Ukrainas nya regering blir en dödsdömd kamikazetrupp som tvingas fatta smärtsamma beslut. Det twittrade premiärministerkandidaten Arsenij Jatsenjuk direkt efter det att ministerlistan hade presenterats för demonstranterna som står kvar på Självständighetstorget. Ukrainas ekonomi är på katastrofens rand.
Flera ministerposter föreslås gå till aktivister från torget, exempelvis ska läkaren Oleh Musij, chef på demonstranternas fältsjukhus, bli hälsominister. Dmytro Jarosj, ledare för den hårdföra nationalistorganisationen Högersektorn, får ingen ministerpost, men erbjuds platsen som vice ordförande i nationella säkerhetsrådet. Han har ännu inte accepterat erbjudandet.
Det som har skett i Ukraina är tveklöst en revolution. Det har begåtts våldshandlingar från båda sidor. Allt har inte gått enligt lagboken – det gör det sällan i en revolution. Detta utnyttjas till fullo av de ryska statsstyrda medierna, som kraftigt överdriver extremnationalisternas roll.
Enligt den ryska versionen är maktskiftet i Kiev en brottslig statskupp, genomförd av väststödda nazisympatisörer. Men av de sammanlagt tjugo ministerposterna erbjuds bara två till det högerextrema nationalistpartiet Svoboda.
Under onsdagen inledde Ryssland en stor militärövning intill Ukrainas gräns. Ryssland planerar säkerligen inte att skicka in några väpnade styrkor på ukrainskt territorium – att destabilisera läget ytterligare kan inte vara i Rysslands intressen. Men övningen skickar ett tydligt budskap västerut: den ryska ledningen är mycket oroad över utvecklingen och vill se till att väst inte utnyttjar situationen för att flytta fram sina positioner.
Efter Sovjetimperiets fall har Ryssland till största del förlorat sin östeuropeiska buffertzon mot ärkefienden i väst. I Moskva upplevs Natos östutvidgning som ett brott av västliga löften, avgivna när sovjetiska trupper drogs tillbaka från Östeuropa. Den viktigaste anledningen till Rysslands inmarsch i de georgiska utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien 2008 var en önskan att sätta ner foten och stoppa alla tankar om ett Nato-medlemskap för Georgien. Tydligare än så kunde hälsningen inte formuleras: Rysslands svaghetstid är förbi och Nato får inte komma ett steg närmare Rysslands gränser.
På samma sätt som då använder Ryssland också nu sin marinbas i Sevastopol och den huvudsakligen rysktalande befolkningen på hela Krimhalvön som spelbrickor för att befästa sina positioner. Precis som för sex år sedan manipuleras situationen genom provokativa uttalanden om att ryssarna på Krim behöver skydd. Därför är det extra viktigt att skilja på vad som är fakta och vad som är informationskrig.
Propagandan syftar i första hand till att påverka den ryska hemmapubliken, som än en gång ska övertygas om att Putins stabilitet är att föredra. Men det finns som sagt också ett budskap till väst. Vapenskramlet, den hårda retoriken från ryska utrikesministeriet och den skrikiga propagandan i rysk tv säger alla samma sak: Ukraina är Rysslands bakgård. Här ska inte utomstående härja.
De flesta ukrainare vill dock inte bo på någons bakgård, varken Rysslands eller EU:s. De vill bestämma över sitt eget land. Det var därför de vägrade lämna Självständighetstorget.
Texten publicerades i Sydsvenskan 2014-02-27
9 svar på ”Ukrainarna vill inte bo på någons bakgård”
Detta är nog det vidrigaste jag läst hittills i denna blogg:
“Men av de sammanlagt tjugo ministerposterna erbjuds bara två till det högerextrema nationalistpartiet Svoboda.”
“Bara” två ministerposter? Skulle du kunna tänka dig att efter ett maktskifte i Sverige skriva nedanstående formulering?
“Men av de sammanlagt tjugo ministerposterna erbjuds bara två till det högerextremistiska nationalistpartiet Nationaldemokraterna”
Som om allt bara är frid och fröjd då.
Det var en väldigt dålig parallell eftersom Nationaldemokraterna aldrig varit i närheten av att vara representerade i riksdagen.
Kalles poäng var ju att den ryska statspropagandan överdriver, inte att det är bra med extremister i ministerställning.
Är det en “överdrift” att vara oroad för att nazister får ministerposter och (vilket kanske är värre, egentligen) rollen som ordförande för nationella säkerhetsrådet? Idag har nationella säkerhetsrådet gjort uttalanden om att eventuellt införa undantagstillstånd på Krim. Uttalandet görs av nazisten Andrij Parubij, grundaren av det nationalsocialistiska parti som sedermera bytt namn till Svoboda.
Så här skrev Ukraina-experten Andreas Umland häromdagen:
“Parubiy can, in my opinion, not be counted as a radical nationalist any more. He clearly was one in the 1990s, but is not any longer – an evolution through which Andriy Shkil and Serhiy Kvit apparently also went (with the exception of their historic discourse). “Svoboda” is probably still to be counted as ultra-nationalist, but has a foreign policy agenda and electorate untypical for far-right parties. It might be in a transformation leading to a moderation – or it may not be. Time will show. “Svoboda’s” bevaviour was, with the exception of the 1 January Bandera march which they conduct every year, largely constructive during the last three months. Obviously, they are not a centrist force and may be creating too many problems in the East and South. But what is the alternative to them in the government coalition? The Party of Regions? The Communists?””
