Krimtatarernas enda tv-kanal stängs

Hos ATR_640Natten mot den 1 april släcks världens enda krimtatariska tv-kanal ATR. Det meddelade ATR:s verkställande direktör Elzara İslâmova under en presskonferens i ATR:s lokaler i utkanten av Krims huvudstad Simferopol på tisdagseftermiddagen. De nya ryska myndigheterna vägrar att ge kanalen sändningstillstånd, och övergångsperioden efter den ryska annekteringen av Krim löper ut vid månadsskiftet.

Redan när jag besökte ATR:s redaktion i slutet av september 2014 var alla där bekymrade över kanalens framtid. Den första tiden efter den ryska inmarschen rapporterade ATR om ockupation, annektering och husrannsakningar hos krimtatariska ledare och organisationer. När ukrainska tv-kanaler en efter en släcktes samlades krimtatarer kring ATR:s byggnad för att skydda sin tv-kanal. Även för många ryskspråkiga Krimbor var kanalen en viktig oberoende nyhetskälla.

Den gången släcktes inte kanalen – men ledningen fick stränga förhållningsregler av den ryska säkerhetstjänsten. Någon ockupation eller annektering skulle inte nämnas i rutan, för det som hade hänt var officiellt en lagenlig och historiskt rättvis återförening med fosterlandet. Och husrannsakningar skulle helst inte kallas för husrannsakningar, utan ”kontroller”. Krimtatarernas nu landsförvisade ledare fick inte heller visas i rutan.

ATR-s chefredaktör_640Kanalens ledning gick med på begränsningarna och tonade ned sin kritiska journalistik så kraftigt att en del journalister sade upp sig och åkte till Kiev – det hade blivit omöjligt att överhuvudtaget syssla med journalistik på Krim, sade Aleksandr Gundlach, en före detta ATR-journalist som jag senare träffade i Kiev.

Men det viktiga för ATR:s ledning var att bevara kanalen och få det ryska sändningstillståndet. Fast det var svårt, för läget var helt oförutsägbart.

– När jag åker till jobbet på morgonen så har jag ingen aning om vad som kommer att hända i morgon eller om en timme. Situationen är oklar. Det här var inte alls vad vi hade väntat oss, vi hade snarare trott att de nya makthavarna skulle göra allt för att vinna krimtatarernas lojalitet. För att uppnå det borde man ha lämnat lite manöverutrymme, men det gjorde de inte. De har vant sig vid att göra allt med våld, sade Şevket Memetov, chef för den tatariskspråkiga nyhetsredaktionen på ATR, när jag träffade honom i september.

Han berättade att ATR hade dragit ner på antalet kritiska samhällsprogram och ersatt dem med neutrala program om Krims natur för att inte irritera de nya makthavarna. Precis som alla andra massmedier på Krim tvingades ATR nu ställa om sitt innehåll och undvika känsliga saker, berättade han.

– Så är det givetvis. Det känner vi. Det känns till och med i luften. Vi har blivit försiktiga. Vi andas inte så fritt. Men vi gör allt för att vi ska kunna fortsätta sända, även om det är svårt. Ibland får vi justera vårt fokus eller ändra vinkel, vi kanske inte kan använda vissa ord och så vidare.

nedräkningMen nu räcker det alltså inte längre att den tidigare kritiska krimtatariska tv-kanalen ändrat vinkel för att få de nya makthavarna att se bättre ut. Det enda sättet att vara de nya makthavarna till lags är att kanalen slutar att sända helt och hållet. Och så blir det, om inte det osannolika inträffar och de ryska myndigheterna i sista stund ändrar sig och beslutar att ändå ge ATR sändningstillstånd.

Hittills har myndigheterna tre gånger, efter lång betänketid, skickat tillbaka ansökningen till ATR och varje gång hittat nya formella fel i handlingarna. Den fjärde ansökningen har inte besvarats. På samma sätt har den krimtatariska nyhetsbyrån QHA fått avslag på sin licensansökning två gånger.

