Sanning är det som gagnar Kreml

Sovjetiskt frimärke från 1943 till minne av "Panfilovs 28 skyttar".

Sovjetiskt frimärke från 1943 till minne av ”Panfilovs 28 skyttar”.

Patriotiska myter är heliga och den som vill avslöja sanningen om dem är ett obotligt kräk. Det slog Rysslands kulturminister Vladimir Medinskij fast i veckan. Han fick stöd av Vladimir Putins talesman Dmitrij Peskov, som menade att ministern med sitt uttalande ”försvarar den historiska sanningen”.

Denna märkliga definition av historisk sanning har på senare år blivit allenarådande i den officiella ryska diskursen: sant är det och bara det som gagnar makthavarnas syften. Allt annat är lögn.

Speciellt tydligt blev detta förra veckan, när den internationella utredningsgruppen JIT presenterade sin rapport av nedskjutningen av passagerarplanet MH17 över rebellkontrollerat område i östra Ukraina för drygt två år sedan.

Av rapporten framgår det tydligt att planet sköts ned med en rysktillverkad luftvärnsmissil av typen Buk. Missilen sköts från rebellkontrollerat område. Vapensystemet transporterades in från Ryssland och fraktades snabbt tillbaka till Ryssland efter nedskjutningen. Allt detta har varit känt i två år, det nya i rapporten är att JIT nu bland annat genom teknisk undersökning på plats och vittnesförhör samlat tillräckligt med bevismaterial för att helt kunna avfärda alla andra versioner.

Officiella representanter för Ryssland avfärdade dock i stället omedelbart JIT-rapporten som en inkompetent partsinlaga som enbart syftade till att svartmåla Ryssland. Ryska utrikesministeriets taleskvinna Maria Zacharova hävdade lögnaktigt att rapporten enbart baserade sig på material som levererats av ukrainska myndigheter.

Under de två år som gått har ryska statsstyrda massmedier och ryska myndigheter spridit ett oändligt antal versioner om vad som egentligen hände när MH17 sköts ner. Den enda gemensamma nämnaren för dessa versioner (förutom att de inte stöds av fakta) är att Ryssland inte har någon skuld i händelsen. Bland annat har det hävdats att det var ukrainska luftförsvaret som sköt ner planet eftersom man trodde att det var Putins plan.

Det "hemliga vittnet" intervjuas av Komsomolskaja Pravda.

Det ”hemliga vittnet” intervjuas av Komsomolskaja Pravda.

En särskilt absurd men mycket detaljerad version handlade om ett ”hemligt vittne” som skulle ha arbetat på en ukrainsk militärflygplats och som ”bekräftade” att det var ett ukrainskt stridsflygplan som sköt ner MH17.

Påståendena om ett ukrainskt stridsflygplan hade direkt efter nedskjutningen förts fram av ryska försvarsministeriet med stöd av radarbilder – som dock enligt experter inte alls visade något stridsflygplan, utan bara fragment av det sönderfallande passagerarplanet. Ungefär samtidigt spred ryska regeringstrogna medier en skröna om en ”spansk flygledare” som skulle ha observerat det ukrainska stridsflygplanet.

I december 2014 dök så det ”hemliga vittnet” upp. Vittnet intervjuades först av den regimtrogna tidningen Komsomolskaja Pravda, och förhördes senare av statliga undersökningskommissionen, vars dåvarande chef Vladimir Markin slog fast att vittnesmålet var tillförlitligt och hade avgörande betydelse när det gäller att bevisa Ukrainas skuld i det inträffade.

Markin berättade dessutom att flera andra vittnen som bor i området hade sett ett militärflygplan i närheten av MH17 precis innan planet sköts ner – ganska imponerande med tanke på att MH17 flög på tio kilometers höjd.

Sedan dess har dock både ryska myndigheter och regimtrogna massmedier i Ryssland hunnit ändra sin version av det inträffade flera gånger om. När en ihärdig ukrainare i studiopubliken hos Andrej Norkin på tv-kanalen NTV häromveckan försökte påpeka att det faktiskt var ryska försvarsministeriet och statliga undersökningskommissionen som spred den märkliga versionen om ett ukrainskt stridsflygplan, inte ”en amerikansk bloggare”, kastade Norkin därför ut den besvärliga människan från direktsändningen.

Ungefär på samma sätt gör man med alla sanningssägare i dagens Ryssland. Levada, det enda någorlunda tillförlitliga opinionsinstitutet i landet, har nyligen av ryska justitieministeriet stämplats som ”utländsk agent”, vilket i praktiken gör det omöjligt för Levada att fortsätta sitt arbete.