Det här kan man läsa om Svoboda på Wikipedia:
“The Social-National Party of Ukraine changed its name to the All-Ukrainian Union “Svoboda” in February 2004 with the arrival of Oleh Tyahnybok as party leader.[2] Tyahnybok made significant efforts to moderate the party’s extremist image.[46] The party not only replaced its name, but also abandoned the “I + N” (“Idea Natsii” ukr. “idea of a nation”) Wolfsangel logo (a symbol popular among neo-Nazi groups)[2][34] with a three-fingered hand reminiscent of the ‘Tryzub’ pro-independence gesture of the late 1980s.[34] Svoboda also pushed neo-Nazi and other radical groups out the party,[47] distancing itself from its neofascist past while retaining the support of extreme nationalists”
För mig låter detta väldigt likt den utveckling som de svenska Sverigedemokraterna haft. De grundades ju också ur nynazist- och fascist-kretsar. Därmed inte sagt att Svoboda (eller Sverigedemokraterna) är några trevliga partier, men att som Ryssland (och du) basunera ut att nazister tagit makten i Ukraina verkar, precis som Kalle skrev, vara en grov överdrift.
Det är du själv som överdriver när du påstår att jag “basunerar ut att nazister tagit makten”. Det jag skrev var att de fått ministerposter. Du måste väl själv se diskrepansen mellan hur svenska politiker reagerar på SD och hur de reagerar på högerextrema rörelsers inblandning i ukrainsk politik? Varenda riksdagsparti i Sverige tar helt avstånd från SD. Det är inte för en sekund aktuellt att ge dem några ministerposter, och det betraktas som mer eller mindre en nationell katastrof ifall något parti skulle vinna en omröstning tack vare SD-röster. Men när mer extrema grupper får ministerposter och andra mycket viktiga ledarposter i Ukraina, så kommenterar Carl Bildt att “regeringsarbetet börjar bra”. Och när högerextrema tar till grovt våld för att störta en demokratiskt vald president (bara 12 månader före nästa val) så står svenska politiker på rad och applåderar! Någonstans i detta måste du väl ändå se en smula dubbelmoral?
Hade EU+USA inte tryckt på för att Janukovytj skulle störtas med våld (istället för att röstas ut i ett demokratiskt val), och hade EU+USA pressat oppositionen till att hålla rent från nazister i sina led, då hade inte Ryssland haft några argument för att gå in i Krim. Förutom att västs agerande och inblandning under hela Euromajdan-förloppet var moraliskt förkastligt, arrogant och obefogat, så var det också otroligt otaktiskt och kontraproduktivt.
Du fortsätter att insistera på att det handlar om “nazister”, precis precis som ryska propagandamaskinen, trots att Svoboda sedan länge distansierar sig från sådana grupperingar.
För att få en rättvis parallell med Sverige skulle vi behöva ett scenario där högerregeringen Reinfeldt efter att ha spårat ur i diktatorisk riktning blivit avsatt av ett folkligt uppror lett av de rödgröna med stöd av SD och att SD därefter i väntan på nyval fått ett par ministerposter som tack i en övergångsregering ledd av Sossarna.
Skulle ett sådant scenario i din ögon motivera fokus på SD:s extremistbakgrund (utpekande av de nya makthavarna som nazister och fascister) och militär intervention från Finland för att “skydda” den finsktalande minoriteten i Sverige?
Jag hoppas du själv förstår hur absurt det låter.
Här var för övrigt en bra artikel på temat: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nar-propagandans-dimridaer-banade-vag-for-kriget/
Svenska nazister verkar i alla fall anse att Svoboda är nazister. Som du säkert vet har t.ex. Svenskarnas parti skickat ned “Ukrainafrivilliga” för att hjälpa till med statskuppen. Nu börjar de tydligen komma tillbaka till Sverige och ta med sig Svoboda-symboler som de har på sig när de begår sina våldsdåd här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18526833.ab
Personligen tror jag att om nazister tycker att Svoboda är nazister, då är nog Svoboda nazister.
SÄPO har avfärdat de Ukrainafrivilliga som harmlösa:
“Säpo känner till resorna, men ägnar dem ringa uppmärksamhet, rapporterar Ekot i SR.
– Vi ser ingen ökad avsikt eller förmåga att begå politiskt motiverade brott när de kommer hem, säger Ahn-Za Hagström, chefsanalytiker på Säpo.”
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svoboda-sprider-antisemitisk-propaganda_3342638.svd
Är det nu inte lite väl uppenbart att våra politiker och myndigheter helt medvetet sett till att ta hjälp av fascister och nazister för att vinna mark i den geopolitiska kampen mot Ryssland? Att de bestämt sig för att ändamålen helgar medlen?
Och som vanligt ställer ingen Carl Bildt till svars på allvar. Någon enstaka försiktig fråga om Svoboda från någon enstaka journalist, som droppade spåret direkt när Calle spelade helt ovetande. Kan det bli mer pinsamt uppenbart vad detta handlar om?
Såhär ser fungerar “demokratin” i det “nya Ukraina”:
http://www.youtube.com/watch?v=01is0p0mzJQ
Jude- och rysshatare som företräder Högerfraktionen stolpar in under fullmäktigesammanträden, visar upp sina vapen, och talar om för ledamöterna hur de skall rösta.