Fast det är inte myndigheternas fel. I stället är det ATR själv som med flit lämnar in felaktiga ansökningar för att svartmåla de ryska myndigheterna och blåsa upp en konflikt, menar Sergej Aksjonov, Krims kremltrogne ledare, som före den ryska annekteringen var ordförande för ett marginellt, proryskt parti i Krims lokalparlament.

Myndigheterna på Krim har redan meddelat att osanktionerade opinionsyttringar med anledning av den förestående stängningen av ATR inte kommer att tillåtas. Varningen lästes upp till Nariman Celâl, förste vice ordförande i krimtatarernas organisation Meclis, av en representant för åklagarmyndigheten som i går ringde på hos honom tillsammans med en man från polisens antiextremiststyrka.

Skärmavbild 2015-03-31 kl. 20.22.22I fredags förhörde den ryska säkerhetstjänsten FSB Nariman Celâl i fem timmar. Därefter genomfördes en husrannsakan hemma hos honom. Enligt myndigheterna hördes Celâl som vittne i en förundersökning som handlar om en stor proukrainsk demonstration utanför Krims lokalparlament den 26 februari 2014, dagen innan parlamentet stormades av ryska specialstyrkor. Orföranden för Meclis, Refat Çubarov, tillåts inte resa in till Krim.

När jag skriver detta sänder ATR fortfarande. Direktsändningen kan ses även på nätet. En efter annan talar tårögda krimtatarer om hur viktig världens enda krimtatariska tv-kanal är för folkets enhet – än på ryska, än på krimtatariska. De äldre nämner ofta den 50 år långa förvisningen till Centralasien. I nedre högra hörnet pågår nedräkningen till midnatt då kanalen stängs. Det är mindre än tre timmar kvar.

PS: Miraklet inträffade inte. Det kom inget sändningstillstånd i sista stund. ATR släcktes vid midnatt.

Läs mer om ATR, krimtatarerna och annekteringen i min nya bok Krim tillhör oss.

Mer på temat

20 kommentarer till “Krimtatarernas enda tv-kanal stängs

  1. Det var väl tråkigt, men bloggarens trovärdighet vore högre om han även ägnade lite uppmärksamhet åt att Kievregimen blockerat minst 14 ryskspråkiga kanaler från att sända i Ryssland. Och att även andra grannländer ägnar sig åt liknande censur. http://www.themoscowtimes.com/news/article/ukraine-bans-14-russian-tv-channels-for-war-propaganda/505424.html http://www.themoscowtimes.com/business/article/lithuania-may-block-two-more-russian-tv-channels-for-biased-coverage/514084.html

    • Det stämmer att 14 ryska tv-kanaler, alltså kanaler som sänder från Ryssland, för tillfället har stängts av i ukrainska kabelnät, eftersom de anses sprida krigspropaganda. Beslutet kan kritiseras, speciellt med tanke på att några av de förbjudna kanalerna inte entydigt kan stämplas som statliga propagandamegafoner, men jag har svårt att bli extremt upprörd över att ett krigförande land försöker begränsa fiendelandets möjligheter att sprida krigspropaganda. Den ryska aggressionen är ett mycket större brott mot alla möjliga slags rättigheter än Ukrainas ibland inte helt lyckade försök att försvara sig.

      Till skillnad från Ryssland har Ukraina förresten inte infört internetcensur för att begränsa tillgång till misshaglig information om och från grannlandet. Däremot har man förbjudit visning av nya ryska filmer och tv-serier, samt alla som förhärligar ryska militären och polisen. Något märkligt är det ju.

      Ett större problem för yttrandefriheten i Ukraina är i så fall mediernas ägandestruktur, och framför allt det faktum att oligarker med stora ekonomiska och politiska intressen äger viktiga mediekonglomerat. Det är samma problem som Ryssland hade fram till Putins makttillträde. Men läget i Ryssland nu, när oligarkernas inflytande i medierna i stort sett eliminerats, är sju resor värre: det finns en enda, statligt sanktionerad sanning. I ukrainska medier finns det fortfarande ett stort utrymme att kritisera makthavarna och deras politik.