Samma öde har nu också drabbat ytterligare en sektion av människorättsorganisationen Memorial, Internationella Memorial. På ett Kafkaartat sätt har Internationella Memorial förklarats vara ”utländsk agent” bland annat för att organisationen kritiserat lagen om ”utländska agenter”. Ett av Memorials viktigaste uppgifter har sedan organisationens grundande varit att bevara minnet av Stalins offer.

Kulturminister Vladimir Medinskij besöker ett militärpatriotiskt läger utanför Moskva. Foto: Leonrid CC

Kulturminister Vladimir Medinskij besöker ett militärpatriotiskt läger utanför Moskva. Foto: Leonrid CC

Men hur var det nu med kulturministern? Jo, Vladimir Medinskij är bland annat författare till fem monografier om historia som ingen har sett. Böckerna existerar bara i litteraturlistan som han bifogat sammanfattningen av sin doktorsavhandling. Själva avhandlingen är ett intressant men knappast vetenskapligt försök att bevisa att elaka utlänningar redan på 1400-talet spred illvilliga lögner om Ryssland, på beställning av utländska härskare som ville smutskasta och försvaga den växande stormakten.

Förra året gick Medinskij i taket när Sergej Mironenko, chefen för ryska statsarkivet, vågade påpeka att den den sovjetiska hjältelegenden om Panfilovs 28 skyttar som räddade Moskva helt enkelt inte är sann, och att det verkliga händelseförloppet finns dokumenterat. Något förvirrande hävdade kulturministern att arkivchefen inte har rätt att bedöma historiska dokument, och några månader senare fick arkivchefen gå.

Nu har det kommit en patriotisk film om Panfilovs 28 skyttar som delvis finansierats av kulturministeriet. När Vladimir Putin i veckan besökte Kazakstan passade han på att se den nya filmen tillsammans med Kazakstans evige president Nursultan Nazarbajev.

I samband med de två presidenternas gemensamma biobesök fick kulturministern en möjlighet att slå fast vad som gäller: det är hädelse att överhuvudtaget diskutera huruvida den sovjetiska hjältelegenden om Panfilovs 28 skyttar är sann eller inte.

… даже, если бы эта история была выдумана от начала и до конца, даже, если бы не было Панфилова, даже, если бы не было ничего – это святая легенда, к которой просто нельзя прикасаться. А люди, которые это делают, мрази конченые.

… även om den här historien skulle vara påhittad från början till slut, till och med om det inte hade funnits någon Panfilov, om det inte hade funnits någonting alls – det är en helig legend som man helt enkelt inte får röra vid. Och de människor som gör det är obotliga kräk.

Bra rutet av Medinskij, tyckte Putins presstalesman Dmitrij Peskov som sagt – det är ju naturligt att kulturministern använder hårda ord för att försvara den historiska sanningen. Och den historiska sanningen har givetvis inget att göra med vad som faktiskt hände en gång i tiden. Precis som när det gäller nedskjutningen av MH17 är sanningen det som för tillfället gagnar makthavarnas syften: militärpatriotisk fostran och propaganda som skyller allt som är fel i Ryssland på onda utlänningar.

Därför är Medinskij med sina sagor om elaka Väst som har fört informationskrig mot Ryssland sedan 1400-talet exakt rätt kulturminister. Krig är fred. Okunnighet är styrka.

Mer på temat

14 kommentarer till “Sanning är det som gagnar Kreml

  1. Det är alldeles utmärkt att man klämmer åt ”Memorial”. Det borde ha gjorts för länge sen. Sen den här rapporten. Det är ett amerikanskt beställningsjobb. Att ha en kommission där en av de huvudmisstänkta ingår kan knappast betraktas som seriös. Men för russofobin finns inga gränser.

    • Varför borde ryska myndigheter ha gett sig på Memorial för länge sedan? Och varför skulle rapporten vara ett amerikanskt beställningsjobb? Det är som sagt ganska väldokumenterat att planet sköts ner av ryskt luftvärn, men det är kanske lättare att komma med svepande och grundlösa påståenden än att försvara det? Som vi läsare av denna blogg vet sedan länge är påståenden helt gripna ur luften den enda debatteknik som du verkar kunna använda, Sven-Eric, eftersom det inte är möjligt för dig att bemöta Kalle i sak.

      • Det är i allra högsta grad möjligt för mig att bemöta i sak. Säg bara till EXAKT vad som ska bemötas i sak! Jag har vid ett flertal tillfällen bemött honom i en del historiska spörsmål.

