i På svenska

Estland firas med 15 år i fängelse

Skärmavbild 2015-08-20 kl. 16.43.56Lagom till 24-årsfirandet av Estlands nya självständighet dömdes den bortförde estniske säkerhetspolisen Eston Kohver till 15 års fängelse för spioneri i Ryssland. Den ryska specialoperationen vid estniska gränsen för ett år sedan var skickligt genomförd och det har inte gått att visa exakt hur bortförandet gick till.

Sent på kvällen den 20 augusti 1991, under pågående statskupp i Moskva, klubbade Estniska sovjetrepublikens högsta sovjet ett historiskt beslut om ”återupprättande av Estlands självständighet”.

Dagen därpå attackerades tv-tornet i Tallinn av sovjetiska specialstyrkor som lyckades bryta tv-sändningen, men snart var kuppmakarna i Moskva bakom galler.

Den 23 augusti 1991 störtades Leninstatyn som stod framför kommunistpartiets högkvarter i Tallinn. Redan den 6 september erkände Sovjetunionens nyskapade och mycket kortlivade högsta maktorgan, statliga rådet, Estlands återupprättade självständighet.

Nu bidrar Ryssland till firandet av årsdagen genom att döma den bortrövade estniska säkerhetspolisen Eston Kohver till 15 års fängelse för spioneri. Valet av tidpunkten är talande, precis som det faktum att Eston Kohver fördes bort i en välplanerad rysk specialoperation bara två dagar efter Barack Obamas mycket uppmärksammade besök i Tallinn.

Foto: BBC (skärmbild)

Foto: BBC (skärmbild)

Under besöket talade Barack Obama om den baltiska frihetsdrömmen under sovjettiden och slog fast att USA aldrig kommer att acceptera någon rysk ”inflytelsesfär” i östra Europa – att försvara Tallinn, Riga och Vilnius är precis lika viktigt som att försvara Berlin, Paris och London, sade han den 3 september 2014.

När den estniska säkerhetspolisen Eston Kohver rövades bort av ryska specialstyrkor den 5 september och strax därefter dök upp som ”estnisk spion” i ryska tv-nyheter såg det hela därför ut som ett tydligt meddelande till Estland: ”Lyssna inte för mycket på den där Obama. Vi gör vad vi vill på vår bakgård.” Många såg bortrövandet som en markering eller en hämnd på Natos ökade närvaro i Baltikum.

Men vad var det exakt som hände vid den otydligt märkta estnisk-ryska gränsen i en skogsdunge, några kilometer från Luhamaa gränsstation i det sydöstligaste hörnet av Estland? Det vi vet med säkerhet är att Eston Kohver deltog i en estnisk säkerhetsoperation som uppges ha varit riktad mot ”gränsöverkskridande brottslighet”. Han skulle troligen träffa en rysk kontaktperson vid gränsen.

Enligt estniska uppgifter dök kontaktpersonen inte upp. I stället kom en grupp väpnade män som under vapenhot förde bort Kohver. Enligt samma estniska uppgifter fanns det en stödgrupp för Kohver i närheten, men gruppens radiokommunikationer stördes och rök- och chockgranater användes av motparten för att hålla stödgruppen borta. Några vittnesmål eller någon mer exakt beskrivning av händelseförloppet eller den aktuella estniska säkerhetsoperationen har inte publicerats av den estniska sidan.

De ryska myndigheterna å sin sida hävdar att Kohver greps på den ryska sidan av gränsen. Hans tjänstepistol, en större summa pengar och elektronisk avlyssningsutrustning som han hade med sig ansågs bevisa att han var på spionuppdrag.

Direkt efter incidenten genomförde estniska och ryska gränsvakter en gemensam undersökning av platsen där Kohver försvann. Det har ofta hävdats att de ryska gränsvakterna i incidentrapporten skulle ha konstaterat att en grupp personer gått över gränsen från Ryssland till Estland och tillbaka, men det stämmer inte riktigt. Dessutom finns det en liten skillnad i ordvalet mellan den estniskspråkiga och den ryskspråkiga rapporten.

Så här står det på estniska:

Ühisjuurdluse käigus tehti kindlaks, et VPT 121 –30m toimus piiririkkumine suunaga Venemaa Föderatsioonist Eesti Vabariiki ja tagasi Venemaa Föderatsiooni, mille käigus Eesti poole avalduse kohaselt jäi kadunuks Eesti Vabariigi kodanik. Piiririkkumise fakti tunnistavad mõlemad pooled.