      Vi vet inte vad anledningen till det ryska beslutet att stänga krimtatarernas kanal ATR är, eftersom tillsynsmyndigheten gång efter gång enbart hänvisar till formella fel i ansökningshandlingarna, men det sannolika är att ATR helt enkelt inte i tillräcklig omfattning anammat den enda sanningen, utan fortsatt att kritiskt rapportera om missförhållanden på Krim, även om kritiken har tonats ner efter upprepade tillrättavisningar från de nya ryska makthavarna.

      Hur den ryska statliga detaljstyrningen av medierna fungerar kan man få inblick i exempelvis här: Data-leaking group releases thousands of text messages revealing mechanics of Kremlin censorship.

      • Jag antar att du menar att det fortfarande finns ryskspråkiga kanaler i ukraina som sänder? Det är lite oklart, men eftersom typ alla från ukraina kan prata ryska vore det konstigt annars.

        • Det finns många kanaler som sänder både på ryska och ukrainska, däribland några som huvudsakligen sänder på ryska. Nyhetssändningar är ofta i huvudsak på ukrainska, men intervjupersoner talar ryska. I diskussionsprogram blandar man språk fritt. Språkfrågan är generellt en icke-fråga i Ukraina nu, exempelvis använder de stridande trupperna huvudsakligen ryska, och ingen skulle komma på tanken att ifrågasätta deras patriotism av den anledningen.

          • De pratar ryska, de är rysk-ortodoxa och de hatar ryssar. Ukrainare är nog världens mest förvirrade folkslag.

      • kalle: ”Den ryska aggressionen”

        När NATO rustar upp längs Rysslands gränser och flyttar fram sina positioner genom att destabilisera länder och stödja statskupper, då måste Ryssland givetvis försvara sig. Det framstår för mig som lite korkat av Ukraina att ställa sig på USAs sida i allt detta, men oligarkerna som ligger bakom det vägvalet har väl sina skäl.

        kalle: ”Hur den ryska statliga detaljstyrningen av medierna fungerar kan man få inblick i exempelvis här”

        Och hur USA detaljstyr medierna i sina vasallstater i Västeuropa kan man få inblick i exempelvis här:

        http://theagendadaily.com/gekaufte-journalisten-german-book-will-rock-world/
        http://www.youtube.com/watch?v=_q7SR_kYxIM

        Vad gäller tatarerna på Krim, så kommer de säkert att få nya tatariskspråkiga kanaler att titta på, så de behöver nog inte vara oroliga. Våra tatarer här i Perm tittar bland annat på TNV:s sändningar från Kazan (tnv.ru/tat/). Generellt sett har även tatarerna en tryggare och ljusare framtid som ryska medborgare. Jag tror majoriteten av dem är glada att de fått chansen att lämna det sjunkande skeppet Ukraina innan statsbankrutten.

        • Om Sverige skulle bli angripet av ett grannland, tror du inte att vi skulle hindra den angripande sidan från att sända tv i sverige?
          Sedan förstår jag inte varför Ryssland måste ”försvara” sig genom att angripa ett grannland.
          För det är väl klart nu att det inte är oroliga ”ukrainare” som varit på ICA och köpt stridsvagnar?

          • Säger du att Ryssland har angripit Ukraina? Konstigt då att Ukraina behåller visumfriheten för ryssar, köper gas av Ryssland och Poroshenko äger fabriker i Ryssland(Roshen). Och den officiella benämningen på det som händer i de sydöstra delarna av Ukraina är ju ATO. Regeringen i Kiev har ju inte utlyst krigstillstånd såvitt jag vet…men du kanske vet mer?

