i På svenska

Det går inte att förbjuda sovjetnostalgi

Firande av segerdagen i Charkiv med Stalin.

Firande av segerdagen den 9 maj 2014 i Charkiv med Stalin.

Det kan verka mindre viktigt just nu när striderna i östra Ukraina återigen trappas upp, men det måste ändå sägas. I sitt försök att distansera sig från fienden i öst och från landets totalitära förgångna håller Ukrainas lagstiftare på att begå ett ödesdigert misstag.

De nyligen klubbade lagarna, som bland annat förbjuder nazistiska och kommunistiska symboler, är utformade på ett sätt som inte för landet närmare den västerländska demokrati som majoriteten av de ukrainska politikerna nu säger sig eftersträva. I stället påminner många av formuleringarna starkt om de officiella tongångarna i dagens sovjetpatriotiska Ryssland, bara med motsatt förtecken.

Inför segerdagen den 9 maj förra året antog Ryssland en lag som förbjuder ”spridning av uppenbart falska uppgifter om Sovjetunionens verksamhet under andra världskriget”. Maxstraffet är fem år i fängelse. Ingen har visserligen dömts, men både president Vladimir Putin och andra höga befattningshavare talar regelbundet offentligt om den i andra länder pågående ”historieförfalskningen” som uppges syfta till att förringa Sovjetunionens roll i segern över nazismen.

I sammanhanget är det betecknande att en fotoutställning om Sovjetunionens västallierade under andra världskriget som skulle öppna i Jekaterinburg den 10 april i sista stund stoppades efter telefonsamtal från högre ort – enligt tidningen Kommersants källor på order från säkerhetstjänsten FSB.

Den officiella versionen i Ryssland är ju att det var Sovjetunionen som besegrade nazismen. De västallierade ska helst inte nämnas, än mindre Molotov-Ribbentroppakten, delningen av Polen och den gemensamma sovjetisk-nazistiska segerparaden i Brest den 22 september 1939. Det stora fosterländska kriget började ju som bekant när Tyskland anföll Sovjetunionen den 22 juni 1941. Dessförinnan hände inget av vikt – den som hävdar något annat gör sig skyldig till historieförfalskning.

Därför är de sovjetiska soldater som 1941 till sista andetag försvarade fästningen i Brest en evig symbol för sovjetisk patriotism och försvarsvilja, medan de polska soldater som 1939 försvarade samma fästning mot nazi-Tysklands och Sovjetunionens angrepp helt enkelt inte finns i den ryska historieskrivningen.

Leninstatyn i Charkiv när den fortfarande stod kvar 2014.

Leninstatyn i Charkiv när den stod kvar 2014. Sovjetnostalgiker har lagt blommor, andra har målat reliefen i Ukrainas färger.

Det sorgliga är att de ukrainska lagstiftarna i sin iver att ta avstånd från Ryssland nu tar till liknande medel som storebror i öster. Genom att förbjuda ”offentlig förnekelse av den kriminella karaktären av den kommunistiska totalitära regimen i Ukraina 1917-1991” samt ”offentlig förnekelse av legitimiteten av kampen för Ukrainas självständighet på 1900-talet” samtidigt som veteraner från Stepan Banderas nationalistiska motståndsarmé UPA officiellt upphöjs till krigshjältar politiserar parlamentet historieskrivningen på ett mycket ogenomtänkt och destruktivt sätt.

Det finns legitima argument för det förbud på nazistiska och kommunistiska symboler som lagstiftarna nu inför, även om man kan undra om just detta verkligen är det som bör prioriteras i ett krigförande land på randen till ekonomisk undergång, speciellt eftersom förbudet är ägnat att alienera en stor del av befolkningen i de delar av landet där känslan av samhörighet med den ukrainska staten redan är skör. Men beslutet att kriminalisera felaktiga utsagor om historiska händelser är ett tydligt steg i helt fel riktning.

Det är sant att det finns demokratiska länder där förintelseförnekelse på grund av historiska orsaker är ett brott. För några år sedan införde Frankrike även lagstiftning som förbjuder förnekelse av folkmordet på armenier i Turkiet. I Turkiet är det däremot förbjudet att hävda att just det folkmordet har ägt rum. Vilket förbud är mer demokratiskt?

I ett demokratiskt samhälle behövs det inget förbud mot att hävda att två plus två är tretton. I ett normalt samhälle blir den som pratar dumheter förlöjligad, men inte satt i fängelse. Och vad som är rätt svar i historia är en betydligt mer komplicerad fråga än två plus två. Genom att preskribera det enda rätta svaret går de ukrainska lagstiftarna nu i Viktor Jusjtjenkos fotspår.