        Memorial är en organisation som tidigare utmärkt sig genom att kräva att statsanställda som har fel historiesyn ska sparkas, Bara för att ta ett exempel.

        Rapporten är ett amerikanskt beställningsjobb i syfte att svärta ner den ryska regeringen. Det förtjänar att upprepas att en kommission där en av de misstänkta (den ukrainska regeringen) ingår saknar trovärdighet. Deras slutsatser ska underkännas enbart av den anledningen.

        Det vimlar av konstigheter i den här historien. USA påstår sig ha satellitdata som entydigt bevisar rysk skuld. Varför lämnas de inte ut? För att nu bara ta ett exempel.

        Föreslår att ni läser den här briljanta artikeln.

        https://antieuromaidansweden.wordpress.com/2016/09/29/hollandska-mh-17-utredare-vi-vet-inte-exakt-vad-som-hande-men-ryssland-bar-skulden-for-nedskjutningen/

        • Exakt när och var har Memorial krävt att ”statsanställda som har fel historisyn ska sparkas”?

          Den ukrainska regeringen ingår inte i den internationella undersökningsgruppen JIT. Däremot är representanter för ukrainska åklagarmyndigheten med, vilket är ganska naturligt med tanke på att MH17 sköts ner i ukrainskt luftrum. Man har dock sett till att undersökningsgruppen är oberoende och att Ukraina inte kan styra arbetet. JIT:s kontor i Ukraina har permanent personal från Nederländerna och Australien.

          Att inte allt bevismaterial i en pågående förundersökning publiceras är normal praxis i hela världen, även i Sverige.

          • Så länge som man inte lägger fram allt bevismaterial saknar det helt värde. Om det är ukrainska regeringen eller deras åklagarmyndighet som är med är fullständigt irrelevant.

            Det är ingen djärv gissning att den här undersökningsgruppen kommer att dö ut i det tysta och den här lögnpropagandan fastställas som sanning.

            Memorial då. 2011 kom de med ett lagförslag som lyder så här:

            ”Det är nödvändigt att officiellt kungöra att offentliga uttalanden av en statsanställd av vilken rang det än må vara som innehåller ett förnekande av eller försvar av den totalitära regimens brott är oförenligt med att kvarstå i statlig tjänst.”

            Ganska svårt att missförstå en sån här sak.

            • Bevismaterialet kommer att läggas fram i en rättegång där skulden fastställs.

              Memorial har inte någon juridisk möjlighet att lägga fram lagförslag och har följaktligen inte gjort det.

              Troligen syftar du på detta förslag från arbetsgruppen för historiskt minne vid presidentens råd för mänskliga rättigheter (alltså inte Memorial). Där finns en rekommendation med liknande innehåll.

              Paragrafen är dock helt omformulerad i det slutgiltiga lagförslag som lades fram av senator Konstantin Dobrynin (och inte Memorial). Både Medvedev och Putin har under arbetets gång uttryckt stöd för lagförslaget.

              Uppenbarligen är det ganska lätt att missförstå en sån här sak.

              • Att Memorial inte har någon lagstiftande roll har inte ett dugg med saken att göra.

                • Rimligen har Memorials möjlighet att alls lägga fram lagförslag med ditt påstående att dom har gjort det. För att kunna lägga fram ett lagförslag krävs definitionsmässigt en lagstiftande roll. Du kanske menade att dom skrev en debattartikel eller skickade in ett medborgarförslag?

  2. Jag kan inte se något konstigt eller ovanligt i att det väcker starka känslor när man börjar skrapa på historiebeskrivningar av den här typen. Frånsett detaljerna är det ju för Ryssland och ryssar rent existensiellt avgörande att de lyckades försvara Moskva, oavsett hur det gick till. Man kan prova att i Finland diskutera Mannerheim, den vita terrorn, massgraven i Ekenäs, eller Finlands del i ansvaret för svälten i Leningrad, för att råka på samma problem att förhålla sig kallsinnigt faktabaserad till vad som hänt.

  3. Såg precis den här passande förutsägelsen någonstans:
    A sad future awaits those who name the vile – ”polite”, and the sinister and deceiving – ”brave”

  4. Sven-Eric skriver ” Det förtjänar att upprepas att en kommission där en av de misstänkta (den ukrainska regeringen) ingår saknar trovärdighet. Deras slutsatser ska underkännas enbart av den anledningen”. Ändå är det bara Ryssland som drar avvikande slutsatser grundade på deras fabricerade bevis, de bör ju underkännas av samma orsak, inte sant?

Kommentarerna är stängda.