            • Om du missat det kan jag tala om att frågan om att införa visumkrav för ryska medborgare har rests upprepade gånger av makthavarna i Kiev sedan mars förra året, trots att det knappast vore något litet steg mot sitt mest närstående grannland. Insikten har ju dock varit att ett sådant steg skulle slå alltför hårt mot den egna befolkningen för att det ska vara värt det (bland annat eftersom Ryssland lovat att i så fall genast införa visumkrav åt andra hållet också). Det skulle ju knappast heller hjälpa Ukraina i siina försök att återfå kontrollen över den del av gränsen mot Ryssland som man förlorat.

              När det gäller gas finns det nog få saker den ukrainska ledningen önskar sig högre än möjligheten att sluta köpa gas från Ryssland och man har ju, om du missat det, under det senaste året gjort mycket stora ansträngningar för att säkra gasleveranser från andra håll, såsom Slovakien.

              Vad Poroshenkos fabriker i Ryssland har med det ryska angreppet att göra förstår jag inte. Menar du att han omedelbart skulle ha sålt alla sina tillgångar i Ryssland efter angreppet på Krim? Eller menar du att Ryssland skulle ha konfiskerat alla ukrainska tillgångar i Ryssland?

              Jag kan hålla med om att ATO är en konstig benämning på vad som händer i Donbass, men det är ju inte så att den ukrainska ledningen hymlar om vilka det är man strider mot (ryska och rysk-stödda trupper). Om officiella benämningar i Kiev på saker och ting ska avgöra vad som är vad så är ju det som pågår på Krim som bekant en olaglig rysk ockupation. Med tanke på att den ryska militärmakten är mångdubbelt starkare än den ukrainska (och att Ukraina saknar militära partners redo att gå i krig mot Ryssland) är det inte så konstigt att Ukriana är försiktiga när det gäller att förklara krig mot Ryssland (som ju officiellt står vid sidlinjen som åskådare). Det skulle ju potentiellt ge den ryska regimen en anledning att inta och ockupera större delar eller kanske till och med hela Ukraina.

              • Mattias: ”Menar du att han omedelbart skulle ha sålt alla sina tillgångar i Ryssland efter angreppet på Krim?”

                Lovade han inte att sälja alla sina tillgångar när han blev president? Vad hände med det?

              • Ok, så visumkrav kom inte för att det skulle kosta för mycket pengar.

                Gas köper man också pga ekonomin. Förresten, är det slovakiska gasfyndigheter som gasen härstammar ifrån eller vilket land är det som är ursprungslandet för den gasen?

                Sedan, som Tjorvar sade, så har väl Poroshenko sagt att han skulle sälja av sina tillgångar innan han blev vald. Förutom det, är det inte konstigt att i ena vändan säga att man kämpar mot Ryssland, för att sedan fortsätta betala skatt i Ryssland? Särskilt då för att vara president i Ukraina…

                Man behöver väl inte förklara krig mot Ryssland för att utlysa krigstillstånd? Iofs, då skulle ju ukrainska soldater kunnat göra ersättningsanspråk som är större än dagens, så återigen, pengar.

          • ”mintankeientanke” om du verkligen anser att ryskt agerande helt saknar berättigande så får du gärna komma med en egen teori för att förklara vad det är baserat på. Du menar kanske att det handlar om ren ondska? Eller att världens till ytan i särklass största nation har ett trängande behov av att utöka sitt territorium med ett par promille?

            • Jag är inte det minsta förvånad att det är just Krim som Ryssland annekterade. Dom har en av sina största flottbaser på Krim. Dessutom finns det oljefyndigheter utanför Krim.

              Vad gäller Donbass tror jag att Ryssland helt enkelt passade på för att få till ett uppror i Ukraina, eller för att flytta intresset från Krim.

              Det handlar inte om ondska, dom känner sig hotade av att gamla allierade vänder sig västerut. (Och nej, jag tror inte en sekund på att upproret var iscensatt av USA)

              Jag tycker att det är skrämmande att Putin kör med gammal sovjettaktik och hotar alla runt omkring.
              Läget kan mycket väl vara värre än under kalla kriget. Inte ens dom gamla sovjeterna hotade med kärnvapen, vilket sker rätt ofta nu mer.