Spåren förskräcker. Sovjetnostalgin kan inte lagstiftas bort. De som längtar till den gyllene tidsålder som aldrig fanns ändrar sig knappast bara för att de förbjuds att tala – snarare tvärtom. Därför bör Petro Porosjenko inte skriva under de dåligt förberedda och dåligt underbyggda lagarna.

Mer på temat

17 Comments

  1. Ren historieförfalskning att det skulle ha varit någon ”gemensam sovjet-nazistisk segerparad” i Brest den 22 september 1939. Positivt dock att de ukrainska planerade lagarna fördöms. Värt att notera är att Simon Wiesenthal Center kraftfullt brännmärkt de ukrainska myndigheterna för tilltaget.

      • Det var frågan om ett överlämnande av makten i staden. Det är något helt annat än en ”gemensam parad”. Det är sant att Guderian föreslog en gemensam parad men hans sovjetiske motpart vägrade.

  2. Hej Kalle,
    Intressant och relevant artikel, tycker alltid om att lasa dina artiklar runt landerna du skiver om.

  3. För något år sen upphävde konstitutionsdomstolen i grannlandet Moldova ett förbud mot användning av kommunistiska symboler. Motsvarande vore inte otänkbart i Ukraina, i synnerhet som det nu finns ett större intresse för att inordna sig i en europeisk rättsordning.

  4. Here is the package of 4 laws passed on 09.04.15, which are from today active:

    **Opened archives (not mentioned in article above)

    Opened access to all restricted historical archives, that reflects REAL facts of REAL life of communist regime executing thousands of innocent people

    **Banned symbols (mentioned in article above)

    **Special status for military organizations (mentioned in article above)

    Ukraine also recognizes awards given to fighters for independence by the organizations to which they belonged.

    **Remembrance and Reconciliation Day (not mentioned in article above)

    As in Sweden and in Norway, and all Europe and all world, date is 08.05.1945, and not 09.05.1945 same is reflected in law mentionved above.

  5. Jag har utomordentligt svårt att se detta som ett ”ödesdigert misstag”. Låt för övrigt ukrainarna själva avgöra om ”just detta är vad som bör prioriteras! Detta är inte det första postsovjetiska land som förbjudit sovjetiska symboler. Litauen gjorde det redan för sju år sedan: http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7459976.stm Jag finner det själv fullkomligt naturligt och bra att man äntligen – dryga 23 år efter det att Ukraina fick sin självständighet – börjar avsovjetisera landet och att Leninstatyrer, gator uppkallade efter sovjetiska massmördare med mera försvinner. Detta är knappast samma sak som att förbjuda diskussioner om det sovjetiska arv som ännu under årtionden kommer att plåga detta land. Det riktigt positiva i detta är också det aviserade öppnandet av KGB-arkiven i Ukraina. En enormt viktig frpga när och om de kommer att implementeras.

    • Om du läser en gång till så ser du att det är precis vad jag skrev. Det kan som sagt finnas legitima skäl till att förbjuda symboler, men när man förbjuder yttranden om historiska skeenden som man ogillar har man gått för långt. Det är min fasta övertygelse, oavsett om man gör det i Ryssland, Ukraina eller Sverige.

      Att man öppnar arkiv är positivt (om det verkligen sker), men det har egentligen inget med det jag skrev om att göra, förutom att det händer samtidigt.

  6. Det är lite intressant att ingen radaledamot röstade emot lagen. I president Porosjenkos block röstade 106 för, 17 röstade inte alls och 23 var inte närvarande. I oppositionsblocket röstade ingen för, 13 lät bli att rösta och 27 var frånvarande. Ändå hoppas oppositionsblocket nu att presidenten låter bli att skriva under lagen. Hur går det ihop rent logiskt, undrar vän av ordning?

    http://w1.c1.rada.gov.ua/pls/radan_gs09/ns_golos?g_id=1427

    • Att ingen vågade rösta emot kan bero på rädsla för repressalier. Hur många politiker och f.d. politiker är det nu som mördats (eller ”begått självmord”), misshandlats, slängts i sopcontainrar, osv? Med tanke på hur många spaltkilometer svensk press skrivit om mord på ryssar som Nemtsov och Politkovskaja kan man tycka att det vore på sin plats att också nämna motsvarande händelser i Ukraina. Idag mördades ännu en journalist i Kiev. Svenska Dagbladet tyckte det var värt en notis på ett par rader.

  7. My personal opinion, this is first step in our 24years of re-newed independence of Ukraine to leave behind totaliristic ideology, communist symbols, ideas.

    Most nations did the same much earlier, some after WWII, other in 1990’s like Baltic countries. Now it is our turn to leave past in past, and move forward.

    This is the first step, it might be not perfect, some laws need to be edited and revised. But it will allow new generation of Ukrainians to grow in different Ukraine. For ex., not to live on the street or in the city, which name is marked by person, who killed their grandparent and thousands of other.

