vilken etnisk bakgrund mina intervjupersoner har. Hur lyckades du med det? Hur många procent anser du vara ickeryssar? Och varför är det betydelsefullt?

          Och nej, Ryssland styrs inte av någon folkvald regering. Ryssland är en auktoritär stat och styrs av en självvald elit som behåller makten genom manipulerade val, likriktade massmedier och selektiv repression av oliktänkande. ”Электоральный авторитаризм” är en bra term som används exempelvis av Vladimir Gelman. Men hans efternamn är ju inte ryskt. På engelska talar man ofta om ”competitive authoritarianism”.

          Ingen hade varit gladare än jag om jag hade kunnat berätta om något positivt i rysk politik. Tyvärr har de positiva inslagen blivit allt svårare att hitta på senare år.

          • Det var inte svårt att ”lista ut” etnisk bakgrund på de personer du intervjuade. Förnamnen på de intervjuade gav svaret. Inte svårare än så.

            Gelman måste givetvis vara rysk jude. Det saknar dock helt betydelse i sammanhanget.

            Etnisk bakgrund är viktig för min del liksom för de flesta ryssarnas del. Du behöver inte låtsas att detta utgör en nyhet för dig. Du har ju varit I landet och bör känna till vad ryssarna anser om natinalitet/etnicitet kontra medborgaskap. En tjetjen eller en tatar är inte en ryss. Det enda gemensamma vi har är medborgarskap. Inget mer. Det är I och för sig inget konstigt. Jag har bott I Sverige länge, har haft (olika) välbetalda befattningar inom svensk näringsliv men är inte svensk (trots medborgarskapet). Att påstå något annat skulle vara idiotoskt. Det är klart att jag känner en del sympati för Sverige. Min fru är svenska, mina barn är födda I Sverige och kan endast svenska. Men det är ingenting som gör att just jag kan känna mig svensk. Och detta har ingenting emot med min vilja/ovilja att göra. Det är endast ett faktum.

            Ett annat exempel: En arab som bor I Rynkeby och inte låter sin maka lämna hemmet utan manlig sällskap och (gud förbjude!) utan att ha burka på sig är definitvt inte svensk. Detta gäller alldeles oavsett han är född I Sverige eller kom hit I vuxen alder. Att tillhöra ett folk kräver mer än ha ett pass. Man måste dela folkets värderingar också. Åtminståne till en viss gräns.

            Fast det sista kommer du nog att ta bort. Islamisterna brukar ju vara ”heliga kor” för svenska journalister…

  3. Vad hemskt! De där ryssarna är ju riktigt hemska människor! Ukrainare är så mycket trevligare än ryssar.

    • Du tror väl inte att Rysslands agerande beror på att ryssar är ”hemska människor”? Det krävs nog lite djupare analys.

      • Jag vet inte riktigt. Man vill ju inte verka otrevlig genom att påstå saker. Men tror gör jag absolut. De är ju rätt agressiva och oerhört obildade. Man är väl också trött på att se de tigga överallt i vår fina huvudstad.

        • Nu påstår du definitivt saker du inte vet speciellt mycket om. Ryska tiggare i Sverige har jag aldrig hört talas om. Det är inte helt lätt för ryska medborgare att få visum till Sverige även om man har normal inkomst, och fattiga ryssar har inte råd eller möjlighet att ta sig hit för att tigga.

          • Du har fel Kalle. Det är VÄLDIGT LÄTT för ryska medborgare med normalinkomster (då menar jag månadsinkomster om kanske 70 000 rubel och uppåt) att få visum till Sverige. Det är ännu lättare att få ett sådant till Finland (och ett sådant visum kan användas för resor till bland annat Sverige). Har man gjort en inresa så får man ett 6-månaders eller 12-månaders visum för multipla resor nästa gång. Själva ansökningsförfarandet är mest en formalitet. Du kan läsa om reglerna på Migrationsverkets hemsida (under rubriken Landsinformation). Där star bland annat att ryska medborgare ska I pincip alltid beviljas besöksvisum till Sverige.