              • Oljefyndigheter? :) Vore det inte lönsammare att invadera något arabland i så fall? Vad sägs om Irak?

                • Då missar dom flottbasen. Jag vet inte hur det är med den oljeledning Ryssland skulle dra utanför Krims kust.
                  Men du har en poäng, det borde vara mer lönsamt att ta något arabland.
                  Problemet är väl dom länder som är ivägen för en lätt invasio.

            • Den ryska regimens agerande i Ukraina är varken grundat i ondska, galenskap eller behov av utvidgat territorium, utan är fullt rationellt baserat på regimens egna intressen som dock, och det är viktigt att påpeka, inte nämnvärt sammanfaller med det ryska folkets intressen (varken i Ryssland, Ukraina eller någon annanstans).

              För att förstå logiken i Putins Ukraina-intervention måste man ta i beaktande att Putin i praktiken är diktator för en ytterst korrupt rysk regim där hans vänner och politiska allierade genom korruption över en 15-årsperiod har kunnat tillskansa sig enorma rikedomar. Ett eventuellt reellt maktskifte i Ryssland skulle med stor sannolikhet innebära att Putin och många i hans närmaste omgivning fick tillbringa resten av sina dagar i fängelse. Detta innebär att Putin-regimen till varje pris måste undvika maktskifte. Det ryska valsystemet har man sedan mer än 10 år tillbaka full kontroll över – inga reellt oppositionella partier släpps in i Duman och ingen som på allvar kan utmana Putin tillåts delta i president-”valen” – så valen utgör ingen risk.

              Detta innebär i sin tur att det enda som inom överskådlig framtid skulle kunna hota Putin och hans regim är en folklig resning – där massprotester skulle kunna tvinga fram eftergifter eller t o m ett maktskifte.

              Har man detta klart för sig blir det uppenbart att det huvudsakliga motivet för den ryska inblandningen i Ukraina var och är att till varje pris sabotera den folkliga revolution som där utspelat sig. Under inga omständigheter kunde man låta en pro-demokratisk revolution ”lyckas” (såtillvida att man åstadkom stabilitet och ekonomisk tillväxt) i broderlandet Ukraina. En sådan ”lyckad” revolution i Kiev skulle ju utan tvekan påverka många ryssar och öka risken för en folklig resning på hemmaplan (protesterna efter ”valen” 2011 och 2012 var fortfarande i färskt minne).

              Anledningen att man började med Krim är utan tvekan att halvön av flera anledningar var den ”lägsta hängande frukten”. Tack vare den existerande ryska flottbasen, den geografiska isoleringen och den i hög grad Rysslands-vänliga befolkningen var Krim en munsbit som bara väntade på att bli slukad medan bildäcken fortfarande brann i Kiev. (Allt enligt principen: Пока у соседа горит дом – оттяпать у него коровник). Den underliggande huvudanledningen var definitivt inte att skydda befolkningen på Krim eller flottbasen (inga reella hot förelåg mot dessa) och inte heller att erövra några naturtillgångar (det kom som en bonus), utan att snabbt slå smolk i glädjebägaren i Kiev. Redan innan röken skingrats på ”Majdan” hade revolutionen därmed orsakat ett betydande bakslag i form av en förlorad halvö.

              Att den ryska interventionen inte begränsades till Krim beror på att effekten av Krim-annekteringen blev alltför liten – risken var fortrafande överhängande att revolutionen på sikt skulle leda till ett mer demokratiskt, västvänligt och ekonomiskt framgångsrikt Ukraina (även utan Krim) som ryska oppositionella skulle kunna lyfta fram som förebild. Vad den ryska regimen verkligen behövde för att totalt sabotera revolutionen var ett inbördeskrig i Ukraina som gärna fick leda till en frusen konflikt (likt dem i Moldavien och Georgien). Endast denna insikt gör det möjligt att förstå händelseförloppet och det ryska agerandet i Donbass där vad som till helt nyligen var två broderfolk plötsligt börjat döda varandra en masse.