Under den gemensamma undersökningen klargjordes, att det vid VPT 121 –30m skett en kränkning av gränsen med riktning från Ryska Federationen till republiken Estland och tillbaka till Ryska Federationen, under vilken det enligt den estniska sidans uttalande försvunnit en medborgare i republiken Estland. Båda parter erkänner det faktum att gränsen kränkts.

Så här står det på ryska:

В районе пограничного диска левее 30 метров произошло нарушение режима границы с российской и эстонской стороны. В ходе совместного осмотра поступило заявление эстонской стороны о пропаже гражданина Эстонской Республики. Факт нарушения государственной границы признан российской и эстонской стороной.

I närheten av gränsskivan 30 meter till vänster skedde en kränkning av gränsreglementet från ryska och estniska sidan. Under den gemensamma undersökningen mottogs ett uttalande av den estniska sidan om försvinnande av en medborgare i republiken Estland. Det faktum att statsgränsen kränkts erkänns av den ryska och estniska sidan.

rysktprotokollBåda protokollen innehåller också en skiss av platsen. Det ryskspråkiga protokollet är uppenbarligen upprättat av en rysk gränsvakt, det estniskspråkiga av en estnisk kollega. Båda skisser visar tre krevadkratrar med en diameter på ungefär 50 cm i närheten av gränslinjen men på den ryska sidan. Båda parter har skrivit under varandras protokoll.

Den gemensamma undersökningen filmades, och den estniska sidan släppte direkt en del av inspelningen, där det dock för en utomstående knappast går att slå fast något annat än att till och med gränsvakterna måste dividera om exakt var den nästan omärkta gränsen går. ”Det kan ha hänt på den ena eller den andra sidan”, säger en av de ryska gränsvakterna i slutet av den publicerade videon.

Sammantaget finns det alltså inte något entydigt medgivande från de ryska gränsvakternas sida om att bortförandet skett på estnisk mark, trots många påståenden om motsatsen. De estniska myndigheternas version är av flera anledningar betydligt mer trovärdig än den ryska versionen, men den går inte att bevisa med säkerhet. Däremot är det helt klart att Eston Kohver lockades in i en välplanerad rysk fälla i omedelbar närhet av gränsen och fördes bort med våld, troligen under vapenhot.

Till saken hör också att Eston Kohver redan flera år före incidenten av FSB i Pskov offentligt hade hängts ut som kontaktman för estniska agenter som är verksamma på ryskt territorium. Förmodligen hade Kohvers operationer mot gränsöverskridande kriminalitet på ett eller annat sätt satt käppar i hjulen för lokala FSB-toppar som bara väntade på klartecken från högre ort för att stoppa honom. Det har också påpekats att den ryska sidan kanske behöver Kohver för att senare byta ut honom mot någon eller några av de FSB-agenter som fängslats i Estland.

Troligen var det Kohvers kontaktman på ryska sidan som begärde att få möta honom just denna dag – ett väl valt ögonblick att bli av med en störande person och samtidigt skicka en varningssignal till Estland. Även den isolerade och obevakade platsen var väl vald: om ett par FSB-män i skydd av en rökridå tog ett par steg över den osynliga gränsen för att ta med sig Kohver är det omöjligt att bevisa.

Estlands president Toomas Hendrik Ilves högtidlighöll i dag årsdagen av Estlands självständighet bland annat med ett besök hos Kohvers familj och uppmanade alla att bära ett gult band till Kohvers ära.

Mer på temat

  1. Man kan ju fråga sig om spelet om en fångutväxling inleds nu, det är väl ganska stor sannolikhet att han faktiskt släpps inom de närmaste två åren. (men mot vem eller vad ska Kohver bytas?)

    Den ryskspråkiga nätversionen av tidningen Postimees är för övrigt rätt så skum och har ofta ett pro-ryskt ”bias”, inte så tydligt som ryska TV-kanaler förstås, men kritik mot Ryssland relativiseras och tonas ofta ner. Detsamma gäller den populära panbaltiska sidan DELFI. Vilket är synd med tanke på behovet av objektiv, ryskspråkig media i de baltiska länderna som inte förmedlar traditionella ”Kiseljov-nyheter”. En TV-kanal tycks dock vara på gång, vilket är positivt.

    • Menar du den sidan DELFI som startade och driver spektr.press, som är ju ganska så kritisk mot statsmakten i Ryssland? Men jag håller med dig att den ryska versionen av Delfi är mindre kritisk mot ryska regeringen, jämfört med den lettiska exempelvis. Annars hade de nog tappat många läsare, ty den ryska befolkningen är ganska lojala mot Moskva. Och den lojaliteten kommer mest tack vare lettiska statens agerande under de senaste 25 åren.