            Sedan tycker jag personligen att det är lite för lätt för ”kritiska utländska journalsiter” att få inresetillstånd till Ryssland. Där tycker jag att Ryssland borde vara mycket hårdare än vad man än idag. Men det är, som sagt, endast min synpunkt.

            Oavsett detta så har väldigt svårt att tänka mig att Sverige skulle översvämmas av tiggande ryssar. Ryssarna är inte ett folkslag som har gjort sig känd för att stå vid Konsum-butiker med en pappersmugg.

            Vad gäller Britts påstånde om att ryssarna skille vara ”oerhört obildade” så hade det varit intressant att veta vad hon själv har för utbildningsnivå. Annat trams (otrevliga, agressiva…) vill jag inte ens bemöta.

            • Medellönen i Ryssland är ca 32.000 rubel (4.200 kr). Medianlönen är betydligt lägre. Huruvida det är ”väldigt lätt” eller inte helt lätt att ordna svenskt visum är väl en bedömningsfråga, men det innebär i alla fall visst krångel och utgifter, speciellt i jämförelse med EU-medborgare som behöver varken pass eller visum för att ta sig till Sverige.

              • Nu är du inte helt rättvis, Kalle.

                Jag har inte skrivit något om ryska medellönen som är låg, vilket skulle vara dumt att förneka. Jag har skrivit om normalinkomster som är något annat. För att räkna ut medellönen summeras alla (vita) loner, därefter devideras summan med det totala antalet referenser. En pikant detalj som du har ”glömt” bort: Nästan hälften av alla loner betalas ut I Ryssland är helt eller delvist svarta, vilket innebär att den reéla medllönen borde vara högre än 32 000 rubel.

                Du har tidigare skrivit (jag citerar) att ”det är inte helt lätt för ryska medborgare att få visum till Sverige”. Nu uppger du att det är bedömningsfråga och att det innebär viss krångel och utgifter samt tar upp jämförelse med EU-medborgare som inte behöver visum för att besöka Sverige.

                Det är väldigt konstigt sätt att resonera tycker jag.

                Man kan dra en parallel med att en svensk medborgare (alternativt en utlänning som är permanent bosatt I Sverige och är kopplad till svenska socialförsäkringssystemet) ansöker om låt oss förädrarpenning hos Försäkringskassan. Detta kommer att medföra att medföra viss krångel och tidsförlust (dock Inga direkta kostnader för den sökande) eftersom byråkratin kräver sitt. Man kan dock, utifrån det ovan nämnda, inte dra slutsatsen att det skulle vara svårt att få förelädrarpenning I Sverige (förutsatt att man har rätt till det så klart). Det måste du hålla med eller hur?

                Ett annat exempel kan vara att en svensk medborgare som ska till USA måste (trots att han/hon) inte behöver amerikansk visum ändå måste fylla I en blanket på nätet (ESTA någonting om jag minns rätt) och betala en viss avgift för att kunna bli insläppt vid inresan. Vilket innebär att det uppstår bade ”visst krångel och utgifter”. Detta innebär dock inte att man kan dra slutsatsen att det skulle vara svårt för en svensk att besöka USA. (Jag väljer inte direkt diskriminering som USA tillämpar mot vissa svenska medborgare med bakgrund I Irak/Syrien/Pakistan osv. som måste söka visumet trots att de är svenska medborgare.)

                Rätta mig gärna om jag resonerar fel.

              • Jag kan dessutom inte låta bli och säga att det är rätt intressant att du inte på något sätt reagerar over Britts påstående over att ryssarna skulle vara oerhörd (!) obildade, otrevliga och agressiva.

  4. Varför har du tagit bort mina två senaste inlägg?!

    Jag har ju inte skrivit något olämpligt/dumt utan endast försökt att föra en diskussion.

    Det var riktigt märkligt!

    • Du är väl lite otålig? Jag har helt enkelt inte hunnit godkänna dina kommentarer lika fort som du skrivit dem, en fredagskväll har man ibland roligare saker för sig.

Kommentarerna är stängda.