              Hade den ryska ledningen varit intresserade av att (förutom Krim) respektera Ukrainas territoriella integritet och skapa normala relationer med dess nya regering så skulle man aldrig ha hjälpt till att starta och leda upproret i Donbass och man kunde utan problem ha stängt gränsen (över vilken som bekant en mycket stor andel av ”rebellerna” anlänt).

              Hade man istället verkligen varit intresserade av att skydda befolkningen och få ett snabbt slut på striderna så hade man (tack vare det massiva militära övertag man har över Ukraina) utan större problem kunnat ockupera och ”skydda” Donbass (så som man gjorde i Sydossetien). Men nej, istället har man från Kremls sida gnuggat händerna över det pågående malande inbördeskriget och bara skickat in lagom mycket rysk militär och ryska vapen för att hålla igång striderna och dränera resurser och uppmärksamhet från Kiev.

              • Mattias: ”Under inga omständigheter kunde man låta en pro-demokratisk revolution ”lyckas” (såtillvida att man åstadkom stabilitet och ekonomisk tillväxt) i broderlandet Ukraina. En sådan ”lyckad” revolution i Kiev skulle ju utan tvekan påverka många ryssar och öka risken för en folklig resning på hemmaplan (protesterna efter ”valen” 2011 och 2012 var fortfarande i färskt minne).”

                Intressant att du nämner stabilitet och ekonomisk tillväxt. Sista kvartalet 2014 låg BNP-utvecklingen i Ukraina på årsbasis på -15%. Ukraina är nu näst fattigast i Europa, efter länder som Kosovo och Albanien. Samtidigt ligger Ryssland före nästan alla f.d. Warsawapaktsländer som gått med i EU, dvs Ryssland har högre BNP per capita än Polen, Rumänien, Bulgarien, Kroatien och Lettland.

                Källor:

                http://www.tradingeconomics.com/ukraine/gdp-growth-annual
                http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_sovereign_states_in_Europe_by_GDP_%28PPP%29_per_capita

                Som du ser är köpkraftsjusterad BNP per capita i Ryssland ungefär 3 gånger högre än i Ukraina. Så din tanke var att om Ukraina skulle lyckas åstadkomma några procents tillväxt (genom att skuldsätta sig hos IMF?) så skulle ryssar börja se Ukraina som ett lysande föregångsexempel och göra revolution mot Putin?

                Skojig idé, men inte särskilt verklighetsförankrad.

  2. Enligt Aftonbladet var den avstängda kanalen egentligen inte tatarisk utan amerikansk:

    ”Många av kanalens journalister har utbildats av USA-finansierade Radio Liberty i Kiev”
    http://www.aftonbladet.se/kultur/article20564594.ab

    Det verkar ju därmed rätt självklart att stänga skiten. Varför skall amerikaner få använda det ryska TV-nätet till att sprida sina ryskfientliga propagandalögner?

    • Jag föreställer mig att dom nog mest sände i Krims tv-nät, är detta det du avser när du säger ”ryska tv-nätet”?

      För övrigt tror du inte på det som står i svenska media, det har du sagt och antytt många gånger och det är ofta ditt svar närhelst Kalle raporterar något om media i Ryssland. Nu fanns i och för sig inte beskrivningen av ATRs produktioner som ”ryskfientliga propagandalögner” i Aftonbladets text, så det var väl inte en självmotsägelse att hänvisa till AB den här gången…

      För övrigt var du väldigt upprörd (högst upp i den här tråden) över dom ryska propagandakanalerna inte fick vara kvar i Ukraina, men uppenbarligen visas ingen nåd åt andra hållet för brottet att en gång ha läst en utbildning som delvis finansierats av USA.

Kommentarerna är stängda.