      • Ja, precis vad jag menar. DELFI finns ju i tre nationella utgåvor, på lettiska, estniska och litauiska. Dessutom har de ryska versioner. Nu kan jag ingen litauiska eller estniska, och endast grundläggande lettiska, men av vad jag hört och läst så har t.ex. den lettiska utgåvan en helt annan rapportering än den ryska. Att det har kommersiella orsaker är ju förståeligt.

        Att sedan den ryska befolkningens lojalitet beror på krångliga medborgarskapslagar (att få medborgarskap i Lettland har varit mycket svårare än i Litauen, där relativt få ryssar bor, även om lagarna liberaliserats på senare år) och ”den lettiska statens agerande de senaste 25 åren”, det stämmer väl åtminstone delvis, även om diskrimineringen av ryssar överdrivits kraftigt i rysk media. Det finns också kulturella och ekonomiska orsaker till att många känner en större lojalitet till Ryssland. Dock är ryssar i Baltikum ingen homogen grupp och långt ifrån alla identifierar sig i någon större utsträckning med Putins Ryssland. Enligt undersökningar ser de sig visserligen som ryssar, men uppger Lettland (Estland) som deras hemland. (Se denna studie t.ex. http://opec.ru/1776568.html/)

        • Om det bara handlade om medborgarskapslagar så hade allt varit lätt. Det handlar om hur det nya Lettland har kommit till, om språkinspektionen, om allt som sagts under 90-talet(det som i Sverige hade ansetts som grovt rasistiskt, det var helt ok då). Vad gäller undersökningar så är den här artikeln http://imhoclub.lv/ru/material/chego_hotjat_russkie ganska bra. Jag, som är just en lettisk ryss, kan nog tolka den undersökningen som så att skulle det hända samma sak som hände på Krim, så vore det inte många ryssar som skulle försvara Lettland. Och letter finns det inte så många kvar, för de är alla i Irland och UK.

          • ”Hur det nya Lettland har kommit till”
            Tja, Lettland existerade ju som stat fram till sommaren 1940, då Sovjetunionen annekterade det ”i enlighet med folkets vilja” (såklart…). Sedan var det, som du väl vet, ockuperat de kommande 50 åren. Skulle Lettland ha frågat Kreml om lov när de frigjorde sig? Skulle de förhandlat med Ryssland om att kanske ge bort Daugavpils, bara för att det hunnit flytta in en hel del ryssar där under ockupationen?

            För övrigt gick hundratusentals ryssar ut på Moskvas gator 1991 för att stödja Baltikums befrielse.

            Lettland må ha gjort knasiga medborgarlagar,och ja, det förekommer diskriminering av ryssar från letters sida. Jag kan hålla med om att lettiska staten kunde gjort mer för att integrera och försonas med den ryska minoriteten (som ju i vissa regioner är en majoritet). Men skulle detta ensamt vara en förklaring till att många ryssar ser Vladimir Putins Ryssland som en förebild? Jag tror att det hos många i själva verket inte alls handlar om Ryssland – hur det är i Ryssland vet de kanske föga om – men en längtan tillbaka till Sovjet, till ekonomisk trygghet, känslan att vara ”herrar i sitt hus” och gamla, fina minnen. Hos andra beror det kanske rätt och slätt på överkonsumtion av rysk propaganda. Det är inte så konstigt att ryssar känner mer samhörighet med de som talar ens språk och delar ens kultur, och när man upplever sig nedvärderad av den lettiska staten (oavsett om det är inbillat eller ej) samtidigt som man har ett grannland vars ledare som säger sig försvara ryssars intressen överallt och som dessutom gått starkt ekonomiskt i många år, ja, då är det inte så konstigt att många känner en starkare lojalitet till Ryssland och Putin, trots att de alltså samtidigt ser Lettland som sitt fosterland.

            Det här går att vända på, och en viktig del i det är just att bryta de Kreml-trogna mediernas inflytande på ryska minoriteter i Baltikum, Ukraina, Moldavien etc. (härmed inte på något sätt sagt att det är dåligt att ryska minoriteter i Baltikum gillar Ryssland som sådant, det tror och hoppas jag att de ska göra även i fortsättningen)