    I think this PACKAGE of 4 laws passed on 09.04.15, so called ”de-communization” caused so much rhytorics only another proof that it will be defining future actions. The most important law as for me is open PUBLIC acess to ALL KGB archives. We need to know our history, not to repeat it again.

    More full facts and information about ONLY partially mentioned and criticized laws below link http://euromaidanpress.com/2015/04/10/summary-of-ukraines-four-new-decommunization-bills/

    1. Bill #2538 “On the legal status and honoring the memory of participants of the fight for Ukraine’s freedom in the 20th Century” [full text in Ukrainian]

    2. Bill #2539 “On immortalizing the victory over Nazism in the Second World War of 1939-1945” [full text in Ukrainian]

    3. Bill #2540 “On access to archives of repressive organs of the communist totalitarian regime of 1917-1991” [full text in Ukrainian]

    4. Bill #2558 “On condemning the Communist and National-Socialist (Nazi) totalitarian regimes and prohibiting the use of their symbols” [full text in Ukrainian]

    • Jag ser att du befinner dig i Norge. Det går alldeles utmärkt att skriva på norska här. Det här är en angelägen fråga och det är bra att dina argument nu är lite mer nyanserade än i första kommentaren. Det hade varit klädsamt om du dessutom hade bett om ursäkt för ditt implicita påstående att jag får betalt för mina ”propagandainlägg”. I annat fall är detta mitt första och sista svar till dina inlägg.

  8. Jag förstår Ukraina när de gör på det här sättet, Kalle. Ukraina har dels blivit anfallen av Ryssland, dels förrådd av de länder som brukar kallas för Väst både i Ryssland och i Ukraina. Västländernas (först och främst USA:s men även politiskt och militärt obetydliga länder som Sverige) strategi gick ut på att bryta loss Ukraina från beroendet av Ryssland och integrera landet i väst. Det gjorde man inte för att man var särskild snäll (man har självfallet aldrig brytt sig om vad som är bäst för det ukrainska folket) utan för att flytta fram sina positioner och göra Ryssland mera sårbar i framtiden. Ryssland svarade med att annektera Krim, en halvö där man (med all rätta) befarade att Nato skulle få en örlogsbas. Ryssland har även gjort sitt yttersta för att destabilisera Ukraina. Jag tror att Rysslands våldtäkt av Ukraina kommer att fortsätta tills landet (Ukraina) överger försöken att ansluta sig till väst. Jag är övertygad att Ukraina kommer att ”ge upp” och underkasta sig Putins vilja. Tyvärr. Frågan är bara när.

    Västländerna som har gett Ukraina falska förhoppningar har dock inte hjälpt Ukraina på något sätt. Om man nu inte nämner de meningslösa och löjliga ”sanktioner” som endast har lett till att Putin blev ännu mera populär i Ryssland.

    Ukraina står alltså helt ensam och måste klara sig själv. Och det kommer aldrig att gå när man har Ryssland som motpart.

    Jag tycker inte att det är okej att veteraner från UPA officiellt upphöjs till krigshjältar. Det är inget annat än en grov förolämpning av de miljoner ukrainare som offrade sina liv i kampen mot Hitler. Men man ska samtidigt komma ihåg att Ryssland och Ukraina är i princip identiska länder som kännetecknas av korruption, maktmissbruk, brist på demokrati, övertro på sina ”tsarer” osv. Ukraina beter sig som Ryssland eftersom man dels inte kan hämnas på rysk aggression på något annat sätt, dels eftersom man tänker och tycker likadant som man gör i Ryssland.

  9. Mycket bra skrivet.
    Igår var det en ovanligt intressant diskussion om detta på rysk TV, i programmet Struktura momenta, där programledaren är ovanligt opartisk för att vara på rysk stats-TV. Även Rysslands egna förhållande till Stalin och sitt kommunistiska förflutna diskuteras.
    Rekommenderar att titta på det här: http://www.1tv.ru/sprojects_edition/si5968/fi37427

    Förresten, hur ser EU/USA mfl på detta med Bandera och UPA? Hur ser man på det faktum att Banderas hälsning ”Slava Ukrajini – Herojam slava”, har upphöjts till någon form av nationell hälsning?
    I EU-landet Kroatien (som i många avseenden faktiskt liknar Ukraina) ser man från officiellt håll rätt så allvarligt på alla former av Ustasja-nostalgi, och det ses som oacceptabelt att använda sig av deras slagord ”Za dom spremni”. Men i Ukraina har Bandera upphöjts till något slags nationell ikon, och historien ska plötsligt vridas 180 grader så att det passar makthavarna. Märkligt att man inte hör mer kritik från väst.
    Med detta naturligtvis inte sagt att den sovjetiska historieskrivningen är riktig, men det ukrainska regeringen sysslar med nu är knappast bättre.

Kommentarer inaktiverade.