            • Första frågan, vart får du in Ryssland i förhandlingarna? Om du inte har läst hur det nya Lettland har uppkommit, kan jag upplysa om att redan Sovjet(alltså inte Ryssland, då Ryssland som stat uppkom senare) har erkänt staten Lettland. Vad jag menar med hur det nya Lettland uppkommit är att Högsta Rådet som invaldes av alla medborgare i dåvarande LSSR tog ett beslut om att återuppliva den republiken som existerade för 50 år sedan och tillhörande medborgarsapsreglering som innebar att en stor andel av väljare som valde Högsta Rådet, blev av med sin rösträtt. Den som däremot inte påverkades av detta var exempelvis Inese Vaidere, som enligt din terminologi(ockupation) lierade sig med ockupationsmakten då hon var medlem i KPSS sedan 1977. Och faktiskt, vilket ska det vara, annektering eller ockupation? Jag tror att du har blandat ihop ordningen där lite, för att först var ju Lettland ockuperad av Sovjet..en vecka eller kanske två. Sedan blev landet annekterad, i och med att alla dåvarande lettiska medborgare som fanns i landet fick sovjetisk medborgarskap och alla rättigheter och skyldigheter som vilka andra sovjetiska medborgare. Märk väl att jag på intet sätt säger att ockupationen eller annekteringen var något bra. Däremot så säger jag att man måste förhålla sig till det som har skett konstruktivt. Att kalla en ingenjör som lagligen flyttade inom det land som har existerat då, för en civilockupant kommer inte att göra ingenjören mer lojal mot Lettland. Sedan har vi ju faktiskt Lettland som ett utmärkt exempel till varför det inte kommer att funka att bara bryta de ryska mediernas inflytande…de var annekterade i 50 år och var under inflytande av sovjetiska medier under hela den tiden. Har det hjälpt Sovjet 1991, när det väl kommer till kritan? Jag vill också bemöta ”skulle detta ensamt vara en förklaring till att många ryssar ser Vladimir Putins Ryssland som en förebild”. Alltså, har jag uppfattat dig rätt nu, att 25 år av diskriminering, förbud att använda sitt språk på arbetsplatsen(en privat sådan), ingen rösträtt i kommunalval trots att statslösa betalar skatt på samma villkor som medborgare..skulle allt detta alltså inte räcka ensamt till att förakta staten Lettland? Min gissning är att vill man på lång sikt få ryssar på sin sida i Lettland så är det i princip 3 grejer som måste göras:rösträtt i kommunalval till statslösa, sluta hoppa på ryskspråkiga skolor samt avskaffa språkinspektionen(VVC Valodas Kontrole).

              • Att letterna fick sovjetiskt medborgarskap betyder ju i och för sig inte att det inte var fråga om en ockupation.

                Jag kan hålla med delvis i din beskrivning av diskriminering av ryssar. Däremot kan det väl inte vara så konstigt att ryssar förväntas lära sig lettiska, som ju är det enda officiella språket i Lettland. Precis som ryssar i Ukraina har fått lära sig ukrainska och så vidare. Därav också vissa begränsningar av användandet av ryskan, som du vet så finns det ju hela städer (Daugavpils t.ex.) där ryskan är totalt dominant, hur ska dessa integreras i det lettiska samhället om absolut inga insatser skulle fått göras för att stärka lettiskans ställning?
                Kanske i vissa fall har man gått över gränsen, t.ex. språkinspektionen. Om du syftar du på Центр государственного языка – Valsts Valodas Centrs så håller jag med om att det är en onödig myndighet som snarare skapar irritation bland ryskspråkiga, än stärker lettiskan.
                Men det är ju inte sant att ryssar inte kan tala ryska på arbetsplatser, det är det många som gör, men det finns restriktioner när man möter kunder. Men min erfarenhet är att om någon föredrar ryska går man ofta över till ryska, även många etniska letter (ungefär som i Kiev).
                Och i Riga talar nog nästan hälften ryska och många blandar ryska med lettiska, i kiosker domineras tidningsutbudet ofta av ryskspråkig press. Så att det skulle råda något förtryck av ryskspråkiga är fortfarande en grov överdrift.

                Varför inte fler ryssar har blivit medborgare kan nog bero på de stränga medborgarskapslagarna, men också på en genuin ovilja att få lettiskt medborgarskap, då det försvårar möjligheten att resa till Ryssland. Så här sa Edgars Rinkevics i intervju till Delfi nyligen:

                ”Было много исследований, и большой процент неграждан утверждают, что они не хотят проходить процедуру натурализации, поскольку с паспортом негражданина они могут свободно ездить и в Евросоюз, и в Россию. Мы можем делать все, что угодно, но эти люди не пойдут получать гражданство.”
                http://inosmi.ru/sngbaltia/20150820/229747390.html

                Rösträtt i kommunalval kan ju då, liksom andra rättigheter, vara en stimulans till att integreras och få lettiskt medborgarskap

Kommentarer inaktiverade.